måndag 30 januari 2012

"Vad jobbar du med"?

Folk brukar fråga mig vad jag egentligen jobbar med - det är inte en lätt fråga att svara på utan långa förklaringar. Lättast blir det att säga "jag är frilans".

Det är rätt otroligt att även om jag egentligen inte har någon arbetsgivare, så brukar det alltid ordna sig med jobb. Bara nu inom januari har jag fått tre förfrågningar: om översättningar till svenska, potatissortering och dagisjobb - det sistnämnda har jag inlett i dag. Efter sportlovet ska jag också vara två veckor. Det blir riktigt lämpligt, inte för länge, men skönt emellan med lite mera stadigt jobb, och riktigt kul att vara dagistant till sonen :).

Ska roa mig med att skriva ner vad allt jag jobbade med ifjol - har ju märkt att bloggen fungerar som historieskrivning också. Man glömmer så hastigt, men på bloggen finns allt kvar...i varje fall tillsvidare.

Alltså jobb 2011:

"Fasta jobb"
- närståendevårdare.(till juni, deltid, även om dygnet runt :))
- företrädare för minderåriga flyktingar (på sätt och vis fast, fast oregelbundet och deltid, nu har jag bara en pojke kvar, så nästan inte något att göra med det mera)

Frilansuppdrag:
- lokaltv (alltid vår och höst, sändningar varannan vecka, så det blir inte så mycket per månad, på våren har jag varit programledare och "frågeansvarig" för frågesporten "Fråga sexan", bestämde mig för att det var sista året. Gjort det sju år, tungt och otroligt intensivt med  4-5 bandningar lördag-söndag. Inte motiverad att fortsätta mera med frågesporten )
- kolumnskrivande för lokala dagstidningen (en/månad), någon sporadisk artikel (tror det blev bara en i fjol)
- Jakobstads personaltidning (ca 4 artiklar varje vår och höst)

Lärarjobb:
- vikariat i främst gymnasiet detta år: tyska (våren), psykologi, religion (både vår och höst)
- "praktisk finska", arbetarinstitutkurs på hösten
- engelska, yrkesakadamin (16-17-åriga konststuderande, 2 lektioner/vecka hösten, och vårterminen -12)

Sporadiskt:
- våren: frågesportledare på Lions-fest (och lagade frågorna/svaren)
- föreläsning i arbetarinstitutet: månadens resa: Peru
- cirka en vecka på potatiströskan (fotot från en regnig dag, då vi fick sitta och vänta att den värsta regnskuren drog förbi, tog det vackra ;)  fotot med mobilen )
- två föreläsningar om flyktingarbetet i nejden/mitt förhållande till det (Röda korsets grötfest, finska församlingens julfest)

Firman

... heter tillsvidare "Linderlines"...alltså "Linders rader", men det har få förstått, utan istället trott att jag har rederi....ska försöka komma på lämpligare namn och byta!
- längre översättning till svenska och finska
- egna vykort av egna foton ( gjorde i förra veckan nya som inte är tryckta ännu - här är ett exempel: )



Ni kan kanske förstå att det inte är så lätt att svara på frågan "vad jobbar du med"!

I framtiden hoppas jag det blir större fokus på frilansuppdrag, eget skrivande och firman, det har kanske varit lite väl splittrat. Vikariat piggar också upp, men det får inte bli för mycket av det. 

torsdag 26 januari 2012

Går bra!

Två nätter av nya tider! Första natten i egna rummet gick riktigt bra, när han väl somnat. Först kom han in för att klaga på att katten inte kommit i sängen (nä, för den låg i min säng...man kan ju inte bestämma över katter :(. Senare då vi redan sovit en stund, kom han för att säga att nu kom katten dit.  Fast det kom han inte ihåg på morgonen! Jag hade stängt dörren så katterna inte kommer in till mig, fast jag skulle ha velat ha den öppen för att höra om D gråter eller nåt, men det var hans order! Det kändes helt otroligt på morgonen då jag vaknade och insåg att han sovit hur bra som helst, trots sin nya förkylning.

