Överlever?

I dag mår jag bättre, är fortsättningsvis förkyld, men dimman inne i huvudet har äntligen lättat. Var på promenad med D på förmiddagen, nu medan han sover ska jag försöka ta itu med den svåra artikeln...men gör lite "förberedelser" först....typ städar skrivbord, skriver mail, blogg etc, allt för att undvika just det jag borde göra :).


I fredags gjorde D baddebut i nya karet. Jag badade först i lugn och ro med min mysbelysning och annan rekvisita (rött...vått...) sen fick han hoppa i också. Fotot är inte från det tillfället utan i onsdags då han fick sitta i handfatet så länge jag duschade.

Vill ni göra mig glada denna lite tunga och deppiga tid - kommentera :) (fast det inte finns något att kommentera, så berätta hur ni har det i så fall, eller skriv helst ett "hej"!)

Veckan som gick...

...var fruktansvärt tung. Det borde den inte ha varit, bara en aktiv vecka, men min flunsa gjorde den närmast mardrömsaktig, fick köra med finnrexin varje dag för att orka. För det fanns ingen möjlighet att vila - och det är ju typiskt - just de veckor som jag har som mest jobb, då slår flunsan till. Kunde inte heller vila på veckoslutet, eftersom jag måste skjutsa D till pappan och tillbringa dagen där, och söndagen gick åt till föreläsningsförberedelse och artikelskrivande - den tiden som fanns kvar mellan matlagningarna och därtillhörande...Dessutom missade jag två fester pga av att jag helt enkelt inte orkade med något annat än det absolut nödvändiga.

På onsdagen hade jag tänkt göra ett "EFIT", men kom av mig redan vid lunchen - orkade inte fara på mamma-barn, och då blev det ju genast mindre att fotografera. För Ds del blev höjdpunkten det att min kusin plogade på åkern bredvid oss (och kom in på kaffe för en gångs skull), tänkte inte få D att flytta på sig, det var så spännande att titta på.

Mommo fick sin kusin på besök på måndagen, på fredagen skjutsade vi henne till Alahärmä. Det var trevligt med mera folk i huset, men tyvärr börjar åldern och krämpor synas hos kusinen också. Hon har varit något av en förebild för mig, glad, positiv och beredd att hjälpa alla. Nu var hon plötsligt ganska negativ om många saker, speciellt som hade med D att göra (för mycket leksaker, för mycket tv etc). Månne jag verkar osäker på något sätt när folk inte kan respektera min rätt att bestämma över mitt eget barn...? Eller nåja, det var ju soppan med pappan & co och så en person som jag hade förlitat mig på, före detta. Folk som fostrat flera egna barn och varit mycket med barn, kanske tycker att de har någonsorts universell rätt att läxa upp nybörjare, men numera är jag nog så lättretad på det området, att jag inte hur som helst accepterar det. Gamla människor får man förstås svälja det från, men skojigt är det ändå inte. Man är väl känslig, för någonstans gnager ju hela tiden en oro över att man kanske gör fel, eller inte klarar av/orkar/kan erbjuda den bästa starten för barnet.

Å andra sidan är det skönt att sitta och lyssna på "gummorna" då de sitter och pratar om gamla tider. Bland annat fick jag nu höra att min mormorsmor varit en rätt hetsig dam på gamla dar. Och att det hade pratats att vi var avlägset släkt med en zigenarfamilj. Jag tycker det är spännande - kanske det kan förklara mitt kringflackande liv hittills, den lilla, lilla droppen zigenarblod, som kanske finns där :).

D har varit ganska gnällig och temperamentsfull denna vecka, vet inte om det kan bero på att han känt på sig att jag varit trött och nervös (varit tungt att få något skrivet), för vaccineringen kan jag väl knappast skylla på mera. Eller så är det någon sorts trotsig fas redan. Jag klarade av att få in tre artiklar till deadline igår, men en finns kvar, den svåraste, som jag fick tilläggstid för, måste försöka börja jobba på den i morgon, i dag har jag försökt återhämta mig en aning. Sov då D sov och bad en väninna om hjälp - hon var länge ute med D på eftermiddagen så jag fick städa huset i lugn och ro. D behövde ju få komma ut, och ingen skulle ha städat om jag varit tvungen att göra det själv. Känner mig fortsättningsvis flunsig, men det känns lite bättre. Jag hoppas att jag äntligen skulle vakna med ett klart huvud i morgon.

