Happy New Year!

May 2008 be a year full of hope, joy, friendship, good health and love, for everyone everywhere!

Vad bra det blev!

Några veckor före jul fick jag ett litet stänk av "singel-storhelgsangst", blev rädd att vi sitter ensamma hemma hela jul och nyår. Sen glömde jag tack och lov bort att vara orolig och nu har det varit jättebra - efter min vilodag har vi varit bortbjudna varje kväll till släkt och vänner, i går bjöd jag själv en vän, som ställer upp i ur och skur, och hennes familj på "gourmet-middag", dvs hämtade pizza från lokala caféet :). Kände mig inte riktigt redo att kocka festligt för flera ännu. I dag var vi hos min kusin i Ylihärmä, D sov hela vägen hem, vilket inte var så länge. Så i kväll somnade han 21.15 - hurraa! Våra rutiner har varit lite hit och dit - i går kväll somnade han halv tolv (och jag). Jag hoppas att vi småningom ska hitta tillbaka till mera normala vanor. Nu är jag så "mätt" på socialt umgänge, så jag tror inte det blir svårt att ha ett lugnt nyår hemma. Kan sikta in mig på att bli du med året som gick och förbereda mig för det nya som kommer. Det är så trevligt att veta att det är mycket skoj på kommande i januari - Ds rum ska byggas, eller egentligen ska ett rum balkas av (har börjat få lite idéer om färger och inredning), jag ska få gäster och sedan troligen åka till Hfors. Dessutom fick jag två goda nyheter i dag - jag mister inte mitt vårdstöd och jag fick veta hur jag får diskmaskinen att fungera igen. Det var bara att starta den igen :(, genant, men som tur var behövde ingen komma hem och konstatera det, det räckte med att få tipset per telefon. Tydligen hade diskvatten runnit in fel väg och jag visste inte att det inte rinner ut utan att pumpen är igång...Nu ska jag dra nytta av en lugn stund framför tv:n. hejdå!

Framåt

I morse skjutsade jag D halvvägs till Kby, och för första gången sen D föddes har jag haft en hel dag hemma utan några andra måsten än mat och dryck! Jag har ju varit utan D tidigare, men det har alltid gällt jobb eller nöjen, nu märker jag hur oändligt skönt det är att bara få vara hemma och göra eller inte göra det som jag känner för. Badade och läste min julklappsbok till mig själv: Vägen till kraft - Snabbmat för själen, Barbara Berger. Där emellan vilade jag helt enkelt, har spelat Gregorian Chants och nu spelar jag en julcd med danska Lene Siel, som jag en gång fick i present. Och skriver på datorn :).


Är full av goda föresatser - känns som om det var första dagen på ett nytt år! Har redan fått en massa aha-upplevelser av boken. Tror att den går mycket i "The Secret"-anda (som jag inte ännu hunnit med). Men redan nu har boken hjälpt mig. Blev väldigt besviken över en relation i går, en relation som jag hade hoppats skulle ha lappats ihop av julfrid, men som jag insåg inte gjorde det. I badet, då jag låg och läste, kunde jag släppa om mina arga och sårade tankar och skicka iväg en vit flagga. Jag vet inte om den leder till resultat, men i allafall har jag öppnat en väg mot försoning. "Råkade" se ett avsnitt av Oprah för en tid sedan, där hon hade som gäst en präst som börjat en "rörelse" som går ut på att helt enkelt sluta klaga. Det hörde till ett armband, som man skulle byta till andra armen om man "förföll" till klagan och fick börja om på nytt. Jag ska försöka anamma grundtanken. Nappa tag i mina tankar, när de ger sig av i negativa banor och försöka fokusera på det positiva. Sköna, positiva sista dagar av 2007 till er alla!

Jul

Här kom vi igång med julfirandet. Blev lite spännande först - ljusen började inte brinna, och det var söndagkväll (inga butiker öppna...). Hittade tre extraljus, vilket räckte - efter att det tredje ljuset byttes ut, blev det äntligen ljust i granen, pust! Julafton söker sina nya traditioner, var riktigt villrådig mitt på dagen, visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Vi hade redan varit till gravgården (inte samma stämning förstås, när det var ljust och halvstorm, så man knappt fick ljusen att brinna....), för D skulle ju sova på eftermiddagen och sen skulle vi äta före julgubben kommer. Kalle & co uppskattades av den unga generationen och fick ett nytt skimmer för den äldre av de förtjusta utropen...Maten uppskattades däremot inte, endast skinkan dög. Men sen kom HAN...

D var inte alls rädd för den glada tomten (kände han månne igen rösten...?) - D agerade tomtenisse och samlade sina egna grejer i en hög på golvet och fördelade de några andra paketen till mommo och mamma :). Men mamma har börjat undra om tomten faktiskt finns på riktigt - han gjorde ett extrabesök dagen före julafton. Så länge vi var i badet hade han (hon?) lämnat ett paket på köksbordet och ännu vet jag inte vem det kan vara som lämnade det?

Vilka fantastiska presenter D fick - tack till faddrarna och barnvakterna, ni skämmer bort oss!! Konsumtionshysteri? Så kan man se det.... Men jag är jättetacksam för att D nu fick nya, fräscha leksaker att leka med (har satt bort de gamla, kanske jag plockar fram dem till sommaren :), det hjälper mig och dessutom fick han sådana som han verkligen gillar - bilar, traktorer, duplo, och som speciellt mamma gillar: böcker och cds (gav mig själv en dvd-spelare i julklapp i praktiken, handlade den redan för en månad sedan, men fick den i gång först de senaste dagarna!). Den gröna traktorn var min partner i dubbelsängen i natt...den var lite för stor för att sova med D. Jag var klar för sängen redan kl nio (spänningen hade tydligen tagit ut sitt :), medan D var så uppspelt så han inte fick sömn förrän någon gång efter tio, men halv elva sov vi alla tre gott (D, jag och traktorn)!