Andra natten blev inte så bra, 2-tiden kom han in och sa att han blev så rädd då kudden ramlade i golvet...Han fick ligga med mig en stund, sen förde jag honom tillbaka, men det tog inte länge förrän han var tillbaka "jag är så rädd". Lät honom dela täcke med mig, med följden att han somnade, men inte jag. Tills sist bar jag honom till hans rum (20+ kilo......). Han sov vidare, jag somnade inte förrän vid 6, och då kunde jag inte sova mer än en knapp timme. Jag undrar om det faktum att jag inte kunde somna kan ha haft att göra med solstormen...brukar ju reagera på fullmåne också. Och jag har inte varit speciellt trött idag, först sent på eftermiddagen. En god sak med vakandet var att jag fick inspiration att göra något med flera foton :), det var nära att jag skulle ha gått ner och börjat jobba.

D har varit så ivrig över sin "nya säng" att han tillbringat mycket tid där annars också. Det var inget problem att få honom i säng igår :). Efter att jag hämtat honom från dagis idag försvann han i ett huj på vinden. Det blev förstås också bättre av att jag hittade en Bamse-cd igår kväll och nu kan han ligga i sängen och lyssna till berättelsen. Nu frågar han också glatt när vi ska gå och sova. Hurra! 

tisdag 24 januari 2012

Moving!

Det blev en historisk dag - lämplig såhär i början på kinesiska nyåret :). D sov oroligt förra natten igen - näsan har varit täppt igen i två nätter och då snörvlar, suckar och snurrar han runt i sängen, så jag såklart inte kan sova. Är inte mera van att väckas flera gånger i natten, så jag försöker ignorera det in i det sista, vilket förstås gör det värre. Var ganska mör i morse och bestämde mig hastigt och lustigt för att hans säng nu ska flyttas in i hans rum. Den har stått bredvid min säng, men för det mesta tom, eftersom han snabbt flyttat in i min säng direkt något hänt. Då vi sett på inredningsprogram på Bolibompa har han klagat på hur tråkigt hans rum är och hur han vill göra om hela huset. Jag visste alltså att det behövs mer än bara sängflytt för att motivera honom. 

D in his "new" room - with "curtains" around his bed, which I moved here today. I hope it'll inspire him to start sleeping on his own.
En väninna påpekade att förskoleinskrivningen nästa vecka kan vara motiverande. Jag har ju målat på ena väggen i flera år när han var liten, fast inte de senaste åren. Har varit orolig för att när han sen äntligen ska börja sova i rummet, vill han att jag ska måla bilar på väggen istället. Nu kom jag på en kompromiss :) - en "prinsess-säng" i pojktappning. Eftersom han inte tyckt om att sova med sitt Blixten McQueen-påslakan,(har känts skarpt trots att jag använt sköljmedel), bestämde jag mig för att offra det. Vi är väldigt nöjda med resultatet :). Samtidigt fick jag mera utrymme i mitt sovrum och det ser ut som ett vuxen-sådant igen. Känns ovant, men skönt :). D har varit lite rädd att gå upp på vinden ensam (där våra sovrum är), men nu har han trivts väldigt bra i sitt "tält" och vi bestämde att vi håller sovrumsdörrarna öppna i natt. Då kanske han får sällskap av någon katt också och behöver inte känna sig ensam. Han till och med frågade när vi kan gå och sova :D. 

Det är verkligen dags för honom att börja sova i eget rum, men är ändå överraskad över hur lätt och snabbt det gick att fixa till allt. Undrar lite varför jag inte gjort det förr...? Men nu sammanföll inspirationen och motivationen :). I höst var det  nog en tröst för mig också att vi sov tillsammans efter förändringarna i huset efter mommos död. Men nu har vi nytt år och nya vindar - både för honom och mig! 

Pekka, the cat, is checking out the new bed. D hopes for Pekka's company in the night - it'll feel less scary then. On the other hand he has always been sleeping in his own room at his dad's, which is why I think this should be a piece of cake now.....

View from his bed :D. D is dancing. We also had a "picnic" on the floor  tonight- ate  our dinner there to celebrate the move :). 