Typiskt är ju också att jag den senaste tiden också haft/har problem med datorn och spring med bilen - besiktning och åtgärder pga den. Och nu hakade detta på något sätt upp sig - får inte in alla foton jag hade tänkt sätta in. Är verkligen inte på bästa möjliga humör nu just.

Spaaaah!

Äntligen har jag mitt badkar! I kväll var baddebuten, satt perfekt, är nämligen rätt krasslig och trött, det var skönt att sänka mina ömma muskler ner i varmt vatten med isländsk badolja i :). Förra veckan kändes som veckan då nästan allt hände, lokaltv började, likaså intervjuer för personaltidningen, så fick jag gäster och så blev jag själv förkyld, med fredagen som "tjock i huvudet/hängig/trött/deppad". I dag var dessutom K-by dag för D igen, men det gick bra för mig tack vare Finnrexin. Liten panik har jag inombords, som nu just vaggats till ro - det var nämligen meningen att jag skulle skriva två artiklar i fredags, men det var jag alldeles för trött för. Så i morgon gäller det - föreläsningen på måndag ska förberedas och artiklar skrivas, det blir mycket video för stackars D. Och jag har inget alternativ, det blir troligen finnrexin igen, om inte badet i kväll har gjort susen :).
ps. digiapparaten är också installerad (tack Katri för bra anvisningar - du borde tipsa Siemens också!!), men inte tillsammans med videon, märkte att jag behöver köpa sådär femtioelva sladdar för att få det att funka, så har kopplat in den till min tv på vinden (där det inte var så viktigt med den än :(, men annars hade jag inte alls kunnat se lokaltv...

Oj nej!

I dag gjorde jag min återdebut som aktuellt-ankare i ny-tv. Första gången gjorde jag det för ca tio år sedan - då såg jag ut som en rädd hare i rutan, nu tycks tiden ha stått stilla för så ser jag ut också denna gång. Det gick inte alls bra. Jag hann inte tänka igenom och skriva ner vad jag ska säga mellan nyhetsinslagen, med följden att mina råddiga anteckningar gjorde mig osäker och hjälpte inte till med att komma ihåg vad jag skulle säga. Tack och lov var det inte direktsändning, men jag fick ta om och om och till sist började jag bli både jättetrött och också nervös - tiden när jag hade sagt att jag säkert är tillbaka hem kom och gick och vi var inte ens halvvägs. Min hjärna tycks ha problem med att koppla över till snabbare takt, nu är den van vid att jag får sitta ensam vid datorn och i lugn och ro smaka på ord och meningar, deleta ibland, kanske kolla ett ord i ordboken eller vänta tills ordet jag söker dyker upp. Nu blev den bara förvirrad - och det märks. Usch, jag hoppas folk missar hela lokaltv-starten. Det blir smärtsamt att se, men jag borde nog kolla för att på något sätt försöka förbättra tills det är dags nästa gång. För i detta fall är nog "det kan bara bli bättre" ett faktum :(.

Notice the difference?

OM...

du var en mus, skulle du vara rädd för detta på bilden? Trodde väl det. Eftersom vi inte mera har katt, håller vi på att översvämmas av möss...och kanske ännu större gnagare. Jag kan inte tänka mig att det ljud som hördes under trappgolvet i går kväll kan ha kommit från en söt liten mus. Jag var rädd att gå ner i morse, tänkte att efter det knastrandet rasar säkert hela golvet in.