Dan före...

Välkommet besök på förmiddagen - fadder Sonja med flickorna och Serena. Nästan så jag kunde tänka mig att skaffa hund, vilken underbart snäll, vänlig och vacker hund!!! Men att få D och hund på samma foto....D är nu just precis som katterna var förr. Rusar fram till kameran med detsamma.

Julgranen dök upp vid lunchen (tack Ralf, what would I do without you!!)- det var otroligt spännande för D (kanske det faktum att den kom på traktorkärran var ännu mera spännande). När han vaknar efter sin tupplur blir det skoj (kanske...), då ska granen kläs! Ds mössa ser lite konstig ut - det finns reflex i den!

Fick en glad överraskning i dag - min ena orkidé har valt att slå ut lagom till jul!

När jag skulle ut och fota snön undrade jag vad som fanns i tofflorna...hos oss är det mössens julafton varje natt. Allt som lämnas framme används som förvaringsplats för solrosfrön :(. Ja suck, bara vi överlever denna vinter, så blir det svårare tider för mössen nästa vinter, då vi hoppeligen har två alerta mössfångare i huset :).

We got a tiny bit of snow today after all!!!

Green Christmas

It looks like we're not going to get a white Christmas this year. I'm not too upset about it, instead we have a gorgeous full moon and frost on the ground (and iceflowers on some windows...). The houses (and gardens as well) in the village are a joy to watch, Christmas lights everywhere. I love to drive around and just watch all the beautiful lights. This is the best time, the build-up before Christmas. This year I'm actually on time with cleaning, gifts and cards. Now I can just sit back and enjoy it all. And this year Santa should be visiting us as well - for the first time in....maybe over thirty years! That is a thing to look forward to :). Happy days-before-Xmas!

Konsert

I kväll var D och jag på vår första konsert tillsammans (eller ja, med honom utanför min mage :) - vår ungdomsorkester spelade i kyrkan. Var lite spänd över hur det skulle gå, eftersom konserten var rätt sent (19), men som vanligt blev det helt annorlunda än jag hade tänkt mig. Hade sett hur D sitter i min famn, kanske lite förskräckt över det höga ljudet från orkestern, mamma får peka ut instrument osv. Under de cirka 1,5 timmarna vi var där, satt D cirka två minuter i min famn. Han trivdes bäst i mittgången och det råkade finnas en trevlig pojke (kanske 8), som kittlade honom på huvudet, och följde med hans aktiviteter, vilket förstås var jättekul för D. Jag satt mest på nålar över vad han ska hitta på. Det var helt ok, tills orkestern skulle spela en av mina favoritsånger - "Gabriellas sång" ur "Såsom i himlen". Just då bestämde sig D för att testa akustiken i kyrkan med ett gällt "iiiiii" :( :( :(. Nappade upp honom och for på en liten promenad bakåt i korset (heter det väl, sidodelen av kyrkan...). Hade tänkt banda med min lilla kamera, men fick bara en liten snutt. En sak jag har lärt mig - fotografering och barnpassning går mycket dåligt ihop.....Men ALLT HAR SIN TID, kanske jag undermedvetet lär mig mer av fotograferingen via mina dåliga snabbisar....Nu ska jag se om jag skulle lyckas sätta ut stumpen jag lyckades banda, medan jag höll ett öga på D! Solist är Victoria Lassander (granne och barnvakt :).

Ingen kväll är den andra lik

Har haft sköna dagar, riktigt njutit av att städa! Det hade hunnit samla sig så mycket grejer här och var, nu fick jag gjort en riktig genomgång av hela huset. Tyckte att jag också var i form att ta itu med Ds sovvana på kvällen. Var uppeldad av det faktum att barnvakten i måndags hade lagt ner honom i sängen efter lite läsning, sjungit en sång och så hade han somnat. I tisdags bestämde jag mig för att NU ska här fås ordning på torpet med mamma också. Sju gånger kom han ur sängen, innan han sen slocknade halv elva, men då stod jag i fotändan...Nästa kväll hölls han faktiskt i sängen, men jag testade inte ens att smyga bort, förrän jag hörde att han somnat, klockan tio. I gårkväll trodde jag då att saken var biff, satte honom i sin säng, sa natti, natti och gick bort. En timme senare, efter att jag tappat räkningen med hur mångte gången han klivit ur och kommit traskande ur sovrummet, fick jag släcka och krypa till sängs själv, helt utmattad och för arg och trött för att ta upp kampen. Ikväll försökte jag inte ens, läste med honom i min säng, satte honom i sin egen då han verkade trött och låg bredvid i min - och simsalabim, så sov han redan klockan tio! Jag klarar inte av detta med "han ska somna i sin egen säng, på egen hand", jag kapitulerar...Supernanny får säga vad hon vill.

International coordinator

- vad sägs, skulle det inte vara en titel som skulle sitta som hand i handske för mig?! I går när jag låg i badet läste jag några tidningar jag inte hade hunnit med tidigare, och i en av dem fanns en jobbannons, som jag i allafall ska ta reda på mera om. Jag är rädd för att tjänsten är på fel ort och kommer för tidigt för mig, men man kan alltid fråga, och kanske, kanske något liknande skulle dyka upp om ett år igen....

Jullov!

