Detox continues

Efter två svåra diet-dagar, mår jag igen bra :). I torsdags stannade pannan och jag hade inte fått den hjälp jag räkande med ännu på fredagen, så jag fick börja aktivera mig själv - något som var ytterst tungt just då när jag hade tänkt ta det lugnt och satsa på rengöringen av kroppen. Hade dessutom huvudvärk hela fredagen, men ville inte ta värkmedicin, eftersom det ju just var pointen med det hela - att rengöra kroppen! Det löste sig sen, fick också hjälp av min kusin med att få igång pannan, så nu har vi det varmt och bra igen. Det var verkligen tur i oturen att mommo var på bädden, hennes rum är det kallaste i huset, tyvärr, och det skulle ha varit verkligen jobbigt att få upp värmen där. Om en dryg vecka har rörmokaren lovat att installationen av bergsvärme ska sätta igång - då får vi frysa igen några dagar, men det är ju bättre då man är beredd. 

Nu till veckoslutet blev det besvärligt med dieten. D var bjuden på 4-årskalas och födelsedagsbarnets mamma hade bullat upp med en massa godsaker. Jag vill inte lämna bort allt, men det var lite synd att den goda början blev avbruten med en chokladbakelse...i går kväll blev det också ett halvt glas vin (eko, dock!), det var så skönt att "fira" att jag fått städat huset efter energilöshetsperioden. På morgonen var jag på zumba och sen var vi och hälsade på mommo på bädden (D var med på zumban). Badade med sonen, som sen snällt somnade i tid och jag kunde sitta i lugn och ro och koppla av. 

Nu är jag lite spänd på hur många som dyker upp i dag - jag hoppas att det blir åtminstone 5-10, det skulle vara en bra siffra en sportlovssöndag. Jag vet säkert om tre, men det blir nästan pinsamt - jag talar om kvinnobanksinformationen, som jag hade en annons om här längre ner. Jag bakade till den, men glasyren misslyckades. Suck. Jag har inte smakat på mokkabitarna ännu - det är ju inte liksom meningen att jag ska äta sånt nu just!

Energiskt igen!

I måndags var min mamma  i lite dåligt skick igen, så jag beställde läkartid till henne. Jag skjutsade henne på tisdagen, men eftersom hennes hjärta hade så fart på, skickade de henne vidare till sjukhuset. Nu är hon tillbaka i Nkby på bäddavdelningen. Jag var och hälsade på i dag och hon var redan bättre igen. Hon ska vara där nu några dagar så de kan justera medicineringen, som inte riktigt funkat de senaste veckorna.

Jag hade redan börjat fundera när jag skulle få ett ledigt veckoslut, men det blev såhär i stället. Nu behöver jag inte oroa mig så för henne och kan med gott samvete njuta av att jag har det lite ledigare. Fast hon ju klarar sig rätt långt själv - stiger upp, klär på sig och kan också värma upp mat, om jag ställer fram på lämplig höjd, så märker jag skillnaden då hon inte är hemma. Jag ska ändå hålla hennes behov i tankarna från första stund på morgonen, nu har jag bara D att fundera på.  En liten paus alltid nu och då gör susen!

Jag är så tacksam över att jag nu har luft i livet så att jag helt lugnt kunde boka in läkarbesöket och hade tid att vara med henne där. När hon har blivit sjuk tidigare, har det kännts som ett stressmoment, eftersom "rytmen" störts - nu har jag inte så mycket rytm, jag kan bättre styra vad jag gör och när jag gör det. Med följden att jag är lugnare och bättre kan stöda henne också.