Trappan står kvar, men mössen är gammalmodiga, de förstår inte att de ska vara rädd för mösskrämmare i köksskåpet. Hittills har de helt ignorerat ultraljudet och de rött blinkande ögonen på "katten". Å andra sidan står det på paketet att det inte funkar genom väggar och golv...det var ju bra att veta efter att jag köpt tingesten. Jo, sån är jag. Bestämmer mig för något, och så tänker jag inte mera efter, förrän det är för sent. Hade sett en annons om en dylik skrämmare, men de hade tagit slut i butiken då jag frågade efter dem. Bad dem beställa, förstod inte att fråga desto mera, utan bara tog den och betalade (mycket) då den kom.....

Jag tycker det är så barbariskt med musfälla, och jag avskyr att den inte alltid fungerar som den ska - blev tvungen att mörda en mus som hade blivit fast bara i svansen och försökt gnaga av den för att komma loss. Tänkte släppa ut den på gården, men märkte att också bakbenen var lama. Det fanns ju inget annat alternativ än att ta livet av den (med en jättsten). En annan som fastnat med bakbenet slank iväg innan jag hann göra något. Usch. Så hellre än att låta dem pinas, tänkte jag att jag försöker hindra dem från att alls komma in. Men de förstår inte sitt eget bästa, tydligen. I kväll har jag sökt på nätet om platser med upphittade katter i närheten. Trots att fåglarna ute mår bättre, står jag inte ut med all mösskit överallt inomhus, så det kan bra hända att vi blir kattägare än i år.

GRRRRRRRR

Jag gjorde ett stort misstag i dag - tänkte att nu då jag hade lite tid, såhär på söndagen, ska jag installera digiboxen.
.....
Det goda humöret är puts väck, digiboxen oinstallerad, D har gråtit.

Jag kom så långt som till automatisk kanalsökning, den sökte och sökte, hittade ingenting. Under tiden försökte jag fixa mat till D, med stigande irritation över att det inte är så bara att koppla i och låta den göra jobbet. Behöver jag ens säga att maten inte dög (ok, testade något helt nytt, men ändå)? Tillbaka till tv:n. Läste manualen igen - KOAXIDALantenn, eller något sådant, har ni hört om det? Jag trodde jag kunde svenska. Tänkte att kanske det då ändå är vanliga antennen, kopplade den till boxen. Den sökte och sökte, hittade inte den minsta lilla kanal. D var såklart också intresserad av vad som var på gång, och började byta kanaler han med via tvn...när det inte uppskattades, gick han och grävde fram en kläborste någonstans och bestämde sig för att hacka i glasdörren på skåpet med den. Icke populärt med en mor med ett åskmoln färdigt på huvudet. Men jag insåg i det skedet att detta inte lyckas. Misstänker att den gamla videon är boven, kanske. Nu är alla sladdar tillbaka där de först var, digiboxen död och jag gick upp för att avreagera mig här, medan mommo och Daniel ser på lugnande psalmsång på tv. Tur att jag har fyra månader ännu på mig att få den j-a boxen inkopplad.

Höjdpunkter

Mina centrala vardagsglädjeämnen är ganska enkla numera :

- att få sitta ensam på toaletten (utan att någon står utanför, bankar och gråter att bli insläppt - oftast står dörren öppen, just pga detta, inte mycket till privacy...)
- att få sitta ner och äta i lugn och ro, istället för att kasta in lite mellan matning, blöjbyte, räddningsoperation/tröst (lillen fallit/slagit sig/håller på att stoppa något ytterst olämpligt i munnen/klättrat upp på bord, stolar/ öppnat ytterdörren, som någon glömt att låsa/knyckt mommos virkning etc etc etc), eller äta då lillen somnat, flera timmar efter att man var vrålhungrig och där emellan kastat in första hjälp kex/choklad etc (konstigt att man går upp i vikt?!). Faller nästan i nirvana då någon bjuder mig på mat, eller jag får äta på restaurang!
- att få läsa dagstidningen på morgonen från pärm till pärm, helst sittande -och inte kasta en blick på en rubrik här, en där, läsa en halv kolumn på toaletten, medan mjölkflaskan värms, läsa andra halvan medan gröten kokar, några sidor till då den svalnar, kanske läsa några sidor då lillen sover, och ta det sista då han somnat på kvällen, om man orkar hålla upp den mera och fokusera på bokstäverna utan att ögonen går i kors.
- att få sova en natt utan att bli väckt en enda gång, vakna av sig själv och dessutom känna sig utvilad på morgonen (har faktiskt haft rätt många hela nätter, men riktigt utvilad har jag bara känt mig några gånger, men vem gör nu egentligen det?)

