Hemma hos../ At our place

I haven't shown you what I have found at fleemarkets during the past years. When I saw this mirror a few years back, I simply couldn't resist, even if I had no intention of buying one. This summer I found the stool, same thing...The door to the outside can be seen to the left, in the mirror you can see the door to the kitchen. These two spaces are rather cool in the winter - the floor is not enough insulated. That is my fault - when we renovated the attic, the old stairs had to be moved (they were to the right of the mirror, now to the left outside the photo) and the linoleum removed. I wanted to keep the old floorboards and only painted them. I should've opened the floor and added insulation, but didn't think of it then....:(. Now I have to try to cover it with thick carpets during the cold period...

Since our house is over 100 years old and wooden, I think old things fit best. Maybe if I lived in a flat or a new house, I would go for different kinds of furniture, but now I'm trying to get things that feel good for this place. The other day I visited a house of a young couple and sighed a bit - it was so fresh, beautifully decorated/furnished and well thought-through, but it's different when you can move into an empty house and renovate it thoroughly and furnish it according to your taste. I moved into my mother's house and have slowly been trying to make it more modern...

This is now the left part of our livingroom, where the floor was renovated in Febuary. D still loves to sit in the pram when he gets tired. In the morning he drinks his mild there, while watching children's programs. When I took a look now, I noticed I have halfread papers lying around...maybe I get around to finishing them this weekend :). I'd love to have a new comfortable sofa, but haven't had the money and can't decide what kind would fit. It was a bit better when I bought new covers for the sofa, but still...Another thing would be new modern curtains. But I need 20 meters of curtains for all the windows in this room (5 altogether, like the one that can be seen here). I can't afford to buy the wrong ones...so this time I simply had to dig out some old ones which I felt matched colourwise. On the wall to the right you can see a kind of bookcase. There hasn't been anything since the renovation, I didn't want to bring in my old one, which I felt was the wrong colour and style (from my flat in Espoo), but couldn't find what I wanted, and didn't have time to run around looking. So finally I managed to make them myself from boards I found in our barn. Typically I found out one of them was really crooked when I put it up on Friday :(. Still, I'm rather proud of myself and I guess the curved board just fits with the other not-so-new things in the house...If I win the lottery I might buy completely new ones, but for now these will have to do, there at least much better than an empty wall. I'm beginning to be quite pleased with the room. One of the best things is that it's so much warmer than before, thanks to the new floor and the fireplace, which was built last year in January.

Finally a photo of two of the inhabitants :) - D and grandma two weeks ago when he got back from his dad's. I had bought him a new hat, which he of course immediately wanted to wear. He usually rushes for his rag and wants to be hugged when he gets back. This time I lifted him up in grandma's lap so she also could welcome him back home.

Tudelat

Jaa, vad ska man säga om veckan som gick - kanske att jag hoppas att det inte blir flera liknande mera i vinter. Att jag tog all panik, ångest och depression på en gång. Varför blev det så där?! Solen sken ju till och med några dagar, jag kunde hämta D med cykeln många eftermiddagar - fick både motion, ljus och luft. På bantis trivs jag bättre och bättre! Ändå var jag helt bottenlöst lessen här hemma, tårarna droppade om jag var för mig själv en stund.

Fick ett jättesnällt meddelande via FB av en fb-vän som varit in och läst bloggen. Detta var mitt svar till henne: det man behöver är ju helt enkelt att veta att någon förstår hur man känner sig! Egentligen är det inte alls många måsten nu just, tror att jag har någon sorts reaktion på allt som varit, den mentala tröttheten kommer fram - nu då jag äntligen får mera luft i livet, har trygghet i ett jobb jag trivs med, men samtidigt märker att det finns ett stort hål där både vänner och en partner borde finnas. Jag har ju inte haft mycket tid för andra människor i tre år, det är ju inte underligt att de inte finns där då jag plötsligt skulle ha tid för dem! Hoppas bara att det skulle ändras...

Det finns massvis med snälla människor här, men som jag skrivit tidigare känner jag inte att de behöver mig - som vän, som lyssnare. Jag har mina hjärtevänner från tjugotalet år tillbaka i södra Finland, men vi kan egentligen bara träffas i bästa fall några gånger om året och vardagen suger upp tiden och orken för alla - det har inte blivit så många telefonsamtal de senaste månaderna. I går på hemväg från K-by (förde D igen till sin pappa, var och simmade och handlade efter) ringde jag en väninna "från förr" och insåg igen en gång hur värdefullt det är att få tala med någon som också behöver få ventilera. Ett ge och ta, gå på djupet. Det ryckte mig ur det konstiga tillstånd jag befunnit mig i de senaste dagarna.

