Jag lever, vi lever...och allt är i princip bra. Men jag har haft det fruktansvärt tajt med tiden. Redan i höstas varnade jag vid lokal tv att jag inte vill vara med om Fråga sexan-frågesporten, eftersom jag är så trött och behöver få veckosluten till att återhämta mig. Hur det nu blev, så hade vi bandningar förra lördag och söndag...men fick i allafall frampressat en person till som agerade domare med mig. Det var intensivt, men trevligare än ifjol.
Renoveringen tog också slut på veckoslutet. Det betyder att varje ledig minut jag haft, har jag förberett frågor, jobbat på golvet, skrivit texter...förutom förstås att ta hand om D, men han var hos sin pappa från fredag till söndag. På söndagkväll var det "flytta in möbler"-talko - tusen tack till alla som igen en gång ställde upp - speciellt till mina underbara grannar som kan allt: hjälper med flyttning, el, snickeri och barnvaktande :). Denna vecka har jag i lugn takt jobbat på att måla, få resten av huset städat och det sista fixat i vardagsrummet (+ skriva texter, förbereda nya jobb, sköta D). Allt jag tömde ur skåp finns fortsättningsvis i lådor. Tilläggas kan att nätterna fortsättningsvis är oroliga, D väcker mig många gånger, så jag går på fyra koppar kaffe om dagen (förr var en kopp i veckan mycket...). Han fick dessutom en ordentlig förkylning denna vecka (lät honom vara hemma en av dagisdagarna) och jag går omkring och nyser.
Om allt går bra kommer mamma hem på lördagen på ett första testbesök. Håller på att möblera om i hennes rum, för att hon bättre ska ha något att ta tag i när hon rör sig (och eftersom jag ville ha in mindre med möbler i vardagsrummet, har jag varit tvungen att ändra lite ordning i andra rum också). Vi tänkte ta ett dygn först, troligen måste jag upp några gånger på natten för att hjälpa henne på toaletten - men jag måste ju ändå upp pga av Ds orolighet (eller blir det bättre då fullmånstiden är över?! Hoppas, hoppas). I morgon är jag gymnasielärare. Hoppas hinna småningom skriva lite mindre hysteriskt, men nu just är detta det bästa jag kan prestera :). Show and tell hinner jag tyvärr inte ens fundera på än, kanske nästa vecka.
9 kommentarer:
oj, de e mycke nu.... Kom ihåg att andas!!! Kram!
StrandMamman
You are one of my true heroes! Du är amazing. Kramar från Tirmo.
Oh vad härligt med din mama! Hoppas nu det går bra! Håller tummarna!!!
kramar!
TV-stjarna minsann, vad kul! :) Forsok fa en luuuugn helg! Kram!
Strandmamman: denna vecka har jag äntligen hunnit göra det - men jag tror all trötthet också hunnit ikapp mig nu, då det äntligen är klart...
Tirmo: var skulle jag vara utan din support!! kram
Saltis: ser lovande ut (skriver detta frekväll)!! kramar!
Emmama: tack - första helgen på lääänge utan en massa måsten, med familjen samlad dessutom:). kram!
Vad roligt att du får hem din mamma! Hoppas att allt går bra! Det låter som om du behöver en liten andhämtningspaus, jag blev nästan andfådd bara av att läsa om allt du hade på gång. :)
Trevlig helg till din lilla familj! Hoppas det går bra med din mamma nu.
Kram
Hoppas det går bra med och för din mamma nu och att du hinner andas lite!
ha det fint!
Katt: det har nog varit helt otroligt intensivt, men fördelen med att ha en massa är ju att man faktiskt också får gjort en massa - fast i något skede slår trötthetssläggan till helt totalt. Har nog varit rätt borta denna vecka...
Matilda: tack - det är härligt att ha henne hemma, och jag hoppas och tror att det inte ska ta så länge förrän vi har henne hemma helt och hållet! kram
Leopardia: tack till dig också - med tanke på hur dålig hon var så tycker jag det nästan är ett litet mirakel att hon nu kunde komma hem. Hon har ju egentligen bara tränat gåendet i två veckor, så två veckor till och hon är hoppeligen så stark i kroppen att hon kan ta sig i och ur sängen själv och till toan. trevligt veckoslut till dig!!
Skicka en kommentar