Blä

Usch, nu känner jag mig stressad. Renoveringen är långt ifrån klar. Igår var både min kusin och mattläggaren på plats, men inget är klart än, huset upp-och-ner och mina nerver börjar spännas. Hade träff med terapeuten igår, hade tänkt avboka, men glömt att göra det i tid. Men det var nog bra att ännu få prata, behövde uppeppningen inför barnatillsyningsmansmötet nästa måndag. Konstigt hur jag än på något sätt har kvar tankar om undfallenhet och känslor att jag inte får kräva något, trots att jag nu vet att mina känslor för vad som borde ske, vad som är rätt och fel i situationen, är precis de rätta för D och hans känsla för trygghet. Usch, det blir en nervös dag.

Jag hade ju verkligen trott att allt skulle vara klart nu redan med "ytorna" i badrum & grovkök, alltså har jag idag möte på konstskolan, vårens engelska kurs ska planeras - och jag har inte haft tid att titta på det förrän nu just. Skåpdörrar borde hämtas från Jstad (vän hämtade skåpet i torsdags och så hade de #"&/ glömt att sätta med dörrarna). Nätterna har varit lite oroliga också, inte värre än att en napp eller en hand hjälpt, men jag har inte fått sova utan att väckas och jag har ju också varit fysiskt jättetrött av målandet, tapetserandet och nu i helgen sättandet av fogmassan mellan kaklen. Att man inte lär sig, man får aldrig ta ut någon glädje i förskott ("tjohoo, nu blir det klart") det blir så j-a tungt då saker och ting inte blir som man tänkt sig. Usch, verkligen inte på gott humör.

Eating myself!

Yesterday D decided he wanted to eat himself....I've noticed he can be a bit stubborn, and when he grabbed hold of the spoon and I didn't let go immediately, he pulled hard, I let go, and he got the porridge (with black currant...) in between his eyes :).

For once it's a good thing I don't get so nervous about messiness. My mother and I had a good laugh about his "eating" (he managed to make mum a bit messy as well :) -- fun way to start the day :)

Bathroom/homecareroom not finsihed yet. The linoleum was put in the homecareroom, but then the handiman had to take his wife to town...he'll be back today. He showed me how to put the "stuff between the tiles" (fogmassa), so I did that in the afternoon - messy and slow going, but I felt rather proud of myself. Not finished yet, gotta go....

8 hours!!!

Since sometime in early spring I haven't had a night like this - with sleep for 8 hours in one go. There is a strange, new sensation in my body! D didn't sleep badly in the beginning of the summer, or actually has slept fairly well until the past months, but his long nights have been irregular, and my system is slow - it was used to waking up, now it seems it can believe that I'm allowed to sleep the whole night as well! At 6.15 D woke up, I took him into bed, gave him the breast and now he sleeps again. I suspect I could wean him out of that meal as well, but I enjoy taking him into bed then and the plan is to start writing in the morning while he still sleeps - last week I was simply too tired myself to get up then, but maybe with a few more nights like this - and less strenuos days - and I can start to get up at around 6.30 and have a little time for myself.

The house is still cool, no plumber yesterday, but just now the man who will do the carpeting (of the linoleums) arrived, so hooray! The rooms will almost be finished today.....

Nice babysitters!

Yesterday was my debut as announcer for the local tv station. It's something I thought would suit me well - only once in two weeks, and in the evening, when it's easier to find babysitters. Yesterday S and her daughter L came to spend time with D - and they obviously had a great time, judging by the cute photos S took!

This day didn't get off to a great start. D woke up at 4.15 and I had to walk around with him for almost an hour before he calmed down and fell asleep again. Was tempted to take him into bed, but was afraid he would only be looking for my breast and start waking up the next nights as well, so I didn't do it. But when he finally fell asleep, he slept until 8 o'clock. When we got up I noticed the house was very cold...the furnace (oilburner...???oljepannan...) had stopped working, now I'm waiting for the plumber to come and fix it. Luckily we have woodstoves in the house so we don't need to be too cold until he arrives. Today the bathroom was supposed to be finished (floormat put in etc), but the man working here called to say he has a sore knee and can't come. Sigh. I had so looked forward to being able to get rid of all the tools and junk. He said he'd try to come tomorrow, I do hope he will turn up, because on Monday my cousin is supposed to come and finish the woodwork, which he won't be able to do if the work with the tiles and floor isn't finished...Keep your fingers crossed that everything will be ready next week!!!

Funny looking :)

When a friend wrote me about using her "babywrap" (don't know what

its called in English - a shawl where native people carry their children...) I was reminded of the fact that I have one as well! Somehow I've forgotten about it, since it's cold outside and I've thought it's more for the summer. But when grandma needed to rest in the daytime and D didn't want to sleep and I had plenty of things to do, I remembered the shawl and put D in it - and it worked well, I could hang up laundry etc. He was happy, I was happy. In the picture we both look rather stupid though :) - I'm dirty and tired from wallpapering and D grinning a bit too much to the camera (in my left hand).

