Jag har varit krasslig hela veckan. På måndagen fick jag dessutom plågas i tandläkarstolen i två timmar - varav cirka en halvtimme var ett rent helvete. Jag tänkte att jag klarar mig utan bedövning - man har ju fött barn - men inte var det speciellt kul då ena framtanden och hörntanden slipades ner, efter att bryggan mellan dem tagits loss. Det ilade helt infernaliskt och blodet skvätte, men jag hoppas och tror att det ändå var värt det. Tanden som satt fast i bryggan har lossat två gånger under de senaste sex åren (och limmats tillbaka) och redan första gången var det tal om att alltihop borde göras om. Jag saknar helt några tänder i munnen (inga rötter ens, lär ska vara släktfel) - värst är ju gapet där framme bredvid kindtanden. Jag liknade Jaws i James Bond då tanden lossade och bara bryggan var kvar :) - det hände för övrigt dagen innan jag skulle på första deiten med Ds pappa :). Under de senaste åren har jag bara hållit tummarna och ätit försiktigt, för det har inte funnits extra pengar. Nu beslöt jag mig för att det är dags. Så om några veckor borde den nya tanden vara på plats - och tandraden lite vackrare än tidigare.
En dag hade vi det riktigt mysigt på vinden, som jag storstädat sen kaninerna flyttade bort. Har en typisk förkylning för mig - lite stegring och allmän orkeslöshet. Tur i oturen var att jag inte haft mycket jobb denna vecka. Har till och med läst två böcker! En dag ville D att jag skulle bygga lego med honom. Jag sa att jag inte orkar, men jag kan sitta och titta på - det gjorde sen också katterna Pekka (svarta) och Fia :). Jag sitter under ett täcke. Det blev inte så lång stund, som vanligt var det väl matlagning som kallade, men så länge det varade var det trevligt.
Förra veckan har jag dessutom möblerat om i arbetsrummet och sorterat bort papper och böcker - och sånt tar tid! Men rummet känns annorlunda nu och jag hoppas på att uträtta storverk här ännu i vår.....På fotot ser det kanske inte så där super städat ut - eftersom det är så kallt på kallvinden och jag har kaniner i grovköket, där jag ofta hänger kläder på tork, får jag så lov att använda stolar etc för klädtorkande också. Dessutom finns ännu några korgar och lådor som måste gås igenom - men jag är stolt över mig själv att jag gått så till grunden nu :).
Jag får elda i de två kakelugnarna och spisen varje dag där nere, eftersom det är så jättekallt. I början av veckan -31 och -32 på morgonen, nu några grader varmare och runt - 15 på dagen. Men mormor fryser och jag får släpa in ved nästan varje dag - vilket inte varit så kul denna vecka då jag känt mig så kraftlös.Tack och lov att pojkarna klöv ved åt mig i lördags, så slipper jag göra det i alla fall!!
Har också lite tappat gnistan med mina kontaktannonsbekanta. I början är man så lycklig över att någon överhuvudtaget tycker man är intressant, sen är man säker på att någon är den "rätte" och så märker man att han ändå inte är det. Till exempel var det en som direkt sa att han inte tror på alternativa behandligar och sådant, har full tillit till läkekonsten och tror inte på något som man inte kan bevisa. Lovande typ, men grunden helt fel. Nu just skriver och chattar jag med en mycket trevlig man, men jag har svårt att tro att det kan bli något mera - HAN bor på fel ställe :) och jag tror inte någon av oss kunde tänka sig att flytta. Dessutom är det ju så att det först är en date som säger mera - finns det kemi eller inte. I varje fall väcks ett hopp - finns det en man som är både smart och trevlig, måste det väl finnas flera!! Mitt problem är att jag är a "one man woman", orkar inte intressera mig för mer än en man i taget. Man borde ju lära känna flera på en gång, men, men...Lugnt veckoslut framför mig, efter att jag fört D till sin pappa ikväll och förutom frågesportledarjobbet i morgon kväll. Tyvärr blir det nu också paus med motionerandet, som kommit igång så bra i år :(.
