Dagen började dåligt - insåg att de ställen jag väntade på lön ifrån hade numret till mitt gamla konto, som jag avslutade då jag blev mammaledig. Men det hjälpte ju inte, kontot lyser tomt. Tack o lov fick jag ihopskrapat tillräckligt från våra konton så det räckte till visaräkningen, och nu funkar visat hoppeligen igen.....Satt redan och snyftade, var så trött på alla pengaproblem och annat (orkar inte förklara, men har att göra med byrokrati och en traktor jag sålde för några år sedan - de rätta pappren blev inte ifyllda då, suck). Insåg att jag kanske nu verkligen börjar inse vad det är att vara ensamförsörjare. Andra mammor med barn i samma ålder börjar kunna göra mera saker t.ex på kvällarna, eftersom pappan kan vara med barnet. För mig går det nästan i andra riktningen, fast vi får se. Vet inte riktigt hur det blir, om mommo alls kan vara ensam med D efter att han börjar röra på sig mera.
Kanske det ordnar sig, så har det ju hela tiden gjort hittills också. Orkar lite se positivt igen på saker och ting, för jag fick ett samtal, som inte hade dåliga nyheter att bringa! Har oroat mig för hur jag ska lyckas hitta barnvakter till timmarna jag är borta och undervisar - med ens fixades redan hälften av gångerna! U-S - du räddade verkligen min dag. TACK!!!
4 kommentarer:
Att kämpa ensam är tungt, må det sen vara mot byråkrati, fattigdom eller ens egna tunga tankar. Att ha fina stödjande vänner borde vara alla förunnat - önskar dig glädje och ork! Kram
Ännu om tid för en själv... Eftersom jag ännu ammar och lilleman somnar på det viset är det bara jag som lägger honom och det begränsar ju verkligen ens liv, men samtidigt är det ju härligt att kunna ge sitt barn den närheten och tryggheten. Jag njuter av familjelivet och livet med barn, det ger en ändå så mycket trots att jag "missar" en del av livet "där ute". Tids nog hinner jag väl vara aktiv också där.
Hejsan. Jag känner lite likadant, att man är ganska "fast" då man är själv. Ska börja värva barnvakter tror jag, så man kan börja röra sig lite mer. Det ger så mycket mer ork att bara få komma iväg lite. Och så har man ju hunnit sakna henne då på bara några timmar. Har nog viss hjälp av C, o mina föräldrar, men men.. Lycka till med allt, kram,
Märker att det är en vågrörelse i "förtroendet" till att allt ordnar sig - och ofta kommer dalen då man börjar jämföra sig med andra, har jag märkt. I min situation är det det sista jag borde göra!! Men ibland slinter det. Jag är varje dag tacksam och förundrad över min lilla, fina pojke, men samtidigt tycker jag det är jättejobbigt att hålla på och anlita/hitta barnvakter. Måste ha dem för jobben, men det är klart att man skulle vilja kunna göra något skoj och avkopplande också någon gång. Ska i varje fall försöka hålla fast vid cirkelträningen på måndagar, min rygg skriker efter motion (och vikten börjar öka). Tror att jag har lite panik inför undervisningen, kanske jag lugnar ner mig då den kommer igång.
Skicka en kommentar