Busy, busy!

Now I've sent in two articles to the local paper, painted door and walls, today I'll have to do wallpapering for the "homecareroom". I'm not a person to easily get nervous about a messy home, but now I really look forward to a good clean-up - renovationdust and all the stuff for the renovation lying around, and I haven't had time lately to do basic cleaning :(. Hopefully this weekend....Yesterday the whole family went to Jstad: errands, errands! Tomorrow night I'll work for the local tv-station again.

And the nights - good, generally! One night he slept from 9.30 pm - 6.30 am, with just one sigh at one point. For the past nights he has been a bit restless (kicking the sides of the bed, or sighing and turning), and last night, probably because of all the excitement with the trip to town, he needed the pacifier/dummy twice. But I'm very pleased for the better sleep!

- 14 degrees C

Up right you see one of the "kicksleds". The part where D sits was lent to me, it isn't usually part of a sled.

The photos are lying a bit...

D was getting upset when the dressing took so long, but once we got outside and he saw the camera he was happy again :). Unfortunately the ice on the road was not good enough yet, so I couldn't go anywhere, but soon....plan to go see friends and then we'll both get fresh air, and I'll also get a bit of exercise. To the right here you can see his two upper teeth.

When we got in he fell right asleep after a bit of milk - his naptimes are a bit mixed up now due to the changing of the nights, so I guess he was really tired already when we went out....oh well, I guess it'll take a few days for me to find out when and how much he needs to sleep in the daytime.

Bra dygn!

Ds träff med sin pappa gick bra. Han och jag kunde tala helt normalt, även om jag undvek att alls börja tala om problemen, tänkte att det är bäst att ta upp dem först på mötet med barnatillsyningsmannen i början av februari - om det behövs. Det kändes lustigt: "hur har jag kunnat bli så ångestfylld, han är ju helt trevlig". Men att få sura sms är en sak, att tala ansikte till ansikte är en annan. Dessutom har tid nu gått - D börjar småningom bli tillräckligt stor för att kunna träffa pappan ensam på den "neutrala platsen" han ville ha, så det finns ingen orsak för mig att kräva något annat. Igår sa jag också att jag själv ännu vill ta dit D nästa gång (D "vierastaa" honom ännu, jag var med en halvtimme i början), men att pappan kan köra hem honom. De senaste två träffarna har jag ju krävt att Ms Y inte är med, finns flera orsaker, men främsta är nog att jag är arg och sårad över hennes beteende och inte vill se henne. Den andra är att jag faktiskt tycker att D borde börja se sin pappa som den viktiga personen i den familjen, och det tror jag inte händer om han inte kommer ensam och hälsar på. Då jag ser att D inte mera är rädd för sin pappa då han ser honom, så kan pappan börja hämta honom hemifrån, och då är det ingen skillnad mera om han vill ha sin nya familj med på träffen eller inte.

Väldigt trött och orolig är D alltid efter dessa träffar. Han somnade redan i bilen hem. Då jag brukar se att han är väldigt trött och jag bara ska köra en kort stump, brukar jag kittla honom under foten så han hålls vaken, men nu var jag inte påpasslig och han hann somna - och det betydde att han sen inte kunde sova sin eftermiddagslur mera hemma. Han var trött, men kom inte till ro, förrän sent på kvällen. Var nog orolig över hur natten skulle bli, då dagen kommit i "oordning", men det gick över förväntan! Lyckades lägga honom utan att han somnat vid bröstet på soffan först. Då han började sparka och svänga sig oroligt i sängen började jag nynna och kunde lugna ner honom, så att han sen faktiskt började sova av sig själv halv tio - och sov till halv sju!!!!! Jag vaknade till några gånger på natten då han hade ljud, gnydde eller suckade, men det blev aldrig till gråt, så jag fick somna om. Känns som en otrolig lättnad, jag tänker ju lite framåt hela tiden, om jag någon gång skulle vara borta på kvällen, eller om något skulle hända att jag var tvungen att vara borta en natt - och ännu längre fram, då D börjar vara över natt hos sin pappa. Jag måste ju nu se till att få sådana rutiner, så någon annan också kan klara av att få honom att sova, och det tror jag kunde gå nu. Och nu kanske den natten inte är långt borta, då jag själv kan sova i ett till 6-tiden...

Getting better

Last nights have been fairly good -he has only woken once around 2-3, but I haven't picked him up, the pacifier has done the trick. Two nights ago he kept kicking the bedsides, waking me up many times, but last night was ok, although he also woke up at 5 (slept again thanks to pacifier), but didn't take him into bed for milk until 6. Last night was a bit funny, D had some problems falling asleep, had to run back and forth between rooms a few times (I breastfeed him on the sofa now, since I can't fit into his bed :), before he gave in to sleep. When I was getting ready to go to bed there was suddenly a powercut - and as a consquence my radioclock quit showing the right time. Didn't want to wake D with the lights, so tried to find the right button to set the right time in the dark - and pressed the wrong button, of course, so suddenly the room was filled with the voice of a man speaking loudly. I nearly broke into a sweat trying to quiet him down, but had to pull the plug eventually - but strangely enough D didn't wake up! Phew!

