Torsdagsrapport

* underbara dofter utomhus - det har äntligen regnat ordentligt, häggen och syrenen blommar
* rörmokaren kom igår :)
* D är på dagis, jag försöker hinna med alla småsaker som behöver skötas innan semestern (åh, vad det känns skönt att säga SEMESTER).
* sömnen har varit rätt dålig denna vecka, förra natten vaknade D 2-tiden, gnällde och grät. Otroligt frustrerande då man vill försöka hjälpa, hålla i famnen, massera, ge reiki men han bara kränger sig undan. Till sist fick han fram att han har snuva, men det var ju inte konstigt då han redan hulkat i femton minuter. Tror han också hade ont i magen. Själv har jag domnade armar igen, var till Jakobstad igår och hade förstås glömt hem den nya "citykärran" för D - han blev så förtjust i den, så han ville sitta i den inomhus också...hjälper inte mycket att den står i vardagsrummet sen när han får skoskav och jag får kånka runt med honom i stan. Suck.
* fick god mat på restaurang med icke-så-trevlig service i Nykarleby i går kväll. Men krögaren ska sluta, tack och lov. Drack hela 12 centti rött vin i trevligt sällskap, så även om det känns som om jag har krabbis i dag, tror jag nog att det beror på dålig sömn och spända nackmuskler...men det är inte så farligt, har ju ingen stress nu (hurraa :) och kan ta det lugnt och försöka kurera (testar magnesium...).


Till sist en förfrågan: hur många lådor ser ni på fotot? Svar sen senare i kommentarerna - vad jag såg och vad skogsandelslagets ansvarige sagt till mig på telefon före att antalet var och höll fast vid, trots att jag var av annan åsikt då jag såg dem (och var sur, för jag hade planerat dagen enligt det antal han sagt).

Lite senare: ja det handlar ju om tallplantorna, som jag fick planterat för några veckor sen...

ÄNNU SENARE, SVAR:
2
Killen sa till mig på telefon att han lämnar två lådor i skogen, som jag måste plantera än. Jag tänkte att det går bra, behöver inte fixa lunchen klar till mamma och inte ta med smörgåsar till mig själv, eftersom jag klarar det på cirka två timmar. Väl framme såg jag ju att det var fyra lådor och ringde honom (också för att jag inte visste vart jag skulle få alla fyra att rymmas):
- det är ju fyra lådor här
- nej, det är två
- men herregud, det är ju helt tydligt och klart fyra
- nej, det är två.

Vi kom aldrig överens om den saker. Jag vet ju att de måste tänka som så att eftersom två lådor alltid är ihopbuntade (som det ena "paketet" ännu är med blå rep) så kallas det en låda (men inte ens det sa han) - men jösses, att inte kunna tänka hur en "icke-invigd" ser saken, visar nog på rätt enkelspårigt tänkande (fast det har jag ju fått exempel på tidigare också, äger man skog ska man veta allt, goda råd ska man inte vänta sig). Anyway, fick åka tillbaka hem emellan (ca 9 km en väg, mesta sandväg), fixa lunch och fortsätta på eftermiddagen igen. ok, det gick helt bra, eftersom D var på dagis, men ändå kokade jag en bra stund över det hela.

The sea!

Last night I had the pleasure of attending a meeting of likeminded people at a summercottage by the sea. Our mutual interest lies in complementary treatments adn thinking, among other things and we mainly talked about EFT - Emotional Freedom Techniques - last night. Just before I had to leave (babysitter had to work the next day) I took a walk down to the beach, just lovely, lovely. It was a pity I just had time to take a look (and a few quick photos) and then return, but still, the sea on a calm summer's night is unbeatable.

Unfortunately I have something on my cameralens, which shows on the photos like dust, I've cleaned and cleaned it, but it's still there... I've tried to remove the flecks on the computer, but I'm not too good at that and don't have more time to spend on it, so the last photo in particular, still has a few weird dots on it (they just wouldn't go away...hope to have time to redo it at a later point). Anyway, enjoy! Photos are taken at 9.30 in the evening :). Pls click on the collage to see the photos better!

Gladare och mera social!

Dramatisk förändring har inte hänt sen i söndags, delvis för att jag än i går var rätt trött - väcktes av brandbil som körde tjutande förbi då jag nyss somnat, och sedan tror jag att de börjat reparera järnvägen, vem annan börjar spika ihållande, lät det som, halv sex på morgonen?! Har ändå kämpat med att fokusera på det roliga nu efter bottennoteringen...tack alla ni snälla som stöder och uppmuntrar! Ni är en otroligt viktig del av mitt liv!