När det är matdags måste jag hela tiden fundera på vad hon kan äta, nu passade jag på att sätta in stöten jag själv behöver, det vill säga, vårstädning i kroppen! Har lite försiktigt tänkt att jag borde se över vad jag sätter i munnen, men inte haft energi till det, nu plötsligt föll allt på sin plats (efter fullmåne, efter mens). Gjorde en intervju för lokal-tv med en flicka som startat ett företag för LPG-behandling och jag bestämde mig för att det blir perfekt. Celluliterna får sig en omgång, svullnaden i min fot kanske försvinner (har funnits där sedan jag fick barn) och jag hoppas också att domningen i mina armar, som med jämna mellanrum infinner sig, kanske skulle försvinna. Jag har stora förhoppningar, eftersom jag också tänker stöda det med lättare kost och mera motion! På deras hemsida står att det är smärtfritt, men det stämde inte då jag testade första gången i dag. På ryggen kändes det som en skön massage, men när det kom till "kritiska ställen" det vill säga fettansamlingar, då gjorde det direkt ont då fettet blev bryskt knådat mellan rullorna. Nu dag ett känner jag mig jättepigg och glad - tom i magen, men inte hungrig. Jag hoppas det fortsätter såhär! När jag var till apoteket, hittade jag dessutom ett "ekodetox" medel som ska tas i cirka tio dagar, vilket ju blir perfekt! Oj vad jag ska må bra sen senare i vår (och hoppeligen inte mera behöva köpa större kläder!). 

Kvinnobanken

                                                            

INFOMÖTE   OM KVINNOBANKEN

Gunvor Sarelin-Sjöblom berättar och visar bilder

VABs banklokal, Jeppo

sö 27.2, kl 14

kaffeservering till förmån för kvinnobanken

Alla välkomna!

För mera info om kvinnobanken: http://www.naistenpankki.fi/se/

                         Foto: Gunvor Sarelin-Sjöblom

ps. Jag visste inte hur jag klistrar in en annons på facebook, så det får bli så här i stället :). Meningen är alltså att starta upp någon form av verksamhet här också - jag kan tänka mig att vara kontaktperson, men jag vill själv också först höra vad det egentligen är frågan om!

I.r.r.i.t.e.r.a.d.

 I natt sov jag med tre täcken, stickad tröja, sockor + pyjamas och ändå frös jag som bara den då jag skulle somna. Har 19 grader i sovrummet, vilket ju inte borde vara så kallt. Anyway, de goda nyheterna är att jag nu känner att mattheten och "sjukan" släppt, men istället är jag rastlös och knärrig. Jag vill att vintern tar slut, att jag kan öppna och stänga fönster på vinden, att jag kan använda balkongen normalt. Sorry bara, men nu tänker jag skita i att söka det positiva i allt - höll just på att få ett nervsammanbrott. Ville byta lakan i sängen efter förkylningsperioden och vädra - men först tänkte jag inte få upp hela balkongdörren och sen gick det helt enkelt inte att få fast den så att jag också kunde stänga tätt med handtaget - trots att jag hackade lös is med en kniv runt om i karmen. Två fönster på vinden har isat igen - just för att jag inte kunnat stänga dem ordentligt mera efter att jag försökt vädra.

Min mamma sa just att hon läst i tidningen om kaniner som lidit utomhus i vinter. Jag har rent samvete på den punkten, men det gläder mig inte så mycket då jag får dras med Doris och Elmer i det oändliga. Han var helt ok att ha i grovköket, hon är rena pesten. Kissar och skiter överallt och drar fram grejer och gör  att det helt enkelt ser för jävligt ut där. Jag orkar inte mera hålla på att försöka få golvet renhållet, sprider i stället ut tidningar. Tyvärr måste vi ju genom rummet flera gånger per dag då vi ska på toan eller tvätta oss. Kaninerna i farstun sköter sig rätt bra och är söta och snälla, men dessa båda....ARRRRRGHHHHHHH. Nu börjar jag dessutom bli utan hö igen - slog ju hö i somras runt uthuset och på kusinens klöveräng - men jag hade ju reserverat för tre stycken, inte tio (sex nu)!! Två säckar har jag redan fått av en snäll bekant, nu måste jag be om mera.  Nu har , troligen Doris,  kissat blod dessutom. Jag hoppas att kaniner också kan ha mens - blir det veterinärresa börjar jag överväga avlivning. En kanin ska inte vara till såhär mycket besvär, speciellt inte då man verkligen försökt göra sitt allt för att den ska ha det så bra som det är möjligt. ORÄTTVIST!!!

