Relaxing weekend

Oh vad skönt veckoslut jag hade. På lördagen pysslade jag på här hemma med en massa saker som blivit på hälft, men tog det också helt lugnt. En liten skidtur tog jag på skaren, men det blåste så kallt, så det blev bara en kopp kakao vid tallen och sen hem igen :). På kvällen hämtade jag en pizza och såg en video jag bandat i något skede: "Under the Tuscan sun". Har sett den på bio förr och blev helt förälskad i den, nu blev jag nog också på gott humör, men det är ju inte samma mera då man precis vet vad som händer. Halv nio gick jag i säng och nio sov jag redan djupt. Så det blev automatiskt "Earth hour" för mig :). Räknade ut att jag sov nio timmar tills katten skrapade på dörren kvart över sex, men då var jag egentligen redan vaken. I dag hade jag en artikel att skicka in och en intervju för lokaltv, så det var jobbdag. Men märkte tydligt skillnad i mitt eget förhållningssätt då D kom hem - har varit så glad att se honom och det är klart att det smittar av sig. I fredags köpte jag ett självgående lok till honom (tågbanan har vi till låns) och det har sysselsatt honom ikväll - det var också meningen :). På bilden närmar sig sovdags, pyjamasjackan har redan hunnit på. Känner mig positiv igen - speciellt som jag fick en mycket god nyhet, en tung närvaro har lyfts bort från mig. Säger inget mera, bara att jag är mycket lättad!

För skojs skull kör jag en lista som pricken på i:

Höger- eller vänsterhänt: Högerhänt.
Humör just nu: Positivt, lättat då jag äntligen haft några dagar att vila och pyssla i lugn och ro här hemma.
Är det nåt du absolut inte äter: Kokt kål, helst inte mögelost (i mat är det ok)
Kläder just nu: Svarta hemmabyxor med målfläckar, grönrandig blus, svart lång tröja ovanpå (övre delen är för att jag gjorde en intervju för lokaltv på dagen, bytte bara byxor då jag skulle måla några lådor, hade min "målarrock" på)
Musik just nu: Nu just hör jag Byggare Bob i bakgrunden, men i går då jag var ensam hemma spelade jag Norah Jones.
Vad sa du senast: Mamma ska gå ner och sätta några foton i albumet (det var en sak jag kopplade av med i morse - klistrade foton i album, men några hörde hemma i ett äldre album :)
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: tja, jag tycker det verkar ha varit rätt kasst för kvinnor förr, tror jag skulle välja Australien innan de vita människorna kom dit.
Längd och vikt: 166,5, vikt runt 70 (var redan under efter spysjukan, men det gick förstås upp). Skulle vilja vara 67, det skulle vara ok.
Hur många kuddar sover du med: två (bredvid varandra, svänger mig mycket)
Favoritväder: Soligt
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: såndär "ulandsspis" som ska vara lätt att elda i, båt, kniv
Spelar du nåt instrument: Piano (fast mycket sällan numera), spelade trumpet några år i ungdomsorkestern, lite tvärflöjt
Morgon- eller nattmänniska: Förr helt klart kvällsmänniska, nu styr barnet och jag klarar av att gå upp tidigt, och somna tidigt. Men tror inte riktigt det är min naturliga rytm.
Spara eller slösa: Slösa - man vet aldrig när man kastar veven, onödigt att dö med en massa oanvända pengar på banken :). Fast slösa och slösa...ser nog till att jag har en liten reserv för kriser.
Vem är viktigast för dig: min son Daniel
Bästa film: Filmer som gjort intryck genom åren (vet inte om de skulle göra det mera): Varats oändliga lätthet, Out of Africa, ET, Veronikas dubbelliv, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, Benjamin Buttons konstiga liv, Mamma Mia...
Tror på liv på andra planeter: ja, men helt andra väsen som vi inte alls kan föreställa oss, kanske sånt vi närmast skulle kalla spöken
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja.
Har du några homosexuella vänner: Ja.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja.
Hur många barn har du/vill du ha: En son (skulle inte ha något emot att bli styvmor till flera!).
Bio eller promenad: Bio
Snarkar du? Har hänt att jag väckt mig själv med en riktigt öronbedövande snarkning (någon sådan gång då jag varit närmast död av trötthet och somnat på rygg, sover annars sällan så). Min exmake var irriterad på att jag "fladdrade" med läpparna: "puhpuhpuhpuh" ungefär :)
Rädd för insekter? Har lite obehag för dem ja, speciellt spindlar
Äckligaste insekten: kakerlackor i mängder
Bästa bok? Som haft största inflytandet (öppnade en helt ny värld och ledde efter flera år till en gradu i relaterat ämne): "Beloved" av Toni Morrison
Vad vill du jobba som? Författare/Frilans
Pizza eller hamburgare? Jag gillar inte antingen eller-tänkande, tycker alltid att det ska gå med "både och"!
Stökigt eller välstädat? Stökigt måste jag medge, städandet kommer för det mesta sist på listan av saker att göra
Gungar du på stolen? nä det tror jag inte
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Nej, inte frivilligt.
Hur många syskon har du? Inga.
Vad är du mest rädd för? Nu just: att jag inte ska orka och klappar ihop och allt faller sönder och samman
Är du rädd för blod? Nej
Saltar du på maten? Ibland
Gillar du att sjunga? Jo, men har alltid haft komplex för mitt låga röstläge (alt). På uni sjöng jag med killarna när vi hade en kör på julfesten (det var kvinnodominans på insten, de behövde förstärkning, men läget var bra för mig). Tack vare D har jag blivit rätt van att sjunga. Har faktiskt varit allsångsledare på finska (julsånger - de har inte frågat fler gånger :)
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför? Vi har ju inte direkt "program", men jag antar att det kunde kallas "språk", inte matematiskt lagd alls och har alltid undvikit sådant så gott det går.
Anser du att du är stark? Rätt stark, förr var jag rätt klen i axlarna, men att kånka på en växande bebis i tre år har varit bra bodybuilding. Har alltid också varit van att "ta i" eftersom jag aldrig egentligen kunnat förlita mig på att någon annan gör det.
Brukar du sola? En stund, men för det mesta måste jag göra något annat på samma gång, t.ex. läsa en bok. Att ligga stilla platt klarar jag inte av längre än kanske 5-10 minuter.
Vad gör du om du får hicka? Sväljer tre gånger samtidigt som jag håller andan
Röker du? Nej
Snusar du? Nå nej (usch vad äcklig vana!)
Kaffe, te eller inget? Förr bara te, nu både och

