Familjekonstellationer

En sak som blivit jättemycket bättre, är det att jag bättre kan läsa numera, trots att D är hemma. Till exempel kan jag sitta i soffan och läsa medan D med jämna mellanrum kommer och visar sina skapelser i lego eller annat. Bäst går det förstås med andra böcker än romaner, där det inte gör så mycket att den röda tråden försvinner. Denna "slaka vecka" har jag läst "Familjepack", en bok om styvmammor, plastpappor och bonusbarn. Otroligt hälsosam läsning! Lånade den för att jag tänkte att jag kanske skulle förstå lite bättre allt det som hände när D var liten. Delvis hjälpte det, nu inser jag att det är otroligt vanligt med alla möjliga kriser i början när nya vanor ska inövas med många olika människor inblandade. Samtidigt blev jag ordentligt avskräckt från att någonsin mera ens försöka. Inte en enda av berättelserna var någon solskenshistoria, var och varannan av de involverade hade varit tvungen att gå i terapi, vissa hade skilt sig. Överraskande många hade ändå kämpat sig igenom flera tunga år och kommit starkare ut på andra sidan.

Jag har förstås närt ett hopp om att träffa en man som kanske skulle ha egna barn - nu just känns det som om jag faktiskt har det bäst såhär. De flesta känslostormar på grund av "samarbetet" eller brist på det med Ds pappa har nu lugnat sig och jag tror inte jag skulle klara av en liknande situation igen, det förstår jag när jag läser boken. Tyvärr betyder det ju också att jag får fortsätta min nunnetillvaro, men det är ju inget nytt med det - det har ju pågått i över fyra år redan. Å andra sidan har jag i denna mogna ålder också lärt mig att det blir som det blir i livet, oberoende av vad man själv tycker och tänker :). Alla måste behandla sina egna rädslor och egon på något sätt, görs det inte i en parrelation, sker det på något annat sätt. Undan kommer man inte!