Katterna har också varit nervösa över att inte tåla gå ut. I dag hade sen Pekka fångat en fågel, som tydligen levde än då han (förstås) tog in den - blomkrukor tappade på golvet, fjädrar överallt. Jag har inte heller kunnat hjälpa fåglarna lika som förr om åren - var tvungen att flytta fröställningen undan grävmaskinen och på nya stället sitter Pekka hela tiden på lur. Vet inte vart jag kunde sätta det, överallt är det så mycket snö så katten slipper nära till ändå. Andra fröställningen vid fönstret gick sönder då snön föll av taken...

Bilen är kall och stel på morgnarna, då jag inte mera kan köra in den i lada, eftersom det kommit så mycket snö. Har jag glömt att sätta mattan på fönstret är det bara att skrapa, skrapa.

Jag läste i en tidning om just detta - vi klagar över snö och kyla, medan man i andra länder mister hus och liv i översvämningar, markras, jorbävningar, vulkanutbrott och bränder.Jag vet, proportioner. Och vintern försvinner inte av att klaga. men någon gång måste man få säga något. Dagar som denna då jag annars också är sur och tvär i kroppen. 

Sjukstuga

Jag har varit krasslig hela veckan. På måndagen fick jag dessutom plågas i tandläkarstolen i två timmar - varav cirka en halvtimme var ett rent helvete. Jag tänkte att jag klarar mig utan bedövning - man har ju fött barn - men inte var det speciellt kul då ena framtanden och hörntanden slipades ner, efter att bryggan mellan dem tagits loss. Det ilade helt infernaliskt och blodet skvätte, men jag hoppas och tror att det ändå var värt det. Tanden som satt fast i bryggan har lossat två gånger under de senaste sex åren (och limmats tillbaka) och redan första gången var det tal om att alltihop borde göras om. Jag saknar helt några tänder i munnen (inga rötter ens, lär ska vara släktfel) - värst är ju gapet där framme bredvid kindtanden. Jag liknade Jaws i James Bond då tanden lossade och bara bryggan var kvar :) - det hände för övrigt dagen innan jag skulle på första deiten med Ds pappa :). Under de senaste åren har jag bara hållit tummarna och ätit försiktigt, för det har inte funnits extra pengar. Nu beslöt jag mig för att det är dags. Så om några veckor borde den nya tanden vara på plats - och tandraden lite vackrare än tidigare. 

En dag hade vi det riktigt mysigt på vinden, som jag storstädat sen kaninerna flyttade bort. Har en typisk förkylning för mig - lite stegring och allmän orkeslöshet. Tur i oturen var att jag inte haft mycket jobb denna vecka. Har till och med läst två böcker! En dag ville D att jag skulle bygga lego med honom. Jag sa att jag inte orkar, men jag kan sitta och titta på - det gjorde sen också katterna Pekka (svarta) och Fia :). Jag sitter under ett täcke. Det blev inte så lång stund, som vanligt var det väl matlagning som kallade, men så länge det varade var det trevligt.

Förra veckan har jag dessutom möblerat om i arbetsrummet och sorterat bort papper och böcker - och sånt tar tid! Men rummet känns annorlunda nu och jag hoppas på att uträtta storverk här ännu i vår.....På fotot ser det kanske inte så där super städat ut - eftersom det är så kallt på kallvinden och jag har kaniner i grovköket, där jag ofta hänger kläder på tork, får jag så lov att använda stolar etc för klädtorkande också. Dessutom finns ännu några korgar och lådor som måste gås igenom - men jag är stolt över mig själv att jag gått så till grunden nu :). 

 Jag får elda i de två kakelugnarna och spisen varje dag där nere, eftersom det är så jättekallt. I början av veckan -31 och -32 på morgonen, nu några grader varmare och runt - 15 på dagen. Men mormor fryser och jag får släpa in ved nästan varje dag - vilket inte varit så kul denna vecka då jag känt mig så kraftlös.Tack och lov att pojkarna klöv ved åt mig i lördags, så slipper jag göra det i alla fall!! 