Har inte tidigare riktigt förstått uppskatta "the small things in life", nu gör jag det minsann! :).

Men för att det inte ska uppstå missförstånd, största glädjeämnet är ju:

- den lilla personen som fyller upp vårt hus med liv och ljud och mening!

Mår bra i oktober!

Det blev ett riktigt bra veckoslut, fast det såg mörkt ut på fredagnatt. På kvällen blev vi bjudna på mumsig middag (tack B!!), men när det var läggdags blev det problem. Jag hade glömt byta blöja, med röd stjärt och mycket trötthetsgråt då D skulle sova. Höll på och smörjde och vädrade och bytte till sent på natten. Halv ett satt jag med en helt slut D i famnen, där han äntligen somnade utan blöja - och kissade, kanske en liten revansch till slarviga morsan, som inte sköter sitt jobb. Så var det lite lika hela natten, och i något skede märkte jag att han var helt täppt i näsan. På morgonen hade han feber för första gången, inte mycket, men så man märkte det även utan att mäta. Tänkte att det var det med min danskväll - perfekt timing, Ds första feber och min första danskväll.... Men till eftermiddagen hade det blivit lite bättre och på kvällen var han på helt gott humör, febern hade så gott som försvunnit, fast näsan rann. Alltså övergick jag tillbaka till plan A och stack iväg till nkby. Oj vad det var spännande att vara ute så sent - det var ju så mörkt :)! Annars också var det uppfriskande att få komma ut bland folk, fast det kändes konstigt först. Men då jag fick dansa och sitta och titta och låta allt sjunka in en stund började det kännas helt naturligt igen. Såg en massa med bekanta - och dessutom två kusiner, så dansandet blev nästan bisak. I dag har jag dessutom fått massage igen - perfekt, eftersom min höft reagerade på de ovana rörelserna i gårkväll (dvs dansen...så ingen missförstår :). Nu känner jag mig uppfriskad till kropp och själ - härligt att känna sig så mitt i regndaskiga oktober!

Strategiska mått

I går var rådgivningsdag, D fick vaccin och mättes och vägdes. Känns jätteskönt att veta att han utvecklas som han ska. Här är måtten för min 15 månaders skatt:

11,6 kg
83,5 cm

Women writers etc

Last Monday I showed photos from the Deep South and talked about African-American women writers in my afternoonlecture for pensioners. It struck me that at one point I knew quite a lot about English-language literature, and in particular, about black American women writers (my thesis was about that, in particular Gloria Naylor, an author). It's quite sad to notice your knowledge slipping away, since I haven't used that knowledge for a long time. It's the same with languages, if you don't use them, you start to forget. I also used to know some countries very well, at least the facts about those countries I worked in as a guide a bit longer. Now what is left are just glimpses of impressions; memories of smells, moods, places - things that don't necessarily interest anyone else. Looking through my slides and photos also made me wonder what has happened to all the people I have encountered briefly during the years, people I have worked or studied with, met during travels. Some I have stayed in touch with, but so many have disappeared into the land of memories. Makes me feel a bit old!

I guess it's gratifying to stay in the same field of study or work all your life - you become an expert in that field. I have tried my hand at this and that, but what now stays with me isn't that much - even teaching starts to feel alien, at least when it comes to a specific subject. I'll never become the expert at anything :(

At times I get a bit worried - what will become of me, how shall I find the means to support my family when D is three years old and I don't get a subsidiary from the state any longer. But then I let go of the worry and think back - I've been in this situation lots of times during my life already (what to do with my life), and everytime something has turned up. That is the good thing about experience, I know - since it has worked out before, it'll probably do it again!

