Bättre dag :)

Måste säga något positivt om gårdagen också....fick faktiskt en glad överraskning mitt på dagen. Hade skrivit en artikel om en trädgård här i Jepo, och damen i fråga blev så glad över den så hon hämtade en egenhändigt vävd liten matta till mig! Den råkar vara perfekt i vår kök dessutom. Det var jätteroligt och uppmuntrande.

I dag har vi varit i "storstan" Jeppis - var till loppis först för att se om jag skulle hitta gummistövlar till D. "Hittade" en cykel, barnlänstol, vardags-vinterskor, lampa och "påse" för barnkammarväggen (eller den lär ska vara menad för bilresor, men det går ju att ha både och) med fickor för allt möjligt, summa för allt: 70 euro! Jag är jättenöjd. Vågade inte lämna cykelköpet till nästa år, det är ju inte alls sagt att jag hittar någon där då, och jag vill inte köpa en ny, då den ju ändå kommer att användas en rätt kort tid.

Humöret är mycket bättre i dag. Läbbigt då det kommer så mörka dagar emellanåt -faktum är att jag inte riktigt är i balans, och vet inte riktigt själv vad det beror på. Det är ju fel på allt och alla de dagarna, för att jag själv mår dåligt inombords. Kan det helt enkelt vara hormonerna som ställer om sig efter att amningen slutat?! Fast det var ju redan för en månad sen...Eller kanske det helt enkelt är anpassningen till hösten, känner långt inne i mig att "läraren" är beredd på jobb. Jag hann ju trots allt jobba 8 år heltid, och höstarna var alltid jätteintensiva. Nåja, nästa vecka börjar arbisgymppa och mamma-barn i församlingen, då börjar jag få lite rutiner på vardagen, kanske det också hjälper. Trevligt veckoslut till alla!
ps. någon som vill ha snöbollsbuskar?

Oi och voi

Det blir bara värre, detta med männen. Tog bort min kontaktannons, men chattade lite med en italienare i stället. Eller det var det vanliga: Han: hi, jag: hi, han: how r u, jag: fine, and u, han: good...redan före "hi" brukar jag vanligen avsluta det hela, men med denna typ tänkte jag att ok, vi chattar en stund. Blir så nervös på dessa "chattare" som tar kontakt med okända människor, men presenterar sig inte, man ska sitta och "chatta" fast hur länge om ingenting innan man vet något om personen i andra änden. Varför inte presentera sig med detsamma?! Jag är säkert för gammal, tycker mig inte ha tid för sådant skräp. Jag har ju inte ens bett om nya kontakter - har dessutom skrivit in det i min profil! Tyvärr respekterar folk inte sådant, och man känner sig ovänlig om man bara klipper av dem. Men skype vill jag gärna ha kvar, det är ju behändigt om man någon gång vill ringa sina vänner utomlands. Till italienaren: i går hann jag inte så mycket mera, var på väg till en föreläsning, men försökte sätta in ett foto, då han höll på att tjata om det. Det lyckades inte, så jag fortsatte idag. Fick faktiskt igång min kamera också, och då han ringde, tänkte jag att ok, vi pratar väl då. Det visade sig att han bara ville se mig, men hade ingen egen kamera eller microfon. Så ville han att jag skulle stiga upp för att visa mig i helfigur..........då drog jag öronen åt mig, stängde kameran och meddelade att detta inte var en peepshow. han: are u always so rude? Herregud! Vet inte om jag ska skratta eller gråta, gifta män som vill ha lite kuckeliku på sidan om och typer som denna marco (om han nu heter så) får mig att önska att jag skulle vara totalt ointresserad av män och kanske satsa på en klosterkarriär så småningom. Usch!!!!

I går var det så trevligt, föreläsning för arbislärare (ska kanske ha några föreläsn i höst, bara det blir tillräckligt med anmälningar), många bekanta och barnvaktandet hade gått bra (Tack!!). I dag kom baksmällan för D, gick på högvarv, kunde inte somna, grät och var helt vild om vartannat, somnade till sist tre timmar senare än normalt. Jag också helt slut - typiskt, nämnde just i går till en väninna att det är så skönt nu då jag vet när han sover på dagen. Det är något förhäxat - man får aldrig säga att något funkar bra, då skiter det sig direkt. Ja suck, tomorrow is another day!

