torsdag 11 juni 2009

Show and tell: photos from the past 6 months

As compensation for not writing much in English, I'll do it for this show and tell, which will be a recap of the past six months. It's becoming increasingly difficult for me to write in English, I don't find words and don't notice mistakes I make. Beside the fact that my brain is a shadow of what it used to be (and it wasn't the brightest before either) I don't use English very often anymore.

Anyway, here are the six photos I chose, not the best and most representative, but as you've noticed, I post a lot of photos all the time and had a hard time finding photos I hadn't used already. Anyway, here goes...

When I think back I get a sense of exhaustion. The beginning of this year was a lot about illnesses and it has been difficult, it's a time I'd rather not think back on. My mother was in hospital for three months, me and my son had two big stomach flus and many colds. In Febuary everyone expected my mother to die, but according to the doctors and nurses, it's a miracle that she recovered. In the photo you see the miracle next to her bed - she has said herself she really wanted to see her only grandchild grow up. That strong will can conquer pneumonia, heart disease and all kinds of infections even in a 85-year old! On the first of April she came back home and has gained back a lot of strength, even if she still isn't quite what she was before the illnesses.


Next one is not a good photo, I know, but couldn't find any other to illustrate my two visits to Helsinki (third will be next week :) :), work and courses I've attended - all in one. Even if so much is centered around taking care of my son, house and mother, I also work parttime. Well, I basically take more or less all the jobs that come my way, but don't think I could manage any more right now anyhow...I work on a freelance basis, write articles, work for local tv and also step in as a substitute teacher when needed.

I have also regularly attended a course about integrating immigrants (lectures about every second month). The photo is from the course I attended in Helsinki for people who are ...oh, no, how shall I explain this...I guess "guardians" would be a good word...for underaged asylumseekers. Since October I'm one. This is something I really enjoy, I get to know people from other cultures, offer support and also get paid according to the hours I put in (not allowed many outside the policeinterrogations etc). Since I lived in Helsinki from 1997 - 2003, I still have many friends there. After the years at home, it feels good to be able to travel a bit again and be in a city as a contrast to the countrylife I now lead.

Then the renovation of the floor in the livingroom (which until 2006 was also the kitchen). There was no insulation, which was the main reason for the renovation (and of course, it was really old fashioned and not in good shape). I don't like to think of all the mess and work this included, I was really tired towards the end, but I guess it took about five-six weeks.

April can be illustrated by the melting of the ice in the river, a lot of things changed for the better then. My mother came home among other things, and of course, winter was giving way to spring, which is one of my favorite seasons.

May was D's birthday (thank you Victoria for the photo), the second visit to Helsinki, hmmm, can't remember anymore what I did, I guess I spent more time with D as work was diminishing.

The last photo illustrates what June and the summer is for me - the possibility to finally sit outside and enjoy the garden, sun and warmth, relax. Hasn't been that much of the warmth-part yet, but I'm sure there will be at least a few of those still...


Last Sunday I had a bit of a meltdown, now I think I know why that particular day. I now checked my calendar and saw that was the fullmoon day, which always affects me in one way or another. This time it built up a pressure that simply had to get out. I have still slept badly this week, but since there is hardly any work now, I haven't stressed out anymore.

Next week will be a holiday for us, me and D will take off south with the car, my mother will go to an old people's home. It'll be so nice to see be more sociable and not cook, cook, cook all the time :). Next Friday's Show and tell won't be posted until Monday the 29th (probably). I won't be posting anything here while I'm away. I hope you'll be back with me after midsummer again!

I hope y'all will have a midsummerweekend filled with positive and relaxing experiences
- I hope I will :).

18 kommentarer:

underytanjag sa...

Intressant att få sammanfatta året so far, det hinner ju hända en hel del. Fint golv! Vilken stolt kille på traktorn! Kram på dig!

Mia sa...

Vilken umderbar bild på mormor och barnbarn. Båda två utstrålar kärlek! Trevlig helg!

leopardia sa...

Tycker oxå att bilden på mormor och barnbarn var helt underbar. Och vilken cool sommarkille längst ner...
Men ja, vad säger man, hoppas sommaren ger dig massor med extraenergi och vila.