I saw Doris Lessing at a literature festival in Hay-on-Wye in Wales in 1992. I had read some of her novels and was very interested in hearing her speak. I was disappointed, she seemed very snobbish about the questions the audience asked - if there weren't intelligent enough for her, she basically told the person off. Margaret Atwood was there as well, and she was completely different. I was put off by Lessing's behavior and stopped reading her books.... the things she now said about the Nobel prize seem to support my view of her being rather straight forward and a no-nonsense kind of woman, who doesn't think "friendly" is important. And now I can understand that is ok as well...so I guess when there will be time for books again, I'll pick up one of hers.

Back to the beginning - when I prepared for the lecture about African-American women writers, I looked up some facts on the internet and came across quotes by Zora Neale Hurston. She wrote at the beginning of the 20th century, most famous for her novel "Their Eyes were watching God" (1937). I thought I'd share a few of these quotes with you:

- Happiness is nothing but everyday living seen through a veil

- Sometimes I feel discriminated against, but it does not make me angry. It merely astonishes me. How can any deny themselves the pleasure of my company? It's beyond me.

- Mama exhorted her children at every opportunity to "jump at de sun". We might not land on the sun, but at least we would get off the ground.

- Life is the flower for which love is the honey.

- Love makes your soul crawl out from its hiding place

- There are years that ask questions and years that answer.

- When one is too old for love, one finds great comfort in good dinners (is that why I'm gaining weight now? - not Z N H quote, but my own addition :)

D's report

Hi guys! Me here again. I've had a few busy days, which I thought I'd share with you.

Saturday mummy took me in the car again to the place further away from home - I'm getting used to it now, so I took a nap on the way, but I was still tired when we reached the town were the "daddy"-person lives, so when I saw him outside the carwindow I started to cry. I knew he would take me away from mummy, and right then I didn't feel like it. But once we were inside the gate I forgot about mummy. I can't tell you what I did for the next four hours - that is a secret between me and the daddy person and his people, but it was great to see mummy again. She always has more things in the car when she picks me up again, don't know where she gets them and why - I think we have enough stuff at home, except for toys for me, but mummy complains that the whole house is a playground, but that is the way it's supposed to be, isn't it?! Anyway, we were both tired and a bit grumpy for the rest of the day, as usual. On Sunday a nice lady came to see us from a town called Tampere, she brought books and played a lot with me - mummy should learn a little bit more about how to play with kids, I think she lacks a bit of imagination in that aspect. It was so nice, but I became sooo tired - I slept for almost three hours. Strangly enough my mother seemed very happy about it, also grandma said it was very good so my mother could chat away with the nice lady. In the evening we watched Moomin with grandma, but when I got bored with them, I sneaked away - and since the gate at the stairs was open, I crawled up, since I heard mummy had company. It was the nice cowlady (she always says: what does the cow say? Moooooooooo) and the two men that wear important looking bags with them. Mummy said they were having a meeting and I should play with my elephant. I did that for a while, but then I wanted to take part in this meeting as well. When I had participated enough, mummy took me downstairs again...

On Monday mummy took off rather early, leaving me to eat porridge with grandma. I decided that wasn't nice and refused to eat even if grandma tried with jam and all kinds of things. But I had just had my bottle of milk and wasn't hungry - usually we read and do stuff with mummy before the breakfast, don't know why she had to go. She came back for lunch, though, and explained that she had been to a "meeting" in N-by, something to do with tv. In the afternoon when I woke up she was gone again! This is getting to be a bit worrying, why can't she stay home? But it wasn't too bad, the nice girl who has turned up every Monday for the past three weeks came to play with me again until mummy came back.

Today we had a nice day, mummy took the time to play with me and we also went outside in the afternoon, which we do most days. Mummy has, unfortunately, started to lock the door - I thought it was great when I had learnt to open it.

I still find it a bit hard not to try to taste all the interesting things you can find outside, but since I get a fright when mummy suddenly shouts out, I've almost stopped doing it now. In the evening I sat in the small round tub, when mummy had a shower, but I think it has shrunk, I can't fit in very well anymore. Still, I enjoyed pouring water over my head and then I managed to run out of the room before mummy managed to put clothes on me - I made it all the way to the kitchen, where grandma was very happy to see me with no clothes on. I think it's nice to run without diapers and clothes, even if it's beginning to be a bit cold on the floor. Tomorrow we're going to go play to the place with a lot of kids and mummies...mummy says I should write "mothers" instead, so there won't be any misunderstandings. I don't understand what she means. Anyway, have a nice day, y´all!

