rika valt idag! Alla har vi säkert ett eller flera egna ställen där vi kan ladda batterierna eller hinna upp oss själva. Jag har faktiskt haft ett riktigt smultronställe i den lilla skogsplätten bakom järnvägen, som ligger närmast vårt hus. Dit går jag ofta på promenad, förr växte smultron i en glänta mellan några stenar, men sen dess har ändringar gjorts av ägaren och numera är det igenväxt, några plantor har jag ännu hittat i närheten. Men gläntan i sig är rätt skön, trots att det moderna jordbruket inte precis har skönhet som mål nummer ett....Tyvärr har jag inget foto där den direkt s
kulle synas, men mitt inne i skogen på bilden finns den :). Tallen här på mitten brukar på vintrarna vara skön att sitta och luta sig mot i solen då jag varit på skidtur - men det är rätt många år sen jag hunnit och orkat med det.
På andra sidan vårt hus (med väg och åker emellan) finns ån. Åslänterna är branta, men alltid ibland tar jag mig ner dit för att sitta en stund och se på vattnet - på våren är det härligt när isen börjar ge sig och det porlar av nytt liv. Förr tillverkade vi "pulkor" av plastsäckar med halm och åkte med dem ner på ån, men mittför oss är det ganska stark ström och nästan aldrig tryggt att gå på vintern på isen. Men det finns några strategiskt placerade större stenar här mittför där jag kan sitta en stund och bara se på vattnet som strömmar förbi.
Tyvärr hinner jag inte riktigt gräva fram äldre foton från ån (har febrilt sökt en stund, men snart vaknar D - som tack och lov inte har kastat upp i natt, bara riktigt lite i morse då han sög i sig en vattenflaska när han vaknade halv fem, men det tycker jag inte var så farligt...), det enda jag hittade var från när D var 4 månader och jag fotade oss där nere (nu är han snart tre år, stora pojken!!). Kunde inte låta bli att sätta med ett extra foto på honom, han ser så härligt bebis"plutande" ut :)
12 kommentarer:
Vilka fina bilder här i ditt inlägg!
Och så mysigt att ha ett smultronställe så nära hemmet. Att bara kunna gå dit en stund när man behöver koppla av låter helt underbart :)
Hoppas du får en bra helg!
Härligt inlägg, och vilken liten sötnos. Underbara stora ögon och pussmun!
Kul att du råkade nämna plastsäckar med halm i. Nu senaste fastlagstisdag så tänkte jag på just dem och hur kul vi hade i åbacken då vi var små. Ett under att man överlevde och inte drunknade! För vi lekte där sommar som vinter redan från femårsåldern, fast det fanns en ganska livlig fors alldeles i närheten.
Förra vintern då jag var gravid så var maken och jag och promenerade på skaren förbi din vilotall. :) Härligt att se kännspaka ställen på bilderna och otroligt söt liten D. Jag har också botaniserat lite i gamla foton de senaste dagarna. Synd bara att de senaste årens foton aldrig tycks hitta in i några album...
Ha en skön fredag!
Så blå ögon han har och härliga kinder. Jag håller med om lyxen i att ha ett smultronställer så nära hemma! Härligt att kunna at en promenad och så är man framme. Jag är lika lyckligt lottad.
Fina bilder!
Vad kul det känns att ha sett en del av dom platser du räknar upp idag, som ån!!!
Ni bor fint!
Kramar och ha en fin helg!!
Den där ån skulle min man ÄLSKA! Han är barnsligt förtjust i vattendrag och speciellt de som har lite liv i sig typ strömmande. Ser enormt fint ut.
Ha en fin helg!
En annan skogsälskare har du här! Och din sons ögon är fantastiska!
Kram och trevlig helg!
Ååååh... eller snarare, ååååån! Det är en av de saker jag saknar här på holmen, inga åar alls. Jo, det finns sånt som lokalbefolkningen kallar åar (Sviby ån till exempel) som jag skulle klassa som ett brett utfallsdike. Ungefär som Pensala ån. :)
Det är skönt att ha ett smultronställe nära inpå, där man kan sitta eller ströva och liksom tanka ork ibland.
Ån är hääärlig! Den saknade jag nog mest av allt när vi bodde i Jstad! Och ett älsklingsställe i skogen är åxå bra att ha. Man tänker så bra där!
Kerstin
Erica: det var bra att du påminde mig om dem, blir för lite turer till dem numera!
Mia: tack! Det var skojigt att få påminnas om hur han var som bebis - fast det inte är så länge sen är det så intensivt hela tiden, så man inte kan sitta och vara sentimental över något som varit :)
Camilla: har nog tänkt samma, jag tillbringade också mycket tid vid ån som liten! Jag har varit rätt bra med mina foton, nu är jag endast ett halv år efter, men istället håller jag på att drunkna i album, som ingen ändå ser i :(. Skönt veckoslut till er också!
Fritt..: nu har ögonen förändrats till mera "vardagsblå". Jag tror att överallt kan man hitta sitt eget lilla smultronställe, också i stan, men på landet är det ju lättare :)
Annika: tack - och samma till dig :)
Taina: just före jag fick D började jag planera att investera i en kanot - det är underbart att paddla i ån, lite spännande också tack vare små forsar med jämna mellanrum :). Det finns ett ställe att hyra kanoter på, så kanske det blir en tur i sommar! Ha ett bra veckoslut!
Emmama: det är otroligt vilken terapeutiskt inverkan en promenad i skogen kan ha - trots att det bara är en riktigt liten skog (den som jag har närmast), som sagt, man borde komma ihåg att gå där oftare!!
Katt: men så har du ju havet istället - det är inte alls fy skam det heller :)
Kerstin: jag besökte ofta min smultronställen då jag bodde hemifrån och kom på besök - där hittade man på något sätt sig snabbast igen!
Den ån har man ju sett några gånger, fastän lite mer "nerströms" :))) Därför kändes ju också Åbo "hemtamt", med ån som centrumdelare :)
Skulle tro att D beskriver din famn som sitt smultronställe!!
Skicka en kommentar