Jag tror och hoppas verkligen att jag nu nått botten. Jag var så fruktansvärt trött igår att jag inte visste hur jag skulle klara av hela dagen. Mamma kom hem på torsdag eftermiddag och igen var oturen framme. Vi fick inte den taxi vi ville ha utan en kleinbuss, helt olämplig med trappsteg. Vid bädden hade en manlig skötare helt enkelt lyft upp henne i bilen, men här hemma blev det en mardröm, speciellt som chaffisen stressade och nästan försökte skjuta ut henne innan hon hade hunnit svänga på sig. Hon höll på att säcka ihop på trappstegen, klagade högt över smärta. Till sist fick vi ut henne - jag hade henne nästan på ryggen och chaffisen lyfte. Hemskt!!! Vi var alla chockade. Tack och lov hände inget allvarligare än att hon fick ont i benen.
Det var meningen att hon skulle försöka klara sig på pottstolen på natten utan att kalla på mig (fick tips om att köpa ringklocka att trycka på för henne, funkade bra!), men där var igen oturen framme. Hade skruvat fast handtag på väggen, vi hade ett handtag som stod på golvet för andra sidan sängen, jag hade placerat rullstolen så att hon skulle kunna stöda sig på den och få upp benen i sängen med hjälp av denna också - men jag hade glömt att sätta tillbaka lampsladden efter att jag hade använt borrmaskinen till att skruva. Hon hade klarat sig i sittande läge, men vågade inte försöka med resten i mörkret och fick ändå kalla på mig. Sen sov D helt otroligt oroligt - jag tror det var för att han inte hade druckit m
ycket mjölk efter spysjukan och den reagerade på mjölken jag gav dagen före. Dessutom har han börjat stiga upp före 7 på morgonen - dags för mörkläggningsgardinerna, bara jag skulle hitta dem.Det kändes som om jag bara slumrat en stund på natten då det var dags att sätta igång med att hjälpa både D och mamma. Dessutom hade jag ju tappat den jäkla tanden och var tvungen att få den fixad. Tack och lov fick jag tid till tandläkaren, men det var inte skoj att sen lämna mamma ensam när hon nu en gång kommit hem. På förmiddagen kom en fysioterapeut hon brukar vara till hem till oss för att behandla henn es rygg, sen for jag ut på promenad med D för att lite lätta på dimmorna i huvudet. Och det var nog ett bra beslut - ute var det vackert med en isande vind. Kändes speciellt att kunna gå på den skarpa skaren över åkrar man inte normalt vandrar på. Fotona är från den promenaden
och om ni kommer ihåg från "smultronställen" fick jag nu besöka "min tall" också - och D fick sitta vid dess bas för första gången :). Tyvärr blåste det så kallt så vi gick hastigt vidare.Kändes bättre då jag kom in. Efter lunchen packade jag mormor ner i säng, satte dvd till sonen och sa att nu måste jag få "tuti" en stund - och det gjorde jag faktiskt! Jag måste ha sovit ca 20 minuter, för tiden gick otroligt snabbt och det kändes som om jag var levande igen efteråt :). Sen var det tandläkaren, hem igen, mormor med taxi tillbaka till bädden, packa åt D och sen iväg med honom till Kokkola. Drog säkert en suck från tåspetsarna efter att jag lämpat av honom till fadern. Kunde knappt tro att jag äntligen skulle få tid för mig själv. Styrde kosan till simhallen och bubbelpoolen. När jag började simma gjorde det ont i nacken, men efter en stund lättade spänningen. Efter simhallen bestämde jag mig för att riktigt vara snäll med mig själv - for på restaurang och åt en maffig sallad, tiramisu och kakao med vispad grädde till efterrätt. Ah!
I säng tidigt - och så väckte frassen mig halv sex. Har redan frågat på FB om någon har en hagelbössa att låna. Eftersom jag vaknat/väckts runt sex nästan hela året gick det inte att somna om mera och jag känner av tröttheten i huvudet. Men i dag kan jag ju sova på eftermiddagen och hoppeligen får en lång natt nästa natt. För några nätter sen hade jag spritt ut lökklyftor och gnuggat citron på sovrumsdörren för att inte katten skulle skrapa på den på morgonen (såg säkert ut som om jag var vampyrrädd :) - Gusta brydde sig inte alls, skrapade glatt halv sju igen. I natt hade jag lämnat upp dörren, men då kom han och gny istället - vet inte vad jag ska spraya på dörren i kväll. Sprayade parfym en gång, men då höll jag själv på att storkna i ångorna.
