Annorlunda

En sak som var härligt med att få barn, var att jag var likadan som en massa andra människor, som just fått barn. När jag var ung, ville jag inget hellre än att skilja mig ur massan, nu är det nästan tvärtom (karman har säkert hunnit upp mig :(. Njöt av att gifta mig (blev själv överraskad över hur bra det kändes att "vara i hamn" s.a.s.) då 2001, och då D föddes, hade jag igen samma sköna känsla av att vara "som andra". Den första bloggens stora popularitet bidrog säkert till att jag kände mig så .... hittar inte riktigt ord, "normal" kanske, accepterad....men ju längre tid som går, desto mera växer avståndet igen. Jag har faktiskt svårt för att läsa andra föräldrars bloggar, med barn i Ds ålder. Jag kan inte hjälpa det, men jag fäster mig vid olikheterna, blir helt enkelt avundsjuk. För det mesta är jag ju ändå nöjd med min tillvaro, därför är det bättre att inte alls utsätta sig för dessa känslor. Jag önskar jag kunde låta bli att jämföra, men eftersom jag inte klarar av det, så är det väldigt sällan jag mera tittar in i bloggar jag tidigare så gärna läste. Är verkligen inte stolt över att medge detta, men det är ett lessamt faktum. Kanske det är det att nästan all fokus i början är på babyn, ju större den blir, desto mera växer "omkretsen" på mammans liv. Jag går mer och mer tillbaka mot min singeltillvaro, vilket jag inte är så glad över, jag menar, jag skulle väldigt gärna leva "riktigt" familjeliv med en partner. Å andra sidan njuter jag av att få mera tid för mig själv igen. Får fokusera på det, och undvika småbarnsbloggar....(var just och läste några tidigare favoriter...därav inlägget)

Sista söndagen i mars

Äppelblom! Klippte äppelträdet och satte några kvistar i vasen och glädjande nog, orkade knopparna slå ut. Härligt!

Nu är familjen samlad igen. D fnittrade lyckligt ("heckra" bra dialektord :) när han fick komma i min famn, då hs pappa kom hem med honom. Men sen var det mindre roligt. Det hade gått bra, enligt hans pappa, men tydligen hade det nog ändå varit rätt spännande, för han grät mesta av kvällen som var kvar. Enda som hjälpte var Brandman Sam först och sedan lite Pippi på vinden innan vi började göra oss redo för sängen. Själv märkte jag i ett skede att jag stod i skåpet och desperat sökte choklad (och hittade också, tyvärr)...det tär på att höra på gråt "utan orsak" :(. Till saken hör att han varit förkyld i några dagar, det gjorde honom säkert känsligare, och tröttare. I morse var han mera lik sig, men rätt trött än. Nu har jag också ont i halsen, men har verkligen preparerat mig med droppar och piller, hoppas det bara var en liten eftersläng av förkylningarna.

Jag börjar lugna ner mig med väggmålningen nu :). Men era kommentarer bidrog till att jag tog bort överdelen på bokhyllan - inte behöver D den ännu, och eftersom jag ändå kämpat på länge med träden, som skulle stå bakom den, så får de ju synas ordentligt några år, tills hyllan behövs. Fast nu måste jag måla lite fåglar och annat dit, så det blir mera liv i skogen, nu har allt samlats där hyllan skulle sluta. Från början hade jag inte tänkt mig vatten till vänster om skogen, men igen, en kommentar fick mig att fundera. Och som det oftast är med mitt målande, det blir inte alltid vad jag först tänkt mig - försökte måla en sjö, men sen blev det en flod, fast det är ingen skillnad, bara man ser att det är vatten :). Vet inte när jag ska slippa till och måla igen, men nu är målet att få alla ytor någotsånär klara, sen får jag börja finslipa på det jag redan målat.

Barnlös natt

English summary: tonight was the first time D stayed overnight at his dad's. I attended a course in Nia-dance last night and today, so I didn't have too much time to miss him. On the contrary, I've enjoyed myself :)

I natt har jag då sovit utan D för första gången sen han blev född (tja, kanske man kunde säga, sen han blev till :). Det gick så bra, så man nästan inte vågar säga det. Jag vet ännu inte hur han haft det hos sin far, han kommer hem om en dryg timme.

