Potatis, barn, råtta

Puh, det har inte varit så skoj att jobba mer eller mindre heltid...ovan som jag dessutom är med fysiskt arbete har jag varit helt avklubbad på kvällarna - men sovit gott! Men i dag var sista dagen jag behövde plocka potatisar, skönt, fast det också var helt kul. Fågelsaldot blev en havsörn, en örn (såg inte vilken sort), en tornfalk och fyra svanar :).

Nästa vecka har jag skrivjobb och undervisar salsa på måndagkväll, men resten av denna vecka får jag koncentrera mig på förskolan och på att helt enkelt hinna upp mig själv! Bakom mig har jag två dagar på förskolan, första dagen var enbart konstig, visste ju inte riktigt vad jag gör och hur och var...men i dag var det riktigt roligt, kände mig mer hemma med barnen och kändes också som om jag gjorde mer nytta. Tror det blir ett jättebra jobb i vinter, fast vi får se när barnen börjar testa vad jag går för :).

Förra natten här hemma var inte så trevlig - vaknade av att något bet till i tummen :(. Det visade sig att Fia igen en gång hämtat in en present till oss, troligen redan förra natten. Håll i er nu...hittade en råtta bakom gardinen då jag steg upp! Inte en fullvuxen, tack och lov, men en fräck en. Lyckades hastigt få ut den genom att öppna balkongdörren, men var rätt skakad - vilken fräckhet att krypa upp i sängen och nafsa på en sovande människa! Himla tur att den inte valde D!! Vet inte vad jag ska göra med Fia, trodde redan hon slutat med att släpa djur upp till sovrummet :(. Får stänga kattluckan, nätterna börjar ju bli kalla, hon behöver inte springa ute då.

Ds trotsperiod börjar tack och lov vara över. Här har han aktiverat mormor :). Nallar har blivit viktiga nu - har inte brytt sig så mycket om dem tidigare, men nu vill han t.o.m. ha någon med sig till dagis.

Artist in the making

"Mother speaking on the phone"








"Mother on the computer"

:(

Bättre!

Jag har blivit "Esberitox"-fan! På Facebook har skrivits om hur jättebra det är mot förkylningssymptom och jag börjar tro det är sant. I går var jag helt slut, i dag har jag kunnat funktionera helt normalt, man märker nästan inte att jag är förkyld!! Först besökte jag min blivande arbetsplats på morgonen, sen plockade jag potatis i mindre trevliga förhållanden - hård vind och damm i mängder :( - sen rusade jag iväg på personaltidningsredaktionsmöte. Och jag är riktigt pigg nu, en halv timme efter hemkomsten! Kan knappt tro det själv, jag brukar ju alltid dras med förkylningar i veckotal och vara trött och energilös. Hurraa! Kanske alla vitaminer och esberitox (ett naturmedel, men nog köpt på apotek) hjälpt! Tror gårdagen också blev värre för att jag oroade mig för alla kommande veckors jobb - till sist insåg jag att är jag verkligen sjuk, så MÅSTE jag också kunna vara hemma och sköta om mig själv, får så lov att ta en dag i taget, då lugnade jag lite ner mig. Fick också sova åtta timmar ostört, det hjälpte säkert också massor. Kram till er alla som visade ert stöd i min mörka stund :) - för faktum är att jag hade helt panik i går och avskydde det liv jag skapat åt mig själv, ville hoppa av allt! Nu traskar jag vidare så gott det går...fotot får illustrera optimismen. Hade med en bubblig flaska förra vecka för att fira 50 åringens första dag på det nya tiotalet :). I morgon börjar min "karriär" som assistent/lektant i barnträdgården :)

