Rainy sunset from my balcony

Atjoo!

On Thursday a little girl D's age came to see us with her mummy and then we also went to the sandpits to swim in the afternoon with another little girl and her mummy :). I can tell he enjoys meeting other kids, but it is better when there aren't so many at one time. He also enjoys being in the water and doesn't understand his body's signals. Even if he was shaking all over he was kicking and crying when I carried him to the towel and still tried to get back to the lovely water. It was too cold for me to swim, but he didn't mind!

On Friday we were invited to a summercottage by the sea. We were lucky with the weather, it had rained at home, but there it was sunny all day...but a bit of a cold wind. In the evening I had a sore throat and have been tired and sneezing ever since. D seems to be ok. Nice to see friends, but now I need to take it easy for a few days. The house needs a bit of looking after - since I've felt like socializing, something has had to take a step back, and that has been taking care of the house :(. Anyway, I feel good about having had the opportunity to meet people.


A bunch of young boys fired up their caravan, or something similar, on the other side of the river, opposite of our house the other night. Again I missed an opportunity to earn some money. We did watch the black smoke through the window, and I took the camera (D had just fallen asleep) and went down to the river to see what was going on, but the fire was behind the trees on the other side. When the worker died at the funfair, when we were there, the thought did cross my mind that I could take a picture of the place, but didn't want to make money out of other's misfortune. But this was different. My reactions are too slow :(. But it was nice to see the river in the evening.

D has started to fall asleep quite nicely, only takes about 15 minutes now. Like last night he slept 21-7.30! He did wake me up around 6 but when I pulled the blanket up on him, he continued sleeping. This is wonderful, if only it would last!!!!

Moving forward

We have moved into a new phase - I have stopped breastfeeding (Saturday was the last time) and yesterday, for the first time, someone else but me put D to sleep. It went amazingly well - he fell asleep in five minutes!!! I was at a tapasparty in the nearly town and received the message that all went well. Of course I was happy about it, but part of me was also a bit sad, he didn't miss mummy at all :(!!!! Anyway, now I know it's not a problem, so if I only find babysitters, I can be away later at night as well. It was great to see people and eat nice food - so great that I forgot about the time - tack Barbro för att jag kunde göra det :).

We love summer :)

Carpe diem

Sometimes I learn from previous mistakes - these past days I've managed to more or less take the day as it comes, not make plans, but see what happens and how I feel. Yesterday my mother wanted to go see if there are any blueberries in the woods. Not a lot, it turned out, and unfortunately it turned out she is really not in the shape for berrypicking anymore - fell flat on her back, but fortunately in a very soft spot and it wasn't too difficult to help her up.

D has began to fall asleep very nicely in
the evenings, unfortunately so have I (around 9 o´clock pm :(, which means I wake up at 6 am. But maybe I'll get into a better rhythm when I begin to trust that the bedtime isn't hours of activities with D. Jakobsdagar gick också väldigt bra, vis av byadagarnas misstag satte jag inga mål, fast jag väldigt gärna ville höra konserten på kvällen. Men tänkte kvällen före att om jag eller D blir för trötta, så far vi hem före. På morgonen gick vi på Gammaldagstorg - D på ryggen, jag har inhandlat "ryggsäck" åt honom (fick också min bärsjal såld! Tack Ulrika för alla tips!!!), se fotot i skogen. Efter det plockade jag fram vagnen, träffade på studiekompis vid lunchen (tänkte skriva "gammal" - men det är vi ju varkendera!! - fast det var en tid sen vi studerade i Åbo), inspekterade stadsträdgården och Aspegrens, samt promenerade till en väninnas för att lite vila före middag med vänner. Blev jättetrevlig dag!! Och konserten var jättebra! Nu tar jag det så lugnt så jag inte riktigt vill orka göra något här hemma - men det är ju semestertider. Så härliga dikesrenarna är, jag är glad att ingen nitisk vägverksanställd kommit på att meja ner alla sommarblommor än (senare: hann knappt skriva detta så kom en högljudd manick och mejade ner alla blommor :(. Och kanske jag småningom börjar se det fina i hemknutarna - brukar sucka över att skogen är för långt borta för en snabb promenad med vagnen, nu är jag så glad över min lilla åkerväg, som jag går fram och tillbaka längs med, ibland flera gånger om dagen.

Socialt!

Nu äntligen har jag bildbevis på att D går :). Denna vecka har han börjat gå också utomhus och han börjar få upp farten så småningom. Jag är glad, tycker att det är lättare att hitta på aktivititeter, till exempel på kvällen då jag själv är trött - vi kan gå på promenad runt huset, till exempel!