Jag har varit på kurs i Nia i går kväll och i dag. Det har varit jätteskönt, och lite skrämmande att igen en gång märka hur stela muskler jag har. Men nu har de fått sig två omgångar, och det var ljuvligt att känna sig mjuk och smidig igen. Som om alla extra-kilon plötsligt smalt bort (fast tyvärr var de nog kvar, märkte jag i badet efteråt...). Steg på vågen i morse, har inte vågat göra det på flera månader.

Det positiva var att jag faktiskt varit tyngre en gång i mitt liv. Då jag flyttade hem från Helsingfors 2003, gick jag plötsligt upp en massa på hösten. Min teori nu är att kroppen var så utmattad att då den äntligen fick vila och stressen tog slut, bestämde den sig för att samla på sig energi att ha om det igen blir lika hemskt. Nu är jag ett kilo lättare än jag var då. Men jag har gått upp 5 kilo på ett år. Hmmm, nå, det kunde alltså vara värre, och jag känner det som om jag är på väg mot lättare tider igen :). Så jag har inte någon panik med det.

Nia ja, det handlar om dans, egentligen om en sammanblanding av alla möjliga sorts danser och lite meditation och tai chi-typs rörelser. Passade mig jättebra, men det var rätt tungt då man var så otränad. Var så trött i går kväll då jag kom hem att jag inte orkade annat än ta ett bad, skriva lite om känslorna i kroppen i dagboken (i sängen , med levande ljus och mysig musik - ah, vad jag saknat det!!!) och sen var jag så trött så jag slocknade halv elva. Katterna var inlåsta på nedre våningen och jag hade satt väckarklockan att ringa halv nio - tänkte att jag har så mycket sömnskuld (D hade haft magknip två nätter före och förstås hade jag också vaknat många, många gånger), så det finns risk för att jag inte vaknar i tid till dagens pass. Som ni säkert gissar vaknade jag klockan 6 :(. Men jag hade ju sovit rätt länge ändå och fick njuta av att kunna läsa tidningen i sängen i lugn och ro och läsa och skriva mail innan jag for iväg. Vågade inte riktigt känna efter hur det kändes att inte ha D där, för det var lite av en chock att vakna och inte ha honom i sängen bredvid. Morgnarna är fina, då båda är pigga och utvilade, och för det mesta har vi inte brått någonstans.

Det var säkert bra att jag hade så mycket program, jag tror det skulle ha varit svårare att gå här hemma utan honom. I går kväll njöt jag av att kunna rå om mig själv lite, och kände mig tacksam över att ha honom. Hälsosamt - mellan varven är man mest trött och irriterad, så uppe i rutinerna som rullar på, så man inte kommer ihåg hur mirakulöst allt ju faktiskt är. Snart kommer han hem, men jag tror jag ska lägga mig en stund, när jag har chansen. Är ändå inte van att vakna 6 och dagen har varit fysiskt tung. Men det blir härligt att få hem honom igen :)

Fullt fräs på

Vilken bra start jag fick på dagen - nästan tio timmars sömn! Var i går till frissan, läste damtidningar med stor njutning (var där två timmar!!!Klippning + toning?! ) och fick igen ett bevis på att bara man är uppmärksam kan man hitta goda råd och svar på aktuella frågor överallt. En artikel som fångade min uppmärksamhet handlade om spikmattor - just en sån som jag har, men glömt bort här emellan. Låg på den i går kväll, och kanske den bidrog till min goda sömn. Och det faktum att jag igen låste in katterna där nere :).

Den andra gav tröst och stöd. Har känt mig kritiserad av en person över min förmåga att städa (har aldrig haft det så där jättestädat, varken nu eller när jag bodde ensam - mellan varven ja, men inte majoriteten av tiden), och vad finner jag, jo, en trebarns ensamförsörjare skrev till Amelia om att hon helt enkelt inte har tid för att städa och feja, och att hon inte anser det vara världens ände. Det finns viktigare saker att göra, och att det är fel att det över allt tutas om hur perfekt allt ska se ut. Som om man inte hade nog med krav på sig och sina liv annars också. "Vad är bättre, ett par som sitter och myser i soffan med odiskade tallrikar i köket, eller en sur fru som donar i köket medan mannen vräker sig framför tv:n i det skinande rena vardagsrummet" (ungefär), var en av hennes pointer. Det var så skönt att läsa!!!! Ett av mina rättesnören har varit "människan är det viktigaste", det har jag tänkt flera gånger då jag varit tvungen att välja mellan just att städa eller hälsa på någon/ringa någon el något dylikt. Det finns så lite tid för något extra numera, men jag försöker prioritera människorelationer, så gott det går.