Som vanligt

Vi har haft några frostnätter här och på FB läser man om förkylningarna som florerar. Min vana trogen har jag förstås också sugit åt mig någon bobba någonstans, humöret är nere i skosulorna och huvudet fullt med mörka dimmor som river till med jämna mellanrum. Jag har ätit mycket mera vitaminer än vanligt och äter/dricker inte mycket annat i dag, hoppas verkligen att en dags lugnt tempo ska hjälpa. D är förstås pigg som bara den, men kan lite aktivera sig själv- släpade bland annat in trafikmattan i sovrummet, där jag låg avklubbad på sängen, jag hoppas han orkar köra bil på den på eftermiddagen då jag också hoppas kunna ligga en stund. Nästa veckan blir en av de brådaste på hela året. Nya jobbet börjar på tisdagen, men samtidigt fortsätter potatisplockandet dagen före och kanske också på eftermiddagarna. Lokaltv och skrivande med intervjuer och artiklar borde jag också få inpressat under veckan. Skulle vilja vara frisk och ivrig, istället för trött, nere och orolig över hur jag ska orka med allt.

Fall och fest

Måndagen började inte bra - väcktes av telefonen halv fem på morgonen. Det var min kusin som var utanför vårt hus. Han hade fått ett samtal från kretsalarmcentralen att min mamma ringt dem. Rusade förstås ner, upp med dörren och in till mamma - där satt hon så nätt på mattan! Fick en påminnelse om att även om allt gått så bra hela sommaren, hon blivit starkare och självständigare, så kan man inte koppla av helt. Och sen är det ju typiskt - har haft en dörrklocka som hjälp - en gång har hon behövt ringa på natten och jag har hört det på vinden och kommit ner. Nu funkade det inte då hon ramlat omkull då hon skulle sätta sig på pottstolen, så hon ringde på säkerhetstelefonen och eftersom jag hade min mobil avstängd hade de ringt till nästa på listan - vilket var min stackars kusins familj :(. Så dumt att väcka tre personer + hund då det skulle ha kunnat räcka med mig och D. Men han lyfte upp henne på ett huj, för mig skulle det ha tagit en bra stund att få upp henne. Nu är hemnumret också inbokat, så hoppeligen behöver min kusin inte mera bli uppväckt på natten :(. Som tur är kom vi alla undan med förskräckelsen, min mamma har en stor bula i huvudet och ont i kroppen, men troligen stötte hon sig inte riktigt illa.

Jag fick förstås ingen sömn sen mera, vilket var synd för jag hade en lång dag framför mig. Klockan 8 var jag i Vasa för att lämna in familjeåterföreningspapper och sen direkt till potatiströskan. Men tack vare mycket kaffe den dagen gick det ändå riktigt bra. D var också trött på kvällen så halv tio sov vi redan båda två :).

Min sockerstrejk går inte så bra - på dejterna har jag struntat i det och i kväll var vi på 50-års släktkalas - mycket sött...I går morse tänkte jag kolla vågen (misstag!), tyckte jag kände mig så smärt. JAG HADE GÅTT UPP 2 KILO :( :( :(. Jaaa, inte är det lätt. Försöker trösta mig med att det säkert är alla muskler jag fått som väger så mycket :).

Mullen i ögonen börjar få sällskap av sömnsand, tror att sonen redan somnat på soffan. Han hade en toppenfest i vkäll, eftersom det fanns två i samma ålder och lilla V-bebisen. För mig var det också trevligt - att kunna vara social utan att hela tiden behöva vakta eller kånka på sonen. Men nu dags att samla krafter inför resten av veckans potatisplockning! Nati, nati!

Söndagsflöde

Eftersom jag inte hinner annat får ni delta i mina kaotiska tankeprocesser en dag som inte är riktigt bra. Sinnet bombaderas av fragmentariska kommandon, men kroppen är en splittrad massa av olika impulser.

Ligga i sängen och läsa böcker - men orkar inte koncentrera mig. Ut och cykla i det vackra vädret, ringa S om hon vill komma med? Men borde ju dammsuga mösskiten ur köksskåpet. Såga ner jättesnöbollsbusken så jag kan anlägga ett jordgubbsland på samma plats. Göra en plats för ett litet ..vad heter det, plats att grilla på, med stenar runt omkring. Inte ens orden och meningarna hänger samman. Tvätta i allafall golvet i vardagsrummet så du får in mattorna.

