Fredagsbabbel

Ja just ja, det är oktober...fredagstema. Jag tror inte jag hinner läsa speciellt många bloggar denna månad heller, så jag tror det är lika bra jag meddelar att jag tar paus från temat tillsvidare. Tycker att det hör till att läsa andra också om man deltar och det är lite knappt med tid för läsningen.

Det känns jättebra att få ordning och reda i livet - upp vid samma tid varje morgon, veta vad man gör tills klockan 12 och sen är det lite friare. Åh vad jag njöt i går! Var jätteladdad inför veckan, skulle ju plocka potatisarna klart, det nya jobbet skulle börja och personaltidningsjobbet satte också i gång. Men plötsligt hade jag torsdagseftermiddag ledig (alla potäterna var upp ur jord på onsdagkväll)! Städade skrivbordet, vilken känsla! Bort med alla små minneslappar, slängde största delen av alla kuvert och papper som hade samlats på hög. Ds leksaker som har en tendens att söka sig till bordet, blev förpassade till andra ställen och till sist tvättade jag bort all smuts och allt damm som samlats. AH! Fick också gjort en massa med saker som hängt över mig under flera veckor - men att börja läsa lite teori om mitt jobb hann jag inte med, än. Kanske måndageftermiddag. Men det känns som om jag lite börjar komma i takt, hittills i höst har det kännts som om det mesta fått vika för det faktum att jag jobbat nästan fulla dagar. Kom tyvärr också på att jag missat några födelsedagar till exempel :(.

Som saker och ting nu är klarar jag helt enkelt inte av att jobba heltid - jag skulle inte orka sköta huset/hushållet och ta hand om min mamma och D, för att inte tala om att ha någotsorts socialt liv, vilket jag mer och mer börjar ha behov av. Därför är det nog fantastiskt att jag fick det jobb jag fick, deltid, 1,8 kilometer hemifrån, två stenkast från dagis där D är på dagarna. Sen slipper jag oroa mig varje månad över vad pengarna kommer ifrån och kan lättare också säga "nej tack" om något frilansjobb dyker upp som jag helt enkelt inte orkar med. Dessutom är det roligt med något helt nytt - och små barn är ju något helt nytt i mitt liv! Innan jag fick D förstod jag mig inte alls på småbarn, höll mig helst undan. Nu får jag ta igen allt det jag missat med råge :).

Detta gör jag i vinter:
Börjar kl 8, tränar en halv timme med en förskoleelev, efter det är jag främst assisstent åt gruppen med barn 3-5 år. Tidigare har det enbart varit en grupp 6-åriga förskole elever och en grupp 5-åringar, men eftersom familjegruppdaghemmet, där D alltså är, är överfullt och daghemmet i sin tur har ganska få barn, har de varit tvugna att "gå ner i ålder" och ta in yngre barn. Finns en 3-åring och några 4-åringar. Egentligen är det inte så olika det jag skulle göra hemma med D - leker med dem, hjälper klä på och av, förmanar, övervakar, tröstar, lär, läser sagor etc. Barnträdgårdslärarna (två) håller samling för vardera gruppen på morgonen och sen är barnen ute nästan en halvtimme före mat. Efter maten läser jag ibland sagor för två barn med annat modersmål än svenska. Sen far alla ut igen och jag hem efter en stund ute :).

Inte illa, eller hur? Jag tror inte att jag kommer att lida av stress i år, har ju inte press på mig att leda eller ha speciellt mycket ansvar. Lite förstås, med tanke på min del på morgonen, men det finns också en specialbarnträdgårdslärare, som ger tips och råd om vad jag kan göra. Så nu kan jag börja koncentrera mig på att lära mig mer om barnen i denna ålder, hur jag kan hjälpa dem på bästa möjliga sätt och förstås vilka metoder att ta till i olika sammanhang. Rutinerna börjar småningom klarna och snart lär jag mig väl hitta saker och ting också :).