Henrik sa...

Ja, nog har det hänt mycket under ett halvt år
förstår inte hur Du har så mycket ork och krafter 
att klara av så mycket. 

Du är en så aktiv kvinna, med många järn i elden.

Nu när Du har semester i nästa vecka
unna dig att bara vara och vila.

Ser hur kärlek utstrålar  i bilden  med mormor och barnbarnet.

Stor kram ! ! !
Henrik

Annika sa...

Du har verkligen haft ett händelserikt halvår. Hoppas att nästa halvår kanske ska bli ngt lugnare och stabilare.
Ja, bilden på mommmo och D är så fin!!!
HOPPAS nu att värmen kommer och solen så att sommaren kan börja på riktigt.
KRAMAR!!!

Jemayá sa...

Underytan: som sagt, det har varit så mycket tråkigt och eftersom jag nu just är så trött, blir det tyvärr så att jag har svårare att se allt trevligt och roligt som hänt det senaste halvåret. Men jag är en optimist innerst inne och tror det blir mycket bättre resten av året! kram till dig med :)

Tack Mia!

Leopardia: ja han ser nog rätt tuff ut :). Hoppas att vi äntligen skulle få en ordentlig sommar, skulle behövas efter den jobbiga vintern!

Henrik: tack, tack - man gör ju vad man måste, så gott det går och försöker också hitta sådant som ger energi mitt i jobbiga saker. Men pojken blir äldre, med honom blir det lättare och mamma blir ju faktiskt bättre också, så jag tror att det inte mera blir lika jobbigt. kram

Annika: jag tror nog det blir bättre, har inplanerat med jämna mellanrum sådant som hjälper en att ladda upp. Och nästa vecka är ju början till det hela (eller egentligen detta veckoslut då D är hos sin pappa och jag HOPPELIGEN får sova!) kram!

Fritt ur hjärtat sa...

Ja vilket halvår du haft. Tufft men du står på benen i alla fall!
Önskar er en underbar midsommar, själv ska jag roa mig med att fylla år:-)

Millan sa...

Usch det ar tufft nar aret borjar med sa jobbiga saker som dalig halsa hon nara och kara. Men vad underbart att din mamma blev frisk och fick komma hem igen! sa skont!
Golvet ser ut att bli himla fint. Jag kan helt och klart kanna med dig nar det galler frustrationen over damm och annat nar man renoverar hemma. Vi slipade alla vara gama tragolv for nagra ar sedan och det var inte barnlek precis.. usch!
Sa lustigt det du skriver om fullmanen. Jag blir ocksa helt skum nar det ar fullmane och framfor allt sover jag sa illa. Det samma galler min son som vaknar flera ganger pa natten nar det ar fullmane. Min hoggravida kompis hoppades fa foda i helgen eftersom det tydligen kan ha viss inverkan pa att satta igang forlossningar ocksa. Men inget hande... tyvarr!
Ha en treblig helg och trevlig resa!

Kat(t) på Åland sa...

Vad fint att få se ditt år hittills summerat i bilder. Bilden på din mamma och D är ljuvlig!
Fullmåne är jobbigt! Under studietiden led jag massor när det var fullmåne och jag inte kunde sova. De senaste åren har jag hävdat att jag inte känner av den... tills just i söndags. Jag var dödstrött, kunde inte sova hur jag än försökte, och visste att jag skulle stiga upp halv tre på måndag morgon för att lägga in en arbetsdag som slutade 22.30. När jag sedan vid tretiden körde iväg mot färjan såg jag den eländiga orangeröda månen, full som bara den... och förstod.

Saltistjejen sa...