 Har också lite tappat gnistan med mina kontaktannonsbekanta. I början är man så lycklig över att någon överhuvudtaget tycker man är intressant, sen är man säker på att någon är den "rätte" och så märker man att han ändå inte är det. Till exempel var det en som direkt sa att han inte tror på alternativa behandligar och sådant, har full tillit till läkekonsten och tror inte på något som man inte kan bevisa. Lovande typ, men grunden helt fel. Nu just skriver och chattar jag med en mycket trevlig man, men jag har svårt att tro att det kan bli något mera - HAN bor på fel ställe :) och jag tror inte någon av oss kunde tänka sig att flytta. Dessutom är det ju så att det först är en date som säger mera - finns det kemi eller inte. I varje fall väcks ett hopp - finns det en man som är både smart och trevlig, måste det väl finnas flera!! Mitt problem är att jag är a "one man woman", orkar inte intressera mig för mer än en man i taget. Man borde ju lära känna flera på en gång,  men, men...Lugnt veckoslut framför mig, efter att jag fört D till sin pappa ikväll och förutom frågesportledarjobbet i morgon kväll. Tyvärr blir det nu också paus med motionerandet, som kommit igång så bra i år :(. 

Help me choose!

Jag har tänkt delta i en fototävling med temat

"barn och djur" Det ska vara 10 foton och jag har svårt att bestämma mig

för vilka jag ska välja...vilka två skulle ni välja bort...? ( och o vad det har varit kul att se foton på D som bebis :)

Svart och vit vänskap

Dagen till ära tänkte jag skriva om vänskap - främst vänskap mellan människor av olika färger och kulturer. Det ligger mig varmt och hjärtat, speciellt efter att jag varit gift med en mörkhyad man ( må så vara att det blev kortvarigt :) och fick uppleva på nära håll hur det är att vara utlänning och se annorlunda ut i Finland. Jag har hoppats att min egen son från första början ska bli van med att folk kan se annorlunda ut genom att han får kontakt med folk från andra länder genom mitt jobb som företrädare vid flyktingförläggningen. Blev därför rätt chockad då han i höstas inte ville leka med sin färgade legogubbe, utan bara ville ha den som såg ut "såhär", det vill säga den vithyade. Jag hoppas det bara berodde på att vi ibland brukar besöka barnhemmet med de yngsta barnen och de blir överivriga över att en jämnårig kommer och hälsar på. D brukar bli rädd när de högljutt kommer springande och river i honom för att få honom med i lekarna.

I går tittade vi i en bok med bilder från olika håll i världen och eftersom där också fanns en världskarta, försökte jag förklara att orsaken till att vissa är mörkare i huden helt enkelt beror på att de kommer från länder där solen lyser starkare. När jag pratade och pekade och förklarade sa D till sist: "nu orkar jag inte mera höra på, mamma. Kan vi titta på bilderna i stället ." :) :)

Hoppas ni alla har /har haft en riktigt fin vändag !

(jo, jag vet,  det heter "alla hjärtans dag" på svenska, men jag tycker "vändag", som den heter på finska, är mycket bättre - det inkluderar alla!)

Busy weekend

Babysitters are getting ready for their work on Saturday :)

Nästa veckoslut måsta jag komma ihåg att ta det lugnt, trots att D är borta. För det första har jag faktiskt jobb på lördagkväll (ska laga frågor och dra en frågesport), för det andra så har det varit en sån fart på dessa sista veckoslut och trots att jag numera känner mig mera energisk etc vill jag inte att jag blir sjuk bara för att nöjessidan tagit över...Mina erfarenhet är att jag behöver åtminstone en lugnare dag enbart hemma i veckan för att jag ska hinna ladda. Det har det inte varit nu, fast å andra sidan har jag nu kunnat ha lugnare arbetsdagar hemma, till exempel i fredags, så kanske det kompenserar...får hoppas det. Förra veckoslutet gick åt till dans på lördag och att sitta i bilen på söndan. Detta veckoslut for jag och dansa igen....redan på fredan kände jag mig trött, men eftersom jag kommit överens med två av "mina" pojkar att de ska komma och hugga ved och sen vara med D på kvällen, tyckte jag inte att jag kunde stanna hemma :). Dessutom fick jag skjuts igen :) :). Men denna gång var det inte sådär himla kul - inte mera nyhetens behag. Och redan elva blev jag jättetrött. En man som bjöd upp kommenterade att jag såg lessen ut - det var jag ju inte, men började redan längta bort. Det är risken med att inte köra själv, vill man hem tidigare finns inte så mycket val (fast vi hade kommit överens om att åka hem vid midnatt) . Dansen var i Nykarleby, 20 km bort. Jag tror jag var en gång ifjol och jag tror att en gång i året är tillräckligt där. Det är roligt att se en massa släkt, vänner och bekanta - men de flesta är par och medelåldern är rätt hög.