Fick ännu ett skov av bottenlös trötthet i morse och ringde mediet jag brukar ringa och nu känns det bättre. Det är meningen att mamma kommer hem nästa onsdag för att sen bli här. Efter gårdagen har jag varit rädd - hur ska jag orka om det fortsätter så här. Men faktum är att nu har jag ju faktiskt tid att återhämta mig och det känns säkert bättre redan efter veckoslutet. Jag måste också se till att få igång intervallvården - att jag någon gång får vila från både barn- och åldringsskötsel. Hoppeligen hjälpte också behandlingen så att mammas rygg bättre skulle orka, så att jag inte hela tiden skulle vara tvungen att hjälpa direkt hon vill flytta på sig i huset. Jag tror - och hoppas - att all samlad trötthet nu strömmar ut, då den har en chans till det och det är därför jag tillfälligt fick en så bottenlös känsla av desperation, att jag helt enkelt inte orkar eller klar av min egen tillvaro. Mediet uppmanade (som vanligt helt vettiga saker) till att jag MÅSTE ta mig tid varje dag för tystnad, om så bara tio minuter. D är nummer ett och så måste jag kontrollera mina tankar, se framåt med hopp och tänka på att dricka tillräckligt och inta bra mat. Jag har tidigare också klarat av svåra situationer, nu är detta en period som har betydelse för mitt jobb. Detta var speciellt trösterikt - har skrivit några kolumner om äldrevård (ska sätta den till "egna skriverier" i spalten till vänster) och fått god feedback av läsare, vilket känns verkligen meningsfullt och bra.
Jag är lessen för att bryta ut allt på er, kära läsare, men jag måste få bort det trötta och negativa ur systemet, för att orka ta nya tag. Nu ska jag åka till butiken, sen har jag planerat en picknick. Ska packa matsäck och kamera och så hoppas jag kunna skida ut till skogs. Några timmar bara för mig själv i friska luften - och kanske en tupplur när jag kommit hem. Låter det inte bra:)?
9 kommentarer:
Jag vet inte om jag föreslagit det förut, men när jag var yngre brukade det finnas kommunal hjälp där en hemhjälp kunde komma hem och ta hand om hushållet en vecka medan mamman får sova. Finns det någon sådan där du bor, tror du? Som en engångstillgång?
Näe, det tror jag inte. Det finns nog hemhjälp, men det är klart att det kostar och de kommer bara på besök. Måste ta till dem, och intervallvård så ofta som möjlit, men det är tungt att planera allt i minsta detalj. Blev bara lite nedslagen också, första gången jag ringde och frågade om möjligheter till avlastning i form av vård på ålderdomshem i några dagar ,var det inga problem, lät väldigt flexibelt, förra veckan var det inte så bara, man måste boka två veckor på förhand - avskyr att planera långt på förhand. jag kan ju inte veta heller när Daniel plötsligt får oroliga nätter och jag snabbt behöver mera hjälp med mamma dagtid. Men hemhjälpen kan säkert reagera snabbare, men de kommer ju bara hem för en kort stund. Men nog ska det säkert lösa sig bara vi kommer igång - man måste se till att man får den hjälp man är berättigad till också.
Jag tycker att det låter som om du är på rätt väg vad gäller att hitta ny energi. Simhallsbesök och middag helt på egen tid var säkert skönt! En skidtur och sen vila på det och du borde känna dig piggare. Synd bara om solen har försvunnit hos er också. Den brukar ju göra under då man är ute. Enligt ÖT så borde ni ha mulet väder. Här snöar det....igen. Suck. Men SNART så måste ju vintern packa ihop och bara man börjar hitta lite vårtecken ute, så brukar ju livet kännas roligare. :) Att skriva av sig är också ett effektivt sätt att bli kvitt åtminstone en del av det som tynger en.