Vi blev bjudna på "poolparty" på tisdagen, hade en knapp timme på oss, men det var en fin timme!

I onsdags var vi på mamma-barn och hade gäster på eftermiddagen.

I går var vi till Ylihärmä - mommo skulle masseras. D tyckte det var så spännande att vara på promenad i regnet (med vagnen), så han ville inte alls sova. I går gav jag inga jordgubbar (jag lär mig...) och nu har han sovit rätt bra. Jag fick nog lyfta honom i min säng på morgonkvisten, men han somnade direkt om.

I dag är det gäster på kommande igen och i morgon hoppas jag att vi kan åka till Jakobstad och kolla in folket på Jakobsdagarna.

(Thanks Janet for the t-shirt - one of my guests on Wednesday was from Montana!)

Animal revolt

I saw a really touching documentary the other night. It was about the "gentle giants" - elephants - who are not so gentle anymore. Caretakers have been killed in zoos, circuses, and in India the conflict between locals and wild elephants is becoming more and more serious, with less space for the elephants and more people killed. And it is all our own fault. Now researchers have finally come to the conclusion that many elephants suffer from posttraumatic stress - one of the circuselephants who killed his caretaker had witnessed his mother being killed in Africa, before being skipped overseas. The facts that elephants are intelligent, familycentered and longlived should have taught us to treat them with respect a long time ago. And not only elephants. But they seem to be reaching their breakingpoint now, and we cannot ignore them. I can't help but think they are at the forefront - they are not the only animals suffering tremendously in various ways from human actions. For elephants the problems are mainly in poor countries, but the roots to the problems spread all over the world. And at the core is money and survival - again, the money being elsewhere, being distributed so lopsidedly over the world, so that so many people have to take desperate measures to make a living.

I looked through my album from my two winters in Sri Lanka, to see the photos of elephants I have (I'll include some later, can't start making noise now in the middle of the night, D might wake up). There is a note on one of the photos from a zoo: " a zoo is a place where animals can watch humans without being shot at". A witty sign, but unfortunately I think it is just there to make us feel better about keeping animals locked up.

Things have to change. Let's hope "Fire the grid" on the 17.7 helped a little. I tried to do my part, but D wouldn't quite cooperate. So no meditation, but instead being out in nature together with the most precious "thing" in my life (D) - appreciating the sun, the sky, the grass underneath, the summerflowers and grasses and butterflies on the sides of the path to the fields. I guess the message of 17.7 is that we have to remember and focus on the positive things in order to increase the positive energies and hope that when enough people do that, we will find ways to rescue what we still have.

Miss i nassen2

Jaha, så var det dags igen. Blivit mycket vakande denna vecka. Jag tror jag får skylla på jordgubbar, det är nog ett lessamt faktum. Jag vill ju så gärna att D ska få äta de små läckerheterna, men för några nätter sedan vakade vi i över två timmar mitt i natten, och han har annars också sovit oroligt flera nätter. I natt vaknade han redan ett-tiden och började gråta då han svängde sig. Han hade röd stjärt redan på kvällen, nu smörjde jag på nytt och bytte blöjan och han somnade om, mitt på min säng...och jag har inte lyckats med det samma. Nå, i varje fall finns det foton att titta på på byshemsidan, men snart ska jag nog försöka med en blund på nytt - snart är det ju dags att stiga upp igen :(.

På pottan

Var just och kollade Lindas blogg, och noterade att jag ju inte berättat att jag äntligen fått "upprustat" (sandpapprat och lackat, så inte D får stickor i baken) min egen gamla potta. Nu sitter vi på varsin stol på morgonen - och två mornar har det faktiskt lyckats med kiss i den, alltså i pottan, jag håller mig till wc-stolen :). Det skulle vara underbart med mindre blöjbyten!! En morgon lyckades det också med "nummer två" fast inte till 100 %, för pottan hade flyttats, så klimpen damp ner bakom och jag hittade den först senare :).

I morse ammade jag inte mera, D nöjde sig med mjölkflaskan, men alla kvällar har jag nog ännu fått ta till bröstet för att få honom nerlugnad. Det tar minst en timme för mig att få honom att sova. Det är rätt tungt, jag vet inte vad jag gör fel, och ofta är jag helt slut länge före D. Jag tycker vi gör mer eller mindre samma sak varje gång, så det borde inte vara rutinerna det är fel på, vet inte hur jag kunde göra det annorlunda.