The view opposite the bed. The wallpainting isn't finished, but I don't know if I'll ever get the time or inspiration to work on it again. I started it when he was still a baby and had plenty of time. Now I haven't painted for a few years, I think. But...who knows. 

måndag 23 januari 2012

Startproblem

Hoppsan, plötsligt har det gått en massa tid sen jag sist skrev! Vi har hunnit med årets första influensor, både D och jag. Tack och lov blev de inte så långa. Jag fick den först - lite feber och mycket snuva och förstås smittade jag ner sonen. Vi klarade båda upp det på cirka fyra dagar. Det som var skönt var att jag i princip inte missade några jobb, har ännu haft det rätt lugnt och dessutom slog det till över veckoslutet för sonen. Är ändå riktigt nöjd med jobbstarten för året - januari brukar vara tyst, men har redan fått skrivet en kolumn och en artikel och jag tror det blir en kolumn till denna vecka. Min engelskakurs har börjat förra veckan också och denna vecka startar lokal tv igen. Är glad över att ha något fast också (undervisningen varje torsdag förmiddag), men inte för mycket. Behöver luft i vardagen för att få skrivet något, har jag märkt. Bäst inspiration har jag på veckosluten då sonen är borta, för då är jag mest avslappnad!

Jag hade den stora turen att få vara med i Marthaförbundets "Operation Vardag" där man får hem en person som hjälper en ordna upp främst i köksregionerna och hjälpa med kokandet. Min väninna har hand om projektet här i trakten och tyckte jag skulle passa som klient. Det var helt underbart - det började i november, då jag hade det som jobbigast, både mycket jobb (ännu med dödsboutredningar och vanligt jobb) och dessutom hjärtesorger. Att koka har alltid varit ett nödvändigt ont för mig och fick en massa goda praktiska råd - det var så skönt att äntligen ha någon att fråga om olika bassaker man funderat över. För en vecka sedan kom en fotograf hem för att ta bilder till artikeln, främst på mig...det var en ny upplevelse! Är nog inte så van att stå framför kameran, men det var riktigt kul. 

Martina Uthardt fotograferar Marthaprojektets lärare. Hon lärde mig laga chokladmousse bland annat - det är lite farligt :).

Förra veckan startade arbiskurserna, med den följden att jag sitter här med muskelvärk just nu! Det blev lite rivstart - torsdag qigong, fredag var jag och simmade då jag förde D till hans pappa. På lördag var jag och dansade för andra gången i år - och i "Latosaari" som finns i finska Lappo (ca 60 km söderut) är musiken mycket mångsidigare än på danserna här i trakterna. Mera fart på också, så det är blir ett ordentligt gymppapass! Jätteroligt att jag fått nya vänner att åka till danserna med och dessutom blir jag uppbjuden, vilket förstås också är kul :). Sonen var som sagt borta i helgen och jag latade mig maximalt dagstid - tittade mest på tv (vilket jag i vanliga fall gör väldigt sällan, eftersom det oftast är Bolibompa som gäller....) och läste. Söndagkväll var det dags för zumba, men då märkte jag att det blev lite för mycket. Blev mest irriterad över det evinnerliga hoppandet, vilket förstås berodde på att jag helt enkelt var för trött i kroppen för att orka koncentrera mig. Denna vecka blir lugnare :), men kul att det nu finns ordentligt med möjligheter att sköta konditionen. 
Igår, söndag, hade vi presidentval. Det var jättekul att kandidaten för De Gröna, som jag röstat på, gick vidare lite överraskande. Svenska folkpartiet hade en mycket god kandidat, en kvinna, men hennes framtoning i debatten jag främst gjorde mitt beslut via, var lite osäkert medan han som jag valde, var lugn och diplomatisk - precis det jag tycker behövs nu. Det faktum att han också är gay är endast till hans fördel, anser jag. Dags att visa att vi i Finland inte bryr oss om folks sexuella identitet, en persons erfarenhet, framtoning och förmåga att diskutera är det viktiga. Blir spännande att se hur det går i den andra omgången. 

tisdag 10 januari 2012

Hooray!