Oj, tog den slut sådär abrupt. Tack för den, kopierade den från Mariannes blogg - nu far jag och sova och hoppas den nya veckan för med sig idel positiva erfarenheter (börjandes med god sömn i åtminstone 7 timmar varje natt - pls pls!)

Tunga tider

(Varning: "show and tellare" och andra kanske vill flytta direkt ner till nästa inlägg - detta innehåller mycket trött klagan!)

Jag tror och hoppas verkligen att jag nu nått botten. Jag var så fruktansvärt trött igår att jag inte visste hur jag skulle klara av hela dagen. Mamma kom hem på torsdag eftermiddag och igen var oturen framme. Vi fick inte den taxi vi ville ha utan en kleinbuss, helt olämplig med trappsteg. Vid bädden hade en manlig skötare helt enkelt lyft upp henne i bilen, men här hemma blev det en mardröm, speciellt som chaffisen stressade och nästan försökte skjuta ut henne innan hon hade hunnit svänga på sig. Hon höll på att säcka ihop på trappstegen, klagade högt över smärta. Till sist fick vi ut henne - jag hade henne nästan på ryggen och chaffisen lyfte. Hemskt!!! Vi var alla chockade. Tack och lov hände inget allvarligare än att hon fick ont i benen.

Det var meningen att hon skulle försöka klara sig på pottstolen på natten utan att kalla på mig (fick tips om att köpa ringklocka att trycka på för henne, funkade bra!), men där var igen oturen framme. Hade skruvat fast handtag på väggen, vi hade ett handtag som stod på golvet för andra sidan sängen, jag hade placerat rullstolen så att hon skulle kunna stöda sig på den och få upp benen i sängen med hjälp av denna också - men jag hade glömt att sätta tillbaka lampsladden efter att jag hade använt borrmaskinen till att skruva. Hon hade klarat sig i sittande läge, men vågade inte försöka med resten i mörkret och fick ändå kalla på mig. Sen sov D helt otroligt oroligt - jag tror det var för att han inte hade druckit mycket mjölk efter spysjukan och den reagerade på mjölken jag gav dagen före. Dessutom har han börjat stiga upp före 7 på morgonen - dags för mörkläggningsgardinerna, bara jag skulle hitta dem.