I dag, sista oktober, skiner en stor sol där ute. Cirka klockan nio var det minus fem grader. Jag känner ett bräckligt lugn inombords, som om jag vandrat på en liten svingande bro över en mörk avgrund. Är nästan över, men tittar jag ner för mycket är jag där igen, mörkret suger mig till sig. Men i dag och i morgon har jag möjlighet att ta det lugnt, maten ska fixas om en stund, men sen borde jag gå på promenad och strunta i att det ju nog också skulle finnas annat att ta itu med. Det som är annorlunda i mitt liv nu, är att jag faktiskt har tid att ta itu med praktiska saker också på vardagar efter bantis. Men flera års känsla av att man inte hinner med allt som borde göras är inte lätt att skaka av sig. Att solen skiner i månadsskiftet oktober - november borde man inte kasta bort med att vara inomhus, det är kalla fakta. I kväll ordnas dansgala i Jakobstad. Jag har siktat in mig på den i flera veckor, men nu vet jag inte om jag far. Kanske jag behöver ta det lugnt, trots att jag längtar efter liv och sällskap. Sist jag var på dansgalan, kanske för fem år sedan, bestämde jag mig för att inte mera gå på den - det var en stor fyllefest. Var så besviken att var och varannan av männen som bjöd upp var så fulla så det inte gick att dansa med dem. Jag förstår att för många är det en chans att med en hop vänner festa riktigt ordentligt, men ändå, varför dricka så mycket så man inte klarar av att dansa - på DANSgalan!?!?

Här ännu lite foton från veckans goda stunder (förutom jobbet):

I torsdags blev jag bjuden till Enjo-"städparty" hos grannen två hus ifrån. Det handlade om förevisning av städprodukter, vilket kanske inte gör mig sådär jätteentusiastisk, men det stod "ni får gärna ta barnen med" och eftersom det blivit så lite kontakt till andra mammor med barn i Ds ålder, beslöt jag mig för att traska iväg. Det var jättetrevligt!! Har ännu inte hunnit läsa broschyren, men om jag förstått rätt handlar det om ekologiska produkter, främst olika sorts fibrer i "trasor" etc som gör att det inte behövs rengöringsmedel - vatten + trasa räcker. Det tilltalar förstås mig som mer och mer vill komma bort från kemikalier (och ja, högst troligen låter jag bli att vaccinera mig och D för svininfluensan, men tror att mormor borde ta en spruta). Det bästa var att få prata med de unga mammorna (det var ju social samvaro jag törstade efter!!) som jag tidigare träffat i mamma-barn och att D hade det trevligt. Kladdkaka och glass var inte alls fel heller :) eller att se ett så vackert inrett hus. Sockerstrejken har jag spolat, gick inte alls ner i vikt. Vem bryr sig om hur jag ser ut?! Nu har jag köpt större kläder, så behöver jag inte göra det själv heller! Deussutom rör jag mig så mycket mera nu, det viktigaste är ju att känna sig starkare i kroppen, så får jag ta till choklad då jag vill trösta mig och njuta av sötsaker då de bjuds :).

Sen fick jag hjälp av grannens snälla flicka. Hon har många gånger skött D med eller utan resten av familjen. Nu bor hon i södra Finland, men eftersom jag visste att hon var hemma, passade jag på att be om hjälp med att få upp mina nytillverkade hyllor för vardagsrummet (se nästa inlägg). D var förstås också glad över besöket. De var skickliga på att blunda på olika foton, trots att jag tog flera, fanns det inte ett enda där båda hade upp ögonen samtidigt :). Pottfrisyren på D är jag itne stolt över, men vad gör man med en son som inte vill bli klippt. Efter det svettiga frissabesöket förra gången (då han först blånekade), bestämde jag mig för att försöka själv - efter att jag börjat på pannluggen och lite klippt vid örat sa han: "färdigt" och gick bort. Så ni kan tänka er hur det var att försöka få hela håret klart...men någotsånär kapat blev det i varje fall, det får räcka :(

November

Närmare, närmare...
obevekligen tar den över
sprider sig i mitt sinne, min själ
tränger ut glädjen, hoppfullheten, optimismen

sprider

ensamhet
självömkan
längtan bort
mörker

November

Motsträvig vecka

Mästerfotografen i farten :). När jag tömde kameran fastande jag för detta foto från två veckoslut sedan - det är inte så lätt att fotografera två barn som viftar med ballonger :).

****

Fick kolla när jag egentligen skrev sist, veckan har bara försvunnit i ett huj. Faktum är att jag helt enkelt haft för mycket att göra de senaste veckorna, det märkte jag i måndags, då jag avslutat eftermiddagspasset, som då innebar att skriva artiklar. Efter att jag hämtat D och fixat mat var jag jättetrött, men då hade jag ännu kvar salsaundervisningen klockan åtta. Måndagen före var det likadant, men när jag väl kom hem den gången var jag ändå på gott humör och lite väl upp i varv, denna gång var det till och med lite tungt att undervisa. Bestämde mig för att inhibera den sista gången - jag visste ju inte om att jag skulle ha ett morgonjobb då jag lovade hålla salsatimmarna och det blev helt enkelt för tungt.