I'm rather useless as a playmate, don't have the patience to sit on the floor driving cars or tractors. Can't think of things to build out of toilet rolls. Get bored with games (except card games, but D has been such a bad loser so far, so we've just tried it a few times). But NOW we're getting into areas I'm more familiar with - writing :) 

Today I got good news as well - finished an article, which I wasn't sure I'd be paid for. Found out I will - and it's three columns-worth!! What a great way to start the work-year!!

Then we had sort of good news - D is not allergic to cats, for instance, but birch tree and a bit to "alder tree" (?  "al" in Swedish ), common trees here. At the beginning of summer/late spring he gets symptoms. Not straight away when the birch tree is in bloom, but eyes swelled up and he had a really blocked nose last summer at one point. I took him to the doctor then, but the test wasn't done until today.

 
Fia likes to spend time in our bathroom - the warmest room in the house :). 

Then a sad piece of news - I think my favorite rabbit, Olga, has been killed by a black tomcat that I saw this morning. I think he was responsible for killing Doris last winter. I've seen all the other three rabbits today, but not her, and she is usually always with her brother Leo. She was the darkbrown one with hanging ears and the only one who occasionally let me pat her. In other words, she was the most passive one and probably an easy prey :(. There has been occasions when I haven't seen one rabbit for a few days, so all hope isn't lost yet, but I fear the worst :(. 

ps next day. It WAS an entirely good day - Olga is also alive :). She probably was just hiding underneath the barn yesterday when it was cold. This morning she sat with Leo again like nothing had happened :) :). 

måndag 9 januari 2012

Back to work and the new life :)

Now I'm going to celebrate my first official workday 2012 by taking a bath :). I had such a wonderful weekend. It started on Thursday evening with a visit to the indoor swimmingpool in the city where D's father lives. That is my tradition, to go for a swim every second weekend when I drop him off. There were a lot of people there - I guess a lot have "began a new life" :). A young (under 30 :) guy spoke to me while we were catching our breaths in between laps - he was rather goodlooking, so that made my evening :). Can't remember being spoken to there before - as you know we Finns aren't really into small talk with people we don't know. I had also two Afghani girls and their mother with me - they went shopping while I went swimming and I joined them afterwards. Back in their hometown I continued to a new friend who had invited a few women over. Such a joy to sit and chat for hours!!!

On Friday I felt tired - I've had a feeling of a cold in my body all week, so I decided to really be lazy and hopefully get rid of the feeling of no energy. I watched a lot of tv, read some, sat by the computer and hoped I would have energy to clean the house the next day. And I had! Woke up like a new person, cleared away Xmas things (hadn't felt like getting much out anyway before the holidays, just a few small Santas that D had made in daycare :) and bits and bobs that had been irritating for weeks. And in the evening it was time for my debut at a "dance" about 50 kms south, in Lapua. A lot of adults in these areas go to these dances - a band is playing walzes, Finnish tango, foxtrot etc. I haven't been for a long time and in our Swedish-language areas the bands play rather boring music. But I discovered it was different in this Finnish-language place. It was so much fun!! The two women I was with, introduced me to the place and one of them gave me tips about where to stand in order to be asked to dance :) etc. One man who danced with me asked how it was to be new and when I was surprised - "how did you know"? he said he had seen my friend, whom he knew, pointing out different things :). I danced a lot - escaped in between to the toilet to breathe a bit. There have been too little exercise during the holidays and too many chocolates :(. But I'll definitely go again next time D is away - good dancers and I actually danced with one guy I thought was very interesting! So I have a lot of hope for the future :).

Sunday was spent being lazy again. Made a few calls I've thought about for a long time and a friend called as well. And then I ordered paper prints of my photos - that always takes forever, but I still want to make albums of my photos. I notice how quickly everything changes with a child - flipping through albums from when he was a baby feels like ages ago and I've already forgotten so much.

Today D was in daycare for the first time in three weeks and I could write an article in peace and quiet. We also visited the health station, because D has a rash on his chest. He had it already once before, but it went away when I put "creme" on, but now I thought someone should have a look at it. I suspect he might be allergic to chlorine, which is used to clean the water in the indoor swimming-pool. His father takes him there every time D is with him and has for many years. Like me, D's skin becomes very dry in winter and I suspect that might make him more sensitive. This week I'll take him to allergy tests to find out what he is allergic to in the summer, might get an explanation to the rash then as well.