Yesterday I spent the day in Jstad, found cupboards for the bathroom, bought paint, ate at the restaurant etc - nice, but tiring also. Soon I have to take D to see his dad...I hope we can behave!

Aaaaah!

Sleep, what a wonderful, wonderful thing :). Tonight D woke up only once, around 2 am, and actually took the pacifier (AmE?) - napp (sv :) - after I dipped it in water (just spitted it out dry...), and together with some strokes on his cheek, he went back to sleep, hoorrrayyyh!!!! HURRAAA! The next time he woke up was at 6, then I took him into bed, gav him milk, and now he still sleeps "like a baby". (The person who came up with that saying obviously didn't have a baby with sleeping problems....)

Tack Christina för tipset om "mammas mage-trängsel". Satte ett babytäcke på ena sidan och ett "spjälskydd" på andra sidan (främst så han inte skulle slamra med spjälorna på natten och vakna av det....) + nallen i sängen och lekte dessutom lite i sängen med honom på kvällen, så han skulle bli van med den. Senare var det lite problem med att få honom att somna, fick ta upp honom och amma honom ännu en gång på soffan, men sen somnade han klockan 21, och sov som sagt gott. Jag sov också gott!!! Igår hoppade han över morgontuppluren, och kvällstuppluren tycks också börja falla bort, kvar har vi bara eftermiddagsluren, som igår istället blev över två timmar lång. Få se om det blir mönstret i fortsättningen. Om det betyder långa nätter, gör det ingenting!

Farewell to the winter...

Yesterday was just the kind of winterweather I detest - rain, sleet, and a heavy wind, and since there is ice everywhere, you have to be careful not to fall over and the roads are dangerously slippery. No "pulka" for D, and didn't want to go out with the pram either. Sigh, this is a hard place to live in sometimes...

I'm still struggling with D's nights - it already looked better, but then I changed the good concept, and now it looks like I'm back to square one, have to struggle through three more nights to get him used to sleeping in his own bed, instead of the pram.

Is there any Englishreaders reading this...? Pls comment, or send me an email, if you can't get it to work. If I don't hear from you, I'll stop writing English post!

Försök och misstag

Natt fyra gick riktigt bra för Ds del - han vaknade bara en gång lite efter 2, fast nu kommer jag inte ens mera ihåg om jag steg upp, eller om det räckte med att "lyssna ut det", för jag själv sov jättedåligt efter det. Känns som om jag inte alls gjorde det, men lite måste jag ändå ha slumrat. Vet inte vad det var nu igen - den hårda cirkelträningen på kvällen?! Halv sju vaknade han, och eftersom han då hade sovit så pass länge, tog jag honom i sängen och ammade honom - för att själv ännu kunna sova lite. Var det ett misstag....? På rådgivningen hade jag fått rådet att inte amma före 6 i varje fall, och nu hade han sovit sedan nio på kvällen, så jag tänkte att det kanske var tillräckligt.

Förra natten skippade jag vagnen, satte honom i spjälsängen för första gången. Tänkte att då det ändå inte hjälper att gunga vagnen, och fötterna sticker upp över kanten, och han sover så bra, så kan jag väl lika gärna sätta honom i sängen. Misstag nummer två...? Han har ju bara sovit två gånger på dagen i sängen tidigare (för länge sen, mest sover han nere i vagnen på dagen), men jag satte dit honom i sin sovpåse och hoppades att han inte skulle märka skillnaden. Desstuom satte jag honom att sova redan halv nio, han hade hoppat över kvällstuppisen och var jättetrött. Det är så svårt att veta vad som är bäst, kämpa och tvinga honom att vara vaken så länge som möjligt, eller helt enkelt sätta honom i säng då han är trött...?! Nu förstår jag att vagnens knirkande och gungande då han svänger sig också hjälper, för i natt har han vaknat lika många gånger som före sömnskolan - midnatt, två, fyra, fem...tror jag, tappade räkningen i något skede. Har inte ammat, men vaggat i famnen om och om igen, runt tolv tog det igen tre turer innan han somnade då han blev satt ner (och det är ju mycket besvärligare för ryggen att vara tvungen att böja sig så lågt ner). Suck. Men det finns ingen återvändo, får hålla på och vagga honom i famnen på nätterna fast resten av livet, men bröstet plockar jag inte mera fram på natten. I morse tog jag honom i sängen kvart över sju och ammade - för att få sova lite till. Och det är så ljuvligt att få honom nära sig efter den lååånga natten (fast spjälsängen är bredvid min säng så jag kan se honom :) - en gång på natten fick jag honom lugnat bara genom att sticka in handen mellan spjälorna och lite gunga honom).