Jag tror mycket av min trötthet den senaste tiden har varit "fem före semester"-trötthet, märker det med att det känns tyngre och tyngre om jag har någon deadline och har absolut ingen initiativkraft, till exempel att tänka ut teman till texter och om någon föreslår något, så orkar jag inte ta tag i det. Nu blir det skönt att resa iväg nästa vecka, för jag har ingen text som väntar på att bli skriven, om kolumnen jag skickade in igår blir godkänd (den var inte speciellt allmän), så är nästa deadline någon gång i juli :). Företrädarskapet rullar på vid sidan om, men eftersom det är så många asylsökande, tror jag inte att polisförhör jag ännu väntar på för "mina" barn blir av förrän till hösten. Poliserna går ju på semester också. Hur det är med de jag företräder kollar jag upp allt emellanåt (de äldre har jag mer kontakt med, tycker de behöver mig mera, eftersom de redan bor mera självständigt och inte har så mycket stöd av handledare).

Det blir som sagt mer och mer socialt ju varmare det blir där ute - en förutsättning är ju att både jag och de jag gärna träffar har mera ledigt. Har haft mycket trevligt och mera är på kommande. Förra veckan besökte vi en mamma och barn, som D egentligen bäst känner, L och han är på samma dagis. Det är så skönt att kunna sitta och prata medan barnen ganska bra leker tillsammans. Och att bli bjuden på mat :) :) - tack T!!

I lördags var det släktkalas, också mycket trevligt, men jag lyckades inte ta ett enda bra foto, D ville ha mig med lite överallt som moraliskt stöd :) (han försökte bland annat charma in sig hos en supersöt 4-åring, men hon föredrog hunden). I dag ska vi och leka till Ds småkusin - hans barn är i Ds ålder. I vårt släkte är jag ju så sen (och min pappa före mig), så Ds småkusiner är nästan alla vuxna, yngsta är väl 13 tror jag. Ikväll ska jag på tjejträff till en sommarstuga, barnvakt är fixad :). I morgon bjuder lokaltv på middag för dem som jobbat med dem i vinter - barnvakt fixad! I helgen ska D igen till sin pappa och jag har inget annat än frissa inbokad, ska vila och förbereda resan. Perfekt.

En förutsättning för att jag mera kan röra mig är att mamma faktiskt blivit sakta med säkert bättre. Jag behöver inte vara så orolig över att lämna henne ensam en halv dag till exempel och vi har kommit på att om jag dukar och fixar någon mat klar i ugnen, så klarar hon nog av att värma upp det och ta fram det om jag är borta när det är mattid. Hennes fot (gikten?) är ännu besvärlig, därför har hon svårt för att gå, men hon har också använt rollatorn mera men att stå funkar inte så bra. Nästa vecka ska hon på intervallvård till ålderdomshem, vilket jag tror kan vara helt trevlig omväxling för henne också.

Nyss kakkade D ner sig (har börjat se ett tydligt mönster - är jag upptagen med något, händer mycket lättare "olyckor" än om vi pysslar med något tillsammans...), men för det mesta springer vi nog till pottan och lyckas få till det där!

En av mina orkidéer blommar med 14 blommor i sovrummet :). Egentligen är allt riktigt, riktigt bra (ringde rörmokaren i morse, han LOVADE komma i morgon)! Är också otroligt tacksam över min underbara vän "Tirmotanten", som jag haft många samtal per telefon med den senaste tiden - stor kram Katri!!! Jag har mycket gott och fint i mitt liv, nu blir det sakta men säkert också varmare där ute - vi alla får suga upp energi och fylla på batterierna, till hösten känns det säkert sen helt annorlunda. Ha en bra vecka vecka!!

Gnäll, gnäll

Varning: Detta är ett negativt, surt, gnälligt inlägg. Rekommenderar läsare som vill bli på gott humör och underhållna att snabbt klicka sig vidare till någon annan blogg! Hoppas ändå detta är ett engångs super-gnäll-inlägg, tänkte jag tar allt på en gång, så har jag kanske det ur systemet då också!