Fortsättn på "Nytt blad"

Tack för alla understödande och uppbyggande kommentarer!!! Vad skulle jag göra utan bloggen?! Bioenergi, vad det nu än är, lär ska gå i vågor, och om man tänker så, så var det ett hyperras i helgen. Kanske var det den nya vändningen i D-träffarna som ändå påverkat mig så starkt, fast jag var helt ok med det. Hela förra veckan for jag omkring som ett jehu här hemma, fick gjort en massa, men nu i helgen har jag varit helt orkeslös. Ännu i dag är jag rätt flegmatisk, men ska gräva upp lite buskar igen, det piggar upp :). Det är bra att bli påmind om att alla har sina egna situationer, hur idylliskt det ändå verkar utifrån sett. Och jag fokuserar på det positiva största delen av tiden, men just de gångerna då jag är jättetrött fastnar jag i denna typs tänkesätt - tycker helt enkelt synd om mig själv, och skyller på en massa annat.

Pengaproblemen gör också sitt, men nu ska jag helt enkelt sälja en åker, för att lite komma på benen igen - och kanske kunna köpa detdär eftertraktade badkaret så småningom! Jag vet att ett varmt bad kan hjälpa mig mycket, det har det gjort tidigare, så den lyxen vill jag unna mig och min stela kropp. Hoppeligen kommer jag in i en rytm med motion i höst också - joggandet har inte blivit av, har kännts att jag gjort tillräckligt fysiskt då jag grävt upp buskar osv, men jag har inte helt gett upp hoppet med det heller. Så det ser ljust ut, måste bara försöka hitta balansen igen - helt enkelt ta det lugnt tills det känns som om jag orkar lite mera igen.

Nytt blad

..har vi vänt i går. Jag körde D till sin pappa i K för första gången, väntade där i två timmar, och körde D hem sen. Han grät då pappan for iväg in med honom (för jag kan ju inte komma hem till dem, det ville jag inte ens), men sen hade det gått bra. Tyvärr for ju dagsrytmen för D. Han sov på hemvägen, men det blev inte tillräckligt, så han grät och var ur spår, men kunde ändå inte somna då jag flera gånger försökte på eftermiddagen. Det blev en tung dag för mig. Jag var ändå lite spänd, för det var ju viktigt att inget gick fel på morgonen, jag ville inte ge någon anledning till gräl igen. Skulle jag ha blivit sen av någon orsak (inte hittat rätt, försovit mig...), eller någon av oss skulle ha blivit sjuk, skulle det ha tolkats som försök till sabotage från min sida. Följaktligen tänkte jag inte få sömn mitt i natten, då D vaknat av att blöjan läkt (hade fäst den för dåligt), vakade över en timme och vaknade med en knyck halv sju, rädd att jag försovit mig. Allt gick ändå bra, jag var där exakt vid rätt tid, det var riktigt spännande att bekanta sig med staden K, som jag känner väldigt dåligt. Gick runt i Anttila och satt sen på café - redan det var ju fantastiskt! Men två timmar är ju en rätt kort tid, så jag kollade klockan stup i kvarten (nästa gång om två veckor är det redan fyra timmar framme, då tänker jag fara och simma....bara jag hittar en simhall :).

Det som känns tungt är att det känns ensamt i denna situation. Ibland har jag funderat på mitt "öde" vad det beror på att jag för det mesta i livet väljer en rätt ensam väg att vandra. Kan jag inget annat, är det något jag måste lära mig...? Redan tidigare var jag ju i "minoritet" - det är sällan jag haft längre förhållanden (till det andra könet) och ju äldre jag blev, desto svårare att hitta andra singelvänner. För man vill ju kunna tillbringa tid med andra människor, och oftast är det ju de som är i samma situation, som det främst blir. Nu har jag målat in mig i ett hörn, som gör att jag ibland känner mig mera isolerad än någonsin förr (då det humöret kommer, främst veckoslut). De få singelvänner jag har, har inte barn, småbarnsmammorna är de flesta ganska unga, i helt andra livssituationer än jag, mina jämnåriga har fullt upp med sina tonårsfamiljer. Med kontaktannonsen märkte jag att det är för tidigt för mig att ens tänka på relationer till män, är hypermisstänksam mot dem, vilket såklart gör att jag drar till mig just sådana jag inte vill ha.