På tisdagen hade jag bokat behandlingar för att få koppla av efter (trodde jag då jag bokade) att skrivprojektet var avslutat. Börjar avsky att boka in saker på förhand, man vet ju aldrig vad som sker! Nu var mitt skrivprojekt inte avslutat, bland annat på grund av att internetförbindelsen var borta nästan hela måndagen och jag inte kunde skicka iväg mina texter och inte heller få mail av intervjuobjekten (brukar för det mesta låta dem läsa igenom vad jag skrivit, vill undvika fel och missförstånd). Sen hade jag dessutom fått lokaltv-intervjuer på kvällen, så det blev helt fel - kopplade av på eftermiddagen, delvis (ekofrissa och ayurvedabehandling), men sen fick jag stressa hem för att fixa mat och sen försöka skärpa mig igen.

På onsdageftermiddag fick jag äntligen alla artiklar till personaltidningen klara. Eftersom jag visste att jag nu får mera luft i dagarna, hann också tröttheten i kapp - det var nästan som om luften helt gick ur mig. Det har varit några intensiva månader med långa dagar - nu tror jag att jag kan övergå till en rytm som jag bättre klarar av och som gör både D och mormor (och mig själv) lyckligare: bara några eftermiddagar extrajobb i veckan. Andra dagar hämtar jag D från dagis direkt efter att jag slutar klockan tolv. Då hinner jag bättre med allt.

Har haft väldigt mycket otur med maskiner denna vecka - först var det internet på måndagen, sen skulle jag fixa i trädgården en eftermiddag. "Kvisttuggaren" blev överhettad med det samma och stannade, då jag skulle såga ner en buske vars kvistar gått av, funkade inte motorsågen. Det fanns annat att göra, men det är så otroligt frustrerande att inte få gjort något klart, då verktygen inte funkar. I dag startade inte traktorn jag hade lånat, då min kusin med fru kom för att klyva ved till mig med skruv som man fäster bakpå traktorn. Tårarna var inte långt borta - likadant var det på onsdagkväll då jag tyckte jag kunde festa lite för att den intensiva jobbperioden var förbi. Fick D att somna halv tio och korkade en vinflaska och tittade på tv en timme. På gott humör gick jag och la mig - och upptäckte att D hade kissat ner sig, ordentligt. Det har han knappt gjort alls sen vi lämnade nattblöjan i somras, men då när jag lite vill koppla av, DÅ gör han det.

Som sagt, inte så bra vecka, det har stretat emot och kanske för att jag varit tröttare än vanligt, har det kännts värre...men allt har ändå ordnat sig och på dagis/bantis/förskolan (vet inte ännu vad jag egentligen ska kalla det) har det faktiskt gått riktigt bra, förutom lite muskelvärk efter att jag två dagar i sträck gett fart i gungorna :).

Traktorn startade till sist i dag och jag har nu två fina rader färdigt kluven ved att bara hämta in, istället för att stå och svära då jag inte lyckas hugga klabbar i tu på grund av kvistar (skyller på dem då det inte lyckas :). D njöt av att få "hjälpa" och det var trevligt med lite kaffegäster. I morgon är det söndag, vi får dessutom en extratimme och har inget planerat program - aaaaaah. Har dessutom storstädat i dag, så man faktiskt med gott samvete kan ha en lugn och hoppeligen lat dag.

***
Till sist - jag har varit lite förvirrad i höst. Vem är jag riktigt?! Jag antar att det är normalt när man går in i ett nytt skede - ens barn blir större, ens roll blir annorlunda, livet har gått vidare för människor man tidigare umgicks med. För mig var det var ju inte heller bara att återgå till samma jobb och det liv jag hade innan jag blev gravid....

Tack vare alla test vid arbetskraftsbyrån var jag tvungen att riktigt tänka igenom vem jag egentligen är nu, vad jag gillar att göra, vad som inte alls passar mig. Vem jag riktigt är, det är jag inte så säker på ännu, men jag vet i varje fall att jag är någon helt annan än innan D. Därför tänkte jag att det skulle vara på sin plats att söka reda på gamla foton - det är kanske dags att leta reda på den lilla flicka jag någongång var och bär inom mig - det kan vara en bra plats att starta på.

Kom faktiskt på att jag firar 10-års salsajubileum i år, var på min första salsalektion i mellandagarna 1998, om jag minns rätt, men det tog fart 1999. Så det är bara rätt och riktigt att salsan nu kommit in i mitt liv igen :). Perfekt timing, den kan säkert hjälpa mig att komma på rätt köl igen!

Mera sådana här veckoslut!!