Meditera en stund, nu då D är borta

"tänk på tårna, vad känner du? Känner du något? Andas in i fo" - riiiing, riiiing, riiing (andas andas) riiiing riiing (men SVARA mamma) riiing riiing (s-t-n, p-le, att man inte ens ska få koppla av i lugn och ro) "jo, hej, jo, jag ska se vad hon gör där nere då hon inte svarar" - "du har telefon!!!!"

Om från början: andas, andas, koncentrera dig på tån. Månne man borde stryka på träskydd på stockarna innan man för ut dem? Åh, då någon skulle komma och hjälpa mig bära. Det skulle ju vara skoj att få den nya sandlådan klar så fort som möjligt, bra idé av M med stockarna. Men bara man skulle hinna göra den. Javisst jag, andas, andas, låret, andra foten. Måste printa ut födelsepresenten. Näää, det blir inget dethär. Lite blogg då, velat skriva om min identitetskris, men inte hittar jag ens fotot på mig själv som cirka åtta åring hos fotografen i gulblommmig blus, rosa kjol och långa bruna ben. Vill bejaka mitt inre barn, men har problem att hitta henne. Och snart börjar väl mamma ropa på mat - vad ska jag laga, något snabbt, ohälsosamt och så har jag igen dåligt samvete över att inte koka hälsosamt med glatt sinne. Suck att jag ska vara så upp och ner i dag, i fredags gick allt som en dans. Städade halva huset som i ett rus, ringde skattebyrån, arbetskraftsbyrån (roligt att de blev så glada att höra att jag fått jobb :), förberedde måndagens polisbesök. Men dagen tog slut lite för snabbt, andra halvan av huset blev inte klart och det har gått seeegt att avsluta det jag började. Får ändå vara glad att tröskan behövde repareras (fast kan tänka mig vad kusinen sagt om att den fina dagen inte gick att använda till skördearbetet), hade rent av börjat må dåligt över hur smutsigt och stökigt det var i huset. Och två dejter på ett veckoslut - med samma man. Sandra Bullock i "the proposal" igår, tur vi inte valde Stig Larssons Salander, vad den nu hette. Lättsam romantisk komedi passade mycket bättre. Suck, kanske det inte blir något desto mera, mycket börjar tyda på att vi kanske ändå inte är ämnade att sällskapa med varandra. Får vara glad ändå att jag via annons träffat en helt vanlig, hygglig österbottnisk kille med trevligt utseende. Ett steg i rätt riktning i varje fall för mig som inte kännt minsta lilla intresserat stygn på åratal. Känns på något sätt skönt att ändå ha en liten bräcklig kontakt till en man på en nästan romantisk nivå.

Få se när hon börjar ropa efter maten. Solen skiner, borde utnyttja det, inte sitta vid datorn. När jag i fredags i butiken berättade åt väninnan om min energiknyck, undrade hon om jag hade mensen på kommande. Troligen, varför skulle jag annars vara på så risigt humör i dag och känna mig såhär , oförmögen att hitta balansen. Måste fara ut, naturen brukar hjälpa. (råddigt jag vet, men det är bara en bråkdel av den pladdrande strömmen som forsat genom mitt huvud idag - ai äm ö sårry...bästa jag fick till stånd i dag!)

