Håhhåh, har många, många gånger tänkt denna vecka "jag borde ha blivit hemma för en vecka sedan...", det vill säga ännu på måndagen efter att jag hade mitt första feberveckoslut, trots att jag då var feberfri, men inte förkylningsfri. Har nu dragits med stegring och stegrande flunssa i två veckor. I mitten av veckan började tillvaron anta mardrömsaktiga proportioner, då krafterna helt enkelt inte riktigt ville räcka till mera.
På onsdagen kom farmor och farfar hit för att sköta D då jag hade extra jobb. Var hemma från jobbet både tisdagen och onsdagen, men det hjälpte inte. Jag behövdes på onsdagkvällen för att agera tjuv i förskolans teater på julfesten. Det gick bra med hjälp av febernedsättande och kaffe och jag är glad att jag kunde vara med, men det straffar sig förstås i längden. Torsdagen var jag på jobb med samma motorer - febernedsättande och kaffe - för att den asylsökande hade polisförhör på eftermiddagen och jag ville helt enkelt inte flytta på det, det var för viktigt och jag kunde inte skippa mitt fasta jobb för att vila för att kunna utföra mitt oregelbundna jobb....Men det var himla tungt och det kändes som om jag drunkar i mitt eget slem på natten och halsen bestod av rårivet kött. Mellan hostattackerna och snytandet drömde jag om flyktingar, om och om igen :). Det var alltså inte ens frågan om jag skulle stanna hemma på fredagen. I dag, lördag, har febern igen sjunkit nästan till normal temperatur, men jag känner mig fortsättningsvis flunssig. Nu tänker jag inte heller röra mig utanför huset förrän jag känner mig frisk, oberoende av vad febertermometern säger. D har också börjat hosta och det skulle inte förvåna mig om han också får samma flunsa. I morgon kväll är det lokaltvs julsändning, men trots att jag också var sjuk i fjol, tänker jag inte släpa mig dit om jag ännu känner mig såhär i morgon.
D fick också något konstigt fel på onsdagen - på morgonen kunde han plötsligt inte alls stöda sig på ena benet. Han sa att han hade ont i knäet, men jag har ingen aning om när han skulle ha skadat sig. Först när farmor och farfar åkte i går började han kunna stöda lite på benet, ännu går han och haltar. Det kan väl ändå inte vara psykiskt?! Han förknippar speciellt farmor med att mamma är borta. Dessutom säger han att han inte tycker om henne, vilket är jättetragiskt, eftersom han är så viktig för henne och hon är jättegullig med honom. Jag kan inte förstå annat än att han i sin lilla hjärna på något sätt kopplar ihop henne som "mammavikarie" och därför inte kan acceptera henne, speciellt inte om jag är hemma. Jaa, inte är de små lätta att förstå sig på.
Vi har haft jättekallt förra veckan, flera dagar runt - 20, på onsdagen - 24 hela dagen, men nu är det "bättre" temperaturer igen. Min mamma fick en julstädning i måndags, eftersom hon är änka till krigsveteran. Det hjälpte mig mycket, på tre timmar hann två personer göra en grundlig golvstädning där nere, så det åtmistone varit rent denna vecka. I varje fall ser jag fram emot friskare tider nu då de flesta måsten är överstökade.
8 kommentarer:
Oj, stackars dig! Och så jobb på allt det där. Lät inte så kul när det alltid är en massa aktiviteter strax före jul. Jag hoppas verkligen att din flunssa ska ge med sig och att D slipper den.
Vad skönt att din mamma fick en städning. Är det så för alla änkor till krigsveteranerna?
Önskar dig en feberfri och lugn helg.
Kramar!!
Taina: det var lessamt att flunsan kom nu - det var ju en massa skoj också denna vecka (och jag trivs ju också med mina jobb). Men vad gör man, när man är uttröttad hjälper det inte att säga till kroppen "jamen håll ut, om en vecka får du vila".
Det är faktiskt första gången mamma fått en julstädning, tror inte de haft det tidigare. Kan bero på att det ju inte finns så många krigsveteraner eller änkor kvar mera. Är glad att vi fick städningen, trots att jag ju också finns i huset...
Tack, snälla Taina, känns nog mycket bättre redan då jag inte känner press på att prestera något! kramar!!!
Krya på dig och hoppas D inte blir så flunssig!
Hälsn: Trollmamman
Tror de flesta barn kan vara så. Har en kompis vars dotter är mycket med sin mormor och hon kan vara dum mot henne och säga dumma saker om henne. Tror det är en kombination av att det betyder mamma är borta och att de tycker om någon så mycket att de både vill krama och bita personen. Om du förstår vad jag menar.
Å krya på dig och hoppas verkigen att julhelgen kommer med lte lugn!
Kraaam!
Trollmamman: tack, vi får se hur det blir. Han har en ful hosta och stegring, men vi får försöka ta det lugnt helt enkelt.
Anna: jo, förstod nog :). Bra förklaring!
Saltis: det är så mycket jag skulle vilja, men kände mig sämre i dag igen, efter jobbet i går kväll, så flunsan fortsätter och fortsätter...men nu får den ju göra det, då jag kan vara hemma och ta det rätt lugnt. kram!
Hoppas verkligen att det där har gett med sig nu så att du får vara frisk över jul, och att D har sluppit.
Men vad otäckt med benet. Kan man ringa någon sjukvårdsupplysning hos er? Eller ska han på läkarkontroll snart? Jag hade velat prata med en läkare om det där.
Kramar!
Marianne: julafton var helt ok för oss alla, vi kunde fira i normal ordning (dvs helt lugnt vi tre). Hörde av en som jobbar med barn att det är normalt med konstiga besvär med barn - troligen var det växtvärk (som han vakande och grät av några nätter efter), kanske i kombination med en kommande flunsa. Kroppen sa till honom att ta det lugnt och han lydde! På söndagen gick han helt normalt igen - skulle det ha varit problem då än, hade jag tagit honom till läkaren på måndagen. Kramar!
Skicka en kommentar