Ååh, vad jag njuter av att bli aktivare i "verkliga livet", dvs röra mig ute bland andra människor. Har verkligen haft ett toppenveckoslut. Efter att jag förde D till hans pappa i fredags for jag och simmade till simhallen. Det gjorde jag också för två veckor sen och ska försöka få det till rutin. Jätteskönt som avkoppling efter veckan och förstås fysiskt välgörande också. Sen hade jag igen flyt i shoppingen...trots att jag bara skulle handla mat, så blev det en hel det annat också... Öh, ska jag våga berätta...köpte bland annat en lego-julkalender till D :). Jag vet att han kommer att älska den, inne i varje lucka finns en liten legopryl att bygga ihop, kunde inte motstå :). En ordentlig dos Facebook och en chat med en väninna i Italien avslutade kvällen.

Lördagen var fullbokad, då handlade det om Vasa. Först besök till "Ekosoppi", en butik med ekologiska och naturenliga produkter, underbar! Har inte vetat om att den fanns tidigare, nu vet jag var jag shoppar då jag är i Vasa (som ligger 70 km sydväst härifrån). Orsaken till att jag skulle till Vasa var att jag hade fått reda på att det ordnades undervisning i salsa och afro på dagen. Min motionsform är dans, det är ingen frågan om saken. Ingenting annat får mig att känna mig så lycklig - och då är det främst att få dansa till salsamusik. Afro var också kul, men jättetungt efter ett intensivt salsapass - svetten droppade från haka och näsa och i dag går jag omkring knäande, mina vader är jätteömma :). Men åh vad jag mådde bra av att riktigt få ta ut mig, lektionerna var exakt rätt nivå för mig. Sen hade jag också date med en väninna som bor i Vasatrakten - vi gick på café och sedan på en fotoutställning. Vi hade tänkt gå på flera, men det fanns ju så mycket att prata om, så det hann vi inte med. Det får bli om en månad, då det igen blir danslektioner. Själv har jag två måndagar kvar att undervisa salsa (jättebra att få lite inspiration för den nu också), men har också anmält mig till ZUMBAkurs i arbis :) :).

Egentligen skulle det ha räckt för en dag, men jag visste också att de ordnade "mogendans" i Munsala, ca 25 km härifrån, och var verkligen sugen på att testa det igen. Om jag inte kommer helt fel ihåg så är det två år sen sist, trots att jag hela tiden tänkt att jag ska fara ut en lördag...Som tur är, har jag en bekant som gillar att dansa, så jag behövde inte fara helt mol allena dit. Tyvärr var det jättehög medelålder, men inte är jag förstås purung själv mera heller :). Synd att de inte spelar salsa....dansbandsmusik är kanske inte riktigt favoritmusiken, men får man dansa med någon som är bra på det, är det nog ändå roligt. Anyway, fick dansa rätt många danser och åkte hem redan före tolv och fick en lång natt av god sömn. I dag har jag bara tagit det lugnt, nu ska jag lägga mig ner och läsa tidningar och böcker tills sonen kommer hem igen. Om vartannat veckoslut i vinter blir som detta, tror jag faktiskt att jag kommer att överleva och dessutom vara rätt glad till mods :).

At work

Vi har en rutschbana inomhus på dagis där jag jobbar. I dag ville en treåring att jag skulle rutscha med henne - "motvilligt" gick jag med på det. Ååhh, vad det var skojigt :). Tänkte medan jag rutschade några gånger: "tänk att dethär är mitt jobb nu!"

För en vecka sedan skänkte den lokala Lionsklubben reflexvästar till barnen. De mindre från Lillstugan (eller "Lillkåtan" som D säger, förstår inte varifrån han fått det, ingen annan säger så, allra minst jag!!) kom också till förskolan (Lillstugan ligger på samma skolområde som förskolan, med lågstadiebyggnaden emellan). Sonen i blått längst till höger och sedan ser ni hur glad han blev över att få väst...men han var inte den enda som inte ville ha den, dessutom blev det kanske lite av en chock för honom att se mamma på en helt annan plats, och i färd med att ta hand om andra barn!

Alla foton är förresten tagna med mobilkameran, så kvaliteten är verkligen inte den allra bästa!







Sen for jag på promenad med förskolan + dagbarnen där genom centrum till "trollskogen" som ligger invid järnvägsspåret. Tänk, jag har inte vetat om att den finns! Lär mig hela tiden nytt om min hemby! Väldigt trevlig promenad var det dessutom.








Igår ordnades träff för skolgångsbiträden, perfekt för mig som är så ny och har mycket att lära mig. Före det hann jag med att banda in Aktuellt för lokaltv (tittade nyss tillsammans med sonen, han tycker det är roligt att titta på mamma i tv :). Hann också med läkarkontroll (gäller att ta allt på en gång då man en gång ska till stan..) för mitt nya jobb - allt är bra, utom vikten :(. Var tyngre än någonsin förr i mitt liv (som icke-gravid, det rekordet har jag tack och lov inte slagit ännu, fast det är inte långt ifrån :(. Trots det känner jag mig riktigt bra (typiskt, då man för en gångs skull tog sig till läkare!) - på jobbet får jag frisk luft varje dag och nu då jag haft skrivjobb hemma efteråt, har jag sedan på eftermiddagen hämtat D på cykel - det är bara två kilometer, men ändå! Jag rör mig mycket mera nu än till exempel ifjol vid samma tid (tror jag i alla fall...) och känner mig mindre stressad, så kanske, kanske jag ska överleva denna vinter också!