Denna vecka är det högtryck i nya badrummet, kaklen ska läggas. Målade lite igår, dörr och dörrkaveln - slutet börjar äntligen hägra!

Vilken pärs!

Min ny upp-poppade herpesblåsa på läppen talar sitt tydliga språk, det har varit ett tungt veckoslut för min kropp. Vid midnatt höll jag på att tappa konceptet helt, D hade somnat redan nio, jag gick i säng en timme efter, men ville inte få sömn, frös. Troligen somnade jag ändå - cirka halv tolv vaknade D och började gråta. Gunging i vagnen hjälpte inte, mattan under hjulen bara for undan, D grät mer och mer, jag blev helt förbannad - på vagnen, på allt och alla. Försökte med böcker under vagnen, gick inte heller, så var tvungen att ta upp honom i famnen och gunga. Han börjar faktiskt bli rätt tung....då han lugnade sig satte jag ner honom, kröp utmattad till sängs och hann knappt stänga ögonen så började han igen. Detta gick tre gånger i repris och jag tyckte fruktansvärt synd om mig själv, men jag hade inget annat val än att stiga upp och vagga honom i famnen. Var helt övertygad om att denna metod inte skulle funka. Tredje gången gav jag honom också vatten och kom på att han kanske hade det för varmt - av bara farten hade jag fortfarande dubbel pyjamas på honom, men det drog ju inte i vagnen, så jag bäddade inte in honom denna gång. Och hurraa, han somnade! Då hade jag hållit på i en timme och var helt uppgiven. Men tänk om det helt enkelt var att han hade för varmt - fast jag frös (hade dubbla täcke och morgonrock i sängen dessutom för att spara tid då jag måste stiga upp!). Eller har han nu blivit van med vattnet...remains to be seen! I varje fall sov vi båda från cirka halv ett. Är inte riktigt säker på resten av natten, i varje fall behövde jag inte stiga upp mera. Jag tycker mig vagt komma ihåg att jag själv vaknade vid två, men jag tror att D inte mera vaknade! Vid sju suckade och svängde han sig en stund, men nu sover han ännu.

Det verkar ju som om metoden ändå skulle ha funkat. Det var lite i sista minuten - då jag steg upp stack hans fötter upp, de låg på vagnskanten - några veckor till och han kunde inte alls sova i vagnen mera. För mig föll alla bitar på plats vid just denna tidpunkt, var säker på att D får tillräckligt med näring dagstid, fick egen ro (programlöst veckoslut och inget större problem att grubbla över) och så hade jag nya vagnen, så jag inte behövde kånka den gamla upp och ner många gånger. Igår ringde en vän och påminde mig om att jag ju faktiskt själv kan massera honom på kvällen, och det behöver inte vara så omständigt. Har tänkt på det länge, men det har strandat på att jag velat göra det "som man ska" och inte hunnit läsa boken om babymassage, som jag lånade från bibban, och så har jag tänkt att det ska ske på det varma badrumsgolvet, då det är klart. För många "men först måste jag...". Ibland gör jag tydligen saker för svåra för mig själv! Igårkväll lade jag helt enkelt ner honom på soffan efter sista blöjbytet, strök lite här och var med olivolja på händerna och han verkade hur nöjd som helst. Hade på lite skön musik, den lyssnade han intresserat på - var förvånad varifrån ljudet kom, tv:n var ju stängd! Detta ska jag fortsätta med på kvällarna, det är ju ett sätt för mig själv också att varva ner, och hjälper säkert honom också att sova bättre. Hoppas jag. Nästa natt är fjärde natten - få se om han sover från kväll till morgon då...tänk om det kunde ske!

Fresh air!!

I know I should be outside more than I am...but for some reason the days just rush by and the suitable time to go for a walk has gone. Today I forced myself, even if I felt very grumpy. Didn't want D to sleep in the pram(he sleeps for such a short time outside), so wanted to go after lunch, but then I had to change the diaper, the hat was missing, he was getting upset when I couldn't get the glove on and it took time to get both dressed...but finally we were out and walked a small round. When we got back I decided to try out the "pulka" (in the picture, English speakers, what is it, "mini-sledge"???), even if there barely is snow on the ground. Realized this was something both of us enjoyed, D giggled and I was of course pleased he was happy. It's still snowing, so I'm otimistic about the outdoor activities from now on. And the days are getting lighter so I can go outside after the afternoon nap, which would suit me better, but now it's already dark then. I also noticed the good influence of the fresh air on my mood - must remember that when I start feeling grumpy again!!!

