Hi all! Thought I'd quickly write something to show I'm still alive and kicking, even if I haven't written anything for quite some time. There simply isn't time right now! I've also been sleeping badly, partly because of the full moon combined with worries about what Mr X will do next (trying to get a contract about the meetings with D, through the authorities, but he has resisted) and trying to make up my mind about the colors and patterns of the walls and floors of the two new rooms. Partly the nights have been restless, because little D has slept badly for a few nights. Don't know if it's the moon for him as well, or if he senses my worries, or he has a stomachache, toothache (new ones on their way?) or, or, or...It was such a shame, I had had problems falling asleep, but on Monday I went to "circuittraining" at the local gym - it was great, even if I'm in such bad shape, and I was really tired, fell asleep very quickly. Unfortunately D had a a bad night and woke up a lot - we don't seem to be very much in sync :(.
Otherwise he is such a cutiepie....I asked him one day to give mummy a kiss and offered him my cheek. He seemed to know what he was supposed to do, pressed tentatively his open, wet mouth to my cheek and looked a bit shy :) -oooh, I was so proud of him, and so happy about the peck!!
On Tuesday there was an interview with the local paper with representatives of the village association about the dangerous crossing to the new shop. I was there as the secretary of the association, and brought little D as representative of all the children of the village, who are in danger everytime they want to go to the shop to buy candy. Afterwards our family went to Jstad - my mother to the doctor, and I bought a new "sitpram" for D, he has almost outgrown the first one. This one is great, it can be folded easily and fits into the boot of my little car - now I can get easier around with him as well. On the other hand he was really anxious in the evening, and in the night - guess it was a bit too much action at one time. Unfortunately we need to go there again today. I should also start to write the articles about the partnership with Halfway, but feel my head is too full of other worries, and I'd need a few nights of better sleep first - last night wasn't too bad, but I got up at 6 (couldn't sleep any longer, even if D went back to sleep) so I suspect I'll be quite tired by the end of the day.
Glad I have an appointment with my therapist tomorrow, I really need to talk about all the things going on with mr X. I'm not used to sit around and wait for things to happen, but now it's the best thing I can do. I want to avoid arguments, but I think no matter what I say now it can be seen as an attempt to argue. Had a message yesterday evening that he wants to set a date for the meeting with the "childwelfare person", so hopefully we'll have a contract soon and things with the meetings will start to become a routine. Now too much energy is spent on wondering "is he coming/isn't he coming". Like last Saturday: he was supposed to come, I didn't hear anything until Friday evening. First there was a message that he is coming, and an hour later that he isn't - didn't see them until just before I myself went to bed. Not easy to plan my own life when it is like this, and besides, since the meetings take place in "a neutral place" I need to check if the room is available, and preferably when the congragationoffice is open (the meetings is in one of their rooms). Keep your fingers crossed we can soon work things out, the person who mostly needs this is little D!
Tonight he is going to get zonetherapy - that helped him when he was a tiny baby with stomachaches in the evening, now I hope it can help him get balanced again...and sleep for hours and hours in the night :)
(I wonder whose time the clock in this blog actually shows...it's ten and a half (!)hours behind our time...! Can I change it...?)
