I'm back!

Äntligen börjar jag känna mig som mig själv igen. Har börjat känna mig utvilad på morgonen, i morse vaknade jag redan 6 av mig själv (å andra sidan har jag gått i säng före 12 flera kvällar, t.o.m. halv tio en kväll...) och qigongade på trappan i solskenet! Jag har också en stor lust att storstäda huset och ta en ogräsomgång i trädgården (fick lite gjort i går redan bl.a. då D badade i bassängen, ute ser det redan bättre ut, och känns bättre!) - antar att de är hälsotecken :). Har t.o.m. börjat fundera på jobb, gör troligen "höstens" första intervju nästa vecka. Planerar en dag på stranden i dag (vid sandgroparna...) och i morgon, efter att jag tagit D till sin pappa, ska jag kolla in Jakobsdagarna.

Å andra sidan var det mycket oroväckande att mamma igår igen ramlade omkull, hon skulle plocka upp Ds leksak och föll handlöst. Hon är väldigt tung och det var väldigt svårt att få upp henne. Vår tillvaro balanserar hela tiden på gränsen, känns det som, det behövs inte mycket för att allt ska falla sönder och samman. Men än så länge går det och nästa år får jag hjälp av dagvården, då tror jag att det också blir lite lättare. Jag hoppas vi får en bra höst och vinter tillsammans ännu.

Veterinärhjälp?

Vad göra med en mås, som troligen flugit in i någon ledning och skadat både ben och vinge?! Den har varit här i snart två dygn. Katten vågar sig inte på den, vi diskuterade med grannen, men ingen av oss kände oss manade att börja nacka mås...så sista alternativet var att försöka mata den och se om den skulle repa sig av sig själv. I ett skede rätade den på vingarna uppåt - så de verkade inte vara helt av. Men den haltar och släpar på dem. När jag klippte gräs i går, hittade jag feta maskar under en bänk jag måste flytta - när jag sprang med dom i handen till måsen, tänkte jag nog att detta kanske börjar gå för långt, men det var en gläde att se den snabbt svälja den största och tjockaste, som jag lyckades kasta rätt nära den. På kvällen var den och drack av vattnet och åt av matresterna jag satt ut. Men nu på morgonen ser jag att den sitter på andra sidan vägen. Vad kan man göra?! Det finns ju inte heller rovdjur här som skulle sköta saken...men en smådjursveterinär skulle väl knappast veta vad man kan göra heller?! Och fågeln skulle säkert få ännu värre traumor om man försökte ta fast den. Stackars mås.

Plock från senaste dagarna

Äntligen kom solen, efter två höstregndagar. Tack och lov hade min goda vän S från Helsinfors hämtat med sig två nya dvd:n, när hon tittade in både lördag och söndag under sin tur till Öbotten. Måndag och tisdag förflöt mest framför tv:n :(. I går onsdag, soldagen, tog vi en tur till Nykarleby med mormor på morgonen - olika ärenden, hälsa på min faster (99 år!) och ännu besöka min kusin och ta del av sorg i släktet. Det är otroligt vad många som gått bort i år. Lessamt också för min mor, hon har bara någon få att ringa till mera, en av hennes bästa väninnor dog i vår, tre är dementa.

Men jag skulle ju visa bilden på den nya generationen: L och mamma T kom för att bada på kvällen. Gick riktigt bra att samsas i poolen!

Såhär lugnt och belevat gick det inte riktigt till...men rätt bra ändå. L är helt fantastiskt "fru-material", mycket moderlig mot D ( hon är hela 7 månader äldre :)!), torkade bordet, hans kind etc. Men för första gången lekte de faktiskt riktigt bra (inte mycket strid om prylar), skrek bl.a av glädje då de lekte kurragömma bakom gardinen. Härligt att se och lyssna på :). T:s kommentar: "det var väl så att din mamma hör dåligt?" :). hon hade nog inte hört något annat än dunset av små fötter på vinden.

På måndag fick jag mina första "couch surfing-gäster", en familj från Moskva! Men de övernattade faktiskt i gäststugan i byn, men kom på te på kvällen. Eftersom det regnade hela dagen, hade jag tagit det som en vilodag även om huset skulle ha behövt städas..men de fick ta det som det var, med halvlästa tidningar lite här och var t.ex. Trevliga människor, charmig stor tös (hon var tyngre än D, fast bara 10 mån!). Före de kom var jag och D och kollade in 6 kattungar - nu har jag beslutsångest, vilken ska vi ta, eller ska vi ta två...? De andra blir troligen avlivade :(.

