Gladare och mera social!

Dramatisk förändring har inte hänt sen i söndags, delvis för att jag än i går var rätt trött - väcktes av brandbil som körde tjutande förbi då jag nyss somnat, och sedan tror jag att de börjat reparera järnvägen, vem annan börjar spika ihållande, lät det som, halv sex på morgonen?! Har ändå kämpat med att fokusera på det roliga nu efter bottennoteringen...tack alla ni snälla som stöder och uppmuntrar! Ni är en otroligt viktig del av mitt liv!

Jag tror mycket av min trötthet den senaste tiden har varit "fem före semester"-trötthet, märker det med att det känns tyngre och tyngre om jag har någon deadline och har absolut ingen initiativkraft, till exempel att tänka ut teman till texter och om någon föreslår något, så orkar jag inte ta tag i det. Nu blir det skönt att resa iväg nästa vecka, för jag har ingen text som väntar på att bli skriven, om kolumnen jag skickade in igår blir godkänd (den var inte speciellt allmän), så är nästa deadline någon gång i juli :). Företrädarskapet rullar på vid sidan om, men eftersom det är så många asylsökande, tror jag inte att polisförhör jag ännu väntar på för "mina" barn blir av förrän till hösten. Poliserna går ju på semester också. Hur det är med de jag företräder kollar jag upp allt emellanåt (de äldre har jag mer kontakt med, tycker de behöver mig mera, eftersom de redan bor mera självständigt och inte har så mycket stöd av handledare).

Det blir som sagt mer och mer socialt ju varmare det blir där ute - en förutsättning är ju att både jag och de jag gärna träffar har mera ledigt. Har haft mycket trevligt och mera är på kommande. Förra veckan besökte vi en mamma och barn, som D egentligen bäst känner, L och han är på samma dagis. Det är så skönt att kunna sitta och prata medan barnen ganska bra leker tillsammans. Och att bli bjuden på mat :) :) - tack T!!

I lördags var det släktkalas, också mycket trevligt, men jag lyckades inte ta ett enda bra foto, D ville ha mig med lite överallt som moraliskt stöd :) (han försökte bland annat charma in sig hos en supersöt 4-åring, men hon föredrog hunden). I dag ska vi och leka till Ds småkusin - hans barn är i Ds ålder. I vårt släkte är jag ju så sen (och min pappa före mig), så Ds småkusiner är nästan alla vuxna, yngsta är väl 13 tror jag. Ikväll ska jag på tjejträff till en sommarstuga, barnvakt är fixad :). I morgon bjuder lokaltv på middag för dem som jobbat med dem i vinter - barnvakt fixad! I helgen ska D igen till sin pappa och jag har inget annat än frissa inbokad, ska vila och förbereda resan. Perfekt.

En förutsättning för att jag mera kan röra mig är att mamma faktiskt blivit sakta med säkert bättre. Jag behöver inte vara så orolig över att lämna henne ensam en halv dag till exempel och vi har kommit på att om jag dukar och fixar någon mat klar i ugnen, så klarar hon nog av att värma upp det och ta fram det om jag är borta när det är mattid. Hennes fot (gikten?) är ännu besvärlig, därför har hon svårt för att gå, men hon har också använt rollatorn mera men att stå funkar inte så bra. Nästa vecka ska hon på intervallvård till ålderdomshem, vilket jag tror kan vara helt trevlig omväxling för henne också.

Nyss kakkade D ner sig (har börjat se ett tydligt mönster - är jag upptagen med något, händer mycket lättare "olyckor" än om vi pysslar med något tillsammans...), men för det mesta springer vi nog till pottan och lyckas få till det där!

En av mina orkidéer blommar med 14 blommor i sovrummet :). Egentligen är allt riktigt, riktigt bra (ringde rörmokaren i morse, han LOVADE komma i morgon)! Är också otroligt tacksam över min underbara vän "Tirmotanten", som jag haft många samtal per telefon med den senaste tiden - stor kram Katri!!! Jag har mycket gott och fint i mitt liv, nu blir det sakta men säkert också varmare där ute - vi alla får suga upp energi och fylla på batterierna, till hösten känns det säkert sen helt annorlunda. Ha en bra vecka vecka!!