Gillar inte

...att jobba sent på kvällen, speciellt inte när det är mitt höstlov :(. Bytte till vinterdäck i dag, det var det viktigaste jag fått gjort, men nu går jag egentligen bara omkring och väntar på att jag ska iväg halv åtta för salsaundervisningen, D far till grannen så länge. D ja, när jag sökte södernresor på nätet (nej, jag har inte ännu gett upp, fast det ser dåligt ut) var han här och ville något, jag sa "jag kommer riktigt snart" och hörde honom hojta något en stund än, sen blev det tyst. Då jag var klar och gick ner var han inte där - blev kall, för han brukar ibland sporta med att fara ut (utan ytterkläder, och det är kallt här nu), fast nu hade jag inte hört ytterdörren. Rusade ut på trappan och ropade efter honom, men när inget hördes, tänkte jag att jag ännu tar ett varv i huset. Jag hittade honom sovandes i min säng :). Puh! Det är jättebra att han sover nu, för jag är tillbaka först efter nio, annars skulle han varit jättetrött, ville inte sova på dagen. Jag har försökt tidigarelägga hans läggningstid, så han bättre orkar upp på morgnarna, men måndagar går det alltså inte... Som tur är får vi än sova ut i morgon, men sen har jag ännu två måndagkvällar kvar. Det är helt roligt att undervisa nybörjarsalsa, men som sagt, det kunde ha varit tidigare på kvällen. Blir latare och latare med extrajobben, tror jag efter oktober enbart satsar på dagis/förskolan och tar det lugnt på eftermiddagarna....

Moviedebut

Det visade sig att gästerna sen ändå ville hem till natten och på hemväg från MacDonald's (som avslutade vår dag tillsammans :), somnade sonen. Till min stora förvåning fortsatte han att sova efter att jag burit upp honom - det hade kanske ändå varit en rätt spännande dag. Han och lilla S leker bra tillsammans och så var det ju hans biodebut dessutom. Han sov inte i bilen på väg till stan ("någon" satt och dunkade honom i huvudet med en ballong, bl.a. :)), så han blev rätt trött och orkade inte riktigt intresserad sig för Findus och Pettson helt till slutet, men genom att emellanåt sitta i famnen, ligga i stolen, ramla av stolen etc så kom vi oss till slutet ändå och efteråt sa han att han tyckte om bio :). Fotot är innan vi går in (jag har egentligen små händer, men här ser handen jättelik ut :). Fick en kväll helt för mig själv plötsligt, så passar på att läsa bloggar, dricker lite ekovittvin (jösses vad man fick jobba med att få upp korken!) och njuter av att få göra det i lugn och ro, utan dåligt samvete över saker som är ogjorda - för lördagkväll får man bara göra sånt som är roligt :). Skål!

Höststämningar

"Mamma, kisi kom", var väckningen i morse klockan sju. Typiskt, nyligen hade jag stolt tänkt att det gått så jättebra att lämna bort nattblöjan för D - så kommer straffet direkt...fast det var inte så farligt, det kom inte så mycket och jag fick ändå sova en halvtimme längre än normalt. Men jag hade hoppats att mitt "långa veckoslut" - det är höstlov måndag och tisdag - skulle ha betytt fyra underbart slöa och sena mornar. Måndagkväll har jag tyvärr salsaundervisning så det blev inte helt ledigt, fast undervisningen ju är ganska kul - då får jag ju själv också dansa som omväxling!

Nu sitter jag här...medan jag egentligen borde rusa runt i huset och städa, städa. Men orkar inte vara effektiv nu igen, efter fem intensiva jobbdagar. De har handlat om att vara lektant, journalist, företrädare och danslärare. Om en timme ska vi iväg och hämta angolanska med dotter, de ska få sova över i natt för att mamman ska få lite ombyte, komma bort från förläggningen och vissa problem som finns där. Det är alltså frågan om två av dem jag företräder. Har tänkt att vi far till Jakobstad senare i dag, där har de marknad och småttingarna ska få sina biodebuter (i varje fall D) - Pettson och Findus :).

I dag begravs en annan av min mammas närmaste väninnor. Jag känner också av tyngden av att mista människor som hört till hela mitt liv - inom dryga två år har min mamma mist två väninnor som bott en halv kilometer från oss och som hon regelbundet umgåtts med, en annan mycket god väninna från barndomen och sin kusin, förutom andra släktingar som hon inte haft så mycket kontakt med. Någon sa en gång att man ska skaffa sig yngre vänner, så man sen inte är ensam på ålderns höst...nu ser jag verkligen konkret hur det stämmer. Tre andra hon haft kontakt med är så pass dementa att det egentligen inte går att kommunicera med dem mera. Sin kusin som hon är uppväxt med, lever tack och lov ännu, men har också blivit sämre. Tänkte här om dagen att jag verkligen får vara tacksam över att ha D och de små barnen på dagis/förskolan i mitt liv som motvikt, annars skulle jag säkert sjunka in i någon sorts depression, det är så sorgligt att följa med hur livet ter sig i slutändan.