I dag skjutsade jag först pojkarna tillbaka till Oravais och plockade sen upp ett av min fd företrädarbarn, med sina två barn. Har haft dåligt samvete över att jag inte hämtat dem hit på en lång tid, men jag borde inte göra det förrän jag själv orkar med flera småbarn. En snart tre-åring med mycket stark vilja och en bebis var inte bästa medicinen efter en natt man sovit för lite (vaknade redan vid fem, vilket jag inte normalt gör :( . Skjutsade dem tillbaka rätt snabbt efter en rätt katastrofal lunch och har nu lugnat ner nerverna vid datorn :). Dags att fixa mat igen.

Och om någon läser/jos joku lukee/ if anyone is reading/wenn du das hier liest/ KOMMENTERA/KOMMENTOI/COMMENT/KOMMENTIERE - PLEASE, BITTE!! 

Letters and rabbits

Last night D asked me to see what he had "written". I began "Le..." and then I realized what he had done without meaning to :). The brain is a fascinating thing!! I think we are also at a stage when some changes need to be done. Last night D voluntarily slept in his own bed (last period was last summer...) and today I heard from daycare that he hardly eats anything. He usually starts crying when I pick him up - I've thought he has had so much excitement,that when he sees me the tension is released. Now I suspect he is just exhausted, since he hasn't eaten anything :(. At home he drinks a lot of milk and "steals" ricecakes when I'm not looking. Now I need to take action - less milk and sandwiches and more "real" food. The sad thing is that I should reduce eating altogether, my weight just increases, even if I've had about a month of a lot of exercise. I also noted I haven't had a cold in many months - this is one reason why I have felt so good lately, I haven't felt as worn down as the previous winters and I think I'm on a good roll - more exercise, less colds, more energy to exercise etc etc!

The rabbitbabies we still have are just gorgeous, sooo cute, and not afraid, which is the main thing! Two of them are reserved, a boy and a girl, but I have a hard time to decide which of the boys (the darker ones) I want to keep. 

Glada tider!

Oj vilka positiva dagar jag haft!!! Ni som är intresserade av andliga saker kanske kan vara intresserade att kolla in min nya blogg Förändringens vindar (jo, jag vet, lite töntigt namn, bara jag hinner fundera mera på det ska jag ändra :). Ny och ny, började redan i augusti, men hösten gick....Men nu har vi nya tider ;). Där skrev jag ett inlägg om hur positivt det känns nu. En massa roliga saker händer och jag har på något sätt öppnat porten för manliga energier dessutom.

Men nu måste jag fortsätta storstädningen av arbetsrummet :). 

Trip to get rid of the rabbits to Kristinestad :)

On Sunday it was finally time to take the last two rabbits left upstairs to their new home. I'm so relieved to be able to clear away the cage I had made for them. My aim was for the rabbitbabies to get used to humans, by being exposed to us all the time, but it didn't work, especially these last two ones were really timid after their two brothers left and I then took their mother downstairs to the father (who has been neutered...). Unfortunately I couldn't find new owners close by, but had to drive almost 200 kilometers to a girl who has a rabbit farm. But the good thing was that I could take my mother to see her dear cousin at the same time. They don't get to meet each other very often any more, since both are getting close to 90 and have various healthproblems. Here are photos from the Sunday trip!