I söndags tog min mamma taxi (hon får subventionerade turer), hämtade sin kusin och så åkte damerna till en liten stuga. Jag tänkte att jag och D kan ta det riktigt, riktigt lugnt. Inte länge efter ringde en annan dam att nu fanns jordgubbar, som min mamma beställt. Så det blev att rensa och sätta i frysen i stället. Inte prima gubbar, rätt vattniga, men vad kan man vänta sig med dessa väder :(. Våra egna gubbar rodnar bara ännu, landet är inte i full sol hela tiden och plantorna står för tätt...men nog ska vi väl få lite att sätta i mun (självutlösaren fixade foto på oss...)

Höststorm

Skulle det hjälpa, skulle jag bli arg. Väcktes av en smäll i morse klockan fem - ett fönster smällde upp av draget. Nyss flög ett annat upp och väckte D, som mumlade "ålm" (= moln, dvs åska, säger något om sommaren, då det är ett av de första orden han lär sig :( ), men tack och lov somnade han ännu om. Ute blåser det hårt, det regnar och känns som höst. Vi är mitt i sommaren och har egentligen inte haft någon sådan ännu. Jag tycker jag börjar känna av bristen av sol och värme i kroppen - hur i hela fridens namn ska man orka över hela den mörka, kalla vintern, om man inte alls får en ihållande vacker period på sommaren att ladda upp under?!

Byadagan - villagedays

Så var det dags för byadags lördagen - vi hade ganska tur med vädret, bara en gång började det lite droppa. För oss i styrelsen blev det en smått hysterisk dag, vår planering haltade verkligen i år och vi var alldeles för få för att sköta allt. Men på något sätt gick det ändå, skulle jag tro. Jag hade också ett loppisbord med två väninnor - rik blev jag inte, försäljning: 50 cent, och med tanke på bensinpriset kanske det gick jämnt ut. Ja suck. Men en väninna hade haft rätt sorts varor och gick faktiskt riktigt bra på plus.

På fredagkväll började byadagarna med allsång och musikcafé. Vi missade allsången, eftersom D och jag var tvugna att fara hem och äta just då (hade planeringsmöte före), men vi hörde lite av musikcaféet efteråt. Jag är verkligen imponerad över kvaliteten på musiken som ungdomarna producerar. Härligt. Efter regn och hagel lyste solen igen, och medan jag stod där och lyssnade och pratade med bekanta, kändes det bra igen (i motsats till torsdagskvällen...), var glad över att vara just där jag var, just då.

I dag såg jag alltemellanåt en skymt av min pojke...jag måste medge att jag nog lämnade honom vind för våg, det var så många saker att sköta. Jag misstänker att det fanns flera som höll ett öga på honom också (tack till dem!). Tack och lov hade en tramptraktor parkerats framför trappan och där satt han säkert över en timme i ett sträck - kastade en blick dit allt emellanåt och såg att han var kvar och fortsatte sen igen med mitt. Några gånger fick jag springa runt och söka honom, men som tur är hittade jag honom alltid igen :). Klockan två var både mor och son rätt möra så jag packade allt i bilen och åkte hem för att dra en lättnadens suck. Nästa år är jag INTE med och ordnar byadagar, då vill jag också kunna njuta av dem i lugn och ro!