Det kändes som om jag bara slumrat en stund på natten då det var dags att sätta igång med att hjälpa både D och mamma. Dessutom hade jag ju tappat den jäkla tanden och var tvungen att få den fixad. Tack och lov fick jag tid till tandläkaren, men det var inte skoj att sen lämna mamma ensam när hon nu en gång kommit hem. På förmiddagen kom en fysioterapeut hon brukar vara till hem till oss för att behandla henn es rygg, sen for jag ut på promenad med D för att lite lätta på dimmorna i huvudet. Och det var nog ett bra beslut - ute var det vackert med en isande vind. Kändes speciellt att kunna gå på den skarpa skaren över åkrar man inte normalt vandrar på. Fotona är från den promenaden och om ni kommer ihåg från "smultronställen" fick jag nu besöka "min tall" också - och D fick sitta vid dess bas för första gången :). Tyvärr blåste det så kallt så vi gick hastigt vidare.

Kändes bättre då jag kom in. Efter lunchen packade jag mormor ner i säng, satte dvd till sonen och sa att nu måste jag få "tuti" en stund - och det gjorde jag faktiskt! Jag måste ha sovit ca 20 minuter, för tiden gick otroligt snabbt och det kändes som om jag var levande igen efteråt :). Sen var det tandläkaren, hem igen, mormor med taxi tillbaka till bädden, packa åt D och sen iväg med honom till Kokkola. Drog säkert en suck från tåspetsarna efter att jag lämpat av honom till fadern. Kunde knappt tro att jag äntligen skulle få tid för mig själv. Styrde kosan till simhallen och bubbelpoolen. När jag började simma gjorde det ont i nacken, men efter en stund lättade spänningen. Efter simhallen bestämde jag mig för att riktigt vara snäll med mig själv - for på restaurang och åt en maffig sallad, tiramisu och kakao med vispad grädde till efterrätt. Ah!

I säng tidigt - och så väckte frassen mig halv sex. Har redan frågat på FB om någon har en hagelbössa att låna. Eftersom jag vaknat/väckts runt sex nästan hela året gick det inte att somna om mera och jag känner av tröttheten i huvudet. Men i dag kan jag ju sova på eftermiddagen och hoppeligen får en lång natt nästa natt. För några nätter sen hade jag spritt ut lökklyftor och gnuggat citron på sovrumsdörren för att inte katten skulle skrapa på den på morgonen (såg säkert ut som om jag var vampyrrädd :) - Gusta brydde sig inte alls, skrapade glatt halv sju igen. I natt hade jag lämnat upp dörren, men då kom han och gny istället - vet inte vad jag ska spraya på dörren i kväll. Sprayade parfym en gång, men då höll jag själv på att storkna i ångorna.

Fick ännu ett skov av bottenlös trötthet i morse och ringde mediet jag brukar ringa och nu känns det bättre. Det är meningen att mamma kommer hem nästa onsdag för att sen bli här. Efter gårdagen har jag varit rädd - hur ska jag orka om det fortsätter så här. Men faktum är att nu har jag ju faktiskt tid att återhämta mig och det känns säkert bättre redan efter veckoslutet. Jag måste också se till att få igång intervallvården - att jag någon gång får vila från både barn- och åldringsskötsel. Hoppeligen hjälpte också behandlingen så att mammas rygg bättre skulle orka, så att jag inte hela tiden skulle vara tvungen att hjälpa direkt hon vill flytta på sig i huset. Jag tror - och hoppas - att all samlad trötthet nu strömmar ut, då den har en chans till det och det är därför jag tillfälligt fick en så bottenlös känsla av desperation, att jag helt enkelt inte orkar eller klar av min egen tillvaro. Mediet uppmanade (som vanligt helt vettiga saker) till att jag MÅSTE ta mig tid varje dag för tystnad, om så bara tio minuter. D är nummer ett och så måste jag kontrollera mina tankar, se framåt med hopp och tänka på att dricka tillräckligt och inta bra mat. Jag har tidigare också klarat av svåra situationer, nu är detta en period som har betydelse för mitt jobb. Detta var speciellt trösterikt - har skrivit några kolumner om äldrevård (ska sätta den till "egna skriverier" i spalten till vänster) och fått god feedback av läsare, vilket känns verkligen meningsfullt och bra.