Tröött

Jag får idag leva på hoppet att denna metod funkar . För jag är jättetrött. Förra natten var lika de som vi haft de senaste veckorna från och till. Tre timmar sömn, sen har D vaknat nästan varje timme. Nu var ju skillnaden den att istället för att halvt i sömn gräva fram bröstet, låta honom ammas några minuter och sen sova vidare, fick jag stiga upp många gånger för att vagga honom till sömns i famnen. För gungning av vagnen ledde bara till högre och högre gråt. Nappen blir han bara arg åt. Är jag för mesig?! Jag tänker att det ju främst är hans mage som nu ska avvänjas från maten, så då borde det väl inte vara så farligt fast jag vaggar honom till sömns i famnen - och han somnade nästan direkt jag lyfte upp honom. Jag gav honom vatten då han vaknade första gången kl 1, men nästa natt tänker jag inte alls ge vatten.

Jag hoppas verkligen att han inte mera vaknar så ofta då, för nu kommer vardagarna emot igen och jag borde orka fungera. Borde helst ha tapetserat grovköket i helgen, men jag har helt enkelt inte orkat. Det är ju såhär då man ser slutet på en renovering, man skulle vilja att den direkt blir klar - lite som då man kommer på att man borde gå till frissan, det ska ske nu, inte om en vecka! Men jag får öva mig i tålamod. Och jag hoppas, hoppas att nästa natt blir bättre, men jag är fast besluten att inte återgå till nattammandet, så få se om jag är helt borta om några dagar. Märker nu igen att ångesten över det dåliga förhållandet till Ms Y och Mr X stiger upp till ytan, men försöker trycka ner det. Är man trött, känns allt annat jobbigt. I allafall har jag nu ett datum för möte med barntillsyningsmannen - trots att jag är rädd för vad Mr X än kan hitta på, känns det skönt att äntligen få honom till ett möte med en officiell, neutral person. Får inte låta rädslan ta överhand, det är ju att kalla till sig svårigheter. Jag måste försöka orka lita på att vi får ett avtal till stånd och att det sen inte mera behövs en massa pikande hit och dit. Helst skulle jag vilja gå till en familjerådgivare för att reda ut alla sårade känslor på båda hållen, men det tror jag inte att han går med på, och kanske det är onödigt, kanske saker och ting faller på plats av sig själv med tiden.

I'm in love

...with the new pram. It's so light, rolls easily, can be folded quickly, and D can sit or sleep in it. Wonderful! Suddenly I feel like I have more freedom - now D's naptimes won't be determining when I go somewhere with him, I can just put him in the pram and he can sleep there. Of course I could've done that with the old pram as well, but it was much more cumbersome to transport, and not meant to sit in.


Yesterday was such a nice day. I really like my therapist (who of course thought D was wonderful :) - I had to bring him since I couldn't find a babysitter) and it felt so nice to go for a walk in the town (D fell asleep), even if it felt really cold (-12). We're not used to these kind of temperatures this winter, even if they should be normal for this time of year. We also paid my aunt (98) a visit. It was so nice to see her well and happy - she just moved into an old people's home and enjoys the company, food and staff. She also goes for walks everyday! I think she is the oldest person there, but I suspect one of the healthier ones! I hope I have some of her good genes :)

Nights are for sleeping

(på svenska utförligare i nästa inlägg..) Last night I began deprogramming D's stomach - no more nice, warm milk in the night. For me personally the night was not that different from other nights, but little D had been moved away from beside me in the bed to the pram, and all he got was a bit of water when he woke up. Twice I had to lift him up, at 11 pm and half past four, since he was crying so hard, but all went surprisingly well. I'm just hoping I myself will be able to sleep better in the coming nights, I was too nervous about how the night was going to be, to be able to really relax. And, have to admit, I felt a bit of a pang - this was a milestone, the closeness of breastfeeding him in the middle of the dark, quiet night is now a thing of the past. But it was time, the nights have been so irregular lately, some nights he has slept for three or four hours at a time, but other nights he has woken up almost every hour, and that has really made me feel like a zombie. I know I still need to work on his sleep for a few nights, then hopefully we can both start sleeping long nights. Can't wait!

Vi får se....

Hmmmm, jag får hoppas att det stämmer att första natten är värst (för mamma?). Men egentligen var den inte så olika från nätterna på sista tiden. D somnade redan kvart över nio vid bröstet, då jag satt framför tv:n i soffan och tänkte tanka honom riktigt full inför natten. Lade honom direkt i vagnen och tänkte att jag själv också går i säng, då jag var så trött. Kunde jag somna....nå nej. Klockan tio kved han till - kanske mardröm, eller magknip - men jag behövde inte göra något alls. Klockan elva däremot vaknade han till gråt, försökte gunga, gav vattenflaskan, men tog sedan upp honom i famnen. Han somnade ganska snabbt i mina armar och sov sedan rätt bra i vagnen till halv fem. Endast en gång vaknade han till, men somnade av att jag gungade vagnen. Lite mera jobb krävdes halv fem för att få honom till ro, gav vatten, men fick två gånger ta upp honom och vyssja och gunga innan hulkningarna tog slut och han började andas lugnt (det tog kanske tjugo minuter allt som allt). Klockan fem vaknade han till igen, men låg och pratade, suckade och svängde sig några gånger - jag låtsades inte alls om det och sen dess har han sovit - nu är klockan snart sju. Jag kunde inte sova mera efter halv fem, trots ihärdiga försök, så här sitter jag då. Nu har jag i allafall lärt mig att bröstet inte behövs som tröst på natten, är hoppfull inför de nästa nätterna. Önskar bara att någon också kunde gunga mig till sömns...min kropp behöver också omprogrammering!!