Jaa, men i dag blir det mycket ung energi, så borde i varje fall plocka undan det värsta en stund här hemma....hoppas ni alla out there har ett trevligt och uppiggande veckoslut, fyllt av goda vänners sällskap!

Söndag

Jag undrar om jag lyckats programmera mig till veskoslutslathet? I fredags var jag så på G, ville absolut fixa det ena med det andra och fara ut på lördagkväll, men när lördag kom: tung i huvudet, ont i halsen, lite bättre än förra veckoslutet, men absolut inte i form. Som vanligt fanns det miljoner saker jag kunde göra, men eftersom jag kände mig risig har jag hållit mig hemma och tagit det lugnt.

Fick ändå, ÄNTLIGEN, igång min symaskin. Sist jag försökte funkade den inte, trodde den gått sönder eller att D mixtrat med inställningarna igen. Tänkte jag tar mormors trampmaskin - där hade nålen hoppat ut och jag orkade inte börja reparera. Blev så sur så jag orkade inte ens försöka på nytt förrän nu, nästan tre månader senare. Nu har jag bland annat fixat gardiner till badrummet (de gamla har bara hängt där sedan 2007), sytt in i midjan ett par av de nya jeansen (normalt, för att jag ska få byxor över låren, är det ofta cirka 30 centimeter att ta in i midjan...), "förlängt" ett par andra byxor och lappat ett par mysbyxor med vit lapp i baken - vem bryr sig, jag går ju ändå bara med dem här hemma, tror att D kommer att tycka det ser roligt ut, det är det viktigaste :). Sen sydde jag in två av mormors vinterkappor, lät henne flytta knapparna och vips har jag två nya att använda i vinter :). Lite skulle maskinen jävlas denna gång också, mitt i allt gick lampan sönder, men det gick ju att sy ändå. Har haft en hög med kläder som väntat på åtgärder i flera år, därför känns det otroligt skönt att ha fått det gjort. Men det var också det enda jag orkade med.

Tittade på tv till ett och halvsov allt till halv nio på morgonen! I dag har jag inte gjort mycket annat än läst bloggar, hoppas på att hinna klistra in åtminstone en del av de 340 foton jag fick för en vecka sedan - och då hade jag glömt beställa från Ds födelsedag. Kämpar ännu med att klistra in foton i album, men är över ett halvår efter just nu. Vet att många kan vara tiotals år efter, men för mig har det alltid varit en sak jag varit benhård med - mina foton ska det vara ordning och reda med, om inte med något annat!

Ute är det mycket höstlikt, blåste hårt i natt och regnade. De hastigt knäppta fotona är fönstren i mitt arbetsrum, det stora tittar jag ut genom när jag sitter vid skrivbordet (D har sitt eget tangentbord, men det har inte funkat som jag hoppats på, att han skulle nöja sig med att sitta och skriva på det...nu ser jag också att han släpat dit min gamla teburk dessutom...), de andra vätter mot vägen.

October 3rd

This morning I rushed out with camera (newly cleaned + parts changed and fixed...) and Fia to capture the last signs of summer. We've had a few very cold nights and it's not that much more the poor plants can take.

Fredagsbabbel

Ja just ja, det är oktober...fredagstema. Jag tror inte jag hinner läsa speciellt många bloggar denna månad heller, så jag tror det är lika bra jag meddelar att jag tar paus från temat tillsvidare. Tycker att det hör till att läsa andra också om man deltar och det är lite knappt med tid för läsningen.

Det känns jättebra att få ordning och reda i livet - upp vid samma tid varje morgon, veta vad man gör tills klockan 12 och sen är det lite friare. Åh vad jag njöt i går! Var jätteladdad inför veckan, skulle ju plocka potatisarna klart, det nya jobbet skulle börja och personaltidningsjobbet satte också i gång. Men plötsligt hade jag torsdagseftermiddag ledig (alla potäterna var upp ur jord på onsdagkväll)! Städade skrivbordet, vilken känsla! Bort med alla små minneslappar, slängde största delen av alla kuvert och papper som hade samlats på hög. Ds leksaker som har en tendens att söka sig till bordet, blev förpassade till andra ställen och till sist tvättade jag bort all smuts och allt damm som samlats. AH! Fick också gjort en massa med saker som hängt över mig under flera veckor - men att börja läsa lite teori om mitt jobb hann jag inte med, än. Kanske måndageftermiddag. Men det känns som om jag lite börjar komma i takt, hittills i höst har det kännts som om det mesta fått vika för det faktum att jag jobbat nästan fulla dagar. Kom tyvärr också på att jag missat några födelsedagar till exempel :(.