Tungt för ovan och smutsigt,, men skönt :)

Jag får verkligen vara tacksam att jag kunnat fixa saker och ting så jag haft möjlighet att stanna hemma med D såhär pass länge (eller nåja, tills han var 2,5 år, men det har ju bara varit deltid tills nu). Denna vecka har jag jobbat hela dagar på potatiströskan - och orken för något annat på kvällarna är närapå noll. Nåja, i förrgår var det rena rama sommarvädret, + 20 på eftermiddagen. Då var det underbart att plocka potatis i sol och varma vindar. På kvällen blev jag så inspirerad så jag ryckte upp en jätterosenbuske, som planterat sig själv i min blomrabatt och delade en jätteiris i flera delar. Det var roligt då jag hade en så duktig hjälpreda också :). Men i går var jag helt avklubbad, liksom i kväll. Orkade ligga i badkaret :). Ögonen är rödsprängda (mull som blåst omkring), läppherpes har blossat upp, kroppen värker och det gungar mig i huvudet lite hela tiden - men faktum är att det är jätteskönt att jobba fysiskt. Få frisk luft, använda kroppen och prata med kusinens fru dagarna i ända :). I går fick vi dessutom en fantastisk upplevelse - min kusin stannade plötsligt traktorn för att vi skulle höja blickarna. Två rovfåglar syntes som två prickar, den ena kom närmare och närmare - en örn! Jag skulle inte ha vetat mera, men när den svängde sig i luftströmmarna kunde man se att den hade vitt vid stjärten och min kusin (som är en hejare på fåglar) visste berätta att det var en havsörn - den första jag sett i mitt liv! Det var mäktigt, trots att den var rätt långt borta kunde man se hur jättestor den var. Förra veckan såg jag tranor och ett par fåglar, som min kusin trodde var tornfalkar - de flög lågt lekande över en åker bredvid oss, så vi rätt väl kunde se dem.

Jag försöker hålla fast vid min sockerstrejk, men å andra sidan är jag jättehungrig hela tiden :), vikten kommer troligen inte att gå ner, men jag känner mig redan fastare i kroppen - det blir en bra början till att försöka fortsätta med motionen senare i höst! Fotot knäppte jag när jag kom hem förra veckan en dag då mullen blåste helt hysteriskt omkring - verkligen inte den bästa make upen :).


Photo taken when I returned from a few hours of potatoe harvesting on a particularly windy day last week (lots of dirt/soil/dust? flying around) - but I still enjoy the physical work in the open air. Nice change to all the work in front of the computer I often do!

No time to blog

Att kunna samla sig så pass mycket att man skulle kunna skriva ett blogginlägg börjar bli rätt utopiskt. Nu också har jag sonen krypande under skrivbordet, så koncentrationen är det si och så med, men ska försöka slänga ner några rader i varje fall. Problemet är främst att sonen tycks ha något megatrots/mammafixering på gång - han vill inte släppa mig ur sikte om vi är hemma. Han vaknar samtidigt med mig (nåja, hänt ibland, för det mesta stiger jag nog upp en timme före honom :) och somnar inte förrän jag också gör det. Eftersom jag också haft rätt mycket jobb dagstid med olika saker, är det inte frågan om att blogga då heller. Får väl börja sikta på att blogga vartannat veckoslut då han är borta...Kanske det lugnat ner sig lite i oktober, hoppas jag verkligen. Han är också supergnällig och motsträvig till det mesta.

I helgen har farmor varit här, så jag kunde plocka potatis på lördagen och i morgon plockar jag potatis från morgonen och rusar sedan till Nykarleby på kurs som jag har nytta av sedan som assistent: "Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning" - blir jätteintressant. Är hemma först halv åtta på kvällen. D får vara hemma med mor- och farmor hela dagen och jag behöver inte fixa andra att hämta honom från dagis. Fotot är från förskolans gavel - slängde iväg ett foto då jag besökte dem i veckan för att träffa barnet och lite snusa på deras rutiner. Tror jag blir glad varje morgon jag får gå in där i vinter :).