Regn, regn, regn

Regn ute, regn inne, regn i sinne (t) - finns det en sådan vers...? Den dök upp nu då jag funderade hur jag skulle formulera de känslor jag har nu. Det är ju så att blir man för förnöjd, tas man ner på jorden. Det hände med mig i kväll. Jag var bjuden på villakväll, jag tog med D, jag var glad och förväntansfull. Vi skulle övernatta. Det regnade och regnade. Uppehåll en stund, och så regn igen. Tutten försvann igen, fem personer vände upp och ner på en stuga, men den var och förblev försvunnen. Där började nerförsbacken. Jag skulle så väldigt, väldigt gärna ha velat vara del av den gemenskap jag var del av någon gång tidigare, men nu var det ju en annan som var nummer ett. Iskallt vatten, ingen tutt och nytt ställe osv gjorde D (och mig..) mycket olycklig när det blev sovdags. För mig var det värsta att jag hade försatt mig i en situation, där jag kände mig fångad. Jag insåg att jag gjort ett stort misstag som kommit ut till stugan med D, men eftersom jag redan druckit för mycket vin, kunde jag inte ta mig hem. Tack och lov fanns en person som inte skulle stanna över natt, och D och jag fick åka hem med henne senare på kvällen (då jag till sist lyckats få honom att sova i vagnen efter en promenad på skogsvägen i regnet). Vilken lättnad att komma hem igen!! Men det finns mycket att fundera över nu just. Av någon orsak är jag alltid i otakt med människorna jag växt upp med. För 25 år sedan var jag på det klara med att jag inte passar här, småningom börjar samma känslor väckas igen. Men denna gång kan jag inte sådär bara fly och börja om någon annanstans, där jag kan känna att jag passar in. Denna gång får jag så lov att bita ihop och skapa ett liv där jag passar in just där jag befinner mig. Till det behövs en funderare på vad som borde falla bort och vad som borde komma till...och vad jag kan förverkliga och vad jag får så lov att acceptera att inte mera fungerar. Ibland kan det inte hjälpas att det också blir att ta till "försök och misstag-metoden" :(.

För 25 år sedan....

gick jag ett år i Svenska Folkakademin i Borgå. I dag blev det en återförening av tre gamla lägenhetskompisar, då N från Sibbo råkade befinna sig i trakterna. Även om det är mindre roligt att acceptera den anmärkningsvärda ålder man kommit upp i, är det mycket givande att strosa omkring bland gamla minnen, och komma ihåg saker och ting man upplevt tillsammans.

På konsert

På bilden ser ni en konsertbesökare, som inte lät sig störas av applåder, busvisslingar eller häftigt medryckande toner. Det tänkte krisa till sig först, tutten (dvs nappen) var försvunnen, jag trodde Ds pappa hade glömt att sätta med den. Just före konserten skulle börja, var gråten på en sådan nivå att jag desperat försökte fundera ut vad jag kunde hitta på för att lugna honom, kom på att tuttflaskan ju fanns i väskan. Så det var bara att traska iväg till bilen, precis då Angelique Kidjo började...men det lönade sig, för när jag drog ut alla Ds kläder ur väskan, hittade jag ändå en "tuttu" där, PUUUH. Hastigt kånkande med D på magen tillbaka (han börjar bli tung, men blånekade till att gå själv), han kastade en förströdd blick på ståhejet vid scenen, la sig ner i vagnen och somnade gott. Och jag och M fick njuta av en mycket trevlig, fast kort, konsert! På hemvägen visade sig D vara en sann plattlänning. Eftersom vi ändå var en bit hemifrån, var det mera kuperat, och D skrattade gott åt grusvägens trevliga kullar, sådant är han inte van vid!

Pesök!

Jag hann lite fundera på dukningen före mina två gäster anlände i kväll.










Här sitter vi och njuter av den ljuva svala sommarkvällen (kameran hade tydligen tagit sig en klunk vin också, eftersom den inte klarade av att fokusera rätt....). Mitt i natten producerade gästerna följande mästervärk, öh, verk i gästboken, en P vers med finsk accent (b blir ofta p för dem :), månne detta är lika roligt dagen efter också....):

Pimuna plockade plommor på pulevarden (=jag fick en bukett blommor plockade i dikesrenen)
Plandade planterade plad på plattan (= jag pjöd på sallad...)
Pimuna pinkade pland perennerna på Pöösas (konstnärlig frihet, ej sanning :).
Plötsligt ploppade provade pojkvänner popp pland pladen (jag har jätteroligt ännu åt detta....kl halv ett på natten...Vi tog en promenad längs memory lane),
pimuna plinkade paralyserat (öh) ,
plev pannkaka pland pullona (pullo=flaska på finska)!