Jag vet också att jag inte klarar av att sköta lika många relationer, lika aktivt som förr, men på det området har jag kanske också ändrats. Jag tror jag småningom kan börja leva med det faktum att alla inte är mina vänner! Att jag inte behöver omge mig med en miljon människor för att inte stå där ensam då en efter en försvinner (så kändes det i tonåren, då de flesta väninnor fokuserade sig på att bilda familj så fort som möjligt - inte ett av mina mål då!). Om jag inte gillar vad någon gör, eller det inte mera känns som om kontakten fungerar mellan mig och någon person, så behöver jag ju faktiskt inte mera försöka hålla den personen kvar i mitt liv med alla medel. Tänker inte nu på just "kritiseraren", utan andra som kanske mera naturligt fallit bort ur mitt liv. Det gäller speciellt om jag känner att jag och mitt liv inte respekteras. Respekt är något av de viktigaste ord, speciellt i relationer till män, i mitt liv nu just (vilka män?? Nå, de kommande, kan vi säga). Säkert något jag själv också får jobba med när det gäller andra.
****
När jag på morgonen skulle hämta posten (vi har faktiskt lådan precis vid trappan, eftersom min pappa var invalid, och den blivit där sen dess. Man borde egentligen ha den på gemensam plats med grannarna) hörde jag ett konstigt "tööt, tööt" runt huset. Tänkte först att fasanen, som brukar äta under fågelbordet, fått något fel, men i det samma kom två svanar flygande rakt över huset, väldigt lågt, och strax efter tre till. Det kändes fantastiskt! Jag blir alltid till mig när jag ser svanar och tranor, och detta var tajmat så väldigt perfekt. Vårens budbärare, på en av de stormigaste dagarna på länge. Stackars fåglar, vad de måtte frysa i dag :( (snöoväder sen eftermiddagen).

Sen har jag varit lite efter med allt. Skulle måla fyra lister i dag, i morgon kommer min kusin för att sätta fast dem. Målet jag sparat sen vindsrenoveringen hade torkat, fast jag haft det på ett varmt ställe - märkte jag först då jag skulle börja. Fick åka iväg till lokala järnaffären. Som vanligt hade de inte vad jag skulle ha behövt, utan fick börja försöka mixtra med annat sorts mål för att få listen att någotsånär likna de förra. Jag hade cirka två timmar på mig - förutom lite tid som gick till till några samtal och email-läsande, hann jag inte få målat FYRA lister förrän D vaknade!!!!!! Snacka om otur. Jag som dessutom hade planerat att jag hinner måla lite på väggmålningen, som jag verkligen kännt mig inspirerad med de senaste dagarna. För att komma någon vart, blev D igen en gång placerad framför en video och jag målade vidare...för att igen märka att klockan var alltför mycket då jag slutade, jag hade ju en intervju att göra och före skulle D ha mat. Båda klarade vi av med andan i halsen, men sen märkte jag att jag borde ha börjat nattningen mycket tidigare, om jag alls hade någon chans att få D att sova före Grey´s anatomy skulle börja. Det är något av liv-och-död för mig med den serien, jag bara MÅSTE få se den varje vecka. Försökte ändå på femton minuter......döfött. Där satt han igen i soffan och såg på då en patient sågade av sig foten :(. Vi gjorde tre rundor ("du är ju så trött, sov nu, mamma sitter bara i soffan bakom väggen...") och till sist var han faktiskt så trött så han blev kvar i sängen, utan att jag behövde vara bredvid tills han somnade. Hurraa! 20 minuter ostörd Grey´s!
Och nu sitter jag här och svamlar med ögonen i kors, bara för att jag inte sluppit till på så länge och känner att jag är lite efter med allt annat också. Eller? Går jag igen in i en stress över saker och ting som jag vet kommer, men inte ännu är här (jobb, möten etc)...Troligen. Tror jag ska lägga mig på spikmattan en stund och försöka nolla huvudet.