NU börjar mitt jullov - AAAAHHHH! Flyttade just fram en intervju med två månader, en intervju som skulle ha inneburit att jag skulle ha varit tvungen att läsa en massa böcker under jullovet. Nu har jag ingenting jag måste hålla i minnet eller förbereda mig för, förrän 3.1 - och det är ju först nästa år :). Ringde reparatören om diskmaskinen, jag gav upp, nu får någon med starkare muskler ta vid. Till höger ett par vantar jag föll pladask för på julmarknaden i söndags. D är också väldigt förtjust i dem :). Ha en bra julförberedelsetid, alla ni som läser!

Who are you?!

As you may have noticed, I finally managed to get the Sitemeter working on this blog. Now when I checked the results, it claims that there is an average of 34 readers PER DAY here?!?!?! I have a few valued readers who write comments - but that is about 10 in all! Now I'd really like to know, WHO ARE THE REST OF YOU?! Could you please give me as a one-year gift ( I have my first anniversary with this blog today) a comment, those of you who ordinarily don't comment, or have never commented here - that would really make me happy. Thank you - and again, thank you again to those who often take the time to drop me a line!

Måndag

Jag har inte tyckt det varit något fel på måndagar. Men i dag har dagen levt upp till sitt rykte. Diskmaskinen har inte släppt ut vatten, jag har försökt få ut vattnet på egen hand och till sist försökt dra ut maskinen, för att komma åt avloppet. Inget har lyckats. Sen försökte jag reparera en klänning jag tänkt ha i kväll i tv-julsändningen (banden baktill har lossnat). Var nöjd med reparationen, tills jag skulle stryka klänningen - hade sytt fast linningen också. Sen har D spottat vatten på golvet, stulit choklad och till sist suttit på bordet och gallskrikit (inte gråt, bara rösttest :( då jag försökte skriva anvisningar till barnvakten. Dagen har stretat emot, jag kan bara hoppas att allt djävulskap har fått sitt så allt går bra i kväll. Håll tummarna!!!

Senare: jag har undrat varför vår telefonräkning för den fasta telefonen är rätt stor, i kväll fick jag delvis en förklaring. Medan jag försökte smeta make-up på mig så fort som möjligt (blev förstås sen) hörde jag hur D, som jag hade tänkt skulle roa sig med att titta på tv så länge, igen en gång tryckte på högtalarknappen på telefonen. Det händer sådär femtio gånger per dag...denna gång hörde jag efter en stund en klar röst säga "the number you have dialled is incorrect"....Jag får inse kalla fakta, det går helt enkelt inte att ha telefonen på telefonbordet.

Sändningen då...det är inte bra att fundera på hur i hela fridens namn man ska få en diskmaskin att fungera igen på väg till direktsänt i tv. Jag fick kortslutning efter första intervjun med Lucia och tärnorna. Satt och lyssnade på när de sjöng (väldigt vackert) och påminde mig om vilket nästa programnummer är - och glömde helt totalt att tacka flickorna och önska dem god jul. I stället sa jag direkt "och nu så ska vi se...." med följden att kameramannen inte alls hann med och det blev ett konstigt stirrande innan de fick igång bandet för följande programinslag. Själv frös jag helt till och fick inte ett ord till ur mig.....Oj och voi. Men de andra programpresentatörerna är rutinerade och skötte sina inslag mer än galant, så jag får trösta mig med att de uppvägde...och sen hoppas jag att det på något sätt går att frisera fadäsen tills det blir dags för repris.

ja jo, och så fyller ju Jemaya-bloggen ett år i dag. Jag ska äta lite tröstchoklad ännu i kväll och fira på det sättet - drack två koppar kaffe på Ny-tv och somnar säkert inte än på många timmar (dricker inte annars kaffe!). Hade faktiskt tidigare tänkt skriva lite om året som gått, men nu blev det ju en sån här dag. På dagen då jag skulle skriva, fick jag som svar "server error"... Kanske denna dag varit rätt representativ för hur jag kände mig då jag började blogga här. Jag var ju rätt upp och ner då. Jämfört med den rätt paranoida känsla jag då hade, mår jag strålande i dag. Egentligen har jag inte mera behov av att vara "anonym", känner inte att jag behöver vara rädd för att bli funnen. Ibland har jag också funderat på att gå tillbaka till bloggen.fi, men det skulle säkert inte bli lika där mera heller, så jag fortsätter tillsvidare här.

Glada tider

I lördags var D 7 timmar hos sin far. Jag hade en jättebra dag med möjlighet att föra presenter till folk jag tänkt på (födelsedagar etc), massa med shopping (CM i Kby är toppen!! Bord + stolar, krittavla, träbil med massa grejer - till D, tänkte inte få in allt i min lilla bil efteråt!), naturupplevelser (två hjortar, tror jag - rådjur har väl inte vitt under svansen? - sprang över vägen då jag körde mot Jstad, men behövde inte bromsa) och sällskap till lunch och kaffe (det var trevligt Maggi!! Behövde inte äta mera på kvällen :)). Det var bra att jag hann hem tills D var tillbaka - men hann faktiskt dammsuga ännu också. Var mycket, mycket nöjd med min dag. Märker att när jag bättre hinner med och har möjlighet att både vila och få göra något skojigt, så får jag mera energi att ta itu med saker och ting som blivit liggande här hemma. T.ex. i dag målade jag en stolpe i farstun, som jag tänkt på i flera månader. Det tog ca 15 minuter!! Sen åkte jag på julmarknad till Munsala, medan D sov. Visste att med honom med, blir det svårt att koncentrera sig på julklappshandlandet. Var mycket nöjd med "fångsten", har så gott som presenter till alla nu :) (köpte en bok till mig själv i går :) ).