torsdag 11 januari 2007
söndag 7 januari 2007
lördag 6 januari 2007
Barnen som speglar
Detta med barn är ju så nytt för mig, en helt ny värld att lära sig om. Fick en citatbok i födispresent, och vill dela med mig av de många fina citaten (tack K för boken!!):
Var snäll mot dina barn- de kommer att välja ditt ålderdomshem
(Phyllis Diller)
Varför skrattar barn? Jag sett en förklaring: barn skrattar därför att de väntat i miljoner år på att bli födda. (Olle Hammarlund)
Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem kärlek, men inte era tankar. Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar. Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar (Kahlil Gibran)
Beställde från Barnens bokklubb en bok: Ditt kompetenta barn, Jesper Juul. Började läsa den igår kväll, efter att D somnat och inget kom på tv (varför är tvprogrammen på veckoslutskvällar så ointressanta???) och blev direkt intresserad. Egentligen är det skrämmande, hur mycket vi påverkar våra barn genom allt det som vi förtränger. Enligt boken reagerar barn antingen genom rätt eller spegelvänd kopiering/samarbete:
Exempel: en ung mor i ett kroatiskt flyktingläger, två barn, fadern dödades vid fronten, släkten spridd runt om i olika länders flyktingläger. Modern har hållit sin stora sorg för allt vad de förlorat inom sig av hänsyn till barnen. Ena sonen, 12 år, "snäll", men lite sluten (=samarbetar med mamman, håller sorgen för sig själv/rättvänd kopia). Andra sonen, 7 år, är "bevärlig": trotsig, gnällig, klängig (försöker uttrycka de känslor modern håller tillbaka/spegelvänd kopiering). Mamman var tillräckligt klok för att söka hjälp: "Hon kom med i en grupp med kvinnor i samma situation och fick där möjlighet att bearbeta sin sorg, vilket hjälpte hennes äldste son att också ge uttryck för sin och hennes yngste son att stå på egna ben igen. "
Nu mer än någonsin gäller det att vara ärlig med sig själv, titta på sina egna känslor och reaktioner och försöka bearbeta dem. Man kan ju inte gå omkring varje minut av varje dag och iaktta sig själv, men är glad över boken, den ger många tankeställare. Har också fått en bok till om samma tema. Kanske kvällarna kan bli stunder för läsning.
ps. meddelande till sms/tel.vänner: för att undvika att få sömnen förstörd av dåliga nyheter (av Mr X), har jag börjat stänga datorn och telefonen rätt tidigt på kvällen, bara så ni vet. På morgonen orkar man bättre ta itu med saker och ting och vid behov kan man nå folk för att fråga om råd etc.
Var snäll mot dina barn- de kommer att välja ditt ålderdomshem
(Phyllis Diller)
Varför skrattar barn? Jag sett en förklaring: barn skrattar därför att de väntat i miljoner år på att bli födda. (Olle Hammarlund)
Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem kärlek, men inte era tankar. Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar. Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar (Kahlil Gibran)
Beställde från Barnens bokklubb en bok: Ditt kompetenta barn, Jesper Juul. Började läsa den igår kväll, efter att D somnat och inget kom på tv (varför är tvprogrammen på veckoslutskvällar så ointressanta???) och blev direkt intresserad. Egentligen är det skrämmande, hur mycket vi påverkar våra barn genom allt det som vi förtränger. Enligt boken reagerar barn antingen genom rätt eller spegelvänd kopiering/samarbete:
Exempel: en ung mor i ett kroatiskt flyktingläger, två barn, fadern dödades vid fronten, släkten spridd runt om i olika länders flyktingläger. Modern har hållit sin stora sorg för allt vad de förlorat inom sig av hänsyn till barnen. Ena sonen, 12 år, "snäll", men lite sluten (=samarbetar med mamman, håller sorgen för sig själv/rättvänd kopia). Andra sonen, 7 år, är "bevärlig": trotsig, gnällig, klängig (försöker uttrycka de känslor modern håller tillbaka/spegelvänd kopiering). Mamman var tillräckligt klok för att söka hjälp: "Hon kom med i en grupp med kvinnor i samma situation och fick där möjlighet att bearbeta sin sorg, vilket hjälpte hennes äldste son att också ge uttryck för sin och hennes yngste son att stå på egna ben igen. "
Nu mer än någonsin gäller det att vara ärlig med sig själv, titta på sina egna känslor och reaktioner och försöka bearbeta dem. Man kan ju inte gå omkring varje minut av varje dag och iaktta sig själv, men är glad över boken, den ger många tankeställare. Har också fått en bok till om samma tema. Kanske kvällarna kan bli stunder för läsning.
ps. meddelande till sms/tel.vänner: för att undvika att få sömnen förstörd av dåliga nyheter (av Mr X), har jag börjat stänga datorn och telefonen rätt tidigt på kvällen, bara så ni vet. På morgonen orkar man bättre ta itu med saker och ting och vid behov kan man nå folk för att fråga om råd etc.
Getting colder
Maybe we'll get a winter, after all...at least now it's cold, still waiting for snow. Went for a short walk with D today, but as usual he slept only about ten minutes on his own after we got back, now he is sitting on the floor and I'm hoping he could entertain himself so I get to write a bit.