Prima producerad privat poesi!
Pisset porlar på pärtan (=regnar ute),
piste! (=punkt på finska)

Oj vad jag skrattat, ptusen ptack Psusan och Parpro!!!
Det kom ett ps per ptelefon ännu:

Pimuna parkerade pedan, promenerade promillestinna på pulevarden, pustade påväg: perkele patteriet pslut! :) :) :)

Beslutsångest

Det är tur man inte har jobb, för det är fullt upp med att planera in alla aktiviteter! På vintern ser man knappt någon, nu händer allt inom några futtiga veckor. Denna vecka är det flera saker samma dagar. Har inte kunnat bestämma mig vad jag ska göra, men nu börjar programmet utkristalliseras: i morgon ska D till sin pappa på en extraträff, jag passar på att bjuda två väninnor på lätt middag. På onsdag hämtar jag honom i Kokkola och fortsätter till Kaustby. Vill se Angelique Kidjo, blir spännande att se hur jag klarar det med D, konserten börjar kl 21....men vi får ju fara hem om det inte går. Konserten är utomhus, så om D är lessen, borde det inte störa andramycket. Torsdag fick jag avboka en räkafton, då jag fick inbjudan till en villa. Dit kan jag ta med D, behöver inte fundera på barnvakt, och kan själv koppla av, eftersom vi stannar över natt. Fredag börjar byadagarna, så då blir det till att ordna med det. Hoppas det skulle vara sol denna vecka!!!!

S & L fick varandra

Ni vet: "taaa, tadadadam,dadadam..." börjar orgeln spela, brudföljet börjar skrida uppför gången. Åhhhh, vad det var fint, jag fick kämpa med att inte börja gråta (för börjar jag så blir det inget slut på det....). Bruden var helt ljuuvligt vacker, brudgummen stilig och rörande bestämd med sitt "JA" som rungade i kyrkan. Vilket fint bröllop det var, rätt litet, intimt. Jag var så glad att jag också fick ta del av det.

Fick mig friserat på "drop-in" salong i Kokkola, men en klänning hann jag inte hitta. Hittade nog en som satt perfekt, lämplig längd och dessutom skuren så man såg smalare ut. Men tyvärr var den stålgrå, sög på något sätt all färg ur mig, och så ville jag inte känna mig på ett bröllop, så det fick bli en gammal, lite mindre festlig sak ur garderoben i stället. Kände mig inte riktigt "tiptop", men det kanske man inte alltid förväntar sig av en småbarnsmamma...bra då man har ursäkt att komma med. Humlen, som hade kastat ut sina revar över trappan då jag kom farande med kärran som skulle in i bilen på morgonen, rev dessutom upp flera röda ärr i pannan och ett på ögonlocket, men makeupen fixade det rätt bra.

En ny upplevelse var att på mottagningen sitta och samtala med en snygg, sammetsögd man - båda tårögda för att vi båda saknade våra barn :). Är inte D med och jag ser andra barn i ungefär samma ålder, så får jag lessamt. Men det var inte så farligt, hade tre latinos som bordskavaljerer, en kunde inte så bra engelska ens, så det var skoj att försöka lite tala spanska igen. Förstår det mesta, men det går knaggligt att tala. Vi förstod och missförstod varandra i gott samförstånd :). Brudgummens bror höll i trådarna med programmet, det var avslappnat, hjärtligt och musiken limmade ihop alltihopa. Härligt att se bruden och brudgummen släppa loss med sitt band New Shoes, som spelar R´n´B/Soul-typs musik. Tyvärr blev det ingen dans, jag hade lite hoppats på en salsa svängom, jag tror det skulle ha funnits kunniga danspartners. Men salsan "undflyr" mig - sist jag försökte ta mig till Vasa, där salsakväll ordnades, blev det översvämning och vägen klipptes av...det var före D, sen dess har jag inte ens tagit reda på var och när något skulle ha ordnats. Nu blir det bara lite salsa här hemma, främst då jag ska städa :).

Nu ska jag läsa en bok, Ds besök hos hans far har förlängts med några timmar på söndagar, vilket också är skönt, behöver inte koka någon lunch. Hoppas ni andra också hade ett trevligt veckoslut!

Bröllop!

I morgon blir det fart på igen. Först ska D till sin pappa, sen hoppas jag få en snabbtid till frissan, och hitta klänning för bröllopet jag ska till på eftermiddagen. Det blir mycket sittande i bilen, först till Kokkola, sen hem, sen till Vasa. Tänkte i veckan att jag kanske måste stanna hemma och bara vila, men nu ser jag riktigt fram emot bröllopet. Det är läääänge sen jag varit på bröllop, och nu är jag faktiskt gudmor till bruden, så det är speciellt. Önskar jag hade haft energi och tid att tänka ut något speciellt till paret, men tyvärr, ingen chans. Intressant blir det i allafall eftersom det kommer att vara svensk-spanskspråkigt. Och tll Vasa tror jag inte jag varit på snart två år!