"Stella" (thought it was a girl at first) was looking at me with suspicion: "What is she up to"?

This is the new home of my two rabbits. I think they'll like it here, at least until they become old enough to make babies, then I'm afraid they'll be locked into smaller cages, but hopefully still in the company of the other rabbits. My rabbits were quickly making friends and looking like they liked it. It was funny, the rabbit that has been most afraid (light yellow), hopped over to me right before I was going to leave and just sat and looked at me. I strongly had the sense that he was telling me he liked it here, that it was ok :)

Next stop: Kristinestad/Kristiinankaupunki, on the west coast, 2,5 hour drive from home (the village where I left the rabbits was close to this place)!

View from my lunchplace (must be so nice in the summer!)

On my way back to "Kurikka" to pick up my mother.

I can't decided if I like the panorama or the detail better - but I think I take my best photos through the window of a  moving car...this about 30 kms south from Jeppo, where the sunset always is beautiful!

D på Skidkul

Ikväll var vi på vår första skidtävling (jag har nr 9). Mamma tror att hon aldrig skidat med nummerlapp på sig och jag gör det redan då jag är fyra (och har bara skidat tre gånger i spår förr!)! De hade "potatiskupp" i Jeppo. Jag var inte så intresserad av att fara först, men då mamma sa att alla som skidar får en medalj, då blev jag eld och lågor. Mamma såg lite lustig ut då hon skidade bredvid med handväska om halsen - men hon måste ju ha någonstans att ha kameran, som hon alltid släpar med sig. Och så måste jag ju få lite vatten också, så jag orkade hela 650 metrarna!

Spänningen tätnar...snart går starten!

Hepp!

Det gäller att ligga i så ingen kör om :) (tur mamma var med så hon kunde lyfta upp mig då jag trillade omkull, men det hände bara tre gånger denna gång!)

Huhhuh, det blev tungt med fel vallade skidor, men i mål kom jag! (Mamma kom på att hon förra gången satt smörja på fel ställe - och det var dessutom för plusgrader, då det nu var kanske -8....), men i varje fall rutschade det inte bakåt i uppförsbacken och det stod nästan stilla nerför :).

tadaa!

Jag har hört att man ska testa om det är äkta vara :)

Allra roligast var det efter alltihop :)

Fynd

Gissa vad jag hittade då jag sökte diabilder från Israel för några kvällar sen? Jo, mina älskade dansskor :). Man borde aldrig sätta saker på nya platser - hade bara hastigt lyft upp dem i en låda, så att Elmer inte skulle tugga dem i sig...Det var ju för sent med tanke på Helsingfors-resan, men bra om jag far på zumba på lördagen, då D igen är hos sin pappa. I går var jag vikarie på lågstadiet och nu har vi två lugnare dagar med sonen. Mormor mår tyvärr lite sämre igen, jag tror hon har förkylning på gång och då blir det direkt tyngre för hjärtat. Vi håller tummarna att hon klarar det utan sjukhusbesök eller värre. En dag i taget.

Men jag måste ju berätta - har in kontaktannons på nätet och tycker faktiskt det är riktigt spännande :). Nu mår jag själv så pass bra så jag orkar med det - och det är nog nästan enda sättet för mig att ha en chans att träffa någon. Många säger "då du minst anar det så träffar du någon", men som sagt, jag har varit ensam i över fem år nu, man börjar tappa tron på slumpen -nu måste jag själv aktivera mig! Det har jag förstås inte orkat med tidigare och inte har jag heller haft rum med mycket annat i mitt liv. Så här på tröskeln till våren börjar det alltid kännas bättre, så håll tummarna att det skulle lyckas :). Har skrivit några meddelanden med två män, varav ena verkar rätt lovande. Ger lite spänning i mitt liv, tjohoo!

Nästa vecka kan det hända att jag kör över två timmar en väg för att föra två kaniner, inga fler har visat intresse här och jag vill verkligen ha mitt arbetsrum tillbaka för mig själv. Doris har flyttat ner till Elmer så det är bara hennes (rädda) pojkar kvar här uppe.