Var på massage i går för att åtgärda stela muskler efter potatisplockningen och har varit jättetrött i dag. Först tänkte jag att jag för D till hans pappa och åker hem så fort som möjligt och i säng. Men så insåg jag att jag behöver något avkopplande - for alltså och simma. Det var skönt, stressade inte med hur långt jag simmade, tog det lugnt, satt i bastu och åt en sallad i simhallscafeterian efteråt (var riktigt stolt över det, brukar alltid vara så vrålhungrig så jag inte orkar fundera var jag ska äta utan åker direkt till MacD :( ). Hade också en lista på vad jag ville köpa - och plötsligt insåg jag att det var en bra shoppingdag. Prövade fritidsdräkt, eller vad det nu heter, som behövs i vinter då jag är ute med barnen. Första dräkten jag provade passade! Prövade nya vinterskor - passade! Plockade åt mig byxor, en blus och sexiga underkläder - allt utom de sexiga underkläderna passade :). Kunde inte tro att det var sant, brukar ha så svårt att hitta speciellt byxor, nu köpte jag tre par! Till saken hör att jag fick ett större arvode på kontot, varav hälften borde ha kommit i augusti. Efter månadtal av smått panikerande över pengar, så har jag ingen lust att SPARA nu då jag äntligen fått något på mitt konto :). Nu är tiden att må bra över dem - och nu får jag kasta mina trasiga vinterskor från ifjol, liksom mina utnötta svarta "finbyxor". Dessutom ska jag inse fakta, jag kommer aldrig mera att komma in i mina "kubajeans" - ett par som jag köpte där, då min kappsäck inte kommit fram. Dem har jag sparat, fast jag inte rymts in i dem på mååånga, måånga år. Optimist som jag är, har jag ändå tänkt att jag nog i något skede går ner så de passar igen. Nu får jag se realistiskt på det - knappast kommer jag till samma mått som när jag var 35 och dansade salsa i timtal flera gånger i veckan....och skulle jag faktiskt göra det, så då är jag värd något annat än ett par halvt utslitna jeans!

Fick verkligen en kick av shoppingen, men den kanske inte helt och hållet lyckas skyla över det faktum att jag är rätt orolig i själen. Har försökt hitta en resa till södern för mig och D, men jag kan endast resa på jullovet och då är det mesta redan utsålt. Det ser med andra ord ut som om jag inte får min soldos i vinter heller, vilket jag är jättelessen över. Är i desperat behov av något "roligt" i mitt liv, något som skulle ge mig en långvarigare kick än shopping....något att se fram emot då mörkret tätnar och kylan kryper in, helst förstås - en människa vid min sida i vinter. Nu har jag i varje fall kläderna om jag bara skulle komma mig ut på en dans till exempel :) så det skulle kännas att jag i varje fall har en chans att träffa någon. Det känns svårt att tänka sig igen en vinter av jobb och ansvar utan något "eget" för mig, något som lite skulle ge "en mening åt livet". Hoppas ni förstår vad jag menar - D ÄR ju mitt liv och jag är så glad över att så mycket praktiskt ordnat sig, men jag har också många ensamma, tunga år bakom mig, jag är i desperat behov av en ändring på den punkten! Att vila ensam de veckoslut som D är borta räcker inte mera, jag vill ha mera människokontakter. Nästa veckoslut har de faktiskt en dans i grannstaden, men då är D hemma och jag har inte lyckats hitta barnvakt. Det kommer förstås andra veckoslut, men det är nu jag skulle vilja ut, iväg, träffa folk! Om jag mår bra i morgon (förkylningen har inte helt gett sig än) har jag tänkt försöka hitta någon som åtminstone skulle vilja komma ut och äta med mig. Redan det är en början!

Trip down memorylane...

I was inspired by Petchie's post, where she writes about a discussion with a Polish girl. It's strange how the differences between nationalities disappear the further you get from your own countries. Just being European in another part of the world seems to be enough to strike up a friendship! I once rode a garlic-stinking taxi with an old Polish driver in New York. When he found out I was from Finland he visibly changed and became very emotional. I felt like I had ran into a long lost realtive, he was very concerened about me catching the right bus to the airport (I had initially asked him to take me to the wrong place). We nearly hugged when I finally parted from him :). This sounds like catching a taxi in NY is something common for me, I think I've actually only caught one single taxi there if I remember correctly... Only stayed one night there on my way to Montreal and then just passed through on my way to the airport on my way home after making a small tour: Montreal - Milwaukee (visited shortly a guy I had been madly in love with at 19) - LA (see a young, innocent version of me visiting girlfriend from Finland) - Philadelphia (visited another guy I had met on Korfu, Greece :) - NY. This tour I made while I was on a three-week holiday from my job as tourguide for a Finnish company (Finnmatkat - Finntours). I had spent the summer working in Greece (Korfu) and was on my way to Sri Lanka for the winterseason. I couldn't imagine sitting at home with my parents in Jeppo for three weeks, so I took off to the States instead...those were the days! I was 23 years old!