Jag är lessen för att bryta ut allt på er, kära läsare, men jag måste få bort det trötta och negativa ur systemet, för att orka ta nya tag. Nu ska jag åka till butiken, sen har jag planerat en picknick. Ska packa matsäck och kamera och så hoppas jag kunna skida ut till skogs. Några timmar bara för mig själv i friska luften - och kanske en tupplur när jag kommit hem. Låter det inte bra:)?

Show and tell: Om jag vann 10 000 kronor...

När jag riktigt började fundera på saken så är väl 10 000 kronor egentligen inte en så stor summa...? Vad kan det bli i euro, under 1000? Klart det skulle vara en trevlig "tillsats" men sådär stora radikala ändringar skulle man inte kunna göra. En snabb praktisk lista:
- min tand trilla ut i torsdags, var till tandläkaren och limmade in den igår. Det är alltså frågan om en "protes", som nu börjar bli över 25 år gammal och borde göras om - är inte riktigt säker på att denna summa skulle räcka, men nästan...
- en makrolins till kameran skulle vara jättejätteskoj såhär före sommaren med blommor och bin på kommande
- delbetalning på ny bil, eller installation av bergvärme (vi har oljepanna, skulle vilja byta till något naturvänligare, men det måste säkert bli tills pannan pajar, och den borde hålla cirka tio år till åtminstone)

Trista saker (utom linsen till kameran :), så vi drömmer lite:
- RESA. Om jag inte skulle behöva ta hänsyn till vad som skulle vara bra för D så skulle jag vilja resa till Mexico, besöka gamla Maya (eller var det Toltekerna...?) pyramider och kraftplatser. Har också ganska många bekanta i Australien, där jag aldrig varit, för en sådan resan skulle både tid och pengar behövas. Barnvänlig resa som jag hoppas på i november är helt enkelt Kanarieöarna. Jag önskar man kunde köpa sig resesällskap också, men jag far ensam med honom om ingen vill komma med mig (bara att meddela :).

Fotot är från min sista utlandsresa före D - då var han med som tremånader gammalt foster :). Var med en väninna till Sharm el sheik i Egypten.

Nå just så - när jag tittade in hos Erika märkte jag att jag skrivit av fel, det var 10 miljoner - DÅ börjar vi ju komma någon vart :). Men tyvärr hinner jag inte skriva mera denna gång...jag skulle fixa ALLT jag skrivit här med så mycket pengar :).

Västmanländskan har valt nästa teman, som som vanligt ses till vänster i spalten + deltagarna.

4 saker

Blev utmanad av Linda - här ser ni vad jag gjort i dag också :):

4 TV program : Grey's anatomy, Amazing race, Let's dance (tanssii tähtien kanssa), Ugly Betty

4 saker jag gjort idag: varit på möte om artiklar för Jakobstads personaltidning, gjort klar en artikel och skickat iväg den, ringt miljoner samtal, fått hem mamma på 24 timmar

4 saker jag längtar efter: några nätter i rad att sova gott, konstant hälsa och flyt i flera månader, qigonglägret på sommaren, värme

4 saker på önskelistan: soffa, makrolins, ny bil, behandling till mig + barnvakt inkluderad :)

4 saker som avskys: dammsugare (fastnar alltid och hålls aldrig rätt väg), min glömska, min korta stubin (båda skyller jag nu just på trötthet...), att deklarera

4 saker jag tycker om att göra: Nu just: sova, bada, tända ett ljus, lyssna till musik - allt ensam. Normalt: sitta och prata med en eller några goda vänner, gå på salsalektion/qigong, få en behandling (nu just skulle shiatsu eller ayurvedamassage vara toppen - något helkropps), påta i trädgården (snart, snart...)

4 saker ja ätit idag: leftovers (höns, ris och torra salladsblad :(, wienerbröd (på mötet), en Fami (chokladstång) slank ner efter butiksbesöket, glassklubba (måste ju fira att mormor var hemma - gissa om jag gått upp i rask takt efter magsjukan :).

Utmanar: Troll- och Strandmamman (och alla som känner för en lista :)

Come spring!!