Jullunch

Tack vare min snälla granne, fick jag äta gratis jullunch på Funkis i torsdags (lokala caféet med mat) - tog med hela familjen, så slapp jag fundera på matlagningen helt och hållet. Maten var underbar, men matron kunde ha varit snäppet bättre. D satt först och tittade förundrat på alla människor där och sedan skulle han ju börja inspektera allt på bordet. Men det gick ändå tämligen bra, en ängel med två egna barn kom till undsättning med två pepparkakor, så jag fick ätit färdigt. På bilden roar han sig med att riva sönder bordsduken (papper...). Men det var uppfriskande ändå, och härligt att få sätta sig till dukat bord.

Hälsoöversikt

Som pricken på i fick jag dessutom "magafari" (= magsjuka). Natten mellan måndag och tisdag sov jag knappt alls, trots att jag inte behövde springa på toaletten bara några gånger. Misstänker att jag får skylla mig själv för den smittan, D hade nämligen lös mage på måndag, ville inte riktigt äta något och fick kräkreflexer. När jag försöker minnas tror jag faktiskt att jag åt upp hans lunch....när huvudet är dumt får kroppen lida. Så sant, så sant. Som tur var blev det inte värre för Ds del och jag har också haft värre magsjuka, men i går gick jag omkring som en zombie. Bra att jag orkade det allra, allra nödvändigaste tills jag på dagen sov tillsammans med D. Sen var det lite, lite bättre. Det har blivit minimalt med frisk luft för honom de senaste dagarna, däremot mycket, mycket tv. Han har varit nöjd, och jag har överlevt (har legat med honom och tittat på videon och barnprogram) - är lite rädd för hur jag ska kunna avvänja honom sen då jag är fullt frisk igen....snorig och yr i bollen är jag än, men kan i allafall fungera normalt.

Tre toast med ost om dagen skulle säkert göra gott för linjerna i längden, men i dag har jag nog fått tillbaka matlusten igen....Var i går och tog en massa blodprov, för att se att jag inte har något värrfel, som kunde åtgärdas, men det var som jag gissade. Virus. Ser man till alla värden borde jag vara frisk som en nötkärna: hemoglobin 155, kolesterol 4,6 allt annat normalt. Varför känns det inte så då?!

Men: Jag tror att jag går mot bättre tider. Dessa flunsor är ett resultat av att jag inte kunde vila, då jag behövde det, dvs just då jag fick som mest jobb, då slog flunsa ett till. Sen blev det en ond cirkel, som kulminerade i spänningen över det nya kontraktet. Nu har jag insett att så länge jag själv sköter D, klarar jag inte av att jobba. Som jag sa till min mamma idag: lastenhoito ei ole lastenleikkiä - ungf: att sköta barn är ingen lätt sak. Jag tycker det är fuktansvärt tungt med bataljerna med D - och jag inser ju att detta är bara början på vad som komma skall. Som ett exempel, lunchen i dag: jag hade fixat mat jag vet att D gillar. Gillade han det idag? Svar: nej. Jag fick inte in minsta lilla sked. D skulle ha ostkaka. "byyääää, kakka, kakka" (=kaka) och uppfodrande pekande mot skåpet. Jag kunde förstås ha gett efter, men sen hoppar ju Supernanny och andras förmaningar in "säger man en gång nej, ska man inte ge efter" (har försökt hålla hårt på att de salta ostriskakorna bara är mellanmål). Så jag bestämde mig för att inte ge efter. Till sist blir jag själv förbannad, när killen sveper allt från bordet på golvet. I dag tog jag honom helt enkelt bort från bordet, satte honom på soffan och gick bort själv för att äta. Försökte på nytt då han lugnat sig. Samma resultat. Till sist beslöt jag mig för att helt enkelt låta honom vara utan mat, och började byta sittdynor (där man såg de senaste veckornas meny). Det var såklart mycket intressant för D och till sist satt han på de gamla dynorna på golvet och jag lyckades då få i honom lunchen.

Mat och nattande - prövostenar numera. I går tänkte jag också försöka få honom att helst somna i egen säng. Lyfte honom om och om igen tillbaka. Under gråt och tandagnisslan blev han och ligga till sist och jag hörde att han somnade...för att efter någon minut vakna och gråta helt hysteriskt. Vad gör en mamma? Låter honom komma i sin säng och tröstar - och killen somnar direkt. I varje fall har han nu börjat sova hela nätter i sin säng, efter att han får somna i min säng. Så kanske vi sakta, sakta är på väg tillbaka till de fina rutiner vi redan hade i flera månader. Men det är jobbigt att gå tillbaka, när vanor man hunnit vänja sig vid tas bort. Det var så oerhört skönt att få sitta, vila och titta på favorittvserier på kvällen - nu då jag smyger mig upp tillbaka halv elvatiden, finns det sällan något jag verkligen skulle vilja se (och jag orkar inte läsa, inte heller datorn är bra den tiden, man piggnar till för mycket...). Hoppas jag snart får min video tillbaka, som nu är på reparation. Får så lov att börja banda favoriterna och titta på dem senare på natten. I slutet av januari ska hans eget rum byggas, då ska nya rutiner till....