I seem to have strayed far off the topic, but it's so nice to reminisce...I also remember once in Prague. I was on my way back to the center after having dumped my rucksack at a hostel just outside town. A couple stopped me to ask for the way to the same place and we ended up talking, at first in German,soon switching to English. When getting into nationalities it turned out the girl was from Finland, so we immediately switched to Finnish. When I found out she was from Hangö, in southern Finland I asked if she maybe was a Finno-Swede, which she confessed she was, so we switched to Swedish. Then she asked where I was from and it turned out her mother came from Jeppo as well! We weren't related, but I knew relatives of hers :). Talk about a small world :) :). The poor guy accompanying her had began looking like a questionmark already at the point when we switched over to Finnish and was really surprised to see us getting more and more excited when talking. In the end we just went our separate ways again, but I´ll always remember that chance meeting, it was such an unlikely coincidence!

Ah, should get back to the realities of my life now, nearly twenty years after my travelling around Europe at 28 after a languagecourse in Heidelberg, Germany. At first I had headed for Budapest (Hungary, can't resist scanning a photo of me from that trip :) to visit a couple I had met on the course and then continued towards my boyfriend in England via Tschechoslovakia (still one country then) where I ran into the girl "from home". Sounds like I had boyfriend in every country back then :). Interrail was such a wonderful thing. I guess it still exists, but I haven't thought about it for years and years.

This last photo is from the same trip. When I scanned my interrailcard, I saw "Dresden" and suddenly remembered meeting an American Philosophystudent on the train. We spent the day walking around Dresden, ending up drinking bear and telling dirty jokes on the trainstation, while waiting for our trains. Do you remember a film with Ethan Ha... (from Dead poet's society) and a French blonde actress. They were travelling around Europe and fell in love. I really like that film, it reminded me of my meeting this guy, even if there was no romance between us, but definitely a connection. I really hope young people travel as much as they can nowadays as well. It's not the same anymore when you're middleaged....


Now I need to get back to getting my son to bed (bad, bad mother, wanted to get him to bed already an hour ago, but I got so caught up in this....), so we both get up on time toworrow morning. I'm still a bit unused to leaving home at the same time every morning (7.45)...last night I dreamt I had overslept by three hours and was frantically looking for the phonenumber to preschool....I was really relieved when I woke up and found out it was a few minutes until the alarm would go off :).

Potatis, barn, råtta

Puh, det har inte varit så skoj att jobba mer eller mindre heltid...ovan som jag dessutom är med fysiskt arbete har jag varit helt avklubbad på kvällarna - men sovit gott! Men i dag var sista dagen jag behövde plocka potatisar, skönt, fast det också var helt kul. Fågelsaldot blev en havsörn, en örn (såg inte vilken sort), en tornfalk och fyra svanar :).

Nästa vecka har jag skrivjobb och undervisar salsa på måndagkväll, men resten av denna vecka får jag koncentrera mig på förskolan och på att helt enkelt hinna upp mig själv! Bakom mig har jag två dagar på förskolan, första dagen var enbart konstig, visste ju inte riktigt vad jag gör och hur och var...men i dag var det riktigt roligt, kände mig mer hemma med barnen och kändes också som om jag gjorde mer nytta. Tror det blir ett jättebra jobb i vinter, fast vi får se när barnen börjar testa vad jag går för :).

Förra natten här hemma var inte så trevlig - vaknade av att något bet till i tummen :(. Det visade sig att Fia igen en gång hämtat in en present till oss, troligen redan förra natten. Håll i er nu...hittade en råtta bakom gardinen då jag steg upp! Inte en fullvuxen, tack och lov, men en fräck en. Lyckades hastigt få ut den genom att öppna balkongdörren, men var rätt skakad - vilken fräckhet att krypa upp i sängen och nafsa på en sovande människa! Himla tur att den inte valde D!! Vet inte vad jag ska göra med Fia, trodde redan hon slutat med att släpa djur upp till sovrummet :(. Får stänga kattluckan, nätterna börjar ju bli kalla, hon behöver inte springa ute då.

Ds trotsperiod börjar tack och lov vara över. Här har han aktiverat mormor :). Nallar har blivit viktiga nu - har inte brytt sig så mycket om dem tidigare, men nu vill han t.o.m. ha någon med sig till dagis.

Artist in the making

"Mother speaking on the phone"








"Mother on the computer"

:(

Bättre!