När jag är borta går det bra att vara med farmor, men när jag är hemma är det bara jag som duger, han är till och med aggressiv mot henne (men nog mot mig också, om jag nekar honom något). I dag var vi alla tre på promenad med vagnen (farmor skulle egentligen inte ha "fått" komma, men hon kom ändå), han skulle sova...slutetappen blev lååång, han skulle skuffa vagnen, som var halvvägs i diket med jämna mellanrum, sen satt han på vägkanten och skulle inte hem. Till sist hotade jag med att inte köpa loket vi pratat om att vi ska handla sedan när jag plockat färdigt potatisarna. Det fick honom att i varje fall stanna i vagnen så jag fick hem honom. Tänk vad en motsträvig 3-åring kan suga musten ur en. Eftersom jag godisstrejkar sedan i måndags, kunde jag inte ta till min vanliga kur - choklad/kex, något annat sött. Höll på att stupa. Köpte griskött i butiken, tänkte om jag inte får energi från socker så MÅSTE jag få det med maten.

På potatis tröskan jag nu jobbat på finns också ett par från Rumänien. Jätte intressant att prata med dem, men också oerhört tungt - att få höra hur eländigt de har det. Jämfört med dem är det ju närmast paradisiskt här. Man skulle ju vilja hjälpa, men även om det för dem ju ser ut som om vi är rika som bara den, så är det ju inte så....men ska i varje fall plocka ihop lite av Ds kläder som blivit för små, en liten hjälp är väl ändå det också.

Sen var jag faktiskt på en date i går :) :). Vi får se hur saker och ting utvecklas, men jätteskoj i varje fall. Lite spänning i livet :) :).

To write or not to write

Detta med mitt skrivande på mer seriös nivå verkar ta paus nu. Tappade helt lusten att skriva kolumn förra månaden (pga tidningens nonchalanta inställning) och nu har företrädarskapet krävt all tid jag haft. Få se om jag hinner skriva någon kolumn alls före oktober eller efter... Samtidigt vacklar mitt självförtroende, undrar om jag ens någonsin kommer att kunna producera fiktion, i varje fall tror jag inte det är möjligt i år. Omständigheterna är helt enkelt inte de rätta för att ens försöka (behövs ju tid och lugn och ro). Å andra sidan har jag faktiskt skrivit en novell i vår - på cirka sju timmar :). Deltog i Solveig von Schoulz-tävlingen , ville se om jag skulle klara av att pressa fram en novell. För något annat kan jag inte kalla det - jag kom ihåg deadlinen fel...när jag skulle kolla när den riktigt var, hade jag bara två dagar på mig - vilket ju inte betydde att jag enbart kunde skriva i två dagar. Ändå var jag jättestolt när jag postade brevet :). Min första novell! Men jag visste också att texten borde ha slipats, men till det fanns ingen tid. Jag berättade det endast för en god väninna, men sen glömde jag mer eller mindre bort den. Visste att det inte är någon vits att titta på texten, då skulle jag bara bli frustrerad över allt som jag borde ha ändrat innan jag skickade iväg den. I fredags utlystes prisvinnarna (170 deltog), så nu har jag plockat fram den igen och börjat bearbeta texten. Det är säkert bra att hålla igång skrivandet tack vare bloggen och snabbhet lär jag mig minsann - hinner sällan göra överhuvudtaget någon korrigering på mitt inlägg, det gäller bara att snabbt få skrivet det man har på hjärtat. Får försöka att bara njuta av att läsa goda skribenter tillsvidare och inte jämföra mig med dem. Kanske tiden i något skede är mogen för mig att verkligen jobba med mina texter - eller så kanske inte. Tiden får utvisa hur det blir.

Inget fredagstema, men väl egen show & tell!

Oj, plötsligt känns det som om någon satt in racerväxeln i mitt liv (jag?). I veckan har jag igen besökt polisstationer - en gång för att söka pass till D, andra gången för att söka pass till tre av flyktingbarnen. Sen blev det då att fylla i x antal blanketter för familjeåterförening. Inombords började jag känna mer och mer av ett tryck, behöver ha någonsorts ram för mitt liv att röra mig inom - om jag är inställd på att frilansa, så tål jag osäkerheten och litar (oftast, utom när jag har en dålig dag) på att jobb dyker upp. I sommar bestämde jag mig för att jag också måste få ett "basjobb". Eftersom jag inte fick det första jag sökte, utan fick vänta veckor på det budet innan jag satte igång med arbetskraftsbyråns tester, hade jag inget att fokusera på, trots att höstens jobbperiod drog närmare. Rätt snabbt fick jag nys om två lämpliga jobb, ett via djungeltelegrafen, den andra via jobbsökning på nätet. Det ena sökte jag och så var det att vänta, vänta igen.

