..får tänka så, för förra veckan var inte så skoj. Antar att mitt glädje- och energifyllda år behöver lite smärta, innan det på riktigt kan sätta igång.På förmiddagarna på jobbet har allt varit bra, men när jag väl kommit hem med D har jag förvandlats till en slak trasa, har lagat mat, men där har det nästan blivit. Orsaken är (plock ur nätternas aktiviteter denna vecka):
* Ds benvärk flera nätter
* min egen svårighet att få sömn på kvällarna i början av veckan (och när jag väl börjat sova har D börjat sparka och gnälla)
* när jag gav smärtstillande till D på kvällen för att bli av med värken - så kissade han ner sig. Byte av lakan mitt i natten (då brast jag ut i gråt)
* kaffekopp kl 17 när vi hälsade på hos nästan-grannar blev för sent - sov inte förrän någon gång 2-tiden
* klockradio slog på 00.00 - vi hade elavbrott en kväll nästan en halvtimme. Rätt häftigt faktiskt, tyst och mörkt överallt! Hann redan tänka att det är tur att vi har något att elda i överallt i huset - i grovköket finns en vedspis. Hade ställt in rätt tid på klockradiot på kvällen, men glömt kolla alarmtiden....
* D är rädd mörkret - och sovit på fönstersidan av sängen. En kväll när han faktiskt somnat före mig och låg på min sida, for jag till hans, med följden att han många, många gånger vaknade på natten helt förvirrad: "mamma?!".
På fredagen när vi kom hem fick jag höra att mamma ännu måste stanna på sjukhus - hade trott att hon skulle komma hem. Mera prover, vilket i och för sig är bra, men jag var så trött, så trött och hade hoppats på att jag skulle slippa fundera på besök och sånt. Dessutom kände jag press för att jag redan långt före julen hade anmält mig till en kurs , som skulle börja på lördagen (och som jag inte skulle ha orkat fara på). Men hade inte fått barnvakt och då inte heller mommo var hemma, visste jag inte hur jag skulle göra (skrev till sist till läraren och förklarade dilemmat - och så var det med det, men allt blir ju så himla svårt då man är trött!). Det blev en "meltdown": "jag orkar inte mera, vad är detta för skitliv, man försöker och försöker vara positiv, men allt bara går emot en, när ska något överraskande roligt hända, buääää".
Men natten till i dag - lördag - sov vi båda helt bra, blev väckt bara några gånger och sov 1,5 timmar längre på morgonen. Underbart, kände mig helt annorlunda och har orkat göra något i dag. Vi hälsade på mommo, som jag tycker ser helt bra ut, men hon är ganska trött. Sen köpte vi skidor - Ds första par - som förstås skulle testas då vi kom hem. Var lite rädd, för på bantis skulle det skidas på fredagen och på min lott kom att lyfta upp de som egentligen inte kunde skida. Det blev jobbigt, både fysiskt och mentalt - jag har ju ingen aning om någon skidpedagogik och kände mig dålig då jag inte visste hur jag skulle hjälpa en nybörjare som var mycket arg och lessen över att det inte funkade. D kan också vara envis och otålig och jag befarade det värsta. Men han bara skrattade när han ramlade och till sist sa han" He e kul, mamma" :). Är glad över att få en gemensam hobby med honom!
Vi får ta en dag i taget, så kanske det blir helt bra!
8 kommentarer:
Skönt att läget ljusnade igen! Min pojke har ofta växtvärk i benen, antar att det är det som D också har. En nattlampa kanske skulle hjälpa mot mörkrädslan (om ni inte redan har en). Våra barn tycker jättemycket om sina nattlampor. Hoppas det reder upp sig för din mamma!
Kram,
Isabella
Jo, det är växtvärk, som kommer och går. Och vi har lampa i samband med klockradio, men han tycker mörkret ute är skrämmande (vi har ju många och stora fönster i sovrummet), fast nu har jag börjat sova på fönstersidan, så det borde hjälpa, hoppas jag. Men märker att jag själv börjar bli van att stiga upp på natten, fast jag inte måste, vaknar jag ändå. Men som sagt, får lov att igen en gång skala bort allt annat än det absolut nödvändiga och försöka orka tills nätterna stabiliserar sig (sov inte bra nu natten till söndagen). kramar!
Jag tycker mig ha märkt att det sovs dåligt i vart och varannat hus de senaste veckorna... Oxå hos oss. Jag låg på spikmattan en stund igår kväll..somnade på den...när jag i sömnen tog bort den så vaknade Lillen (han är sååå lättväckt)och så fortsatte det...(kändes det i alla fall).
Det kommer en dag när "de unga" kommer att vilja soooova hela halva dan...
Passa på att vara ute i vintervädret, nu när det äntligen blivit mildare. Bra att D tycker om sina nya skidor- En bra början:-).Lycka till!!
Låter inte som en så kul vecka. Men kanske lite bättre mot slutet i alla fall.
Många varmände och stärkande kramar till dig! Ibland känns livet så otacksamt, att hela tiden behöva kämpa för att sen när man ser ljuset slinka till igen, men jag tror att för varje gång har man ändå kommit en bit på väg. Man ser det bara inte just då utan först långt senare - om man har tur :) Att - som du säger - ta en dag i taget, "blott en dag, ett ögonblick i sänder" tror jag är lyckosamt, det gör dig närvarande i livet, ger dig möjlighet att också se de små, små stunderna av glädje, estetik och lust! Önskar dig många sådana - om än de är mikrosmå! Kram
Christina: du kanske kan vara intresserad av att hitta en alternativ förklaring till sömnproblemen - klicka på "Wings-länken" i högerspalten under "övriga länkar". Intressant - mitt "anfall" sammanföll med det Karen Bishop skrev om. När D vill börja sova hela dagen är jag nästan pensionär, borde få sova före det :)!
Anna: det behövdes kanske en urladdning på fredagen, känns alltid bättre sen!
Ulrika: Jag har lite problem med detta att bara ta mikrosmå glädjeämnen, för jag tycker livet ska vara glädjefyllt den tid vi är här, i varje fall till största delen. Något är fel om det inte är så och då borde man ändra på det som är fel. Men just nu är roten till allt det onda att D sover dåligt och ajg kan inte göra mycket annat åt den än försöka eliminera allt som kan tänka störa honom och hoppas att han börjar sova bra igen. Sen orkar man med allt det andra igen! kramar!
Wings-länken innehöll lite för svår abstrakt engelska för att jag skulle förstå den helt... men jag vet från tidigare att kroppen kan "känna" spänningarna från jordens inre före en jordbävning (vilket jag visserligen hade glömt för stunden..)
De senaste två nätterna har sovits bättre hos oss - speciellt senaste natt. Hoppas det varit så även hos er :-)
Christina: Daniel har börjat sova bättre, men min kropp har tydligen vant sig vid att bli uppväckt ofta, så jag vaknar än flera gånger :(
Skicka en kommentar