I could feel the dancing on Saturday in my back and leg muscles - such good exercise! It made me want to take better care of myself so on Sunday I made a small track around the field, so me and D can go skiing together. Today I went to pick him up with the "kick-sledge". Right now it's -10 C, so we finally have a proper winter!

lördag 7 januari 2012

Första veckan slutar bra

Nu har jag tre dagar "ledigt",dvs D är med sin pappa. Sen nyårsnatten har jag varit lite energilös och haft från och till ont i halsen. Igår orkade jag inte gör något alls. Slappade vid datorn, lästee i en bok jag fick i present (som visade sig vara rätt hemsk, heter "tre starka kvinnor", men hittills har jag läst om en rubbad kvinna och en lika sjuk man, tror inte jag tar reda på den tredje alls...)  och sen på kvällen framför tv:n. Skönt i och för sig, jag ser väldigt sällan något "eget" på tv, det är Bolibompa som gäller...Också här märks skillnaden till förr. Så länge mamma levde tittade hon gärna på tv tillsammans med D och jag kunde sitta vid datorn eller gå upp på vinden och titta på något eget program, men nu skulle det vara ganska konstigt med en kotte på varsin våning framför två skilda tv:n...Fast onsdagskvällens "Grey's Anatomy" håller jag fast vid. Det är "mammas tv-kväll". Problemet är bara att Finlands tv håller på och pausar den hela tiden och sen märker jag inte när den börjar igen, så det var inte många avsnitt jag hann se på hösten.

I dag har jag äntligen känt mig mera energisk och har fått röjt bort det värsta som samlats i huset. Det var inte svårt att städa undan julen, eftersom jag inte satt fram just något alls. Granen var jag tvungen att slänga redan i början av veckan. Jag fick den redan på självständighetsdagen (6.12) och tänkte inte på att jag borde ha haft den att stå i vatten där ute, eftersom det var på plus största delen av december. Följaktligen var den torr redan då jag hämtade in den :(. Får vara tacksam att jag varje jul får en gran levererad, även om jag smått tänkt att D och jag skulle ha kunnat gå ut i skogen och söka vår egen gran i år. Det får bli nästa år.

I går försökte jag gå på promenad, men det märktes att jag inte var i skick. Kändes inte alls bra och svängde snabbt om - efter en kilometer var jag helt slut. I dag har vi årets första riktigt kalla dag (-18) och solen sken, så jag var tvungen att göra ett nytt försök och nu kändes det helt bra. Samtidigt fick jag äntligen skottat infarten och gångarna på gården. Har låtit senaste snön ligga, blev så trött på att skotta, skotta, för att sen se allt bara smälta bort. Dessutom drogs jag med spänningshuvudvärk flera dagar efteråt. Jag har kommit överens med en som skottar med traktor i byn att han ska komma då det kommer ordentligt med snö, men tydligen har han inte tyckt det varit tillräckligt ännu....

I kväll ska jag faktiskt och dansa :). Jag är så glad över mina nya bekanta från Nykarleby. Jag startade en sluten diskussionsgrupp på facebook i våras, då jag kände mig så ensam: "enastående föräldrar" (en annan mamma kom på det superba namnet) och via den har jag lärt känna andra frånskilda i nejden. Mycket är tack vare en nyskild i grannstaden, som tog kontakt med mig i våras efter en kolumn, där jag diskuterade detta med att vara ensamstående. Hon har varit en "motor" och fört samman en massa människor. Jag är så glad! Nu har jag människor att umgås med på veckosluten också. Ska bli spännande att åka till ett helt nytt ställe och dansa - söderut till de finska trakterna. Har aldrig varit dit, även om jag hört att det ska vara "bra", dvs mångsidigare musik och yngre årgångar än i svensktrakterna. Nu ska jag ännu ta och röja bort mösskiten ur köksskåpet (suck). D fick till present två moderna mössfällor :), de ska gillras sen. Jag slutade använda mössfällor för cirka ett år sedan då jag tyckte det var så obehagligt att vara tvungen att ta livet av dem då de fastnat med ett ben eller i svansen i fällan :(. Katterna tar ju någon mus nu och då (har ofta upp skåpdörren på natten), men det hjälper inte. Så sånt, livet på landet i vårt hushåll :)

Är så glad över det nya året :). 

söndag 1 januari 2012

2011- a summary!