På torsdagen höll jag helt på att gå upp i limningarna, kände press över att få undan så mycket som möjligt av flyktingjobben, så jag inte skulle behöva ta ledigt i september från potatisplockningen. Men till exempel socialarbetarna jobbar inte alla dagar i veckan på flyktingförläggningen (har tät kontakt med dem), det gick inte att få tag på folk vid polisinrättningen för info (det är ju första gången jag kommit såhär "långt" som företrädare, så allt var nytt), tider för möten gick inte att få hur snabbt som helst...och potatisplockningen ryckte närmare och närmare. Började förstå att det inte går utan att jag tar ledigt sen, vilket är synd, eftersom det ju inte är lång tid som potatisjobbet räcker (kanske till slutet av september). Men för barnens del är det ju viktigt att man försöker få in förhör etc så fort det går, eftersom det betyder att de får sina liv snabbare på rätt spår och som i ett fall - sin familj hit så fort som möjligt (vilket troligen ändå betyder ett år). Inte heller vet jag ens riktigt än när jobbet på potatiströskan börjar, kanske på måndag, men det beror på vädret.

Vädret har varit smått hysteriskt - varje dag har vi en regnperiod och härlig sol. Men för jordbrukarna är det svårt med skördandet, det går ju inte att varken tröska eller ta upp potatis vid regn och det behöver också torka upp innan man kan tröska.

När jag kände att nu spricker jag tog jag time-out. Stängde telefonen, tappade upp ett bad och låg där och läste Sanna Ehdins ...ja, vad hette den nu igen, nu hittar jag den förstås ingenstans. Så har det varit hela tiden nu, saker försvinner av sig själv, det kan ju inte vara så att jag har för dålig koll på mina saker .... eller :)? T.ex. bilnyckeln har jag sökt flera gånger, har redan tappat bort en och har reserven i bruk. Förra veckan sökte jag den en halv timme, tills jag hittade den i klädskrubben på en hylla...då bestämde jag mig för att laga kopia. Plånboken var borta en annan gång - hade trillat på golvet bakom förarsätet i bilen, under en kasse...Mobilen kan man tack och lov ringa till. Men nu svävade jag igen iväg från ämnet.

Badet gjorde mig gott, varvade ner några varv och flög inte i taket då jag insåg att jag räknat ut mitt arvode fel och hade ingen aning om hur jag skulle få det att stämma. Det gällde ju minutrar och gick inte att bara ta gånger timlönen, som jag gjort...där ser ni - jag och siffror är inte ämnade för varandra. Fick ringa och be om råd (tack och lov var killen som betalar ut dem på plats och skrattade inte ens :) - lite pinsamt att som 45 åring fråga hur man multiplicerar :).

Sen kom min kusin för att tröska på åkrarna runt huset och jag fick brått att hämta sonen från dagis. Han har så väntat på att få se tröskandet. Varvade ytterligare ner genom att sitta i gräset bakom vårt uthus och njuta av solen medan sonen beundrade tröskan - och fick till sist ta två varv i den. Nirvana för honom :).