Jag vet inte om andra mammor har dessa problem, men jag tycker att detta är hittills den jobbigaste perioden (förutom den första tiden då D hade magproblem och grät i timtal på kvällarna/nätterna). Kanske det är för att jag själv varit så trött, att jag kanske själv bidragit till konflikter och inte varit tillräckligt kreativ för att hastigt lösa dem. Eller kanske D trilskas just för att han märkt att jag varit så trött...Hur som haver. Jag märker ju att jag inte klarar detta utan att koncentrera mig till fullo på uppgiften. Och i bakhuvudet finns rädslan - klarar jag ens av det då?! Men jag tror det blir bättre, lugnare tider framöver och jag kommer ju att få mera tid för mig själv då D är hos pappan. Och snart är det nytt år. Nya energier. Ett år äldre - kanske lite visare av erfarenheterna och hoppeligen lite klokare?! I varje fall, en chans att ta nya tag och hoppas på bättre tider och hälsa.

Grattis Barbro!

Här kan ni läsa om fadder Barbros hedersomnämnande (foto på D :)!

Snörvel 4

I kväll hade jag stegring igen. Tänker pröva på en medicinering, som jag vet att några bekanta sysslar med - cognac. Är jag inte bättre till måndag, får jag nog börja söka mig till läkare, jag orkar ju inte fortsätta på detta vis. Det blir en ond cirkel - då jag inte är i skick, blir jag jättetrött av de vanliga rutinerna som ska göras, men blir inte bättre av att vara tvungen att göra dem, dvs sjuk igen. Börjar riktigt se fram emot att D är borta hela dagen, nu just skulle jag inget hellre vilja än att få ligga i sängen några dagar! (obs - flaskan på bilden är en miniatyr sådan, glaset ett snapsglas. Tänkte inte svälja ett mjölkglas, fast det kanske skulle behövas för att ta kol på alla bobbor i kroppen).

D somnade faktiskt redan 21.45, efter bara cirka en halvtimmes oroligt sprättande hit och dit. Därför passar jag på att skriva nu, då jag äntligen har lite tid för det!

Julmarknader!

I morse bestämde jag mig för att jag SKA på julmarknad i år, trots huvudvärk och försenad start på grund av allt möjligt, kakkablöja, glömd tvättmaskin etc. Hemmet skrek också efter dammsugning och uppröjning, men jag struntade blankt i det. Visste att om jag stannar hemma, tycker jag bara synd om mig själv för att jag känner mig så trött och vissen.

Första anhalt: Topelius hemgård i Nykarleby. Marthorna bjöd på glögg och sålde olika saker (i huset bredvid, syns inte på bild). Hade problem med skärpan hela dagen (inte så bra att knäppa i farten...här har huset också börjat luta, men kolla hellre in Nykarlebystjärnan i bågen framför huset :).

Tro, hopp och kärlek (ordning sett från kyrkan i centrum) hänger över Storgatan i Jakobstad varje jul.

Gammaldags torg, proppfullt med folk - fick parkera vagnen och bära runt på D för att komma fram...men det var ju trevligt att vara ute i vimlet en gång, och se vänner och bekanta!
Hade tur som stötte på vänner på stan, fick sällskap och hjälp med lunchen, på vietnamesisk restaurang. Fadder Barbro ställer upp i ur och skur - men här ville D inte sitta i famnen. Han ville charma en tre-åring vid bordet bakom i stället!

Jultårtor

På självständighetsdagen kände jag för att göra jultårtor - och nu hade jag en liten hjälpreda, så det gick jättesnabbt! Som tur är fattade han inte riktigt tycke för tårtorna än (more for me!) - kan bero på att de blev lite degiga i mitten....men dög bra åt mig!

Stackars mommo

Sån här "ögonskugga" fick mommo av fallet med vagnen....som tur är har hon inte haft värk, bara blåmärken. Hon är verkligen värd sin två-veckors rehabilitering, som hon far på 10.1!

(to any English-language readers out there - grandma hasn't been beaten up, she fell as a result of trying to catch the pram tipping over due to little D getting up and jumping around...)

Fest för 90-åringen

Det blev ändå rött och tajt för mig i gårkväll - kände att jag ville ha färggrannt och piggt, inte svart och dystert (fast säkert stiligare). Men det blev lite besvärligt med en underklänning som åkte upp hela tiden (modell åtsittande korvskinn för att hålla fläsket på plats). Var hemma kvart före 2 (orkade så pass länge med kaffe och cokis :), och den festliga alkoholfria drinken på fotot!) - då sov både barnvakt ( what would I do without you, Barbro???)och barn, fast han vaknade förstås direkt och sen hade vi lite nattrumba med egen säng - mammas säng - egen säng - mammas säng, mammas kapitulation kl 4, sömn till halv tio. Härligt!

I dag uppskattar jag en vilodag mitt i veckan på vår självständighetsdag. Orkar inte med alla krigsminnen som alltid är obligatoriska denna dag. När jag var liten/ung babblade min pappa på om kriget som om det varit ett stort äventyr (tror det var hans sätt att "överleva" det) och jag blev bara trött på att höra på. Han var alltså med, blev skadad i flera repriser och hade granatskärvor i kroppen lite här och var som minnen för resten av livet. Kanske jag orkar sätta mig in i vad som hände när jag blir äldre och får mera distans . Då ska jag läsa "Okänd soldat" till exempel. Nu hoppas jag på att kunna läsa andra sorts böcker de lördagar D är hos sin pappa. Känns redan bättre att tänka på det!