Tack vare Heffamamman hittade jag äntligen en länk till ett program som kan göra collage - bara 4 bilder i ett gratis, men bättre det än ingenting. Testade lite snabbt, fick inte mera ändrat fotona som jag hade tänkt det, men tänkte att jag ser hur det blir att sätta det hit på bloggen. Lite vårfiilis får man väl ändå :)?

D spydde i natt igen, tack och lov hann jag med pottan under, så inte blåbärssoppan hamnade i sängen. Jag tycker inte den verkar vara bra för magen (köpt sådan), han har spytt upp den varje gång jag gett av den. I dag släpade jag mig själv till butiken med D, som var urlycklig att få fara till butiken: "mennä egga" = fara och köpa ägg, dvs Kinder ägg, det brukar jag låta honom få :). Själv är jag helt urlakad igen en gång. Tack och lov har jag lugn start på veckan, på onsdag ska jag på kurs och på torsdag på möte för nya artiklar. Så senast i morgon borde allt detta vara över.

Gjorde lite statistik för mig själv under en bitter stund, under 2,5 månader har vi i vår familj (jag, min son och min mamma) haft: Mormor: lugninflammation, 2 urinvägsinfektioner, gikt, hjärtbesvär, både jag och sonen: 2 spysjukor, 1 megainfluensa, 1 förkylning. Plus renovering. Kanske inte så konstigt att jag känner det som om jag håller på att tappa greppet om verkligheten dagar som i dag.

Sunday walk

Äntligen gav sig magbobborna av - ännu igår kastade D upp flera gånger. Blev redan så orolig så jag ringde hvc på eftermiddagen när han verkade så kraftlös, men så plötsligt kvicknade han till. Ännu på kvällen var det störtflod - har fått tvätta en matta, två filtar, madrassen på soffan, bäddmadrassens överkast + otaliga lakan, handdukar o kläder...man kan bara hoppas att han skulle förstå att söka sig till toan nästa gång det blir dags för magsjuka (siktar in mig på nästa år...). I och för sig har detta haft något gott med sig - jag har igen gått ner i vikt :).

På eftermiddagen tog vi en promenad och sedan en liten pulkatur till vår gamla ria på två stenkast avstånd från huset. Det borde jag ju ha nämnt i samband med smultronställena...kändes lite speciellt att fara dit nu just, eftersom vintern för tre år sedan var rätt lika den nu, kommer ihåg hur jag plumsade genom skaren på samma sätt som idag med min stora mage. Sen satt jag ofta i solen vid rieväggen en stund innan jag vaggade iväg hem igen.




Även om det inte är långt borta, är det lite besvärligt att ta sig dit på vintern utan skidor, så det var roligt nu att kunna gå och dra pulkan över skaren.













Sin vana trogen följde Fia med.









Jag hade endast mobilkameran med - utomhus tycks den ta helt ok foton, bättre än ingenting :). Känns skönt att igen ha energi och att D är på gott humör och orkar leka igen.

ps. jag blir mer och mer förälskad i Facebook - fick nyss kontakt med en tjej från Canada, som jag delade rum med i München för ...24 år sedan. Hon besökte mig i Finland och vi bilade till Östra Finland, upp till Lappland och allt till Alta i Norge. Senare besökte jag henne i Montreal, men då var hon upp över öronen förälskad och vi tappade hastigt kontakten efter det. Det visade sig att killen skulle bli hennes blivande man, fick jag nyss veta :). Underbart att igen kunna knyta kontakten!!

Ofrivillig diet

Det var ju väntat - kastar sonen upp ska det nog något av ett mirakel till om jag inte själv också gör det. Igår kväll var det dags. Hu vilken spysjuka denna gång, verkligen våldsam. D har ännu kastat upp i morse, svårt att få något i honom som skulle hållas inne. Det blev förstås ingen resa till hans pappa heller, men vi får så lov att försöka vila tillsammans nu istället.

Sow and tell: mitt smultronställe

NU tänkte jag också hänga på igen med show and tell - och vilket härligt tema Erika valt idag! Alla har vi säkert ett eller flera egna ställen där vi kan ladda batterierna eller hinna upp oss själva. Jag har faktiskt haft ett riktigt smultronställe i den lilla skogsplätten bakom järnvägen, som ligger närmast vårt hus. Dit går jag ofta på promenad, förr växte smultron i en glänta mellan några stenar, men sen dess har ändringar gjorts av ägaren och numera är det igenväxt, några plantor har jag ännu hittat i närheten. Men gläntan i sig är rätt skön, trots att det moderna jordbruket inte precis har skönhet som mål nummer ett....Tyvärr har jag inget foto där den direkt skulle synas, men mitt inne i skogen på bilden finns den :). Tallen här på mitten brukar på vintrarna vara skön att sitta och luta sig mot i solen då jag varit på skidtur - men det är rätt många år sen jag hunnit och orkat med det.