Since it feels like last year was such a hard one, I thought I should look at it again.  I’m sure there were good things as well… I can’t remember much from the first half of the year, though. I know I had millions of rabbits in the house (well....ten, in three different cages), and D had the chickenpox. We nearly drowned in snow until April, which was followed by a really, really hot and long summer. Three funerals...my aunt in January, and my mother in July. My Finnish-language cousin's mother in November. 

 It feels a lot like “the time before my mother died and after”.

My mother:- In April when D was at his dad’s and my mother in the old people’s home for the weekend, I sat down to think about my situation. I knew I couldn’t handle everything anymore, I needed help. The solution I came up with was help with cleaning – I had a woman come once a month after that. The ironic thing was that during that weekend an old woman in a bed next to my mother’s kept coughing on her, and my mother got that cough as well. She never really recovered. It drained her of her strength and she couldn’t stand up on her own anymore to go to the toilet from the wheelchair. This meant I simply couldn’t care for her at home anymore.  On the last week of May I made a last attempt. She stayed at home for four nights and after that we both knew it wasn’t possible to continue. She needed help to turn in bed and also rang for me every night, except one – but then I heard the doorbell in my dream and went downstairs anyway. I couldn’t do any other work during those days either. My mother also felt insecure, she needed a person at each arm to help her get out of bed into her chair, for instance. After she went back to the geriatric ward she came home for one day on the 29th of June. She was really out of breath due to the warm weather, even if she really enjoyed it at first. On the 16th of July she died, after a few days of being “away” already. I was with her when she drew her last breaths and D was brought in soon after. The funeral was on the Friday after, the 22nd of July. I was prepared and the main feeling was relief that she was freed of all the pains and frustrations of her deteriorating body, but of course we have missed her. I was surprised to find I was really lost after my role as her caretaker disappeared. 
 





Friends: I couldn’t have survived without my friends this year. After the funeral I attended qigongcamp by the sea in Pietarsaari (have done it for 7 years, I think). I was really, really tired there, but it gave me time for myself. I took the photo above with my mobile while I was resting by the sea (which I did a lot during the camp). 





When I got home my faithful friend Katri (left) came to see us - she is really my rock. Always calls and checks how I'm doing, even if we don't see each other so often. After her we had more visitors. At mid-August D and I went of a cruise to Sweden - and I met a guy, who I was seeing for the next months. He helped me over the worst (even if that was not his intention J), made me realize I still can feel a lot and I was so energized. Unfortunately he didn’t end it very nicely and I was really low for the last two months of the year. But new friends have arrived into my life little by little as well. Also a mother with two children D’s age – we have been helping each other with taking care of the kids and supporting each other.


Work: - At the end of June the 2-year old Somali boy, whose guardian I had been since the fall of -10,  moved to Oulu, close to his relatives and I asked to be relieved of my guardianship of him. It would’ve been too hard to travel there to see him regularly. I was also happy to end it. He was such a smart and sweet boy, but his case was such a hard one. I fought with the Finnish legal system for what I thought was the only right place for him – with his own family (sister’s). I was a witness at a trial and at a meeting in Oulu made to feel like I was accused. I wanted to be off in June, since my mother was getting worse, but the phone kept ringing and new problems had to be dealt with. I really felt awful about it all, I was tired myself and so sad things didn’t go the way most people involved thought they should – after a struggle for more than six months, he was placed in a Finnish family. In other words, a failure, and my trust in Finnish law and authorities really was dented.

