I helgen har farmor varit här, så jag kunde plocka potatis på lördagen och i morgon plockar jag potatis från morgonen och rusar sedan till Nykarleby på kurs som jag har nytta av sedan som assistent: "Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning" - blir jätteintressant. Är hemma först halv åtta på kvällen. D får vara hemma med mor- och farmor hela dagen och jag behöver inte fixa andra att hämta honom från dagis. Fotot är från förskolans gavel - slängde iväg ett foto då jag besökte dem i veckan för att träffa barnet och lite snusa på deras rutiner. Tror jag blir glad varje morgon jag får gå in där i vinter :).När jag är borta går det bra att vara med farmor, men när jag är hemma är det bara jag som duger, han är till och med aggressiv mot henne (men nog mot mig också, om jag nekar honom något). I dag var vi alla tre på promenad med vagnen (farmor skulle egentligen inte ha "fått" komma, men hon kom ändå), han skulle sova...slutetappen blev lååång, han skulle skuffa vagnen, som var halvvägs i diket med jämna mellanrum, sen satt han på vägkanten och skulle inte hem. Till sist hotade jag med att inte köpa loket vi pratat om att vi ska handla sedan när jag plockat färdigt potatisarna. Det fick honom att i varje fall stanna i vagnen så jag fick hem honom. Tänk vad en motsträvig 3-åring kan suga musten ur en. Eftersom jag godisstrejkar sedan i måndags, kunde jag inte ta till min vanliga kur - choklad/kex, något annat sött. Höll på att stupa. Köpte griskött i butiken, tänkte om jag inte får energi från socker så MÅSTE jag få det med maten.
På potatis tröskan jag nu jobbat på finns också ett par från Rumänien. Jätte intressant att prata med dem, men också oerhört tungt - att få höra hur eländigt de har det. Jämfört med dem är det ju närmast paradisiskt här. Man skulle ju vilja hjälpa, men även om det för dem ju ser ut som om vi är rika som bara den, så är det ju inte så....men ska i varje fall plocka ihop lite av Ds kläder som blivit för små, en liten hjälp är väl ändå det också.Sen var jag faktiskt på en date i går :) :). Vi får se hur saker och ting utvecklas, men jätteskoj i varje fall. Lite spänning i livet :) :).
8 kommentarer:
Det här med trots är bara så jobbigt. Var till butiken ifredags hela familjen. En trött 3 åring låg en halv timme och skrek hysteriskt på golvet för att han inte fick sin vilja genom. Svettigt värre kan jag säga. Och hemma händer det också var och varannan dag. Men vi ska hoppas det växer snabbt bort hos dom! :) Försöker också leva hälsosammare och det gör ju det inte lättare att orka med trotsen då man inte ens får tröstäta! :) Kämpa på! Och grattis till nya jobbet.
Hoppas det lugnar sig under hösten för dig,
litet barn kan ej förstå hur vi stora vuxna mår :) :)
Kram !
Linda: tack och lov har D inte ännu kastat sig i butiken, men så är jag lite feg - låter honom få antingen sin slickpinne eller sitt kinderägg....skönt att höra att det hör till åldern, började redan fundera! Säkert påverkar nog nya rutinerna och sen det att han säkert känner på sig att mamma vill fara och göra mera saker...Vi får hoppas att det snabbt går om i båda lägren - kämpa på!!!
Henrik: Jag jobbar hårt på att han ska börja förstå :). kram
Det låter spännande med en dejt!
;)
Treårsåldern minns jag faktiskt som den allra mest obstinata åldern. Alla snackar om att 2 årsåldern är jobbig, men det tycker inte jag.
Det var värre vid 3...
HOPPAS att det ska lugna sig under hösten för den lille D!
OCH DEJT!!
Nä nu blir jag nyfiken!!!!
KUL!!
KRAM!!
Å jag förstår dig verkligen!
Ella har faktiskt redan börjat komma in i ngn slags "no" fas och det är jobbigt bara det. Trodde itne trots skulle komma förrän tidigast runt 2å år, men men vad fel jag hade! ;-)
Hon är dessutom extremt mammig just nu och precis som D så springer hon efter mig heeeeela tiden när hon ser mig. Då duger inte ens pappa. Jag tycker det är rätt jobbigt. Hon vill dessutom ofta ofta bli hållen och buren men hon börjar ju bli så himla tung nu.
Att du klarar av denna fas hos D som ensamstående är otroligt! Jag tycker du är stark och förstår verkligen att bloggen är nedprioriterad. Man måste vara rädd om sig. Spar på din energi. Bloggen och vi finns alltid kvar.
Din date låter himla spännande! Hoppas att få veta lite mer om den senare, men framförallt hoppas jag att det fortsätter vara bra och rolit och spännande!!!
Varm kram!!
Matilda: det är ju ett bra tag sen :)
Annika: jag noterade inte riktigt något speciellt vid 2-årsåldern, förutom då han startade dagis - men tänkte att vredesutbrotten berodde på det då. Rapporterar sen mera om jag har något att berätta om vidare dejter ;). Kram!
Saltis: för Ella kan det ju vara en reaktion på att ni var så länge ifrån varandra - det blir väl så för de små, när förändringar sker och världen inte är så som de trott att den är, då tyr man sig till mamma och - som i Ds Fall - får utlopp för frustrationerna/spänningarna hemma. Bloggen är inte ens nedprioriterad, har helt enkelt inte riktigt tid för den nu :(. Det är ju tur att det finns goda perioder, då alla är friska, inget trots och allt är skoj - som i sommar. Då orkar man på något vis genom de supertunga perioderna. Tror också att det blir aningen lättare nu också, då jag har mera möjligheter att röra mig utanför hemmet och "lufta" mig :). Gladast är jag över att ha träffat en "vanlig" karl som jag åtminstone kan träffas med och se vad som händer - än så länge inga heta känslor :) :). Men vackert så! kram!
Skicka en kommentar