På andra sidan vårt hus (med väg och åker emellan) finns ån. Åslänterna är branta, men alltid ibland tar jag mig ner dit för att sitta en stund och se på vattnet - på våren är det härligt när isen börjar ge sig och det porlar av nytt liv. Förr tillverkade vi "pulkor" av plastsäckar med halm och åkte med dem ner på ån, men mittför oss är det ganska stark ström och nästan aldrig tryggt att gå på vintern på isen. Men det finns några strategiskt placerade större stenar här mittför där jag kan sitta en stund och bara se på vattnet som strömmar förbi.

Tyvärr hinner jag inte riktigt gräva fram äldre foton från ån (har febrilt sökt en stund, men snart vaknar D - som tack och lov inte har kastat upp i natt, bara riktigt lite i morse då han sög i sig en vattenflaska när han vaknade halv fem, men det tycker jag inte var så farligt...), det enda jag hittade var från när D var 4 månader och jag fotade oss där nere (nu är han snart tre år, stora pojken!!). Kunde inte låta bli att sätta med ett extra foto på honom, han ser så härligt bebis"plutande" ut :)

Surrender

Det hjälper inte annat än inse att nu är det så här - tillvaron dikteras av sjukdomar, gamlas och ungas....mitt i natten började D spy igen och han höll på hela natten till tidig morgon, fast det egentligen inte fanns något kvar att spy. Lite bittert känns det att jag jobbat hemma varje dag denna vecka, men just då jag hade ett jobb utanför huset, då kommer detta. Men som sagt, det hjälps inte. Troligen kan han inte heller fara till sin pappa i helgen, vilket jag hade sett fram emot som en hägring - då skulle jag äntligen få vila och dra andan.

Tack och lov är personen som ansvarar för tidningen jag skriver för nu just väldigt trevlig och positiv och när jag frågade efter definitiva deadlinen, fick jag ännu hela nästa vecka på mig, så där föll i allafall lite press bort. Solen skiner i dag igen, jag bad grannen shoppa åt mig (kylskåpet är förstås så gott som tomt, jag skulle handla på hemvägen i dag). Får försöka vila tillsammans med D och stoppa undan alla jobbtankar tills nästa vecka.

Men det är verkligen inte lätt detta med att ha små barn....jag som i tonåren fnyste åt tanken på att vara hemma med barnen medan mannen jobbar, ser enbart fördelar i det nu. Jag var också stolt över att inte behöva någon. Har funderat på att det kanske var ett behov att visa alla dem som höll på att säga hur bortskämd jag var som var enda barnet (som om det skulle ha varit MITT val!!) - ville visa att jag minsann klarar mig själv ändå. I ett skede, redan över 30, märkte jag att jag verkligen stod på egna ben, hade gjort mycket och klarat av det ena med det andra, men so what, vad var så roligt med att vara helt ensam (för till saken hörde att inte vara beroende av någon man heller). Ironiskt - man får verkligen äta upp allt man kläckt ur sig under årens lopp och uppleva allt man sett ner på som ung... nu skulle jag inget annat önska än någon som kunde hjälpa mig här hemma (utopiskt så det förslår, skulle jag träffa en vuxen man nu, skulle han troligen inte så där bara packa ihop sitt liv och flytta hit :) och dela både sorger och glädjeämnen med mig, någon att stöda sig på och stötta själv. Nå, det är ju bra att i allafall veta vad man vill - äntligen!

Nedstämt idag, trots solen, men det beror ju på att jag sovit ca 2-3 timmar i natt.