Som saker och ting nu är klarar jag helt enkelt inte av att jobba heltid - jag skulle inte orka sköta huset/hushållet och ta hand om min mamma och D, för att inte tala om att ha någotsorts socialt liv, vilket jag mer och mer börjar ha behov av. Därför är det nog fantastiskt att jag fick det jobb jag fick, deltid, 1,8 kilometer hemifrån, två stenkast från dagis där D är på dagarna. Sen slipper jag oroa mig varje månad över vad pengarna kommer ifrån och kan lättare också säga "nej tack" om något frilansjobb dyker upp som jag helt enkelt inte orkar med. Dessutom är det roligt med något helt nytt - och små barn är ju något helt nytt i mitt liv! Innan jag fick D förstod jag mig inte alls på småbarn, höll mig helst undan. Nu får jag ta igen allt det jag missat med råge :).

Detta gör jag i vinter:
Börjar kl 8, tränar en halv timme med en förskoleelev, efter det är jag främst assisstent åt gruppen med barn 3-5 år. Tidigare har det enbart varit en grupp 6-åriga förskole elever och en grupp 5-åringar, men eftersom familjegruppdaghemmet, där D alltså är, är överfullt och daghemmet i sin tur har ganska få barn, har de varit tvugna att "gå ner i ålder" och ta in yngre barn. Finns en 3-åring och några 4-åringar. Egentligen är det inte så olika det jag skulle göra hemma med D - leker med dem, hjälper klä på och av, förmanar, övervakar, tröstar, lär, läser sagor etc. Barnträdgårdslärarna (två) håller samling för vardera gruppen på morgonen och sen är barnen ute nästan en halvtimme före mat. Efter maten läser jag ibland sagor för två barn med annat modersmål än svenska. Sen far alla ut igen och jag hem efter en stund ute :).

Inte illa, eller hur? Jag tror inte att jag kommer att lida av stress i år, har ju inte press på mig att leda eller ha speciellt mycket ansvar. Lite förstås, med tanke på min del på morgonen, men det finns också en specialbarnträdgårdslärare, som ger tips och råd om vad jag kan göra. Så nu kan jag börja koncentrera mig på att lära mig mer om barnen i denna ålder, hur jag kan hjälpa dem på bästa möjliga sätt och förstås vilka metoder att ta till i olika sammanhang. Rutinerna börjar småningom klarna och snart lär jag mig väl hitta saker och ting också :).

Var på massage i går för att åtgärda stela muskler efter potatisplockningen och har varit jättetrött i dag. Först tänkte jag att jag för D till hans pappa och åker hem så fort som möjligt och i säng. Men så insåg jag att jag behöver något avkopplande - for alltså och simma. Det var skönt, stressade inte med hur långt jag simmade, tog det lugnt, satt i bastu och åt en sallad i simhallscafeterian efteråt (var riktigt stolt över det, brukar alltid vara så vrålhungrig så jag inte orkar fundera var jag ska äta utan åker direkt till MacD :( ). Hade också en lista på vad jag ville köpa - och plötsligt insåg jag att det var en bra shoppingdag. Prövade fritidsdräkt, eller vad det nu heter, som behövs i vinter då jag är ute med barnen. Första dräkten jag provade passade! Prövade nya vinterskor - passade! Plockade åt mig byxor, en blus och sexiga underkläder - allt utom de sexiga underkläderna passade :). Kunde inte tro att det var sant, brukar ha så svårt att hitta speciellt byxor, nu köpte jag tre par! Till saken hör att jag fick ett större arvode på kontot, varav hälften borde ha kommit i augusti. Efter månadtal av smått panikerande över pengar, så har jag ingen lust att SPARA nu då jag äntligen fått något på mitt konto :). Nu är tiden att må bra över dem - och nu får jag kasta mina trasiga vinterskor från ifjol, liksom mina utnötta svarta "finbyxor". Dessutom ska jag inse fakta, jag kommer aldrig mera att komma in i mina "kubajeans" - ett par som jag köpte där, då min kappsäck inte kommit fram. Dem har jag sparat, fast jag inte rymts in i dem på mååånga, måånga år. Optimist som jag är, har jag ändå tänkt att jag nog i något skede går ner så de passar igen. Nu får jag se realistiskt på det - knappast kommer jag till samma mått som när jag var 35 och dansade salsa i timtal flera gånger i veckan....och skulle jag faktiskt göra det, så då är jag värd något annat än ett par halvt utslitna jeans!