Latmaskar

Oj vad tungt väder det varit i dag - och vilken skön lat dag vi haft! Jag hade jättetur, D var också trött, ville redan och sova halv tolv...fast somnade inte, förrän vid försök två senare på eftermiddagen. Men vi tillbringade i allafall en massa tid i sängen och jag sov sen också då D sov. Såna här dagar behövs!!!

Socialt!

Två dagar har jag haft väninnor på besök - härligt att bara sitta och prata! En kväll fick D flickbesök (och jag förstås en trevlig "mammor emellan"-pratstund). D blev så förtrollad av E så han ville pussa henne (han har blivit riktigt ivrig med det på sistone :). Hon var inte så förtjust, flydde till mammas trygga famn då den högljudde och ivrige beundraren kom :).




I går kväll var D och jag ut och cykla på kvällen. Solen tittade t.o.m. fram lite. Sen satt jag faktiskt ute i gungan en stund (tills jag blev våt i baken) och njöt av ljuset och min vildvuxna trädgård :), medan D roade sig med att kasta vattenflaskan och traktorn i buskarna. Frodig är trädgården minsann - en glad överraskning hittade jag en kväll, en igelkott! Har inte sett dem på flera år, så blev jätteglad.







Ja suck, inte får jag dessa bilder som jag vill ha dem...(hur gör man för att få dem snyggt i en ruta?)

Mera energi!

Hade en rätt intressant dröm för två nätter sen. Jag blev säkert påverkad av Myss boken jag läste, hon skrev om drömmar som vid vissa tillfällen i livet gett vägledning och varit en mätare på var hon då just stått. Jag var med och assisterade vid någotsorts behandlingar, men när det var min tur att få behandling, sade personen som gjorde dem (ingen bild av om det var en man eller kvinna!) att det var för sent, klockan var nästan fyra, så det gick inte mera. Jag blev oerhört besviken, sa att vissa ju till och med fått två behandlingar, men nej, det gick inte. Sen låg jag ändå på en massagebänk, som tycktes vara kopplad till en apparat som mätte olika saker i kroppen. Allt annat verkade ok, men längst ner fanns en skala på energinivån, och min energi var jättelågt, bara en liten, liten stolpe syntes. Jag hörde en röst som sa: fortsätter det såhär så dör hon ung.

Jag är ju inte ung mera, så jag antar att jag inte behöver ta det sååå allvarligt, men jag tror nog det är skäl att allvarligt fundera på hur jag kunde göra ändringar för att få bättre grepp om vår vardag. Nu just känns det som om den galopperar ifrån mig hela tiden och direkt något oväntat sker, känns det som om orken slår i botten, det finns inga reserver att ta till.

Och dessa möss...på nätterna har det varit mössfritt, eftersom jag haft dörren till sovrummet stängt. Men i början på veckan hade Fia flera möss på gång igen. Började nästan få ångest - skulle de vara döda skulle det vara en annan sak, men hatar att se dem pinas. I går slog det mig att jag kanske borde se dem som någotsorts meddelande, eftersom de inte lämnar mig ifred. Hösten innan jag åkte till Peru, deltog jag i ett "shamanveckoslut". Dvs en shaman ledde olika övningar. Första dagen såg jag inga bilder eller något under övningarna, men andra dagen fick jag många fina "visioner". Eftersom jag alltid tyckt om djur skaffade jag mig en bok i temat: "Animal speak" och brukar ibland kolla vad vissa djur kan ha för budskap, om de ihärdigt dyker upp i ens liv i någon form. Nu kollade jag "mouse" och får det att passa ihop med energifrågan: "mouse medicine can show you how to focus and pay attention to detail. It can show you how to attain the big things by working on the little things. ...lessons associated with attention". Jag tror jag är på rätt väg då jag t.ex. lämnar byarådet, jag måste helt enkelt fokusera mer och mer på att klara av att få livet här hemma att funka, jag orkar helt enkelt inte med så mycket mera. Jag fick också tips om att jag kanske kunde vara berättigad till ett stöd för att jag också delvis sköter min mamma - det skulle vara en oerhörd lättnad inför nästa år. Då skulle jag inte känna så press på att jobba. Fast jag inte gjort det speciellt mycket, har det ändå krävt en stor portion energi pga att jag för varje gång måste hitta något arrangemang för att få tid att jobba. Efter nästa år sätter jag D i dagvård, och då blir det ju lättare att koncentrera sig på jobb. Men nästa vinter skulle jag vilja koncentrera mig på att sköta honom och hemmet ännu. Sen får jag glömma detta med karlarna :), har inte ork att leta efter "den rätte" (för inget annat duger mera :), får förlita mig på att då tiden är rätt så dyker det upp någon.