Till sist några foton från i måndags, då jag hade skjutsat D till sin pappa. For och hälsa på en väninna i Jstad och hade enkom tagit med kameran för att kunna fota på den vackra strandvägen. Men hade fel lins. Nåja, kastade iväg ett foto på en pilkfiskare, men när jag nu förstorade upp den, ser jag att han kanske bara sitter och njuter av solen, där ute på isen (fast han är ju nog rätt ihopsäckad, kanske metspöt bara inte syns...?). Jag får hålla det i minnet de kommande dagarna. Det är allt möjligt på kommande, men nu just ska jag fokusera på det som händer just nu. Carpe diem! Och det är att få en natts god sömn igen :)

ps. Häftigt med kartan till vänster - hittade den på Matildas blogg (fast där rymdes den in helt på bloggen....). I varje fall - nu syns ju orten där någon klickat in sig på min blogg! Vissa av dem har jag inte ens hört förut, fast de finns i samma land....Nä nu, nati, nati!

Easter

I don't know if I have any English-language (or maybe I should write: non-Swedish) readers anymore, but occasionally I think at least one or two pops in, so I'll write in English this time, since this is maybe a bit exotic to non-Finns :). On Easter Saturday it is traditional to have a bonfire in our area. It is to scare away witches and evil spirits, which are believed to be loose on this night - I think it's just nice to have a fire and to have a chance to burn branches and stuff from last summer :). This year I joined forced with my neighbor, and we managed to gather a very nice little pile. A friend also joined with her family, so we were a few people enjoying the show. A very nice evening, thank you to all!! Here a summary of the evening:

Sausage-grilling is almost a must...

And then my favorite photos from tonite, not only because of the subject - me and D :) - but also because Barbro is such a good photographer and manages to capture the mood so well. Tack Barbro!

Långfredag

I morse var jag på strålande humör - sken i kapp med solen, s.a.s. Förr i världen var långfredagen en dyster dag, då det alltid var mulet och man inte fick gå ut, numera tycker jag det alltid är soligt, och då kan man ju inte hållas inne....På fotot till höger har vi kommit in från vår förmiddag på snön, D trillade ur pulkan när jag försökte hitta snöhögar att ränna på. Tänkte att jag har en "pitu" (=en som inte tål mycket) pojke, som börjar gråta för att han får snö i ansiktet, sen kändes det inte trevligt då jag märkte att han hade skrapat sig lite på kinderna på skaren :(. Påskäggen i skålen var också helt underbara. Tyvärr. De var menade till påskhäxorna i morgon, men......mina dietföresatser klarade inte av frestelsen med dem (köpte dem redan i början av veckan....).


De senaste dagarna har varit bra, har börjat få ordning på mitt liv så småningom. Jobbet verkade torka in, skit stil att inte höra av sig mera, men det var ju lite för tidigt än. Men jag har satsat på konditionen, en dag blev det "gym" här hemma då jag klättrade upp och ner för stegen ett antal gånger när jag klippte vår ca tre meter höga granhäck. Ett hemskt moment var när D klättrade upp, medan jag halvlåg överst och inte noterade det, och sen tänkte släppa taget - hann i sista stund få tag i hans halare. Puh!

I går cyklade jag till det riktiga gymet, tog en snabb omgång i maskinerna (ville inte få så ont att jag inte sen mera vill komma tillbaka), hann ta ett bad och lite rycka ut/smörja in/fila etc på kroppen - länge sen sist! På kvällen var det lokaltv dags och efter det, "tjej"träff. Det var härligt! Blev riktigt fnittrig och skrattade så tårarna rann, det var länge, länge sen sist! Dessutom fanns där en person som berättad eom Emotional Freedom Technique (http://www.emofree.com/) - lät jätteintressant, bara man skulle hinna koncentrera sig på det (nu just försöker jag bara hinna få detta inlägg klart). När jag kom hem hade jag ett meddelande från Italien. När jag var på tredagars utflykten i djungeln, blev jag vän med en familj från Rom, nu ser det ut som om mamman kommer att besöka mig i början av maj! Jätteskoj! Dessutom ringde min spanska väninna från sydfrankrike helt plötsligt för ca en vecka sedan och sa att jag är välkommen att hälsa på. Hon bor nära Montpellier och har barn nästan i Ds ålder, dessutom tror jag att Ryanair flyger dit, så det skulle vara jätteskoj. Kanske i höst, känns som om våren är för kort och på sommaren vill jag inte bort från Finland! Så det har börjat röra på sig på många fronter, härligt!!!