Ja förresten, folk brukar säga "det är inte nog inte alls lättare att vara i ett parförhållande", men då undrar jag - varför väljer då den stora majoriteten människor att leva i det, om det är så svårt och hemskt?! Jag tror helt enkelt det är ett grundläggande behov, även om det ju inte betyder att det är lätt. Jag kommer ihåg en episod riktigt mot slutet av mitt äktenskap (som ju varade enbart en kort tid - på pappret dryga två år, i praktiken mycket, mycket kortare): vi satt på ett café och jag förklarade åt min exmake att det kändes som om jag var hel, som om varje del av mig var i bruk s.a.s - ändå var det inte långt till separationen. Men det kändes på något sätt meningsfullt att jobba med en relation som jag då ännu trodde på. Jag fick då ändå en inblick i hur det är att vara i en parrelation (trots att den inte fungerade särskilt väl, men det fanns också goda perioder), och eftersom jag ju har en otroligt stor erfarenhet av hur det är att vara singel, så säger jag nog: för mig skulle det kännas mera meningsfullt att leva i en relation (lättare/svårare är sedan något helt annat). Men hellre lever jag ensam än i en destruktiv relation.

Ps. tack vare show and tell har jag satt till flera personer till min blogglista, bloggare jag tycker jag fått igång en trevlig kommunikation med. Tyvärr är den ju rätt ensidig från min sida nu just (är oändligt glad för att ni ändå orkar kommentera och följa med mig här på min blogg!!), men jag hoppas och tror att jag ännu ska kunna läsa lite flera bloggar - och hoppeligen lära känna lite bättre också andra bloggare på show and tell-listan!

A good day

I dag var en helt underbar dag på många sätt. Jag blev väckt bara en gång i natt, solen sken helt underbart på morgonen och blocken jag haft med en rätt stor artikel jag har på gång släppte äntligen. På morgonen var vi på promenad med C och V i vagnen, skrev lite mellan varven, hälsade på mormor på bädden och åkte lite pulka i trädgården (upptäckte plötsligt att vi hade en bra backe där snön ramlat av taket på en hop som min kusin hade kört ihop en gång i vinter). D sov inte på dagen, utan somnade redan nio så jag fick se på Grey's anatomy i lugn och ro (med ett glas vin!!! correction, två :)) och på reklampauserna ladda upp fotona från idag. Men nu måste jag i säng, för i morgon är jag speciallärarvikarie i ett lågstadium och måste upp tidigt...men vi hörs säkert mot slutet av veckan :)




Snabbt självporträtt :) (lika bra det blev såhär, rynkorna syns inte så bra :D

Finally!

Ooo vad glädjen var stor när mormor äntligen kom hem. Hon har gått ner en massa i vikt (vilket i och för sig är bättre med tanke på hennes knän och annars också) och är svag och har problem med balansen, men ändå sig lik. Det gäller att vara försiktig nu i början och hitta de bästa sätten att röra sig för henne - och det är ju ovant för mig också, måste lära mig hur jag hjälper ut och in i rullstol på bästa möjliga sätt etc. Vid sängen måste vi fixa något sorts handtag, men sen kanske hon slipper i och ur för egen maskin.

Nu just sover både mormor och son middagslur - det känns så otroligt bra att äntligen med gott samvete få sätta sig framför datorn. Jag har inte ännu packat upp alla lådor, men de rum vi främst rör oss i där nere är äntligen städade. Känns som om jag äntligen börjar hinna i kapp mig själv. Känner mig lite förkyld och trött, men nu får jag ju ta det rätt lugnt på veckoslutet. Nästa vecka har jag en rätt lång artikel att skriva (helt ny tidning - de ringde mig, precis så vill jag ha det :), blir skönt att få jobba hemma några dagar i lugn och ro. Har haft sjå att hitta pengar för alla renoveringsräkningar som börjat droppa in, men det löste sig med lite skogsförsäljning (nu finns inte mera att hugga, så jag får sluta renovera :).

Sätter med här foton på vardagsrummet - finns saker och ting som ska upp på väggarna (och en vit list fattas bredvid pianot, kan inte heller bestämma mig för vad jag ska göra med hyllorna till vänster om pianot, måla vitt/ betsa som stockarna, eller lämna som de är - vad tycker ni?), ordentligt tv-bord saknas än och det ena med det andra söker ännu sin plats. Men det är varmt - har eldat så mycket så vi fick börja klä av oss :) - och det är så mycket bättre än det varit förr.

Snabbt hej!