Jag vet inte om det är lågtryck, hormoner, närheten till "riktigt" ledigt eller vad, men humöret har varit uselt de senaste veckorna. Brister ut i trötta, frustrerade tårar cirka en gång om dagen då något går mig emot. Här har ni en riktig gnäll-lista:

- att det inte kan regna, en liten skur kom i förra veckan som knappt lyckades väta ner något. Både trädgården och mina nyplanterade tallplantor borde få vatten (och förstås nysådda åkrar)
- att det orkar blåsa, har fått elda i några dagar för att det blåser igenom vårt trähus. Sen rökte det förstås in eftersom jag inte eldat i spisen på så länge....borde också såga till mer ved, men när gör jag det?!
- att det är så kallt, det är ju JUNI för f-n. Två nätter har tempen krupit under noll, några blommor har blivit "svedda" redan.
- att det är så jobbigt med huset (för stort för mig att hålla i ordning) och att man inte får den hjälp man är beredd att betala för:
* rörmokaren lovade komma förra veckan för att fixa varmvattenkranen i mommos toa (jättegammal, och som om jag inte skulle ha annat att tänka på på morgonen, nu måste jag koka upp vatten och föra dit det så hon kan tvätta sig), fixa kranen ute i fähuset så det skulle gå att vattna blommor och fylla på i dammen (nu tar det ca 24 timmar att fylla på cirka fem cm, då vet ni vilken fart det är...), byta ut vattenmätaren som läcker i källaren - han syntes inte till.
* byggkarlen glömde en list i vardagsrummet, som ska vara på väggen. Har påmint honom om det två gånger efter, han har inte synts till (det var väl i mars renoveringen annars blev klar).
- är trött på att i slutet på varje månad försöka hitta tillräckligt med pengar på mommos och mina egna konton så jag får visaräkningen betald. Trött på att ha så lite och oregelbundna inkomster!!! (men var hittar jag jobb...och nu just orkar jag inte ens vara aktiv...vi överlever nog sommaren, får hoppas att något dyker upp till hösten, det brukar det göra...)
- är trött på att vara trött hela tiden
- är trött på att ha så väldigt lite tid att göra det som behövs i huset, trädgården. Är D hemma, blir jag avbruten hela tiden, han kräver uppmärksamheten hela tiden. Är han på dagis försöker jag göra sådant som jag kanske får något betalt för
- är trött på att bli avbruten hela tiden (ikväll somnade D 8, vad gör jag - gnäller, men orkar inte så mycket annat, borde gå och sova nu, för jag är jättetrött, surprise, surprise)
- är trött på att inte få koppla av under dagen (ibland kan det ta flera dagar innan jag hunnit till slutet på en dagstidning, till exempel)
- är trött på att bli besviken på människor som jag hoppats komma närmare, men som inte har behovet att dela med sig till mig

VILL ATT MITT LIV SKA BLI MERA GLÄDJEFULLT, helt enkelt. Om jag nu just ens snuddar med tanken på nästa vinter, blir jag helt matt, jag förstår inte hur jag ska orka i denna takt en vinter till. I varje fall har jag bestämt mig för att DET SKA BLI EN SOLSEMESTER I NOVEMBER, om inte annat, så tar jag lån, det gör ju de flesta andra också.

Jag ber om ursäkt, måste få det ur systemet, så kan jag koncentrera mig på allt det goda jag OCKSÅ har i mitt liv! Får nog krypa i säng nu, och hoppas att det känns bättre i morgon.

Papegoja

- Måjja mennä Tikka
- Nej, vi far först om två veckor
- Mennä lottbåt
- Om två veckor
- Måjja mennä lottbåt
- Nej, om två veckor
- Mennä tåågi
- Nej vi far med bil
- Mennä påjjmanga
- Ja, kanske sen i Helsingfors, då kan vi åka spårvagn

on and on and on....gjorde det misstaget att jag berättade åt D om våra planer - att om en dryg vecka köra ner till södra Finland, hälsa på flera vänner och avsluta resan på min vän Patricks (=Tikka) stuga till midsommar, där jag vill minnas han har en roddbåt.

D undviker "r" och "v" och tar ofta då hellre till finska ord, t.ex säger han aldrig "fara" utan "mennä" (dvs fara på finska). Han pratar mer och mer, blandar mer och mer, men det är härligt att det kommer ord, fast jag får verkligen skärpa mig så jag förstår vilket språk det är och vad han egentligen säger då så många bokstäver är "egna".

Här lite ordlista ( har förstås mycket mer ord, men de är lättare att förstå :):
måjja = i morgon
jajja = nalle
"haha" = hans trasa, "missä haha" hör jag ofta (missä = var, på finska).
Tragiskt är att "traktor" är så svårt att säga, då använder han ännu sitt babyord, dvs "anga".
Manga = vagn.

Show and tell: blå-gult

Denna fredags show and tell visade sig vara överraskande svårt! Färgkombinationen är rätt ovanlig här i min omgivning och inte har jag något speciellt svenskt heller, vad jag kan påminna mig om. Böcker av svenska författare har jag, en favorit är Marianne Fredriksson, men det finns många som jag borde läsa än. Studerade ju engelska språket och litteraturen, så har mest läst engelskspråkiga författare i många, många år och nu är det väldigt sällan jag har ork eller tid att sätta mig ner med en hel roman.