Inredningsfeber etc

Någon som behöver ett tv-skåp?! Jag fick ett riktigt skov här för några veckor sedan, främst efter ett ett-årskalas. Huset var nyrenoverat, snyggt, enhetligt och inte fullproppat med grejer. Ni kan gissa att det var raka motsatsen till vårt hus, speciellt nedre våningen. Jag bestämde mig alltså för att något måste göras! Mycket kan inte göras, men med små medel kan man ju redan lite piffa upp, t.ex. genom att avlägsna en massa onödiga saker som samlats lite här och var (t.ex. obehövliga tv-skåp...innan jag tog foto fick jag avlägsna en sko och en plånbok från hyllorna som "någon" petat in där efter att jag tvättat det :). Nu har jag inhandlat mål (kakelugnen i köket ska bli vaniljvit, istället för daskigt plåtfärgad), ett skåp ska målas, en stolpe, ett batteri....till soffan och stolarna i vardagsrummet ska jag köpa nytt tyg. Hittad ett lämpligt i K-by i lördags, men måste ta hem provbit först, och sen igen vänta två veckor tills jag ska dit igen, suck.

Jag går annars också i väntans tider ...heheh, är tyvärr inte gravid, men jag är "med badkar"! Det blev lite lustigt, efter all denna väntan på pengar hade jag inte energi att springa och söka bästa budet, utan bestämde mig för en affär där jag tidigare hade kollat in ett lämpligt. Var dit och fick prisuppgifter, men skulle mäta hemma först. Så fick jag höra om ett "tasskar" som hade annonserats i en gratistidning. Den hade vi eldat upp, men firman fanns på nätet - inget badkar där, inte svarade de i telefon och inte heller på email. Men dit for en vecka igen. I måndags beslöt jag mig för att nu beställer jag, sprang in till affären jag fått prisuppgifterna från - bara för att höra att det var något fel på priset (för billigt såklart). Killen skulle ringa mig efter min föreläsning - han har inte ännu ringt. Blev sur och kollade en annan affär, som en väninna hade nämnt tidigare, och halleluja - de hade ett billigare och, tror jag, bättre passande badkar med kortare väntetid, och de ringde dessutom tillbaka då de sa att de skulle göra det! Så snart, snart.....

I kväll var jag dessutom på jumppa igen - så nu känns det som om jag fått mycket gjort och framtiden ser ljus ut, trots tilltagande mörker ute! På lördagen ska jag dessutom och dansa! Det blir otroligt spännande - att se om jag hittar något i skrubben som jag ännu ryms in i :(.

Oups!

Time flies...which is good, because we are getting into my least favorite part of the year. But maybe I won't notice this year...all kinds of fun things have happened:

- my wallet ended up with a splash into the toiletseat. Guess who put it there? Thank God it had just been flushed and I was standing just next to it, so it was just the surface that got wet. But still - :(.

- a two-year old boy with his mummy visited us last week. I thought it would be fun for D to play with a boy for a change - I was wrong. He started crying almost every time the boy took any of his toys....so it was a bit exhausting!

- after all the diapers I still haven't learnt to get it right, one evening I had to change the pj's twice after leaks from the diaper. The second time when D was already sound asleep, I just reached out to pull up the blanket and noticed he was soaking wet. Sigh.

- D fell off a chair, landed on his forehead, so he got a bump and a bruise. He thinks he is too big to sit in the ...hmmm, feeding-chair (?!)...he wants to sit on ordinary chairs, but there are obviously hazards to it.

What have I been doing...? Nothing that exciting, but days just seem to pass quickly. Especially next week will be a bit busier workwise.
As you notice I wrote in English again (duh!) - was going to stop that due to lack of readers, but found out I have at least 2 who don't understand Swedish. If there are more out there - PLEASE give me a comment, then I might write some more in English from time to time...