Så började det goda bara rulla över mig. Fick samtal om att jag valts till assistent för ett barn i förskolan här i byn (det jag hört om via djungeltelegrafen). DELTIDSJOBB TILL SLUTET AV MAJ!!!! Perfekt. Och egentligen rätt otroligt att jag skulle lyckas hitta något som a) jag tycker ska bli kul, b) här i byn, c) deltid!! Jobbar från slutet av september från 8 -12, fredagar 8 -11, vilket betyder att jag kan sköta de oregelbundna jobben på eftermiddagarna (bara dagvården blir ordnad, har bara anmält D för deltid och det räcker inte varje månad) och trots att lönen är dålig, så kommer jag ändå att få något de månader jag inte har frilansjobb. Och är jag utkörd, kan jag med gott samvete hämta sonen och bara vara med honom på eftermiddagarna (vill inte ens att han ska vara tvungen än att vara hela dagar, fem dagar i veckan). Aaaaaaah, en stor sten föll från mina axlar!

På kvällen for jag sen ännu på föreläsning till grannstaden. En norsk fotograf, Terje Hellesö föreläste om "Den personliga naturbilden" och visade sina foton. Precis vad jag behövde höra och se - han tar mera konstnärliga bilder, vilket förstås också behövs stort tekniskt kunnande till, men på något sätt kändes det ändå tröstande. Av någon orsak har jag otroligt svårt för att lära mig att ställa in kameran, lite, lite går jag framåt hela tiden, men alldeles för långsamt för min egen smak. Hans föreläsning gav en annan dimension till det hela, det behöver inte vara så exakt alltid, om där sen finns andra kvaliteter. Fick på något sätt mera självförtroende, en "tillåtelse" att tycka om mina egna bilder som inte följer standardkraven på hur en bra bild ska se ut. Här ett foto som mera går i linje med Terjes stil, och här länk till hans blogg.


I sommar när det var tystare bland bloggarna satte jag till fler länkar, men fotobloggarna tar jag mig sällan tid att titta på, helt enkelt för att min dator/internetkoppling är så långsam, oftast är fotona rätt stora och det tickar på en stund innan de öppnats - då har jag oftast redan dragit vidare. Hoppas i varje fall ha tid att kika på andras otroligt fina foton allt mellan varven och lära mig av dem.

Puh, har ännu mycket jag skulle vilja berätta om, men här sitter jag ännu i morgonrock, halv tolv på dagen, snart blir det att fixa lunch.

Något som är verkligen lessamt nu är att D börjar gråta "riktigt på riktigt" (alltså ingen protestgråt, utan riktigt hjärtskärande sorgset) varje gång jag ska lämna över honom till sin far. Det är hemskt när han säger att han inte vill fara att ändå försöka komma med argument ("men pappa vill så gärna vara med dig också") för att övertyga honom och sen helt kallt föra honom dit. Fast nog brukar han helt glatt kliva in i bilen, det är där framme han börjar gråta. Vet inte vad jag kan göra. Hoppas att det bara beror på att han är mer och mer ifrån mig och det tar tid att vänja sig - speciellt efter sommaren då vi ju nästan hela tiden var tillsammans. Hans beteende annars också tyder på något av en trotsålder just nu - han vill ofta inte fara till dagis på morgonen, men inte heller komma hem på eftermiddagen - börjar då också ofta gråta, men det är "protestgråt".

Vill inte sluta detta inlägg med något lessamt, så berättar än att jag hade en väldigt trevlig kväll i går. Efter att jag lämpat av sonen och shoppat lite, åkte jag iväg till en väninna i Jstad. Härligt att få prata av sig - vi har försökt träffas åtminstone för lunch redan i flera veckor, men hela tiden har något kommit emellan. Det är så viktigt att få live-väninneterapi allt mellan varven! I morgon ska jag få min introduktion till ZUMBA, Strandmamman har varit så snäll att hon ordnat så vänner och bekanta får testa! Ser fram emot det! Hoppas ni andra också har flyt och ett riktigt skojigt veckoslut!!

ps. ja, jo, just, skulle ju också säga att jag tar paus från fredagstemat denna månad, får se sen om jag alls fortsätter, kan hända att jag inte mera har tid att läsa så mycket, fast jag säkert skriver vidare på egna bloggen.

Finsk fylla :)

Familjeåterföreningsansökningar

...bilden förklarar kanske allt om vad jag håller på med nu just!