Nu då D äntligen går är det tydligen dags för nästa standardfråga: "pratar han". Senast idag undrade hans pappa över det, alltså frånvaron av ord. När jag sa att jag inte är orolig, frågade han när man ska bli det då. Efteråt tänkte jag att det borde han ju veta, med sin barnexpert till sambo, men just då drog jag till med två år. Hur skulle jag kunna veta! Dessutom påpekade jag att D ju får två språk från början, så det kan ju också göra att det tar längre för honom att komma igång. Mommo har också undrat över det - jag själv lär ska ha varit rätt tidig, trots två språk. Jag är inte orolig, vet inte ens vad jag kunde göra för att få honom att prata, annat än att själv prata med honom, läsa och sjunga för honom - men jag antar att om jag får frågorna tillräckligt ofta, så börjar jag snart bli det! (Vad skönt att han sover så länge idag....sov oroligt i natt, fick lyfta honom i min säng mitt i natten)

Inte speciellt roligt

Då jag kom hem igår var jag gråtfärdig och helt slut. Förstod inte riktigt själv varför, men efter att jag satte D i cykelstolen och trampade iväg till skogen för att hitta lite balans, började jag förstå att jag igen en gång haft för höga ambitioner. Mellan varven glömmer jag att moderskapet och hushållet suger ut det mesta av mina kraftreserver. Det lilla som finns kvar måste jag använda sparsamt. Inför byadagarna hade jag för min inre blick sett hur vi umgås med folk, jag och D. Samtidigt hade jag tänkt att jag ska ta fina fotografier, så att jag äntligen kan laga vykorten, som jag så länge haft i baktankarna. Redan de två går inte ihop. När allt ordnande av utställningarna dessutom tog mycket längre än vi räknat med var min inre konflikt ett faktum.

Jag antar att om det funnits någon sorts belöning av allt arbete - annat än en tillfredsställelse av att helt enkelt ha fått ett arbete gjort, kunde det ha känts annorlunda. Jag menar inte i pengar, men kanske ett erkännande någonstans ifrån, "det gjorde ni bra". Vi var ju flera som jobbade hårt, för mig personligen ansåg jag fototävlingen vara min baby - jag födde idén, oroade mig över dess tillväxt (dvs skulle vi få in bidrag, pris, hur skulle vi göra utställningen) och kände ansvar för den. Nu märker jag att jag inte var redo för det, det tärde på för mycket. Hela dagen, som skulle bli så rolig, blev mer eller mindre ett stressmoment. Jag kunde inte koppla av och kände mig helt ur spår. Enda gången jag riktigt njöt var när D och jag tog en tur i hästkärran. Men annars blev inget som jag tänkt - hade inte möjlighet att satsa på fotografering, och kunde inte koppla av för att umgås.

Dessutom var det en stor besvikelse att inga tidningar fanns på plats, speciellt som vi trodde att någon skulle komma. Det finns ju en som kallar sig LOKAL dagstidning, men den lyste med sin frånvaro. Jag förstår inte varför de inte kan ringa och fråga mig, som de borde ha på sina listor, om de inte har tillräckligt med folk att skicka ut. Skulle man veta om det på förhand, skulle det inte vara så stor sak att skriva, men det är mycket svårare att göra det efteråt (vilket jag gjorde för några år sedan då ingen heller dök upp). I år orkar jag inte med det. Det är lessamt att dagarna, som engagerar många människors gratis arbetsinsatser för byn, inte alls noteras. Nu är jag glad att jag slutat min prenumeration för den sabla tidningen (fast det var för att jag helt enkelt inte har råd med två tidningar med nästan samma nyheter...).

Ja, inte vet jag, det var säkert det också att förväntningarna hade hopat sig från i fjol - trots allt är det ju höjdpunkten på orten och ifjol kände jag mig inte redo med D, deltog inte alls då. Kanske jag något år lyckas med att ta det helt lugnt och bara njuta på byadagarna. Men då får jag nog så lov att sluta med föreningslivet, och det är jag inte heller säker på att jag vill!