En dalahäst finns någonstans i Ds samlingar, men orkade inte börja gräva i lådorna, i stället gick jag och sökte blå-gult i huset och detta är vad jag fann:



Ds nattlampa i mitten, mina vältummade ordlistor, en bit av badrumsmattan, Ds badankor, men han ville ha med sitt tåg på det fotot också, så där smög sig lite rött och grönt in också. En papegoja på Ds vägg (borde ännu lite "putsas") och sen i nedre vänstra hörnet, ett mycket ovanligt foto på mig. Jag står med en cigarrett i handen!! 1986 kom jag hem från att ha bott i Tyskland nästan ett år. I september fick jag besök av min kanadensiska väninna, som jag sommaren före delat rum med på internatet för jobbarna på München Penta Hotell, som det hette på den tiden. Var rumsstäderska i tre månader, sen fick jag "befodran" och jobbade sju månader till i roomservice. I slutet av sommaren kärade jag nämligen ner mig i en italienare och kunde ju inte åka tillbaka hem. Det blev inte så många månader som vi var tillsammans innan han fick jobb i Schweiz och förhållandet småningom ebbade ut. Oj, kom lite långt från temat. Alltså, Michelle kom på besök och vi bilade runt, först till östra Finland, sen upp till Lappland och över till Norge, sen neråt småningom genom norra Sverige. Foto är taget någonstans där, jag tror faktiskt inte att jag rökte cigaretten, men Michelle gjrode det ibland och jag tyckte det var en kul grej att en gång posera med en :). Jag har ju faktiskt blå-gult på mig också. Minns att jag tyckte den blå tröjan var så underbar, stor och varm - tills jag tvättade den i för varmt vatten och den krympte till hälften av vad den varit......

Funderade mera på resor till Sverige och kom fram till att det inte blivit så väldigt många, Stockholm mest, några gånger till städerna på andra sidan Bottenviken när jag var yngre och båtar gick från Jakobstad (jobbade faktiskt en sommar på Jakob Lines i biljettförsäljningen) och Vasa till Umeå och Örnsköldsvik, vill jag minnas, kanske också Skellefteå, men har ingen minnesbild av att jag skulle ha varit dit.... Flera tågresor har det blivit från Stockholm ner till Köpenhamn, med siktet inställt på ännu sydligare breddgrader :). Vill minnas att jag stannade till i Lund en gång för att hälsa på en svenska jag hade blivit bekant med på en språkkurs i franska i Rambouillet, strax söder om Paris, som jag var på direkt efter att jag slutade jobba i München.

Som ni hör finns det mycket att upptäcka i Sverige för mig än... det skulle vara skojigt att gräva fram fler gamla Sverige foton (åtminstone för mig), men nu är det för sent och jag tror att det är så pass full rulle i morgon igen, så det inte blir tid till det. D är hemma från dagis och då flyter dagen ut i korta mellanrum mellan matlagningarna och så är det plötsligt kväll igen. Litet hål får jag på eftermiddagen, ska låta massera mig - mina armar har domnat på nätterna efter planterandet...inte överraskande, sen de intensiva rättningsåren som lärare, har jag haft problem med armarna direkt jag gör något lite tyngre. D, som nu ganska bra klarar sig utan blöja dagstid, får leka med grannens bilar så länge.

Denna vecka hann jag läsa väldigt få fredagsteman (börjar alltid med dem som kommenterat hos mig...), men min vana trogen gör jag sakta men säkert en runda då jag får tid och läser då både gamla och nya fredagsteman på en gång. Ha ett trevligt veckoslut alla ni som tittar in här :) och kom ihåg - en kommentar är alltid jätterolig att få, må så vara att det bara är ett "hej, jag läste också"...

Inspiration i trädgården och skogen

Så här blev trappan! Tack för er input - det hjälpte mig att bestämma mig för vad jag egentligen ville! Hittade en plastbalja som var denhär färgen och tog den med till affären så jag fick ungefär rätt färg. D hjälpte mig måla...jag visste ju att det blir klottigt och hade klätt honom i morfars gamla arbetsskjorta, men det jag inte hade räknat med var ivern. När det var ungefär klart, ville jag göra finslipningen själva, men se D ville ju inte sluta, utan svepte till mig med handsken då jag försökte lyfta bort honom. Resultat: jag fick klippa min egen pannlugg, har vackert blåskiftande hår på ena sidan och fick ta till terpentin för att få bort resten (inte så skönt i ansiktet...). Så det slutade inte så glatt, men vi är båda stolta över resultatet nu :).

