Måndagen började inte bra - väcktes av telefonen halv fem på morgonen. Det var min kusin som var utanför vårt hus. Han hade fått ett samtal från kretsalarmcentralen att min mamma ringt dem. Rusade förstås ner, upp med dörren och in till mamma - där satt hon så nätt på mattan! Fick en påminnelse om att även om allt gått så bra hela sommaren, hon blivit starkare och självständigare, så kan man inte koppla av helt. Och sen är det ju typiskt - har haft en dörrklocka som hjälp - en gång har hon behövt ringa på natten och jag har hört det på vinden och kommit ner. Nu funkade det inte då hon ramlat omkull då hon skulle sätta sig på pottstolen, så hon ringde på säkerhetstelefonen och eftersom jag hade min mobil avstängd hade de ringt till nästa på listan - vilket var min stackars kusins familj :(. Så dumt att väcka tre personer + hund då det skulle ha kunnat räcka med mig och D. Men han lyfte upp henne på ett huj, för mig skulle det ha tagit en bra stund att få upp henne. Nu är hemnumret också inbokat, så hoppeligen behöver min kusin inte mera bli uppväckt på natten :(. Som tur är kom vi alla undan med förskräckelsen, min mamma har en stor bula i huvudet och ont i kroppen, men troligen stötte hon sig inte riktigt illa.
Jag fick förstås ingen sömn sen mera, vilket var synd för jag hade en lång dag framför mig. Klockan 8 var jag i Vasa för att lämna in familjeåterföreningspapper och sen direkt till potatiströskan. Men tack vare mycket kaffe den dagen gick det ändå riktigt bra. D var också trött på kvällen så halv tio sov vi redan båda två :).
Min sockerstrejk går inte så bra - på dejterna har jag struntat i det och i kväll var vi på 50-års släktkalas - mycket sött...I går morse tänkte jag kolla vågen (misstag!), tyckte jag kände mig så smärt. JAG HADE GÅTT UPP 2 KILO :( :( :(. Jaaa, inte är det lätt. Försöker trösta mig med att det säkert är alla muskler jag fått som väger så mycket :).
Mullen i ögonen börjar få sällskap av sömnsand, tror att sonen redan somnat på soffan. Han hade en toppenfest i vkäll, eftersom det fanns två i samma ålder och lilla V-bebisen. För mig var det också trevligt - att kunna vara social utan att hela tiden behöva vakta eller kånka på sonen. Men nu dags att samla krafter inför resten av veckans potatisplockning! Nati, nati!
9 kommentarer:
Vilken tur att fallet gick väl ändå! Hoppas det dröjer länge till nästa gång. Tufft jobb att sköta både mor och barn - och dig själv! Plus ta upp potatis, dejta och annat smått och gott. Strongt av dig! Njut av vacker och varm höst de stunder du kan. Kram
inte förstår jag varifrån du har så mycket krafter att sköta om så många saker, ja och visst var det tur att faller gick så bra att inget mera allvarligt hände.
Kram
Säkert klarade kusinfamiljen av en morgon med några timmar mindre sömn. Tänk vad fantastiskt att det ändå finns dessa säkerhetsalarm! Fast larmet gick onekligen en ganska krokig väg denna gång. :) Huvudsaken är ju att din mamma klarade sig utan nån svårare smäll!
Vad gäller sockerbegär så kämpar jag också med det just nu. Efter Heffaklumpens ankomst så var jag vrålhungrig i ett halvt år. Trots att jag helammade så gick jag inte alls ner i vikt. Antar att matintaget var för stort. ;) Nu försöker jag äta mera med måtta och vakta sockerintaget, men det går i vågor. I somras klarade jag mig bra med bara mörk choklad, men nu tycker jag att jag är snål på nåt hela tiden. Och vågen vägrar visa andra siffror än vad den brukar. Men men, det är bara att försöka streta vidare. Kanske man kommer på nåt magisk trick mitt i allt.
Kämpa på med potatisarna! Och hälsa lille V med familj om du träffar på dem nånstans ute bland all omkringvirvlande mylla. :)
hej,
tur att det inte gick värre. Och jag tror nog din kusin överlever - han är nog säkert lika glad som alla andra att det inte var värre. Jag vet känslan med sockret och mindre intag. Mitt problem är att när jag märket att vau, nu har jag "blivit lite mindre", så börjar jag slarva och vips är jag tillbaka där jag började. Borde kanske hitta nånslags uthållighet. Eller kanske vi inte behöver vara så trådsmala mera i vår ålder... ??? Kram Kiika
Oj, vilken tur att allt slutade lyckligt! Du får kanske börja ha mobilen påslagen om nätterna, så att du inte missar om det händer någonting.
Kram och hälsa din mamma från Egypten!
Hoppsan, tur att det inte var så allvarligt, trots att många personer fick en tidig väckning.
Det är definitivt muskler, inte kan det vara något annat så mycket som du har arbetat i trädgården, renoverat, kånkat på sonen,... eller hur :) Ät äpplen eller någon annan frukt + en liten bit mörk choklad (i små tuggor) då sockersuget tar överhanden, det hjälper.
Soliga hälsningar från Carina i Kokkola
Läskigt, jag förstår att det var uppskakande. Precis, du får ha mobilen påslagen om nätterna. Just in case.
SKÖNT att det gick så bra som det gjorde.
Kram!!
Det var inte bra men hoppas hon mår bättre snart!
Ulrika: jag är verkligen glad att det inte gick illa. Har blivit förkyld nu och då börjar allt igen kännas övermäktigt...men jag hoppas jag snart kommer in i en rytm som är passlig-inte för krävande, men som ger energi...kram
Henrik: är man aktiv få man ofta kraft, ju aktivare, desto mer hinner man med, tyvärr slår det ibland över då man inte kan hoppa av och vila då man behöver det. kram
Heffamamman: V med mor var faktiskt hit med en påse kalsonger precis innan jag läste din kommentar :). I dessa potatistider hinner man inte med mycket social samvaro :(. Och vikten, suck...jag är ju hungrig hela tiden, då jag jobbar...
Kiika: strådsmal har jag väl aldrig varit, men aldrig heller så stor som jag nu är. Det är inte kul, speciellt inte då man inte kommer in i de kläder man har i skåpet. Känner mig ful, oattraktiv och ointressant, inte skojigt för självförtroendet :(. kram
Marianne: problemet är att jag inte orkar tala med folk på kvällarna och det händer att "vanliga" människor ringer 8-9 tiden, som ju är normal "samtalstid" för de flesta. Jag känner mig mest stressad av att vara tvungen att tala då - och om någon skickar textmeddelande mitt i natten väcks jag i onödan. Sömnen är guld värd för mig, så jag tror nog jag fortsätter med att stänga telefonen då måttet är rågat på kvällarna. Bytte batterier i dörrklockan - så nu borde det funka igen, att mamma kna trycka på knapp nere i sitt sovrum och jag hör "dingdong" i trappan :). kram
Carina: gick bums och köpte mörk choklad, nu blir det säkert bättre :). Tack för tipset!
Annika: som jag skrev till Marianne, föredrar att stänga mobilen och hålla tummarna att andra metoder fungerar - dessutom har jag ringt alarmcentralen, så de nu har hemnumret också, det hade jag inte tänkt på att ange!! kram
Anna: tack, jo, hon fick en ordentlig bula i huvudet och ont här och var, men inget allvarligt.
Skicka en kommentar