Upp till sömnkamp!!

Malins kommentar till mig var vad jag behövde. Nu tänker jag också ta itu med Daniels sovande på natten. Jag ser ju att det inte ordnar upp sig av sig själv. Ringde rådgivningen i morse för att diskutera hur jag kan göra det, och i natt är det dags. Bar just upp barnvagnen, han ska sova där i natt och under inga omständigheter ska jag amma honom. Vattenflaska, gungning i vagnen och i yttersta nödfall, gungning i famnen, men inget bröst fast vi båda ska vaka hela natten. Nu vet jag ju att han inte behöver ammas på natten för näringens skull, han får tillräckligt med mat på dagen. Det hjälper att tänka att det är hans mage som ska omprogrammeras, så den inte väcker honom och att vi faktiskt båda behöver få sova länge på natten, också han. Idag tog jag i bruk den nya sittvagnen, han sover nu just i den och efter lunch då jag ska till Nkby, ska jag ta med den och hoppeligen kunna besöka min 98-åriga faster medan han sover i den. Så allt borde vara klart: han får sömn i frisk luft på dagen, jag får prata av mig med min terapeut. Mr X skickade igår kväll meddelande att han ska boka tid till barntillsyningsmannen, men att det blir i hans stad. Han tror väl att jag hjärntvättat barntillsyningsmannen i Nkby...men hur som haver, det viktigaste nu är att vi får ett avtal till stånd, sen får man leva med det. I allafall lättade det att jag fick meddelandet, nu behöver jag inte grubbla på det heller, utan kan koncentrera mig helt på sömnkampen under veckoslutet (Mr X kommer först nästa lördag för att träffa D).

Håll upp tummarna, snälla ni! Jag antar att jag är dödsslut hela veckoslutet, men det kommer det ju att vara värt, om vi båda sedan kan sova gott.

Sign of life

Hi all! Thought I'd quickly write something to show I'm still alive and kicking, even if I haven't written anything for quite some time. There simply isn't time right now! I've also been sleeping badly, partly because of the full moon combined with worries about what Mr X will do next (trying to get a contract about the meetings with D, through the authorities, but he has resisted) and trying to make up my mind about the colors and patterns of the walls and floors of the two new rooms. Partly the nights have been restless, because little D has slept badly for a few nights. Don't know if it's the moon for him as well, or if he senses my worries, or he has a stomachache, toothache (new ones on their way?) or, or, or...It was such a shame, I had had problems falling asleep, but on Monday I went to "circuittraining" at the local gym - it was great, even if I'm in such bad shape, and I was really tired, fell asleep very quickly. Unfortunately D had a a bad night and woke up a lot - we don't seem to be very much in sync :(.

Otherwise he is such a cutiepie....I asked him one day to give mummy a kiss and offered him my cheek. He seemed to know what he was supposed to do, pressed tentatively his open, wet mouth to my cheek and looked a bit shy :) -oooh, I was so proud of him, and so happy about the peck!!

On Tuesday there was an interview with the local paper with representatives of the village association about the dangerous crossing to the new shop. I was there as the secretary of the association, and brought little D as representative of all the children of the village, who are in danger everytime they want to go to the shop to buy candy. Afterwards our family went to Jstad - my mother to the doctor, and I bought a new "sitpram" for D, he has almost outgrown the first one. This one is great, it can be folded easily and fits into the boot of my little car - now I can get easier around with him as well. On the other hand he was really anxious in the evening, and in the night - guess it was a bit too much action at one time. Unfortunately we need to go there again today. I should also start to write the articles about the partnership with Halfway, but feel my head is too full of other worries, and I'd need a few nights of better sleep first - last night wasn't too bad, but I got up at 6 (couldn't sleep any longer, even if D went back to sleep) so I suspect I'll be quite tired by the end of the day.