Yesterday was a great day - went to Jstad with a friend and her daughter. Wanted to give D the opportunity to swim again - and since there were more adults, I got to swim a bit myself. D was excited about the water, but it was a bit cold, so we didn't stay so long. Still, it was great!! Afterwards we went for a pizza (D had his own food :) and then he was put in the pram, S and daughter took care of him and I rushed away on errands. Wonderful to have such friends!!!!
Need to decide about tiles for the bathroom walls... among other things. If I don't make up my mind next week the renovation stops, there isn't much else left to do. I'm getting excited, maybe the bathroom is finished by the end of the month....maybe!!
onsdag 3 januari 2007
Look who's walking!
Ibland sätter jag D i gåstolen - inte varje dag - men ibland. Han har blivit jätteduktig på att hoppa och skjuta sig fram. Igår hade jag satt honom i stolen medan jag själv for och duscha. D satte av efter mig ut i farstun. Mommo satte mössan på honom, för det är ganska kallt och dragigt i farstun, men D tyckte det var jätteskoj att utforska nya ställen. Skorna var speciellt intressanta! Snart får mommo och jag höjd kondition av att springa efter honom :)Förresten, härom kvällen kollade jag in "tandsituationen" och märket till min förvåning att sonen hade fått två nya! Båda framtänderna upptill har kommit igenom, kanske de oroliga nätterna före och runt julen var på grund av det?!
Intentions for 2007
It's great to have a fresh new year, an opportunity to restart. I got a message from a friend:
May the new year
keep what you love
bring what you need
and take away
the burden that you carry
I thought those were great words (tack K!), perfect for me. 2006 was a difficult year in many ways, even if there was that one shining event - the "appearance" of my son. The summer was great, even if there were difficult moments (son's stomachache in the beginning - was helped by zonetherapy) and new routines to be learnt. But all the people that were happy about his birth, all the visits I got - that was wonderful. The hard things were the aching arms and hands during the last months of the pregnancy, the delivery, and the problems in the fall with Ms Y, and also Mr X. But I managed to find support and a backbone towards the end of the year, and could spend the rest of December resting and mending.
Today my cousin and his son are back to work on the new bathroom and "homecare"room, and I got up a bit earlier. It will be so great when the rooms are finished - I really look forward to the baths with little D - and also some relaxing ones on my own. The household will also be easier to take care of, when there is a room for ironing, sewing, and storing things.
D is still sleeping - I'm hoping to have the mornings to write the blog, and also to start writing articles (Halfway articles are waiting to be finished...). I'm hoping to include more exercise into my weeks - for the past month I have hardly done anything, a few walks with D. I'm sad there is no possibility for me to do what I'd love to do - pairsalsa and qigong - but I read the program of the eveningcourses, and found they have on Mondays training with leader in the great gym we have here, and on Saturdays, later in spring, Latin dances in the nearest town. What I need is great organizing....the foodpreparation takes up more and more of my time, so I need to somehow work out how to make that easier. I'm thinking sitting down once a week to plan the menu for the next week, and freeze some food for the baby.
We still haven't got snow - well, when I look out the window there is a bit on the field outside, but the road is wet (oups, just saw the neighbour almost falling over when picking up the mail - it isn't wet, it's icy!!), so I suspect the few snowflakes on the ground will melt during the day. I'm hoping for normal Januaryweather, which is snow, sun and about - 10 degrees (er...usually it is a bit colder....). But since the weather has been so unpredictable in the past years, I'm afraid it'll jump to extreme temperatures, when the cold comes. If not, I'm hoping for days outside with my son, pulling him in a "pulka", kind of a small sledge (have to include a photo later when we have the snow!), and using the "kick-sledge" on the icy road. It has also dawned on me that he is big enough to sit at the back of the bike later in the spring (of course, in a safety"chair"). Hurray! I can exercise and take care of my son - maybe also visit friends - all in one go, just the way I like it :)!
May the new year
keep what you love
bring what you need
and take away
the burden that you carry
I thought those were great words (tack K!), perfect for me. 2006 was a difficult year in many ways, even if there was that one shining event - the "appearance" of my son. The summer was great, even if there were difficult moments (son's stomachache in the beginning - was helped by zonetherapy) and new routines to be learnt. But all the people that were happy about his birth, all the visits I got - that was wonderful. The hard things were the aching arms and hands during the last months of the pregnancy, the delivery, and the problems in the fall with Ms Y, and also Mr X. But I managed to find support and a backbone towards the end of the year, and could spend the rest of December resting and mending.