Jag har blivit "Esberitox"-fan! På Facebook har skrivits om hur jättebra det är mot förkylningssymptom och jag börjar tro det är sant. I går var jag helt slut, i dag har jag kunnat funktionera helt normalt, man märker nästan inte att jag är förkyld!! Först besökte jag min blivande arbetsplats på morgonen, sen plockade jag potatis i mindre trevliga förhållanden - hård vind och damm i mängder :( - sen rusade jag iväg på personaltidningsredaktionsmöte. Och jag är riktigt pigg nu, en halv timme efter hemkomsten! Kan knappt tro det själv, jag brukar ju alltid dras med förkylningar i veckotal och vara trött och energilös. Hurraa! Kanske alla vitaminer och esberitox (ett naturmedel, men nog köpt på apotek) hjälpt! Tror gårdagen också blev värre för att jag oroade mig för alla kommande veckors jobb - till sist insåg jag att är jag verkligen sjuk, så MÅSTE jag också kunna vara hemma och sköta om mig själv, får så lov att ta en dag i taget, då lugnade jag lite ner mig. Fick också sova åtta timmar ostört, det hjälpte säkert också massor. Kram till er alla som visade ert stöd i min mörka stund :) - för faktum är att jag hade helt panik i går och avskydde det liv jag skapat åt mig själv, ville hoppa av allt! Nu traskar jag vidare så gott det går...fotot får illustrera optimismen. Hade med en bubblig flaska förra vecka för att fira 50 åringens första dag på det nya tiotalet :). I morgon börjar min "karriär" som assistent/lektant i barnträdgården :)

Som vanligt

Vi har haft några frostnätter här och på FB läser man om förkylningarna som florerar. Min vana trogen har jag förstås också sugit åt mig någon bobba någonstans, humöret är nere i skosulorna och huvudet fullt med mörka dimmor som river till med jämna mellanrum. Jag har ätit mycket mera vitaminer än vanligt och äter/dricker inte mycket annat i dag, hoppas verkligen att en dags lugnt tempo ska hjälpa. D är förstås pigg som bara den, men kan lite aktivera sig själv- släpade bland annat in trafikmattan i sovrummet, där jag låg avklubbad på sängen, jag hoppas han orkar köra bil på den på eftermiddagen då jag också hoppas kunna ligga en stund. Nästa veckan blir en av de brådaste på hela året. Nya jobbet börjar på tisdagen, men samtidigt fortsätter potatisplockandet dagen före och kanske också på eftermiddagarna. Lokaltv och skrivande med intervjuer och artiklar borde jag också få inpressat under veckan. Skulle vilja vara frisk och ivrig, istället för trött, nere och orolig över hur jag ska orka med allt.

Fall och fest

Måndagen började inte bra - väcktes av telefonen halv fem på morgonen. Det var min kusin som var utanför vårt hus. Han hade fått ett samtal från kretsalarmcentralen att min mamma ringt dem. Rusade förstås ner, upp med dörren och in till mamma - där satt hon så nätt på mattan! Fick en påminnelse om att även om allt gått så bra hela sommaren, hon blivit starkare och självständigare, så kan man inte koppla av helt. Och sen är det ju typiskt - har haft en dörrklocka som hjälp - en gång har hon behövt ringa på natten och jag har hört det på vinden och kommit ner. Nu funkade det inte då hon ramlat omkull då hon skulle sätta sig på pottstolen, så hon ringde på säkerhetstelefonen och eftersom jag hade min mobil avstängd hade de ringt till nästa på listan - vilket var min stackars kusins familj :(. Så dumt att väcka tre personer + hund då det skulle ha kunnat räcka med mig och D. Men han lyfte upp henne på ett huj, för mig skulle det ha tagit en bra stund att få upp henne. Nu är hemnumret också inbokat, så hoppeligen behöver min kusin inte mera bli uppväckt på natten :(. Som tur är kom vi alla undan med förskräckelsen, min mamma har en stor bula i huvudet och ont i kroppen, men troligen stötte hon sig inte riktigt illa.

Jag fick förstås ingen sömn sen mera, vilket var synd för jag hade en lång dag framför mig. Klockan 8 var jag i Vasa för att lämna in familjeåterföreningspapper och sen direkt till potatiströskan. Men tack vare mycket kaffe den dagen gick det ändå riktigt bra. D var också trött på kvällen så halv tio sov vi redan båda två :).

Min sockerstrejk går inte så bra - på dejterna har jag struntat i det och i kväll var vi på 50-års släktkalas - mycket sött...I går morse tänkte jag kolla vågen (misstag!), tyckte jag kände mig så smärt. JAG HADE GÅTT UPP 2 KILO :( :( :(. Jaaa, inte är det lätt. Försöker trösta mig med att det säkert är alla muskler jag fått som väger så mycket :).

Mullen i ögonen börjar få sällskap av sömnsand, tror att sonen redan somnat på soffan. Han hade en toppenfest i vkäll, eftersom det fanns två i samma ålder och lilla V-bebisen. För mig var det också trevligt - att kunna vara social utan att hela tiden behöva vakta eller kånka på sonen. Men nu dags att samla krafter inför resten av veckans potatisplockning! Nati, nati!