Glad I have an appointment with my therapist tomorrow, I really need to talk about all the things going on with mr X. I'm not used to sit around and wait for things to happen, but now it's the best thing I can do. I want to avoid arguments, but I think no matter what I say now it can be seen as an attempt to argue. Had a message yesterday evening that he wants to set a date for the meeting with the "childwelfare person", so hopefully we'll have a contract soon and things with the meetings will start to become a routine. Now too much energy is spent on wondering "is he coming/isn't he coming". Like last Saturday: he was supposed to come, I didn't hear anything until Friday evening. First there was a message that he is coming, and an hour later that he isn't - didn't see them until just before I myself went to bed. Not easy to plan my own life when it is like this, and besides, since the meetings take place in "a neutral place" I need to check if the room is available, and preferably when the congragationoffice is open (the meetings is in one of their rooms). Keep your fingers crossed we can soon work things out, the person who mostly needs this is little D!

Tonight he is going to get zonetherapy - that helped him when he was a tiny baby with stomachaches in the evening, now I hope it can help him get balanced again...and sleep for hours and hours in the night :)

(I wonder whose time the clock in this blog actually shows...it's ten and a half (!)hours behind our time...! Can I change it...?)

Bigger boy

Forgot to write D's new size: 8830 gr, 74 cm. Growing well!

Barnen som speglar

Detta med barn är ju så nytt för mig, en helt ny värld att lära sig om. Fick en citatbok i födispresent, och vill dela med mig av de många fina citaten (tack K för boken!!):

Var snäll mot dina barn- de kommer att välja ditt ålderdomshem
(Phyllis Diller)

Varför skrattar barn? Jag sett en förklaring: barn skrattar därför att de väntat i miljoner år på att bli födda. (Olle Hammarlund)

Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem kärlek, men inte era tankar. Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar. Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar (Kahlil Gibran)

Beställde från Barnens bokklubb en bok: Ditt kompetenta barn, Jesper Juul. Började läsa den igår kväll, efter att D somnat och inget kom på tv (varför är tvprogrammen på veckoslutskvällar så ointressanta???) och blev direkt intresserad. Egentligen är det skrämmande, hur mycket vi påverkar våra barn genom allt det som vi förtränger. Enligt boken reagerar barn antingen genom rätt eller spegelvänd kopiering/samarbete:

Exempel: en ung mor i ett kroatiskt flyktingläger, två barn, fadern dödades vid fronten, släkten spridd runt om i olika länders flyktingläger. Modern har hållit sin stora sorg för allt vad de förlorat inom sig av hänsyn till barnen. Ena sonen, 12 år, "snäll", men lite sluten (=samarbetar med mamman, håller sorgen för sig själv/rättvänd kopia). Andra sonen, 7 år, är "bevärlig": trotsig, gnällig, klängig (försöker uttrycka de känslor modern håller tillbaka/spegelvänd kopiering). Mamman var tillräckligt klok för att söka hjälp: "Hon kom med i en grupp med kvinnor i samma situation och fick där möjlighet att bearbeta sin sorg, vilket hjälpte hennes äldste son att också ge uttryck för sin och hennes yngste son att stå på egna ben igen. "

Nu mer än någonsin gäller det att vara ärlig med sig själv, titta på sina egna känslor och reaktioner och försöka bearbeta dem. Man kan ju inte gå omkring varje minut av varje dag och iaktta sig själv, men är glad över boken, den ger många tankeställare. Har också fått en bok till om samma tema. Kanske kvällarna kan bli stunder för läsning.

ps. meddelande till sms/tel.vänner: för att undvika att få sömnen förstörd av dåliga nyheter (av Mr X), har jag börjat stänga datorn och telefonen rätt tidigt på kvällen, bara så ni vet. På morgonen orkar man bättre ta itu med saker och ting och vid behov kan man nå folk för att fråga om råd etc.

Getting colder

Maybe we'll get a winter, after all...at least now it's cold, still waiting for snow. Went for a short walk with D today, but as usual he slept only about ten minutes on his own after we got back, now he is sitting on the floor and I'm hoping he could entertain himself so I get to write a bit.

Yesterday was a great day - went to Jstad with a friend and her daughter. Wanted to give D the opportunity to swim again - and since there were more adults, I got to swim a bit myself. D was excited about the water, but it was a bit cold, so we didn't stay so long. Still, it was great!! Afterwards we went for a pizza (D had his own food :) and then he was put in the pram, S and daughter took care of him and I rushed away on errands. Wonderful to have such friends!!!!

Need to decide about tiles for the bathroom walls... among other things. If I don't make up my mind next week the renovation stops, there isn't much else left to do. I'm getting excited, maybe the bathroom is finished by the end of the month....maybe!!

Look who's walking!

Ibland sätter jag D i gåstolen - inte varje dag - men ibland. Han har blivit jätteduktig på att hoppa och skjuta sig fram. Igår hade jag satt honom i stolen medan jag själv for och duscha. D satte av efter mig ut i farstun. Mommo satte mössan på honom, för det är ganska kallt och dragigt i farstun, men D tyckte det var jätteskoj att utforska nya ställen. Skorna var speciellt intressanta! Snart får mommo och jag höjd kondition av att springa efter honom :)

Förresten, härom kvällen kollade jag in "tandsituationen" och märket till min förvåning att sonen hade fått två nya! Båda framtänderna upptill har kommit igenom, kanske de oroliga nätterna före och runt julen var på grund av det?!