Fick verkligen en kick av shoppingen, men den kanske inte helt och hållet lyckas skyla över det faktum att jag är rätt orolig i själen. Har försökt hitta en resa till södern för mig och D, men jag kan endast resa på jullovet och då är det mesta redan utsålt. Det ser med andra ord ut som om jag inte får min soldos i vinter heller, vilket jag är jättelessen över. Är i desperat behov av något "roligt" i mitt liv, något som skulle ge mig en långvarigare kick än shopping....något att se fram emot då mörkret tätnar och kylan kryper in, helst förstås - en människa vid min sida i vinter. Nu har jag i varje fall kläderna om jag bara skulle komma mig ut på en dans till exempel :) så det skulle kännas att jag i varje fall har en chans att träffa någon. Det känns svårt att tänka sig igen en vinter av jobb och ansvar utan något "eget" för mig, något som lite skulle ge "en mening åt livet". Hoppas ni förstår vad jag menar - D ÄR ju mitt liv och jag är så glad över att så mycket praktiskt ordnat sig, men jag har också många ensamma, tunga år bakom mig, jag är i desperat behov av en ändring på den punkten! Att vila ensam de veckoslut som D är borta räcker inte mera, jag vill ha mera människokontakter. Nästa veckoslut har de faktiskt en dans i grannstaden, men då är D hemma och jag har inte lyckats hitta barnvakt. Det kommer förstås andra veckoslut, men det är nu jag skulle vilja ut, iväg, träffa folk! Om jag mår bra i morgon (förkylningen har inte helt gett sig än) har jag tänkt försöka hitta någon som åtminstone skulle vilja komma ut och äta med mig. Redan det är en början!

Trip down memorylane...

I was inspired by Petchie's post, where she writes about a discussion with a Polish girl. It's strange how the differences between nationalities disappear the further you get from your own countries. Just being European in another part of the world seems to be enough to strike up a friendship! I once rode a garlic-stinking taxi with an old Polish driver in New York. When he found out I was from Finland he visibly changed and became very emotional. I felt like I had ran into a long lost realtive, he was very concerened about me catching the right bus to the airport (I had initially asked him to take me to the wrong place). We nearly hugged when I finally parted from him :). This sounds like catching a taxi in NY is something common for me, I think I've actually only caught one single taxi there if I remember correctly... Only stayed one night there on my way to Montreal and then just passed through on my way to the airport on my way home after making a small tour: Montreal - Milwaukee (visited shortly a guy I had been madly in love with at 19) - LA (see a young, innocent version of me visiting girlfriend from Finland) - Philadelphia (visited another guy I had met on Korfu, Greece :) - NY. This tour I made while I was on a three-week holiday from my job as tourguide for a Finnish company (Finnmatkat - Finntours). I had spent the summer working in Greece (Korfu) and was on my way to Sri Lanka for the winterseason. I couldn't imagine sitting at home with my parents in Jeppo for three weeks, so I took off to the States instead...those were the days! I was 23 years old!

I seem to have strayed far off the topic, but it's so nice to reminisce...I also remember once in Prague. I was on my way back to the center after having dumped my rucksack at a hostel just outside town. A couple stopped me to ask for the way to the same place and we ended up talking, at first in German,soon switching to English. When getting into nationalities it turned out the girl was from Finland, so we immediately switched to Finnish. When I found out she was from Hangö, in southern Finland I asked if she maybe was a Finno-Swede, which she confessed she was, so we switched to Swedish. Then she asked where I was from and it turned out her mother came from Jeppo as well! We weren't related, but I knew relatives of hers :). Talk about a small world :) :). The poor guy accompanying her had began looking like a questionmark already at the point when we switched over to Finnish and was really surprised to see us getting more and more excited when talking. In the end we just went our separate ways again, but I´ll always remember that chance meeting, it was such an unlikely coincidence!

Ah, should get back to the realities of my life now, nearly twenty years after my travelling around Europe at 28 after a languagecourse in Heidelberg, Germany. At first I had headed for Budapest (Hungary, can't resist scanning a photo of me from that trip :) to visit a couple I had met on the course and then continued towards my boyfriend in England via Tschechoslovakia (still one country then) where I ran into the girl "from home". Sounds like I had boyfriend in every country back then :). Interrail was such a wonderful thing. I guess it still exists, but I haven't thought about it for years and years.

This last photo is from the same trip. When I scanned my interrailcard, I saw "Dresden" and suddenly remembered meeting an American Philosophystudent on the train. We spent the day walking around Dresden, ending up drinking bear and telling dirty jokes on the trainstation, while waiting for our trains. Do you remember a film with Ethan Ha... (from Dead poet's society) and a French blonde actress. They were travelling around Europe and fell in love. I really like that film, it reminded me of my meeting this guy, even if there was no romance between us, but definitely a connection. I really hope young people travel as much as they can nowadays as well. It's not the same anymore when you're middleaged....


Now I need to get back to getting my son to bed (bad, bad mother, wanted to get him to bed already an hour ago, but I got so caught up in this....), so we both get up on time toworrow morning. I'm still a bit unused to leaving home at the same time every morning (7.45)...last night I dreamt I had overslept by three hours and was frantically looking for the phonenumber to preschool....I was really relieved when I woke up and found out it was a few minutes until the alarm would go off :).