Att skiljas är att dö en smula

oj, vad det blev tungt med det nya kontraktet igen (var väldigt spänd i flera dagar före igen!). Inga gräl med pappan, men vi var av olika åsikt om längden när D är hos honom. Jag hade varit i kontakt med en familjeterapeut för att få rekommendation om just detta och fick höra att kortare besök är bättre medan han ännu är liten. Men jag fick ge mig hos barnatillsyningsmannen i går. Jag satt och suckade och våndades, men insåg till sist att jag var för rädd. Träffarna har gått bra och förutom det faktum att Ds sovtider rubbats så att han ofta varit rätt upp-o-ner på kvällarna när han varit k-by, så har jag inte tyckt att han "lidit". Så nu kommer han att börja vara sju timmar framme, jag för på morgonen och pappan hämtar hem. Jag ville ha det så, så att jag inte behöver köra så mycket (blir längre om jag skulle vara tvungen att köra fram-o-tillbaka till jstad två gånger - där vi bytt de senaste månaderna) och får lite mera frihet. Vill jag shoppa och träffa vänner, så får jag göra det, men är jag trött eller hushållet håller på att rasa ihop, så får jag fara direkt hem och göra vad jag vill där. Det som var verkligen positivt var att jag tycker att den ilskna spänningen mellan Ds pappa och mig nu var borta. Jag försökte vara tydlig med mina känslor, att jag vill Ds bästa, men medgav att jag kanske är överbeskyddande. Han kanske äntligen förstod att det inte var för att jävlas med honom som jag inte velat gå med på allt. Nu fick han som han ville, och vi hade ett kort trevligt samtal efteråt över Ds vanor. Det kändes bra, jag vill inte se honom som min fiende, och vill inte heller att han ska se mig på samma sätt. Vi går säkert mot ljusare tider. Men samtidigt sörjer jag att mitt barn redan börjar sin väg ifrån mig. Melodramatiskt...låt mig bara bli van med tanken, så blir det nog bra!

Det som känns hemskt är att D kommer att vara hos pappan juldagen. Jag hade så sett fram emot att få ha en lugn och rolig jul, nu då D förstår mera av vad som är på gång. Istället bryts hela helgen av att jag igen ska sätta mig i bilen. Och jo, jag vet att pappan har rättigheter, men inte är det roligare för det. De tre sista veckoslutet av december får jag hålla på och skjutsa D. Faktum är att jag tycker det varit jobbigt, men ändå vill jag inte att han ska vara borta från mig. Skulle jag få välja, skulle jag skaffa t.ex. au pair som hjälper mig här hemma, så jag får mera tid och energi till att vara med D. Kanske jag ändå skaffar au pair....tillåt mig drömma: lång, mörk, manlig (såklart), gudomlig kock, roligt sällskap, a shoulder to cry on, kan ni tipsa var man hittar sådana au pairs???

Äntligen fick jag också tag på dagvårdsinfo. Har beställt ansökningsblanketter, med två veckors varsel kan jag sätta D i dagvård, men det betyder att jag mister hemvårdsstödet, även om det skulle vara deltid. Och nu just har jag ju inte alls mycket jobb, så jag behöver nog stödet. Jaaaa, det är mycket att fundera på. Men som tur är, är det ingen panik, jag får i lugn och ro fundera på hur jag ska ordna saker och ting. Och börja läsa platsannonser...

En sak att ta hänsyn till är det faktum att min mamma kanske inte klarar av D så bra när han blir större. I går var det meningen att jag sätter D och sova och sticker iväg på ärenden och kontraktskrivandet, medan mommo är med D. Senare på eftermiddagen skulle kusinsflickorna komma som barnvakt. D var inte med på noterna, tyckte han inte alls var trött. Jag funderade på att ta med honom, men det fanns så mycket ärenden och han skulle ha gjort allt långsammare, och när mommo sa att hon nog lyckas få upp honom i vagnen för att sova, så åkte jag iväg. På kvällen noterade jag att det såg ut som om mommo hade sot i ögonbrynet - det visade sig vara en ordentlig blodfylld bula. D hade stigit upp i vagnen, den tänkte välta, mommo hade försökt ta i, halkat själv (har dålig balans) och fallit framstupa på golvet. Vagnen hade också vält, men D hade hållit i sig och bara promenerat ut - och räckt mommo glasögonen, som flugit iväg. Det är inte första gången hon fallit när jag inte varit hemma (faller aldrig när jag är hemma!?). Hon säger själv att det bara var en olyckshändelse, men ändå.

Är det åldern...men jag tycker att saker och ting så snabbt förändras. Nyss har man kommit in i vissa rutiner, så funkar de inte mera alls och hela paketet måste omplaneras.

Nåväl, i kväll tänker jag inte mera på allvarliga saker. Jag ska nämligen ut på restaurang!!! Sitter här i tajt röd långklänning med silverglitter. Som jag troligen inte kommer att sätta på mig i kväll, för den är FÖR tajt. Men det känns bra såhär också :), påminner mig om mina salsadagar. Suck. Nu tror jag att jag skulle se ut som en medelålders kvinna som glömt att hon inte mera är 20, snyft. Men jag ska ännu kolla med barnvakten när hon kommer, vad hon tycker. Blir det trist svart lång sammet, eller häftig röd ..ööö, vet inte materialet, men det ger efter...nu vaknade D, kan inte tänka. Trevlig självständighetsdag!!!

Tack till Lotta och Ellinor för trevliga foton på D! Och jag som var rädd att han inte alls skulle få ögonfransar på BB, då de inte alls syntes till :). Sista fotot tog jag själv i lördags, då D inte alls ville börja vakna, fast vi skulle iväg till hans pappaträff.

Pietarsaari

I began my day in psaari in a café, with this winter's first "joulutorttu" (kind of cake we
only eat for Christmas). Then there was a small Xmas market in a garden/museumarea. Had a nice lunch with a friend...and now I have a little hel0per0 :) in my lap, gotta go . Glad lillajul!

Rapphönor

(sorry , don't know the name in English of these visitors this morning. When I just now checked the temperature, I got a bit of a shock: - 11 degrees C, coldest so far this winter!)