Själv har jag inte ork eller tid att uppehålla riktigt nära relationer till någon, vilket inte betyder att jag inte skulle sakna det. Som just igår. Då skulle det ha varit skönt att ha en "bästis", som i andan varit ett stöd. Mommo gör det inte lättare för mig, hon tycker att det är alldeles för tidigt för D att åka till K - "nu har du nog låtit dem styra dig för mycket". Men jag var ju själv med om detta, och jag hade konsulterat en familjerådgivare för att få veta när det kunde vara lämpligt för D att börja åka till sin far. Nästa stora fråga blir i december, då det skall göras nytt kontrakt - i vilken takt ska träffarna förlängas, när blir D mogen för övernattning? Jag vet inte vem jag ska fråga, barnatillsyningsmännen (kvinnorna) litar jag inte mera på, och jag borde väl betala igen om jag konsulterar experten. Antar att jag ändå måste göra det, för ingen annan har ju erfarenheter av min situation, verkar det som. Jag hoppas att det skulle bli en diskussionsgrupp för ensamförsörjare i höst i Jstad, och att det skulle finnas någon som varit ensam från första början, så man kunde få tips och stöd den vägen.

Jag är en roskisdykare

I morse var det mamma-barn. D blev förtjust i en "gåbil" hos E - jag tänkte att en sådan ju skulle vara trevlig, men jag har annat att sätta pengarna på. På eftermiddagen blev det äntligen av att föra skräp till ekorosk och vad ser jag där i containern till avstjälpningsplatsen - jo, något som såg ut som en "gåbil" låg där på bottnet! Var inte riktigt säker på att man får göra som jag tänkte göra, nämligen fiska upp den, men just då "råkade" det vara tomt på återvinningsstationen, och killen som skötte den gasade just då iväg, så kusten var klar! Jag petade fram den med en lång ribba och skrubbade av den hemma. Nästan som ny!! Tänkte redan skicka in både arg och glad idag till någon tidning - arg på folk som kastar bort hela saker som de istället kunde skänka till välgörenhet, men glad för att jag hittade den (och en liten skyffel :), men som sagt, var inte så säker på att man får göra som jag gjorde.... Det viktiga är att D blev så glad, så middagen måste avslutas mitt i då han ville fara och sitta och tuta (det fungerade dessutom!) med bilen. Och jag kommer inte att slänga bilen på soptippen då D använt den klart!

I found this car at the recycling center today - it was headed for the dump!! I "saved" it, and D was really happy for his new toy!

Sri Amma Bhagavan

About Sri Amma and Bhagavan (from the homepage of Oneness University):

They are one single avataric consciousness in two bodies. They represent the Divine feminine and the Divine masculine. Together Amma and Bhagavan power the process of awakening of the individual seeker as Yin and Yang, stillness and movement, Prakruti and Purusha.
...
Sri Amma Bhagavan do not belong to any one people, one nation or one faith. They are for all mankind. Their vision is not a golden age for any one community or country. It is a Global Golden age.

http://www.onenessuniversity.org/oneness/cms/home/founders/about_amma.html

(I think their homepage is very materialistically oriented, which put me off the first time I checked it out. But there is a strong message in there, and I really wish to take part in this process.)

Landing

I had a wonderful Saturday - a day of really strong sensations during the meditations. In the evening I was very tired and slept like a log and for the first time in ages felt refreshed when waking up, like I had had enough sleep. The grandparents were also very happy to have had the opportunity to spend the day with D (grandpa's picture of D - they couldn't get the shoes on, so he's outside in his socks:))- all went well, it wasn't until the evening when D became a bit sad and felt like sitting in grandma's (my mother's) lap for a while, and then I soon came home as well. This week I've worked - written an article and fixed the cracks in the barnwall. The effect of the meditations have more or less disappeared, I think, but I've felt like finishing things which have been hanging around for some time, so I guess I feel a bit more energetic than normally! On the other hand, I really managed to relax and recover this summer from the tough first year as a singlemother, so I feel completely different about working now.

Tomorrow there'll be a mother-children meeting, a 2-year birthdayparty coming up and Saturday I'll take D to his dad's place for the first time. We've landed in busy everyday activites again :).

Clean ups

This guy to the left joined D in the garden, and was left on the stairs like this by him. Thought he looked a bit worn by the company of an eager 1, 3 year old :). "Reissussa rähjääntyy" they say in Finnish, "Travel wears you out", roughly translated, fits in very well with the doll.

Since the weather has finally been nice again, after all the rain, I've spent a lot of time in the garden, clearing a bigger space for table and chairs and moving plants about. I've also managed to (almost) finish three articles, so I'm fairly pleased with myself, it'll be a great relief to get a bit of extramoney. A few relationship issues in the air, old arguments, which haven't been resolved - feel a bit within like the guy in the corner, but try to stay calm and centered. Physical work helps! The grandparents will probably arrive for the weekend, and I'll take off for meditation on Saturday for the whole day. That'll be great right now!