Spark i baken

Det tror jag att jag fick i morse av ...tja, ödet, kan vi väl kalla det. Vaknade redan sex och tänkte att jag skriver lite av mig (läs: klagar av hjärtats lust). Det gjorde jag också, men plötsligt så funkade ingenting på datorn. Internet hade sagt gonatt, fast det var tidig morgon. Nästan allt jag skrev hade försvunnit. Jag fick fördriva tiden på annat sätt, plocka fram Ds grejer tills hans pappa skulle komma, äta frukost och sen då tidningen äntligen kom, läsa den i lugn och ro. När sen D åkte iväg bredde sig fyra "lediga" timmar ut sig framför mig, och jag gick mer eller mindre i lås. Jag skulle ha kunnat: städa/klippa gräs/rensa i blomrabatter (men det är ju söndag, skulle vilja att det lite känns skillnad till vardagen...)/skriva i bloggen/eller annat/cykla (men såg ut som regn)/läsa/sova. Jag valde de två sistnämnda, men varkendera lyckades riktigt bra. Boken greppade inte, och inte gick det att sova heller. Alltså datorn kvar. Bestämde mig för att nu skulle jag påbörja romanen jag ska skriva :). Siktar du på stjärnorna kan du nå himlen...eller hur hette det nu igen. Denna gång stämde det - det blev inte en roman, men nog en kolumn. Har länge tänkt att det är synd att jag får skrivet så lite "vettigt" (det vill säga, som skulle kunna bidra till försörjningen) fast jag tillbringar så mycket tid vid datorn. Har tänkt att en kolumn i lokaltidningen borde jag väl kunna tota ihop, men det har inte blivit av. Nu blev det en. I morgon ska jag ringa och höra om någon vill ha den.

Warning!

There is apparently a new kind of virus spreading - I keep receiving emails like this:

You've received an ecard from a Class-mate!

or from "a friend" or "a Neighbor", the first time I clicked on it, believing it was real, my virusprogram popped up and said I had a Trojan in my computer. Thank God I was able to remove it. Now I'm sad I can't even trust emailcards. On the other hand, this mail looks very plain and the name of the company is only "postcardsFrom.com" - I guess that should have warned me to begin with. Now you know, if you get the same. Who does this? Who gets a kick out of spreading things like this?! Have they nothing else to do with their life? :(

Regniga dagar, oroliga kvällar

För det första: min näckros har börjat blomma :).

Vädret har ju inte precis varit det bästa - i dag hällregnade det på eftermiddagen. Jag hade en aktiv dag med förberedelser inför byarådets utställningar under byadagarnas huvuddag i morgon: Halfway-utställningen och tävlingsbidragen i fototävlingen (tack till familjen J som tog hand om D!). Vi var några som jobbade på uf. Här hemma har jag limmat 71 foton av 14 fotografer, tror jag det var. Men skojigt att se så många fina foton - jag tror utställningen blir bra och intressant också för dem som inte deltog (och kanske hoppas de hade gjort det!). Vi hade en bra domare också.

D har nu lärt sig att kliva upp i soffan och på stolen på vinden. På detta foto tycker jag han ser mycket äldre ut än vad han är!

Detta med att "läsa" böcker går mig emellanåt på nerverna på kvällarna - att han orkar läsa om och om igen samma böcker, suck. För det mesta är det jag som tröttnar före honom. Tydligen går det inte att vänta att han ska lägga sig ner då han är trött, i något skede måste jag säga "NU ska vi sova" och ta till milt våld för att lägga ner honom. I kväll lyckades det faktiskt, så jag fick smita till datorn ännu :).

Försöker få slut på ammandet så småningom, men är lite förvirrad hur jag ska lyckas med det. Försöker med mjölkflaska och amning och hoppas att hela amningen småningom faller bort. Men jag vet inte hur det ska gå, för bröstet behövs på kvällen för att få D att somna - och de gånger han vaknar riktigt tidigt på morgonen. Oftast somnar han om om han fått mjölkklunk.

På sista fotot förevisar D mommos nystickade sockor och matchande, virkade mössa. Det var igår då han sussade gott på trappan, trots regnigt väder.

Byadagar/Villagedays

I'm amazed at how talented people we have in our little village (1100 inhabitants). Two of them you see in the picture, taken last night at a "sing along" - the two are characters from our annual "revue" ( vad farao är "revy" - help Matt, "what is "revy" in English?!), a busybody spinster and a cool mechanic.

Tomorrow is the main day, and me and D will spend the day in the center.

Det var härligt att vara på allsång i går kväll. D var igen rätt förstenad en bra stund. Sen gav han sig ut på en liten upptäcktsfärd - han blev att sitta på golvet några rader bakom mig, såg ut att ha det bra med att titta omkring sig, så jag bestämde mig för att fota lite. Hann bara sikta in mig och knäppa av, kollade bakåt - ingen pojke - och så var det färdigt fotat. Som tur var hade L's mamma koll på honom, så han hade inte hunnit långt. Men det blev alltså inga fler foton. I varje fall var jag stolt över att vi har så fina skådespelare/underhållare i Jeppo, de blir bara bättre och mera rutinerade för vart år. D tyckte nog det samma, även om han verkade lite bortdomnad mot slutet - men det blev ju lite sent för honom. Tyvärr märktes det inte då vi kom hem...