+ an Afghani boy (15) whose guardian I’ve been for three years was united with his family arriving from Teheran just before Christmas. I’m so glad for his sake, and the young parents and his little brothers and sisters. I won’t be his guardian for a long time anymore, then I have just one Somali boy anymore (12 years). For him it’s more a question of being a support person now, since he’s been here for many years. Many of the children I’ve worked with have become my friends since they’ve turned 18 and my guardianship automatically ends.

+ I FINALLY managed to make postcards out of my photos. I’ve almost sold them all as well J. Have ideas for new ones as well!

+ I worked quite a lot as a substitute teacher this year and also had two courses of my own in the Fall. Positive: I needed more work, negative: I noticed it takes too much energy from my writing (I have tried to write a column every month for our local newspaper, but haven’t managed every month to do it). I’m grateful for the writing project every spring and fall I have for the personnel paper of the city of Pietarsaari (about 4-5 articles). Apart from that I think I’ve only written one article this year.

I was again reminded of the fact that I don’t won’t to be confined to a strict timetable every day, like I was as a full-time teacher. But I’m not completely sure I would’ve been able to write anyway… since I haven’t been the most balanced person this fall….

 + Local tv. In spring  a “celebrity” from Sweden (originally from Finland), Mark Levengood held a lecture in Uusikaarlepyy and had agreed to an interview with our small local tv-station. I was really nervous beforehand, was worrying that he might be stuck up, but he was so lovely, the four minutes we had stretched out to nearly 14. The organizer was waving at the background “time-out” so I had to stop, but I could’ve talked to Mark forever J. His lecture was really enjoyable as well and I’ve read all of his books (I think) now afterwards. AND the short interview got third prize at a meeting for Finland-Swedish local tv-stations this fall J. That felt really good (+ the actual prizesum J).

I have made a few longer interviews (like “profiles”) for local tv this fall (haven’t been shown yet) – I’ve really enjoyed that, feels like a step forward in that “career”. 

+ Started another project I’ve wanted to do for a long time, it’s only at its beginning, but I’m hopeful…

Other things:

- FB/Blog - I have been spending a lot of time on facebook. With a short glance I can take part in other people’s lives and get reactions to my posts. It has suited me better than the blog, where I feel there is a “faceless” group who reads but never comments. Those who do comment I’m so grateful to – without you I would’ve ended ages ago. I am considering changes. It’s really depressing to get more spam than “normal” comments to the posts, so a first step is to make the comments more controlled. If that doesn’t help, I’ll “lock” the blog. 

I also feel FB has brought me closer to my relatives in the States (my mother's second cousin and her children and grandchildren). I don't have a lot of relatives, so I'm so glad to have gotten to know them. At the beginning of the summer Alena (one of the grandchildren who had been an exchange student in Italy in spring), stayed with us for a few days. She was such a joy to have as a guest - and people said you can see the family resemblance :). 


- In November the book “Nykarleby 365” was released.  I had been part of the project for a year – and since it was a hard winter for me, the project felt like an added burden quite often, so I’m glad it’s over. But it’s also satisfying to see the result. This is the text from the beginning of the book:

The photo club ”Fotoklickarna” held its first meeting in June 2008. The club consists of a varying number of members of different ages who meet monthly, but at the core is a handful of enthusiasts for the art of photography. The club members have taken part in photo excursions, lectures, courses, cooperated with other photo clubs, organised exhibitions and photo marathons during the “Cultural night”-events in Nykarleby in the autumn of 2008 and 2009. The latest marathon project is “Nykarleby 365” – the result of which you are holding in your hand.

Nykarleby 365

The task was to take pictures within the borders of the town of Nykarleby (incl. the villages) from Midsummer 2010 to Midsummer 2011. The fifteen photographers who chose to take part, were allotted about two days per month and during the monthly meetings the best photo of each day was chosen. Continuing activity and creativity have been needed in the hunt for new motives and we have often been forced to look at our surroundings through new eyes. At the same time a piece of history in pictures has been created.

Welcome to a cavalcade in photos from Nykarleby during the year 2010-2011. These are our memories, maybe they are similar to yours?