Jag lever, vi lever...och allt är i princip bra. Men jag har haft det fruktansvärt tajt med tiden. Redan i höstas varnade jag vid lokal tv att jag inte vill vara med om Fråga sexan-frågesporten, eftersom jag är så trött och behöver få veckosluten till att återhämta mig. Hur det nu blev, så hade vi bandningar förra lördag och söndag...men fick i allafall frampressat en person till som agerade domare med mig. Det var intensivt, men trevligare än ifjol.

Renoveringen tog också slut på veckoslutet. Det betyder att varje ledig minut jag haft, har jag förberett frågor, jobbat på golvet, skrivit texter...förutom förstås att ta hand om D, men han var hos sin pappa från fredag till söndag. På söndagkväll var det "flytta in möbler"-talko - tusen tack till alla som igen en gång ställde upp - speciellt till mina underbara grannar som kan allt: hjälper med flyttning, el, snickeri och barnvaktande :). Denna vecka har jag i lugn takt jobbat på att måla, få resten av huset städat och det sista fixat i vardagsrummet (+ skriva texter, förbereda nya jobb, sköta D). Allt jag tömde ur skåp finns fortsättningsvis i lådor. Tilläggas kan att nätterna fortsättningsvis är oroliga, D väcker mig många gånger, så jag går på fyra koppar kaffe om dagen (förr var en kopp i veckan mycket...). Han fick dessutom en ordentlig förkylning denna vecka (lät honom vara hemma en av dagisdagarna) och jag går omkring och nyser.

Om allt går bra kommer mamma hem på lördagen på ett första testbesök. Håller på att möblera om i hennes rum, för att hon bättre ska ha något att ta tag i när hon rör sig (och eftersom jag ville ha in mindre med möbler i vardagsrummet, har jag varit tvungen att ändra lite ordning i andra rum också). Vi tänkte ta ett dygn först, troligen måste jag upp några gånger på natten för att hjälpa henne på toaletten - men jag måste ju ändå upp pga av Ds orolighet (eller blir det bättre då fullmånstiden är över?! Hoppas, hoppas). I morgon är jag gymnasielärare. Hoppas hinna småningom skriva lite mindre hysteriskt, men nu just är detta det bästa jag kan prestera :). Show and tell hinner jag tyvärr inte ens fundera på än, kanske nästa vecka.

Renoveringsrapport

Tänkte ge ett litet livstecken ifrån mig... I skrivande stund är slutarbetena på golvet på gång, har lutat golvet i dag, men i detta skede sitter jag med en kall hand om hjärtat och undrar om jag gjort något verkligen dumt...gamla golvet lutade jag med kalk (som jag inte märkte hade klumpat sig i bottnet på dunken förrän jag var nästan klar - hade skakat om den ordentligt och hällt lutet i ämbare :( och nya med "naturell" lut. Nu är skillnaden ännu större mellan delarna (på fotot golvet före jag lutade)! Det nya är alldeles gult. Typen som sålde det hela sa första gången jag pratade med honom att jag ska luta två gånger, när jag nu ringde i panik och sa han att jag ska luta bara en gång.....jag måste vänta tills i morgon och hoppas på att den nya mirakulöst under natten blivit mera lik den gamla. Jag hoppas slippa luta fler gånger, blir det så betyder det att jag inte kan börja flytta in möbler ännu detta veckoslut heller :( :( - tär på nerverna att ha det så smutsigt och trångt där nere.

Något jag däremot är nöjd med är stockväggen som jag delvis tog fram, då vi var tvugna att riva klädskåpet. På bilden har jag hjälp med att skrapa bort tapet :), tog också bort sågspån mellan bjälkarna och har borstat dem med stålborstar, så den ser riktigt snygg ut, tycker jag själv. Farfar tycker den är ful och ser gammal ut - men det är ju liksom poängen med det hela :).

D har troligen växtvärk - har i tre nätters tid sovit jätteoroligt och väckt mig ca en gång i timmen. Har kännt mig som en zombie - inte bästa möjliga tillstånd att bestämma sig för golvbehandlingar. I går kväll gav jag honom lite reiki och också då jag vaknade efter fyra timmar sömn (redan det var härligt!) och han vaknade bara några gånger mera den natten. Hoppas, hoppas att jag skulle få sova lite mera denna natt också. Som ni märker är jag helt uppslukad av min egen vardag, tyvärr. Hoppas kunna återgå till lite normalare livsrytm efter renoveringen och se vad som hänt hos alla andra bloggare!