Då jag skulle ut med D i morse, tvärnitade jag i farstun och rusade upp efter kameran. Åtta stycken rapphönor hade nämligen lunch i trädgården.

Fotona är tagna genom mitt vindsfönster, och dessutom hade jag ställt in kameran fel! Men jag har inte sett dem såhär bra tidigare, så jag tyckte det var jätteskoj (fabian vad det ska vara svårt att få texten dit man vill ha den....).

Annars är detta första dagen på mycket, mycket länge som jag haft möjlighet att göra vad jag vill, istället för vad jag måste, då D sover. Har varit lite orolig i själen (och D snappade förstås upp det i morse, drog ut saker, spillde vatten, föll från stolen....), för på tisdagen är det dags att göra upp nytt kontrakt igen. Skrev mitt förslag i början av veckan, men fick svar av pappan först i går kväll. Det var inget dåligt meddelande, men jag märker att trots att jag vet att vi inte borde ha något att gräla om, är det som om kroppen inte skulle tro det utan förväntar sig det värsta, att det ska bli lika hemskt som i fjol vintras. Direkt D somnade gick jag upp, har spelat min reiki-skiva, tänt ljus, gav mig själv reiki - och har skrivit på bloggen. Nu känns det bättre :). I morgon ska D träffa sin pappa igen och jag tillbringa dagen i Jstad under tiden.

"Flatland"

Once in a while I get a message from friends abroad that they looked at photos in my blog "but couldn't understand what I wrote" - this is for you. With comments in my blog in English, there will be more posts in English - it's as simple as that :)!

Since people seemed to like my previous photos, I got encouraged to take more! The one to the left is from the same day, today it's been very, very dark. But fortunately we've reached the time of the year when iwe're "allowed" to put up Xmas decorations. I'll start when D wakes up! I try to be outside with him in the "morning" (we've become very lazy....aren't ready to go outside until about 11 o'clock! And then it's soon lunchtime!). I'm so glad we have snow, there is more to do outside, and it brightens up the days when there is no sun. But of course I have something to complain about as well...there are no hills! I've been desperately trying to find a small hill for D and his "pulka " (=the small red thing he sits on). Finally I had to try to build one in the yard. I guess it's an ok size for D, but it's not a very practical one, since I have to lift him up to the "top" and he is down in one blink! In the top photo, where the trees are, there is a river. The riverbank is quite steep, but when I was small, we slid down it with plastic sacks filled with straw (those were the best ones!). But that was quite hazardous, and far too steep for D. The river is also quite dangerous. There is quite a strong stream and the ice doesn't get thick enough to walk on until it's been very, very cold for a long time. So I think we'll stay clear of the river for as long as it's possible. Oh well, when there will be more snow I'll try to build a bigger hill in another place in our yard.

Projektmänniska

Jag fick en aha-upplevelse häromdagen då jag läste en artikel om ett (intressant) par som flyttat från Los Angeles till Munsala. Kvinnan beskrev sig själv som en "typisk projektmänniska". Det riktigt sa "klick" i mig. Jag har aldrig tidigare kommit att tänka på det, men det är ju jag också! Jag vet inte om det är läraråren, som gjort det starkare, men jag trivs med saker jag kan se ett slut på och tror jag behöver den rytmen - med jobb behöver jag veta att något tar slut, att jag avslutat t.ex. en kurs, ett projekt. Därför har det känns extra-stressande med högskolestuderandena, som inte tycker en deadline är något att bry sig om. T.ex fick jag en uppsats ännu i juli - kursen tog slut i ...april, vill jag minnas! Sådant stressar mig, att vara tvungen att "riva upp" ett avslutat projekt, gräva fram den kunskap man behövde just då. Denna gång skickade jag helt kallt vidare uppsatsen till den som har kursen nästa år, för jag är ju inte ens anställd där mera, bara under kursens gång.

Dethär "projekt-levandet" är ändå något som genomsyrar allt jag gör, har jag märkt. Som nu, det var viktigt för mig att få tänka "detta är den sista artikeln jag skriver i år, nu ska jag koncentrera mig på D, hemmet och mig själv". Det är väl också det att som frilans har man jättesvårt att planera sin tillvara, plötsligt dyker en uppgift upp, eller flera. Före D var det mest spännande och stimulerande när man inte riktigt visste vad som kommer att hända och jag njöt av alla nya och överraskande uppdrag jag fick. Nu märker jag att jag inte riktigt klarar av det mera. Om ett drygt år måste jag på allvar börja söka "ett riktigt" jobb, ett med lite mera säkerhet och fastare tider, helst ett halvdagsjobb till att börja med... Tips mottas med stor tacksamhet :)!

Bloggaction

Orsaken till att jag blev lite nedslagen här sist och tänkte att ingen läser mig mera, var att jag kopplat mig till en s.k. "sitemeter" som ska avslöja hur många som läser min blogg. Nu vet jag att den inte funkar, för den påstår att ingen varit inne på min blogg de senaste tre veckorna, och jag har ju kommentarerna som bevis!

Här till höger sommaren sista rosor, som jag plockade i höst innan frosten (en tid sedan...) - som ett tack till alla er som faktiskt tar er tid att kommentera och därigenom förgyller min vardag lite grann varje gång. TACK!!

Vintervyer etc

Det verkar inte vara så riktigt mycket action här på min blogg, men jag skriver nu ändå :) - I'm talking to myself again....hope they´re not coming to take me away...hahahoho...Nåja, här några bilder från i dag - härligt väder. Blev så inspirerad, så jag tänkte att jag tar sparken till butiken, men svängde om redan efter några hundra meter - det var en isande motvind, som varken D eller jag gillade. I stället sparkade jag iväg åt andra hållet och hälsade på C i stället. Mycket trevligare :).

