Vilken vecka det varit - den började ju i fredgas med katten som dog (den smärtsamma känslan började avta först på tisdag), det var gräl om infotavlan (inte inom styrelsen, men vi har gång på gång blivit "attackerade" av en person, jag ringde honom och försvarade oss, men han gav sig inte, vi får göra nya filmer av kartan att sätta upp. Mycket nötande, helst skulle jag strunta i hela byarådet, nu börjar det bara ta energi, i stället för att ge), jobb (en artikel fick jag gjord), meditation på tisdagkväll (behövlig), städning, middag på torsdagkväll med ny-tv (de bjöd :), konfirmation på fredag och så alla dessa karlar...
.S dök upp sent på tokväll och for hem lördagförmiddag. Vad ska jag säga...jag tror han är en mycket bra karl för rätt kvinna. Det går ju inte att tvinga sig till någonting, men var riktigt trött på mig själv. Vi kunde prata om allt, han lyssnade, kom ihåg vad man sagt, hade liknande erfarenheter...vi var jätteöppna med varandra, och dessutom gillade D honom. Men, men - om han bara stod lite för nära mig ville jag dra mig undan. Var absolut inte intresserad av honom fysiskt. Vad gör man, när viborna inte finns på plats går det bara inte att tvinga fram något, fast man skulle vilja göra det! Ramarna för romans var ju på plats - härlig solnedgång fredagnatt, den mest trolska natten på året. Men nej, inte minsta lilla romantiska stygn kände jag :(. Trött var jag mest hela tiden, vi satt upp till halv två båda nätterna och det är ju inte tider jag är van vid. Sen hade jag ju konfirmationsfest att gå till på fredagen. Visste ju att det skulle bli för fullt med aktiviteter, men...ville jag ju se vem han var.
I går var jag helt utslagen, vi hade åska och regn mest hela dagen. I dag borde jag hitta på något med min energiske lille kille. S har redan skickat många textmeddelanden, men han kanske småningom förstår att det nog inte blir vi - vi pratade nog om det också. Inte så lätt att sätta orden på ett finkänsligt sätt, skyllde på att jag inte ännu är redo. Vilket i och för sig troligen är sant, tilliten till män rubbades rätt ordentligt med min exman. Ds pappa var ett för tidigt, smått desperat försök att försöka hitta tillbaka till ett förhållande igen. Nu tror jag att jag tar semester från detta kontaktsökande, det är lite tröttsamt :). Har gäster, qigongläger på kommande efter nästa vecka, då jag ännu borde prestera en artikel, sen är det riktigt semester. Ah, vad det ska bli skönt!! Hoppas ni andra hade en glad, social och lättsamt midsommar :).
5 kommentarer:
Det är ju jättesvårt att hitta någon man passar ihop med. Jag tycker du gör det bra som i alla fall försöker!
Jag håller med Matilda...Jag tycker också att du gör det bra som försöker, och trägen vinner. Det är så många som har träffats över nätet.
Kram!
Hej kära vän. Förhållanden är det svåraste som finns tror jag. Först att hitta partner o sen att få ett fungerande långt samliv. Men jag tror fortfarande på att den person som är menad att komma, kommer, när tiden är inne. Och då sker det även utan aktivt letande eller surfande på nät. Man kan träffa sin livspartner i det mesta konstiga ögonblick, när man minst förväntar sej. kram katri.
Huh!! Förstår att du är trött. Nu när du har försökt träffa karlarna får du ta det lugnt. Hoppas du får det bra på qigong-lägret, jag fick lov att strunta i det; blev för mkt organiserande.
Tack Matilda. Det var ju utopistiskt att tro att det skulle gå så lätt att hitta sin livspartner!!
Annika: ja, det känns som om jag inte har något annat val än nätet. Jag rör mig ju i väldigt snäva cirklar (typ butiken-hem, mest) och det känns väldigt hopplöst att i denna ålder träffa någon här i trakten, då jag inte ens har ork att röra mig ut bland folk på kvällarna!
Katri: jaaa, som sagt, det finns folk som träffat sina livspartners på nätet, det är ett sätt. Jag är ju inte den passiva typen, så det är tungt att bara sitta och vänta att något ska hända. Tror inte att jag någonsin träffat någon karl annat än på platser ämnade för det (restauranger/pubar/fester, dansställen...och så nätet), så jag är skeptisk till att det skulle lyckas på något annat sätt.
A-M, synd med qigongen, jag ser verklgien fram emot den och hoppas att den blir lika stärkande som tidigare. Behöver det verkligen!!
Skicka en kommentar