Today my cousin and his son are back to work on the new bathroom and "homecare"room, and I got up a bit earlier. It will be so great when the rooms are finished - I really look forward to the baths with little D - and also some relaxing ones on my own. The household will also be easier to take care of, when there is a room for ironing, sewing, and storing things.
D is still sleeping - I'm hoping to have the mornings to write the blog, and also to start writing articles (Halfway articles are waiting to be finished...). I'm hoping to include more exercise into my weeks - for the past month I have hardly done anything, a few walks with D. I'm sad there is no possibility for me to do what I'd love to do - pairsalsa and qigong - but I read the program of the eveningcourses, and found they have on Mondays training with leader in the great gym we have here, and on Saturdays, later in spring, Latin dances in the nearest town. What I need is great organizing....the foodpreparation takes up more and more of my time, so I need to somehow work out how to make that easier. I'm thinking sitting down once a week to plan the menu for the next week, and freeze some food for the baby.
We still haven't got snow - well, when I look out the window there is a bit on the field outside, but the road is wet (oups, just saw the neighbour almost falling over when picking up the mail - it isn't wet, it's icy!!), so I suspect the few snowflakes on the ground will melt during the day. I'm hoping for normal Januaryweather, which is snow, sun and about - 10 degrees (er...usually it is a bit colder....). But since the weather has been so unpredictable in the past years, I'm afraid it'll jump to extreme temperatures, when the cold comes. If not, I'm hoping for days outside with my son, pulling him in a "pulka", kind of a small sledge (have to include a photo later when we have the snow!), and using the "kick-sledge" on the icy road. It has also dawned on me that he is big enough to sit at the back of the bike later in the spring (of course, in a safety"chair"). Hurray! I can exercise and take care of my son - maybe also visit friends - all in one go, just the way I like it :)!
måndag 1 januari 2007
Varmt nytt år!
Känner mig riktigt stolt över mig själv. Då jag var yngre och ännu bodde hemma...innan jag flyttade tillbaka hem alltså....tyckte jag om att handarbeta, sy, sticka, till och med virka. Det enda jag gjort de senaste tjugo åren är mer eller mindre reparationer på symaskinen. Men nu har jag fixat en sovpåse åt lillen - hjälper lite nattsömnen, då jag inte hela tiden behöver oroa mig över att han sparkat av sig täcket. Han sover vid väggen till kallvinden och jag tycker det drar där. Vi har många täcken i huset, så tog ett tunnare täcke och klippte till enligt modellen på påsen som kom med mammalådan. Typiskt mig är att jag fixade påsen ganska snabbt...med följden att dragkedjorna har "greppdelen" inåt....men den i huvan är hursom helst för lång, så den får jag ta och byta. Dessutom får jag sätta en annan dragked (jösses, stavningen av det ordet känns helt främmande...måste jag ta till ordbok, orkar ej!) på mitten - han har en otrolig förmåga att krångla sig fri från täcken/sovpåsar!
Ajjo, det blev ju nytt år - smygkikade på fyrverkerierna i byn från sovrumsfönstret, det var riktigt fint! De tre senaste nätterna har sonen sovit rätt bra, bara två väckningar på natten (ca 2-3 och sedan 4, och flera mot morgonen, men viktigast att första turen är 4-5 timmar).
Idag gav jag honom också frukostgröt (får redan lunch, eftermiddagsfrukt och kvällsgröt + amning före tupplurerna) han äter ju snart som en riktig karl :)! Dessutom har han blivit väldigt rörlig och vig i kroppen, far runt som en klocka på samma plats på nolltid. Om han är på golvet utan matta, backar han genom att skjuta med händerna. I gåstolen trivs han förträffligt, far över rummet med buller och bång, lite vingligt och krockande, men ändå...låter honom bara vara i den då och då. Tror inte det är länge tills han börjar krypa nu. Spännande! Han tycks också föredra vals framom salsa - skrattade gott då vi valsade till nyårskonserten! Jag tror det blir ett bra år! Gott nytt år alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)