Den senaste veckan har varit rätt mardrömslik på kvällarna. De fina sovrutinerna har plötsligt varit som bortblåsta. Jag har helt enkelt inte fått D att somna. Några gånger har han varit vaken till elva-halv tolv, eftersom han knallat tillbaka från sovrummet gång på gång och jag inte mera orkat annat än låta honom titta på tv tills jag själv gått och lagt mig. Till saken hör att han numera klarar av att klättra ur sin säng, släpper sig ner i min säng och så hörs de små dunsarna av resoluta steg som styr kosan mot soffan, där jag sitter och ska njuta av min lediga stund. Och det efter cirka en miljon "tomtemor" och blinkande lilla stjärnor, suck. Han är inte nöjd med att sitta på soffan med mig heller, utan sysslar och pysslar med att möblera om i bokhyllan, kanske byta kanaler eller helt släcka tv:n, dra ner lite det ena med det andra. Efter i går då jag verkligen kunde ha hivat ut honom helt och hållet (förstod vad en väninna en gång sa: han var rätt billig just då), fick jag ta mig en funderare. Och det är klart, problemet är jag - och tv. Så i kväll stängde jag hela dosan, läste sagor, sjöng, låg i sängen tills han slutade sprätta omkring och över mig och lyfte honom sedan i sin säng och låg ännu kvar bredvid tills jag försäkrat mig om att han verkligen sov. Det är nog bara så att jag måste komma ihåg prioriteterna, och det är inte jag själv och min tid på kvällen. Eller det kan vara det, men jag måste vara smart och lyssna på D vad han behöver. Nu just är det min odelade uppmärksamhet vid läggdags, och på natten vill han oftast i något skede komma över i min säng. Numera gillar jag faktiskt att ha honom där, eftersom han inte mera sover så oroligt. Men jag hoppas ju nog att det bara är en fas nu just, för så småningom vill jag faktiskt börja ha mitt sovrum för mig själv...fast dit är det nog en bra bit ännu :).

Söndag

...blev mommo 84 år gammal. Dagen till ära hade min amaryllis slagit ut. Det var en fjolårsblomma, som stått ute i sommar och som faktiskt gick med på att börja blomma igen. Timingen blev inte helt perfekt, men nog är det ju skönt med en härlig röd färg såhär i mörkaste november! Födelsedags"barnet" fick ett kort framburet av barnbarnet på morgonen (jag var lite orolig över att D inte skulle släppa taget, men det gick bra :) och jag hade bakat en kaka. Testade ett nytt recept på plommonkaka (tänkte att det säkert passar en gammal mage bra...). Inte så vacker och rätt "stabbig", men helt ok. Roligast på dagen var att min kusin med familj kom på kaffe!

Nääää!

Vaknade tämligen pigg i morse, hann förbereda dagens föreläsning innan D vaknade. Sen småningom började jag få ont i halsen.....och på plats i Jstad kom hela en person till min föreläsning. Jag skulle egentligen börja med en minitilläggsföreläsningsserie nästa vecka, men bytte med en annan föreläsare, som hade fått förhinder och han borde ha informerat pensionärerna (det var samma grupp som skulle fortsätta). Jag antar att de i oktober, då jag sist såg dem, tyckte det var bra idé att fortsätta, men i snöyran i slutet av november tog orken slut. Lessamt ändå för mig. Varje föreläsning har jag fått sätta flera timmar av förberedelse på, likadant nu. Och fast jag antar att det inte är huvudorsaken, känns det nog också som om de inte gillat mina föreläsningar tidigare, snyft. Nåja, life goes on. Någon mening var det väl med att jag skulle färska upp minnen från Peru-resan (som jag skulle ha talat om). Fick nu äntligen lite tid att handla, köpte extra hårdskivan, som funnits på inköpslistan i flera månader, men som jag aldrig haft tid att skaffa tidigare, eftersom den legat längst nere. Prövade också lite kläder - har nog lite svårt för dessa tunikemönster - de ser ju nästan ut som min mammas (84 i går!) klänningar. Och kilona suger sig fast i ökande takt, suck.

Sen hann jag också till hälsokostaffären och köpte dunderpreparat. I morgon börjar jag en kur på 3x2 piller per dag och när den kuren är slut har jag super-vitamin/mineral etc piller att fortsätta med. Nu sitter jag här, det susar i huvudet och förkylningen är tillbaka. Men jobben har också mer eller mindre tagit slut, lite lokaltv än och en genomläsning av en artikel som nästan är klar. Så jag tar mer eller mindre jullov!!!

ps. Jag reser troligen söderut i medlet/slutet av januari (inte helt säker på datumen än), tyvärr inte till varmare trakter, men det blir skoj att hälsa på i huvudstadsregionen!! Oj vad det ska bli spännande att åka tåg :)

What a day!

Nästan ett EFIT (=ett foto i timmen) igen...men nu bara plock från dagen. Den började med intervju för lokaltv om julsamling till Hoppets Stjärna,

fortsatte med mamma-barn

(barnen verkar vara rätt materialistiska ännu....leker bara för sig själva, inte med varandra :),
sen lite lugnare eftermiddag

och på kvällen konsert med ett nytt band - New Shoes. Är gudmor till en av sångerskorna, wow, säger jag, det svängde verkligen!! Här kan ni lyssna till sköna rytmer. Sätter bara en dålig bild med, för jag ska använda något av fotona ännu. Nu fortsätter dagen ännu med ett otroligt spännande avsnitt av Heroes! Great day!!