Jag trodde att jag fick klart med tallplanterandet i söndags, men i dag fick jag höra att jag planterat för glest och EU BESTÄMMER HUR MYCKET JAG SKA HA PER HEKTAR!!! Nog är det ju höjden att man inte själv ska få bestämma över vad man gör på sin egen mark!!! Denhär killen som är ansvarig för skogsandelslagets ärenden verkar inte förstå att jag inte sugit upp all kunskap om skog och mark under åren jag växte upp här. Han lämnar alltid bort någon viktig bit information, som jag förstås inte ens vet om att fråga och så blir det lite konstigt gjort det mesta. Jag hade bett att han skulle komma och visa mig hur man planterar, eftersom jag inte gjort det förr, inte ens sett någon göra det. Istället hade han fört ut plantorna utan att ringa, först efteråt gjorde han det och förklara lite ditåt på telefon. Till exempel sa han på frågan hur tätt de ska vara: "ungefär två meter". I dag hade han varit där med en METERSTICKA och kommit fram till att jag planterat för glest. Va f-n kunde han inte säga det från första början att det var jätteviktigt hur mycket som planteras och att det regleras uppifrån. Iofs är ingen skada skedd, jag fick i dag klar min troligen sista artikel före hösten och hade bokat in D till dagis än i morgon, så jag får fara och plantera två lådor till, men ändå...jag hade mentalt avslutat det redan.

I kollaget nere till höger ser ni redskapen - det röda röret, som man sticker ner i jorden, släpper ner plantan igenom, trycker på "pedalen" så röret öppnar sig där nere och knuffar undan jord runt plantan. Sen lyfter man upp och trycker på en liten vippa upptill som stänger röret nertill igen. Tyngst tyckte jag nästan det var att hela tiden hugga i sten med röret, de första dagarna kändes det mest i armarna, fast jag försökte byta hand. Ormar såg jag inte heller till, säkert tack vare att det klingade till hela tiden runt mig. Det fanns också med en korg att fästa runt höften, där man hade sina plantor.



Området jag planterat är jättestenigt - hittade en som jag tänkte skulle ha blivit ett fint naturligt fågelbad i trädgården. Lite tung var den att släpa över stock och sten, men tänkte att det var värt det. Det visade sig att jäkeln läcker! Det finns en hårfin spricka mitt i, som vattnet sakta droppar igenom. Vet någon om något ämne som skulle hårdna när det kommit in i sprickan, men inte synas...?

Lördagskvällen blev faktiskt riktigt social - fick ett sms av en väninna: "jag har korkat en flaska vitt vin"...och det kunde jag ju inte motstå. Dessutom var det så jätteroligt att kunna göra något sådär ex tempore och inte har jag druckit vin med någon en lördagkväll på jääätte, jättelänge. Jag cyklade alltså iväg, det var varmt och skönt (D var alltså hos sin pappa). Trevligt och avslappnat, härligt, precis sånt jag skulle vilja ha mera av! När jag väl kom hem var jag ännu så upp i varv så jag satt vid datorn och hörde plötsligt hur ytterdörren öppnades - vid midnatt! Blev faktiskt ganska skraj, men tänkte att kanske något hänt grannen. Till saken hör att vår dörrklocka igen en gång slutat fungera. När jag gick ner stod där två berusade karlar i farstun, varav jag kände igen den ena - han bor inte så långt ifrån oss. De skulle bjuda på öl, men jag var inte så hugad. Den andre, som jag inte träffat tidigare men som bor i byn, sa att han fått höra att jag skulle passa bra som fru till honom... Jaha, det var ju ett perfekt sätt att introducera sig, sluddrigt och flinande. Jag upphör aldrig att förvåna mig över vuxna mäns beteende här i trakterna, ingen som helst aning om vad kvinnor skulle gilla...Dessa två typer tyckte väl främst det var en kul grej, men jag är ju faktiskt inte mera 20 och kände dem egentligen inte heller, så jag tackade för besöket och schasade iväg dem mer eller mindre rätt snabbt. Nu kommer jag bättre ihåg att låsa dörren till natten. Och jag behöver väl inte tillägga att jag nog inte tror vi kommer att bli ett par.

Till sist ett gult kollage - snart ger de gula blommorna vika för de vita, som redan kommit igång. Men det får bli ett annat kollage en annan gång. (Klicka på kollagen så ser du de enskilda fotona bättre!)