Jättefint inlägg Jémaya!!!! och fina bilder! Nu tänkte jag inte sådär "proffsigt vackra" som många v de bilder du brukar posta här, utan just sådär FINA med massor av känsla för själva atmosfären och känslan du vill beskriva! Jag tycker speciellt mycket om den första och den sista bilden! Och när jag läste om din mamma igen här så fick jag en liten tår i ögonvrån. Hon är lika stark som sin dotter. Med en vilja av järn och ett hjärta av guld kan man övervinna mycet mycket mycket!!!!
:-)

Tycker det verkar väldigt intressant att du är "mentor" eller Guardian också! Låter spännande! Att kunna hjälpa personer och SAMTIDIGT få en massa tillbaka är verkligen härligt. Att det kan bli ett ömsesidigt utbyte på ngt vis. Du lär de en del saker om Finland och den kulturen, men så får du tillbaka en massa kunskap om deras liv och kultur! :-)

Hoppas nu att ni får en riktigt bra resa ner till Helsingfors!!!!
Och att du som du skriver inte känner dig alltför stressad.
KRAMAR!!!

Jemayá sa...

Fritt: ja det är nog med den värsta vintern jag varit med om, men det kan ju bara bli bätte efter detta. Inte har du det lätt heller :(. Önskar dig i alla fall en riktigt, riktigt trevlig midsommar och födelsedag!!

Millan: du kanske inte såg foton tidigare på början av renoveringen - vi fick bära ut skottkärror med mull, så du kan tänka dig hur det såg ut i huset :(. Det är HEMSKT att vara tvungen att bo i ett hus som det renoveras i - jag vet, detta är fjärde renoveringen sen 2005 :(. Nu får det räcka :)! Skönt att höra att det också finns andra som är mångalna. Jag kan inte förstå att det ska ställa till så, man borde kunna svänga på det på nåt sätt och dra nytta av det!
Tack det samma!

Katt: oj nej, det går ju inte att planera livet så att det är ledigt runt fullmåne heller :(. Nu vakade jag inte, men dåligt har vi båda sovit. Hoppas du sovit sen i veckan...!

Saltis: tack igen snälla du för dina snälla ord!! Vi är helt och hållet olika med min mamma, eller ja, börjar känna igen en viss envishet :)...och kanske detdär med viljan också stämmer, nu när jag tänker efter!
Tyvker det är något av ett mirakel att företrädarjobbet dök upp - fick ändå de internationella kontakterna jag så behöver överraskande nära hemmet! Livet kan ordna saker och ting på fina sätt ibland!! Är nog inte mera stressad, har varvat ner, men trött är jag än, förra natten väckte D mig varannan timme :(. Men nu har jag veckoslutet på mig att ta igen mig. KRAMAR till dig med!!

heffamamman sa...

Fint att summera tiden i ett sånt inlägg. Och vad skönt att du har semester att njuta av nu! Hoppas att midsommarveckan bjuder på fint väder. Vi åker till Skottland imorgon för nästan två veckor. Spännande värre! :)

Ha det så bra!

Lena sa...

Jättefina bilder! Hoppas resten av året också blir bra!

Jemayá sa...

Heffamamman: jo det var helt bra, nu vet man att det troligen bara kan bli bättre framåt :). oj, Skottland, härligt! Måste kolla din blogg sen efter vår/er resa! Hoppas allt gick bra!

Lena, tack! Det hoppas jag också :)

Anna, Fair and True sa...

Jag tror det är ganska vanligt att folk överlever och blir bättre bara pga av stark vilja! Och på samma sätt tror jag andra kan ge upp pga avsaknad av det fast att de är mindre sjuka. Jag tyckte också bilden på din son och din mamma var jättefin!

StrandMamman sa...

Mommo & D är en otroligt fin bild, men den sista bilden, på D, tycker jag är nästan bäst av alla!!! De´ e´ grabben, de´!!
Kramisar!!

Anonym sa...

so much about this blog that I loved! Your mom w/ D, the cat "owning" the new floor, and how adorable D looks while relaxing in the sunshine!
It is a great thing that you help the young people seeking asylum.
Have you read anything by Barbara Kingsolver? She is my favorite and my favorite by her is "Animal Dreams" I am reading it again...4th time. I think you would enjoy her books. Julie

Jemayá sa...

Anna: tack - jo, psyket är jätteviktigt. Jag hoppas de skulle tänka mera på det på t.ex. bäddavdelningar!

Strandmamman: yes, han ser verkligen ut som en tuffing :)

Julie: no I haven't heard of Barbara Kingsolver. What kind of books does she write (guess I have to ask this on fb as well :)