Intentions for 2007

It's great to have a fresh new year, an opportunity to restart. I got a message from a friend:

May the new year
keep what you love
bring what you need
and take away
the burden that you carry

I thought those were great words (tack K!), perfect for me. 2006 was a difficult year in many ways, even if there was that one shining event - the "appearance" of my son. The summer was great, even if there were difficult moments (son's stomachache in the beginning - was helped by zonetherapy) and new routines to be learnt. But all the people that were happy about his birth, all the visits I got - that was wonderful. The hard things were the aching arms and hands during the last months of the pregnancy, the delivery, and the problems in the fall with Ms Y, and also Mr X. But I managed to find support and a backbone towards the end of the year, and could spend the rest of December resting and mending.

Today my cousin and his son are back to work on the new bathroom and "homecare"room, and I got up a bit earlier. It will be so great when the rooms are finished - I really look forward to the baths with little D - and also some relaxing ones on my own. The household will also be easier to take care of, when there is a room for ironing, sewing, and storing things.

D is still sleeping - I'm hoping to have the mornings to write the blog, and also to start writing articles (Halfway articles are waiting to be finished...). I'm hoping to include more exercise into my weeks - for the past month I have hardly done anything, a few walks with D. I'm sad there is no possibility for me to do what I'd love to do - pairsalsa and qigong - but I read the program of the eveningcourses, and found they have on Mondays training with leader in the great gym we have here, and on Saturdays, later in spring, Latin dances in the nearest town. What I need is great organizing....the foodpreparation takes up more and more of my time, so I need to somehow work out how to make that easier. I'm thinking sitting down once a week to plan the menu for the next week, and freeze some food for the baby.

We still haven't got snow - well, when I look out the window there is a bit on the field outside, but the road is wet (oups, just saw the neighbour almost falling over when picking up the mail - it isn't wet, it's icy!!), so I suspect the few snowflakes on the ground will melt during the day. I'm hoping for normal Januaryweather, which is snow, sun and about - 10 degrees (er...usually it is a bit colder....). But since the weather has been so unpredictable in the past years, I'm afraid it'll jump to extreme temperatures, when the cold comes. If not, I'm hoping for days outside with my son, pulling him in a "pulka", kind of a small sledge (have to include a photo later when we have the snow!), and using the "kick-sledge" on the icy road. It has also dawned on me that he is big enough to sit at the back of the bike later in the spring (of course, in a safety"chair"). Hurray! I can exercise and take care of my son - maybe also visit friends - all in one go, just the way I like it :)!

Varmt nytt år!

Känner mig riktigt stolt över mig själv. Då jag var yngre och ännu bodde hemma...innan jag flyttade tillbaka hem alltså....tyckte jag om att handarbeta, sy, sticka, till och med virka. Det enda jag gjort de senaste tjugo åren är mer eller mindre reparationer på symaskinen. Men nu har jag fixat en sovpåse åt lillen - hjälper lite nattsömnen, då jag inte hela tiden behöver oroa mig över att han sparkat av sig täcket. Han sover vid väggen till kallvinden och jag tycker det drar där. Vi har många täcken i huset, så tog ett tunnare täcke och klippte till enligt modellen på påsen som kom med mammalådan. Typiskt mig är att jag fixade påsen ganska snabbt...med följden att dragkedjorna har "greppdelen" inåt....men den i huvan är hursom helst för lång, så den får jag ta och byta. Dessutom får jag sätta en annan dragked (jösses, stavningen av det ordet känns helt främmande...måste jag ta till ordbok, orkar ej!) på mitten - han har en otrolig förmåga att krångla sig fri från täcken/sovpåsar!

Ajjo, det blev ju nytt år - smygkikade på fyrverkerierna i byn från sovrumsfönstret, det var riktigt fint! De tre senaste nätterna har sonen sovit rätt bra, bara två väckningar på natten (ca 2-3 och sedan 4, och flera mot morgonen, men viktigast att första turen är 4-5 timmar).

Idag gav jag honom också frukostgröt (får redan lunch, eftermiddagsfrukt och kvällsgröt + amning före tupplurerna) han äter ju snart som en riktig karl :)! Dessutom har han blivit väldigt rörlig och vig i kroppen, far runt som en klocka på samma plats på nolltid. Om han är på golvet utan matta, backar han genom att skjuta med händerna. I gåstolen trivs han förträffligt, far över rummet med buller och bång, lite vingligt och krockande, men ändå...låter honom bara vara i den då och då. Tror inte det är länge tills han börjar krypa nu. Spännande! Han tycks också föredra vals framom salsa - skrattade gott då vi valsade till nyårskonserten! Jag tror det blir ett bra år! Gott nytt år alla!