-  I signed up to be a support person for an Afghani family in Uusikaarlepyy, who arrived as “quota—refugees” at the beginning of June (“hand-picked” in Iran). I haven’t been the best of friends, since I was “distracted” by everything with my mother in the summer and in the fall I focused on my lovelife…..but now when both I and their Swedish is better, it’s easier to communicate and I’m really enjoying seeing them.

- A really positive thing is that I have started to exercise more regularly. It began in spring when I started going for short walks in the mornings before my mother and D woke up. I continued in the Fall + qigong nearly every week and zumba quite often until November.

- Music has also re-entered my life:  I discovered Spotify in spring and felt really modern when I downloaded it J. But I love it, now I have a chance to find old favorites and get to know new ones. A favourite at the moment is Johanna Kurkela from Finland – she sings like an angel (looks like one as well) and has really lovely lyrics. Then I like Michael Buble’s “I just haven’t met you yet” J.

- Reading: have started reading much more, many times after D has fallen asleep, but since he requires less work, I often also read during the day. For the last month a lot of self-help books about relationships J, but also novels here and there. A favourite has been Katarina Mazetti – fun and writing about, surprise, surprise, relationships J.

- Travels:
- Cruise to Stockholm from Helsinki in mid-August + visits to friends in Helsinki (in photo) afterwards



















- Three full days in London visiting friend + family in mid-October


 D: He has changed so much after my mother died. I don’t 

know if it’s due to that or just his age. He has grown a lot, but also become more of a “big boy”. Also been quite wild at times at daycare L. I suspect he has felt my lows as well and I haven’t had the energy to activate him very much at home. Very often I sit by my computer on facebook and he plays Angry birds on the laptop L. But I do try to restrict that time and do things together with him instead – and I hope that with the new year, I’ll be more energized and a better mother.

The milkbottle finally “disappeared” a few months back – I was getting worried he’d keep it until he starts school, but now he drinks his milk in the morning and evening from a glass J.

He stills sleeps in my bed – when my ex-boyfriend was visiting, he gladly slept in his own bed next to mine (if he was home)….on the other hand, since it’s just the two of us now, it’s been a comfort for both of us. I do hope he’ll move into his own bed soon, though – and  also into his own room …maybe even at the end of this year J.

He’d really like a dog and I’m slowly warming up to the idea. It would mean a lot of practical problems  - the cats would certainly not be overjoyed, and the dog would probably eat my four rabbits, which still live two and two in our yard, and who could care for it when I’m at qigongcamp or we are travelling….so I need to think about it. On the other hand I think it would help us both with our loneliness and give D a much-longed for playmate. Maybe in the fall…or next year…or the year after J.

I had worried about the Xmas time during the fall - thought we'd feel lonely. But everything turned out really nicely. I was simply too tired to be anxious, just enjoyed time off. I also decided not to stick to old traditions, which made it easier. A week before Christmas I had a small "bringing in the Xmas tree-party" for our Afghan friends.


 On the 24th (the main day here) a friend invited us for lunch with her relatives (wonderful!) and in the evening our friend A (whose guardian I used to be until he turned 18 a year ago) came to celebrate with us. That was a really nice day. 
 






To sum it all up: I have a positive feeling for 2012! I had such a nice birthday/New Year's Eve. I hadn't really planned anything, wasn't going to make a fuss, but the day turned out to be really nice with surprise visits, even a cake with candles from the Afghan family + A who surprisingly turned up (last time I remember anyone has brought me that was for my 30th birthday :), but at this age I might have forgotten later events ;). In the evening I was invited to a friend with kids D's age - both young and "old" had a relaxed and enjoyable evening with fireworks before going home (and in the next post you see what D and I did once we got home :)..




Have an amazing year of 2012!


We had a really great 31.12 (my 48 th :( ....birthday), I'll get back with more photos, right now I just want to wish all of you who visit here a GREAT new year. I'm also going to make a summary of  2011...but since my son is home, there is less time (and also because I've began sleeping until late :( ).

These photos were taken last night at 11.30 pm (sooo late for son :), he then went to bed and I had a bit of time for myself with saying goodbye to the old year and hello to the new year :).

MAY 2012 BE A LOVE- AND LIGHT FILLED YEAR FOR EVERYONE!!