Fasanrov

Jag blev vittne till något i dag som jag hoppas verkligen inte var det som det såg ut att vara....en bil hade stannat precis vid vårt hus och ut hoppaade en gubbe, sprang över vägen, böjde sig ner i gräset och plockade upp en flaxande fasanunge. Jag har åtminstone två teorier på vad det kan betyda - bilen hade kört över ungen, men inte så den blev tillplattad förstås - och de tänkte att de måste plåstra om den. Andra teorin är lessam - de såg ungen vid vägen och plockade upp den för att få fasanstek ikväll :(. Någon som vet om folk sysslar med sådana saker här i trakterna?

Fasanhönan hade haft sitt bo bakom grannens uthus, tio ägg. Både de och jag har sett fem ungar, senast i går var de och plockade i mina blombänkar (fotot taget genom fönstret, D såg dem också och skrek av förtjusning :)). Om det skulle vara fem igen om några dar, så vet jag att det var en snäll farbror som tog fasanungen.

"Viltet" verkar annars också trivas bättre utan mina katter - fåglarna är mera orädda, så har vi ju de två ekorrungarna (fast jag har inte mera sett dem tillsammans) och en harunge springer också runt knutarna här (ska absolut paketera in mina äppelträd och harens favoritbuskar till vintern...). Hur ska jag kunna ta katt på nytt sen då D blir tillräckligt stor.....

Powerpark etc

Nå nu har jag minsann haft gäster - från onsdagkväll till söndagkväll, med "vaktbyte" fredagkväll. Härligt. På lördagen var vi till Powerpark, min väninna hennes son och grannens pojke. Jag har bara tittat in där kort för flera år sedan, då det inte alls fanns karuseller, så jag blev ganska imponerad. Daniel var nästan frusen av allt att titta på den första timmen. Vi prövade på ett tåg - ingen reaktion förrän på sista varvet då han lite viftade till omgivningarna. I safaribilen vågade han redan lite kommentera vad han såg :)

Tyvärr fick besöket ett tragiskt slut, inte för oss, men för arbetaren som blev under typhoon-grejen och dog. Vi satt då på café, tack och lov, och hade snart tänkt börja fara hem. Det har varit en svart vecka för Ylihärmä - pojken som körde över polisen kom ju därifrån, och nu flickan som dog.

I love summer

D's first day on the beach

Tusen tack till Barbro för härliga foton!!

Finally!

Today was one of those days - when things just get finished. Must be because I was so energized by the qigong-training during the weekend! THANK YOU SO MUCH TO ALL THE BABYSITTERS WHO MADE IT ALL POSSIBLE!!! Tusen tack, E, V och S & co!!! That was, by the way, just what I needed. After the last training yesterday, my body felt tired, but warm and all the stiff parts were gone. I was also inspired to continue exercising - like this morning I made some warm up movements on the balcony, and plan to end tonight with a bit of streching.

I'm very pleased with today's activities. D's been very cooperative with his naps today and I made a point of trying to either include him in what I did or simply take time to play with him - and still I managed to do a lot! I more or less finished the cold part of the attic (have tried to clear/clean it so it can be used as guestroom in the summer) - D helped - and while I was finishing my walk with D my cousin came by on his tractor. I asked if he could try to pull up the darn birchstump, and he said: "sure", confident his megatractor and fork that lifts a few tons could do the trick. Well, it couldn't. But he managed to dig up such a big hole I decided to plant the bush NEXT to the stump :). Mission accomplished, finally. Now the garden just needs weeding, but plants and bushes are where I want them to be :). For the first time...probably ever, the house has no room, which is a total mess (now all rooms are a bit messy :). So let's see if feng shui works - I'm expecting my life to become totally perfect now, since all corners of the house are in order, and the garden is ok, too!

I also want to share with you a picture of an old friend - McCormic. I learned to drive it when I was maybe eight years old, I was needed in the farmwork, using the tractor to make "pressed grass" (AIV-foder :) - don't know what it's called in English (correction later: checked with my mother, I was 14 when I started to work with the tractor...but I had been driving it in the fields before that). It was lovely driving the tractor along the forest roads. Now it makes a lot of noise, unfortunately, so I wouldn't take it for a spin, but I still have warm feelings for the old guy :). I'm glad I didn't even try to use it to pull up the birchstump...I wonder how many girls have photos of their favorite tractor on their blogs, by the way :).

Good week ahead - guests should turn up. Don't know how many yet :).

2.7.06

On this day a year ago D was baptized and I was very happy. I had friends around me, or at least I thought so....Maybe one day we can have a similar party again, leave the fighting and hurt feelings behind, and once again all be friends, or at least acquaintances.... I wanted it then in particular for D's sake, and I still want that.