6 kommentarer:
Hoppas du snart kryar på dig Det är så jobbigt när man är sjuk och orkeslös. Du har dessutom D att ta hand om vilket jag har svårt att tänka mig hur mycket energi det kräver när man är sjuk... Ni verkar haft en mysig legostund iallafall!
Det där med att dejta på nätet tror jag på MEN jag tror inte att man får stirra sig alltför blind på olika saker hos varandra heller. Jag tror t ex inte alls att det behöver vara "lika barn leka bäst". Jag och M är ooootroligt olika. Vi ahde ALDRIG fått en träff via en databas eftersom vi troligen hamnar i heeelt olika "fack". Visst kan det vara lite mer komplicerat särksilt i början av ett förhållande, när man är och tänker väldigt olika, men idag är jag ärligt talat glad för det! Jag tror det är en del i vaför jag tycker att det fortfarande finns "spänning" mellan oss mitt i vardagen. Min pojkvän jag hade innan jag träffade M var väldigt lik mig. Och jag tror det var exakt det som dödade gnistan. Till slut var vi mer som allra bästa vänner vilket är fint, men både han och jag ville nog något mer. Så som sagt, det är alltid värt att träffas tycker jag. ofta kan man känna då om det är en person man skulle vilja träffa igen och fördjupa bekantskapen med eller om det räcker som det är.
Lycka till i vilket fall!!
kram!
Saltis: tack kära du! Det börjar faktiskt bli så att D inte mera är så jobbig att vara med när man är sjuk. Han förstår redan om jag säger att jag inte orkar eftersom jag har feber. Hushållet däremot förstår inte, maten ska kokas, det ska handlas, veden bäras in, eldas - helst också städas, men det brukar alltid bli kaos då jag inte vill orka med den biten. Och som sagt, denna gång har jag inte varit tvungen att göra jobb utanför huset, vilket har varit en otrolig lättnad. Jag tror nog som du också att det behövs olikheter, men en gemensam värdegrund behöver man - om synen hur man ser på världen och livet är helt annorlunda, tror jag inte att det finns någon framtid. Om jag kommer ihåg rätt så jobbar du och M med samma saker - alltså finns där en liknande grundsyn, säkert? Och jag tror absolut att man måste träffas, det är inte så bara mera när båda har barn och bor på olika håll av landet! :(. kramar!
Att killen inte tror på alternativa behandlingsmetoder är inget du ska stirra dej blind på. I det hänseendet låter han som en helt "vanlig" karl...det är nämligen flertalet män som tycker så. Jag minns så väl när jag själv hade varit på jordstrålningskurs och sökte vattenådror. Gubben sa att det där kan ju aldrig stämma. Jag bad honom då själv att "gå med pinnarna". Hans min var obeskrivlig när han fick "positivt utslag" och han sa något som jag inte borde skriva här... ;-)
Fin bild på kattfröken!
Hej, nu var det längesedan jag kommenterade hos dig. Jag har varit borta från bloggvärlden i ett halvår snart. Ska försöka läsa ikapp!
Men du, vaddå nerslipning av tänder utan bedövning? HUUUUU! Det låter nästan masochistiskt.
Nu ska jag fortsätta läsa baklänges i din blogg. Hoppas förkylningen släppt!
F.d. Matildas fikarum
Christina: du har så rätt - men jag tänker bara på en kille jag var på date med som skrattade åt mig då jag berättade om något...vad det nu var. En sån människa vill jag inte vara med, som inte kan respektera det man själv tror på!
Hej Matilda!!!! Så kul att höra från dig igen. Ja, skulle jag ha vetat att hon tänker slipa så mycket, skulle jag nog ha tagit bedövning, men jag trodde hon bara skulle slipa bort sådant som satts ovanpå mina tänder! Nej, kul var det inte, men jag överlevde :)
Great Pictures!
jj
Skicka en kommentar