Staket, gäster och rök

Måndag fick vi ett staket mot vägen. Har länge tänkt att det kanske kunde vara bra som en säkerhet - lite kan det stoppa D, så han inte springer rakt ut efter någon boll, till exempel. D var jätteivrig över aktiviteten med bräder, hamrar, borrar etc och förstås att få se de stora pojkarna in action :). Jag fick dessutom barnvaktshjälp och kunde klippa gräs i lugn och ro (tusen tack C för att du tillbringade så mycket tid med D). På kvällen var det igen byarådsmöte - om en dryg vecka har vi byadagar här. Sen borde det äntligen lugna ner sig med möten och jag avgår i slutet av året. Har mindre och mindre ork och energi för det uppdraget - mina hemuppdrag räcker gott och väl till nu just.

Som tur var, var det varmt en halv dag i dag. Vi blev nämligen utrökta ur huset på förmiddagen, just före min kusin från södra Finland med familj och syster skulle komma på besök. När min mamma skulle elda i spisen, vällde all rök in genom varje springa och lucka som bara fanns i den. Ändå brann det också, det var helt hemskt, fick till sist kasta vatten på elden för att få släckt den och så upp med alla dörrar och fönster. Sotaren dök upp igår, så jag tänkte att han lyckats täppa till något, men troligen var det väderleken, som skapade ett "väderlås" ("ilmalukko" på finska) i skorstenen. Måste medge att jag grät en skvätt då jag sprang omkring i det rökfyllda huset, skulle ha velat ha en lugn och trevlig vecka av koncentration på gäster och trevlig samvaro. Får försöka skrapa ihop all uns av qigonglugn och fokusera på det faktum att det mestadels ju ändå är trevligt, fast jag börjar tro att ett mörkt moln fastnat över mig och skickar ner något otrevligt direkt jag försöker slappna av.

Vill ha katt!

Om någon vet om någon som har kattungar här i närheten, vlg meddela mig! Ringde redan i onsdags på en annons, men eftersom jag inte kunde fara och titta på den då, hade den redan getts bort då jag ringde i dag. Nu har jag ställt in mig på att vi behöver en kompis till D, kanske någon av er kan hjälpa!

Hemma igen

..som en nästan ny människa :). I varje fall har jag inte hetsat upp mig för något ännu, inte heller kännt mig sådär övermäktigt trött, å andra sidan kom jag hem klockan ett på dagen....I kronoby fortsätter lägret ännu, de har fest i kväll. Jag har hällt upp ett glas vin och ska äta salta kex för att i anden vara med dem :), D somnade redan nio. Han hade det lite jobbigt först när jag for - fammo ringde i panik första kvällen att han varken vill äta kvällsgröt, dricka mjölk eller börja sova, utan bara gråter. I det skedet hade jag hunnit "gonga" så pass mycket, så jag tog det lugnt och bad henne ännu vänta en halvtimme (tyckte hon hade försökt få honom att sova för tidigt), om han inte hade somnat då, så skulle jag komma hem. Men det behövde jag alltså inte, även om han ännu följade dag hade frågat efter mamma och gråtit en skvätt allt emellanåt. Det kändes hemskt att höra och jag funderade också på att fara hem till kvällen, men faffa tycket att de nog klarar av det, jag kan stanna.

Det som var överraskande var att jag började sakna D så mycket. Kanske det fanns flera orsaker - att det inte gick så bra där hemma, att det fanns en 11 månaders baby på lägret och att jag ju faktiskt aldrig varit från honom två nätter. Fick nästan kämpa med tårarna då jag pratade om honom och längtade efter att komma hem idag. Lite snopet blev det då jag rusade in i dag och fick höra att han hade somnat fem minuter tidigare :(.