Kvarken

What an exciting weekend we've had! For the first time D slept somewhere else than home (on "Finngrundet", main buildings on the island in the first picture) - and me too, since his birth :). I joined a group of women from Jeppo (Jeposmettona) on an excursion to the archipelago north of Vaasa. I've actually only once been there in the winter (and never on the islands you need a boat to get to), even if it's only an hour and a half by car from here. Here are glimpses from the weekend, without revealing too much about the women present :). I'll just conclude that all went well, D slept well (I didn't, though :), the food was wonderful on Saturday evening, occasionally there was a rainshower, but the mood was good. D wasn't complaining about having to be carried on my back on Sunday, when we walked across "Valsörarna" (islands, 45 minutes by boat). Neither about mealroutines being totally messed up. He is a good little boy :). Thanks to all the helpers as well!!!

Jihhuu!

Nu har det börjat droppa in "blinkningar" (som man kan skicka om man hittar någon intressant i kontaktannonserna) :), puh, man vill ju inte vara helt och hållet ointressant. Det kanske hjälpte med ett foto (satte samma som jag nu har här i profilen också). Men nu ska jag ta det lugnt och försiktigt och bara göra som det känns bra. Några av männen verkade helt schyssta, en har jag börjat maila med.

Har i flera dagar funderat på att jag måste börja göra något åt min dåliga kondis och kom tyvärr fram till att jag helt enkelt måste börja jogga. Det finns inte tid till annat, möjligen någon arbis-jumppa i höst. I dag for jag på min första joggingtur, mycket kort, men tillräckligt för att känna att jag rörde på mig. Tänjde ordentligt och kände mig nöjd och belåten med mig själv. Nu måste jag bara se till att jag börjar göra det regelbundet. Ska försöka göra det då D sover på dagen efter lunchen. Kan ju inte fara direkt efter maten själv, men jag behöver ju också göra annat. I dag for jag just innan D vaknade. Om han hinner märka mig så står han och gråter vid dörren, men om jag försvinner innan han vaknar går det hur bra som helst att vara med mommo. Jag önskar också att vi skulle komma tillbaka till den bra nattningsrutinen vi redan hade, nu har det varit så igen att han inte vill börja sova, det ska sysslat med ett och annat och sen ska jag ligga i sängen bredvid, fast han egentligen sover. Blir orolig och irriterad då jag inte får egen tid på kvällen alls - för oftast är jag sen så trött att jag också måste börja sova. På morgonen har jag också varit så trött så jag sovit tills D vaknat, cirka halv åtta. Förra veckans förkylning och magproblem (gav D vinbär - han hade flera nätter ont i magen :( ) tröttade ut mig. Men vi går kanske mot bättre tider!

Blommor och bär

...förkylning och gäster, så kan man sammanfatta den senaste veckan. Höjdpunkten var veckoslutet, då mina vänner från Handelsläroverkstiden var här, M med sin son en natt och P från Hfors två nätter. Härligt. Tyvärr ville min D inte riktigt samarbeta, somnade snällt, men väcktes troligen av den stigande volymen i köket och sen var det kört. Ville inte avsluta kvällen redan klockan elva, så D fick komma ner och titta på mumin mitt i natten, vilket han tyckte var mycket spännande. Men halv ett fick jag själv gå och lägga mig med honom, det gick inte annars. Vad härligt det var med folk i huset, och någon att få prata riktigt ordentligt med!

På fotot min fina björnbärsskörd - satte plantan i växthuset för några år sedan, då den inte ville växa utomhus. Doroteorna uppe till höger har jag drivit upp själv (med lite tandagnisslan, tycker inte det är speciellt skoj, utom sen slutresultatet :).

Jag har faktiskt också satt en kontaktannons på nätet för skojs skull, för lite spänning i livet...förra gången blev jag ju överröst av mail, denna gång har jag inte fått ett enda! Trots att jag satte hårda kriterier, så kan jag inte låta bli att vara lite besviken över att ingen skrivit! Antar att det är en kombination av tilltagande ålder, litet barn och hårda kriterier. Man är inte mera "hot stuff" (om man nu någon gång varit det :). Nå, jag ville ju att endast sådana som verkligen skulle kunna passsa ihop med mig skriver, och det vet jag ju redan att det inte finns många sådana.

Blev väldigt ivrig här redan över kolumnskrivandet, påbörjade flera, men tyvärr verkar jag inte hitta någon tidning som skulle vilja ha dem. Ja suck, dit for ett trevligt sätt att förtjäna lite pengar. Lite hopp finns det ännu för en tidning, men antar nog att det som jag skickade in var för "lättsinnigt" (det var närmast ett kåseri) för den.

Nu vaknade D, nu ska vi genast åka till lokala playan (sandgropen :).