Hoppas att din mamma börjar känna sig tillräckligt stark och trygg att röra sig runt i huset på egen hand om hon kommer hem. Och att D börjar sova bättre igen! Jag tycker att jag inte har sovit ordentliga nätter sen februari 2008 och visst blir man groggig av att ständigt lida av en viss sömnbrist. Men vis av erfarenhet så vet jag att det kommer att bli bättre bara vår lilla buse blir större. :)
Se till att vila ordentligt nu under helgen så ska du se att nästa vecka känns bättre! Kan du inte stänga in den tidiga frassväckarklockan nånstans på nedre vånigen?
Oj, det här lät verkligen tungt. Du måste vara en otroligt stark kvinna! Utan sömn och utan egen tid blir man lätt tokig. Har du funderat på spikmatta? De är jättepopulära och har en enorm avslappnande effekt. Googla och sök på avslappning och spikmatta.Hoppas din skidtur blev en mysig egen stund och att du sedan kunde tuti ;)
Kram
Hej vännen, är bäddavdelninges läkare verkligen av den åsikten att mummu är redo att komma hem? Mitt råd är att boka en socialtant som kommer hem till er på besök så att du får diskutera om olika hjälpmöjligheter som finns att få, ekonomiskt o praktiskt o på alla plan. Du är otroligt stark, men jag är orolig över hur du skall orka.Kom ihåg att du kan bäst ta hand om dina kära gm att själv vara i gott skick.Kram Katri
Camilla: det blev en riktigt bra helg för mig, precis vad jag behövde, sömn och egen tid. Jag tycker jag är på något sätt trött på ett annorlunda sätt nu än när jag jag väntade och ammade, fast då kunde man ta det lugnare då jag inte jobbade. Kanske det är "kumulativt" - det börjar komma en gräns emot för hur mycket vakande man klarar av. Det måste vara jobbigt att ha många barn - när jag bara hade en bebis kunde jag ju ställa om allt enligt den tidtabellen, men med flera barn har de ju alla sina krav, oberoende av vad bebisen behöver. Hoppas du får egen tid någon gång!!!
Taina: det blåste rätt kallt, men var skönt att få luftat sig! Och fick en 9-timmars natt lö-sö - AH!Har faktiskt en spikmatta, men använder den så oregelbundet, så har inte märkt av någon effekt ännu. Måste skärpa mig och använda den mera!kram
Katri: jo, han har sagt att det är helt upp till mig. Jag tror nog att bara vi får in nya rutiner, att det ska bli ok. Har redan bokat in hemservice då jag ska föra D på fredagen - ska då igen ta en simtur eller något liknande. Och då vi fått saker o ting att rulla någotsånär ska jag nog ta hem en "socialtant", också med tanke på att jag kanske nu är berättigad till stöd. Skulle vara skönt med det, för det kan hända att orken inte är den bästa för jobb de närmaste veckorna! kram
Ulla, har du kollat om D är laktosintolerant? Jag tycker han har spysjuka ofta. När han sedan haft de går det inte så fort över. jag kan ha fattat fel, men jag känner igen mig i det.
Min minste var"ständigt" kräkig och magsjuk, ibland fick vi andra det ibalnd inte. Han var alltid svår att få frisk efteråt. DÅ var det någon som sa att det är typiskt laktosbarn.
Vi sökte och fick hjälp. Det unde vara värt att fundra på i alla fall.
åh, jag förstår att du måste skriva av dig på bloggen. Jag blir trött bara jag läser om allt det jobbiga och önskar att jag vore lite närmare och kunde stötta dig!
Jag läser i allt omvänd ordning men det låter ju som du fått en välbehövlig vila under helgen.
Fritt...: tack för tipset, har själv också börjat fundera på och bara jag får en ledig morgon ska jag ringa rådgivningen (svårt att pricka in då de har en halv timme telefontid :(. Hoppas det finns något enkelt test! Skulle vara skönt att få en förklaring på alla våra sjukdomar - å andra sidan verkar alla andra ha haft dem också!
Petchie: tack snälla för de vänliga orden - du stöttar genom att kommentera, det är redan mycket! Kram för det!!
Skicka en kommentar