Men lägret då - det var precis så skönt som jag hade tänkt mig. Träningarna hade direkt effekt, fast detdär med att sova gott var en annan femma. Kände mig så uppladdad båda kvällarna, så jag hade svårt att få sömn och sov väldigt ytligt. Men var ändå inte speciellt trött och vaknade redan sex båda morgnarna (första träningen var klockan 7). I går fick jag också en ayurvedamassage (fanns möjligheter till olika sorts terapier där) och på kvällen tog jag årets första dopp i havet i Jakobstad, dit vi åkte för att qigonga vid stranden. Härligt, härligt. De enda foton jag knäppte var då, annars kom jag inte ens ihåg att jag hade med kameran, var helt koncentrerad på att få ut det mesta av dagarna. Vi hade rätt tur med vädret, torsdag och halva fredagen var underbara, vid havet var det fint, men sen har det varit kallt.

Sen är ju en viktig del själva deltagarna. Som vanligt fanns det gamla och nya trevliga bekantskaper, vilket ju ger sin krydda. I kväll skulle man ha fått vara riktigt social, men är nog inte så lessen över att inte kunna vara där, jag fick det jag behövde få, med råge. Jag tror att festande skulle ha tröttat ut mig och delvis dragit tillbaka de goda effekterna. Om vädret är fint i morgon, åker jag ännu dit med D. Försökte hitta barnvakt att ta med (vill inte skiljas från honom), men alla var upptagna, så jag tar det som en utflykt - vi far och titta på tanter och farbröder som står och viftar i luften och beter sig lustigt (en katt satt under en bil och tittade nyfiket på oss i morse :), i bästa fall får jag lite, lite qigongat. Men jag ser hur det blir först i morgon.

Energiuppladdningsdagar!

Om allt går väl, kommer jag att tillbringa to - lö här och kanske lite av söndag också, bara jag hittar barnvakt. Det blir jätteskönt, om qigonglägret blir som det brukar. Och om allt går väl här hemma, fammo, faffa och mommo ska sköta D med gemensamma krafter två nätter. F & f kom idag och knyter an till sonsonen där ute nu just.

ps. glömde skriva att det var Ds 2-årsdopdag, därav hans dopljus på bordet! Dessutom hade fammo också namnsdag :).

Sö-ti

Då D kom hem på söndagen var han jättetrött. Men somnade han? Nej. Efter flera timmars försök tog jag honom på en promenad, tänkte att han kanske somnar i vagnen (vilket han gjorde på hemvägen) och jag får frisk luft, motion och omväxling. Promenaden uppskattades inte av måsarna i närheten - de försökte jaga iväg oss. Här kommer "mördarmåsarna" :).


























Fia bestämde sig också för att komma med, trots måsarna. Hon följde med som en hund, trots att vi gick över järnvägen och en bra bit mot skogen, dit hon aldrig varit förr.

Ibland MÅSTE man helt enkelt uträtta behoven mitt under promenaden :).






Det blev för varmt för Fia på grusvägen (sällan jag sett en katt flämta!), och jag blev orolig för fågellivet (för hon orkade ändå spetsa öronen då det hördes intressanta ljud ur dikena), så vi fick svänga om.









Söndagkväll: Ah, äntligen kom de, gästerna jag hade väntat på!!! Fotot: T.o.m. fotboll är trevligt i rätt sällskap :)



Vivi blev en favorit - hon satt med D i bilen, så han fick utforska alla spännande knappar och grejer.












Ds första dopp för i år vid Andra sjön i Nykarleby.













Fast sen bestämde han sig för att fara och se på "båta, båta" - kutade iväg över stranden och innan jag hann ikapp honom, hade han redan hunnit till andra sidan vägen och en bra bit på väg till båthamnen).











Vofflor vid brostuga i Nkby - yum!















När vi kommit hem och alla vilat, kom en riktigt ordentlig åskskur. En yrvaken D förundrar sig över mängden vatten med mig.













Nästa dag: Snyft!!!
















D blev helt förtvivlad då gästerna åkte vidare norrut, men då jag sa att vi ska ta fram 2-årspresenten, så glömde han dem (materialist!). Tack Barbro & co, också mamma uppskattar att svalka sig i poolen :).









Sen kom posten: en sur postfröken överräckte ett brev från skatteförvaltningen. Tilläggsutredning till skattedeklarationen. Ok, jag sparade ju min uträkning. Inte. Nervsammanbrott. Fotobehandling, bloggande - nervlugnande, överlever kanske ändå. (fast jag inte blir klok på hur det är meningen man ska få in texter och bilder på rätt ställe, i rätt ordning, j-a besvärligt och tar massa tid). Ute regnar det igen. Finska sommaren :( :( :(