Hon är nog en bra lustig katt, vår Fia! Vill vara med överallt, men sitter inte i famnen eller något sådant "tjafs". Fast hon har några gånger lagt sig i soffan bredvid mig, så kanske hon så småningom blir mera kärvänlig också. Annars tycker hon om att ge en "knuff" med huvudet i ens ansikte, och det känns ju trevligt :) (också annars än vid mattid...).

På förmiddagen ville D ut, fast jag hade tänkt att vi måste börja fara ut på eftermiddagen i stället, han brukar bli så vrålhungrig då vi kommer in att det är nervpåfrestande att fixa maten, när han sen hänger i hasorna. Men eftersom det var så fint, så for vi ändå. Tog med kameran och lyckade lite knäppa mellan varven. Fia följde så klart med på vår promenad å åkern och vägen bakom vårt uthus.

Jag började känna mig riktigt lekfull på den släta, fina snön. Tänkte att ufos och andra flygande varelser får något fint att se på och drog lite mönster på åkern :)

Ah, vårtecken vid gamla rian!!!

Fick för mig att försöka fixa Ds frisyr i dag. Har en "uttunningssax" och tänkte att jag ska testa. Det är inte lätt att klippa honom, sprang efter honom med kam och sax, men vattenkannan blev räddningen, den var ny och intressant, så nu ser D rätt...tunnhårig ut :). Men jag tror det är bättre än före, vi ska bada i kväll, så ser man bättre sedan. På fotot är friserandet ännu halvvägs, D är sur då jag inte sprutar på honom :) . Oh no, jag får sota för att jag envisades med att sätta så mycket bilder hit - D sov nästan tre timmar (nu är han här...), jag betalar i kväll för det med att min egen tid då mycket troligen faller bort, eftersom han inte somnar före 10. Suck.

Grrrr

Får skynda mig....har tänkt sätta in en massa foton, men var tvungen att skriva några email, och förstås att överföra fotona från kamera till dator och det har tagit OTROLIGT länge. Jag är rädd för att min dator helt pajar snart, den är så j.....a långsam. Och det verkar vara omöjligt att hitta hjälp. Skickade jsut ett email till mitt sista hopp, som jag just kom att tänka på. Om inte han kan, så får jag så lov att börja ringa runt till datafirmor, och jag vet ju att såna inte kommer hem till en, vilket jag skulle vilja, så jag själv kan lära mig vad jag kunde själv göra. Tänkte att jag måste avreagera mig först, vill inte förstöra fotona med min ilska över datorn!!!

Jobb?!

Det har nästan regnat jobberbjudanden över mig den senaste tiden, i alla fall jämfört med de senaste åren. Tyvärr känns det som om det kommer ett år för tidigt och nu just är jag rätt förvirrad,mycket att fundera på, hur man kan ordna vardagen, dagvård etc. Och ändå är det inte ens säkert att jag har jobb....I lördags fick jag ett samtal om en sekreterartjänst, som jag kunde sköta hemifrån till största delen, 30 % tid, eller hur säger man...i allafall mindre än en halvtidstjänst. Egentligen perfekt, men just då fanns det vissa saker jag blev fundersam över. Nu just är jag mycket villig att ta den, men nu har jag inget hört på flera dagar av mannen som ringde, och som skulle skicka tilläggsinfo.

På måndagen fick jag samtal om en översättning, en person hade hittat min firma via Eniro - första gången det har hänt sedan jag bildade firman för, ja vad blir det, fyra år sedan, tror jag. Då skulle jag ha varit glad över det, nu känns det som om mina språkkunskaper inte mera räcker till, och inte heller hjärnkapaciteten. Dessutom har jag aldrig riktigt gillat översättning, är inte heller bra på det. Men ändå, fick fundera ordentligt innan jag vågade tacka nej. Man borde ju lita på att jobb dyker upp då man behöver dem, men ändå är det svårt att tacka nej. Sen fanns det hopp om ett jobb inom den bransch jag mest jobbat inom de senaste åren, men tydligen var jag inte påtänkt på allvar. Lika bra, det skulle ha varit mycket mera än 30 %.

Har varit på besök till daghemmet här i byn, inte speciellt trivsamt, men jag antar att leksakerna och de andra barnen skulle vara det viktigaste för D. Det skulle inte bli mer än några halvdagar i veckan, troligen. Kanske det skulle göra oss båda gott. I går kväll var jag plötsligt helt slut igen av allt funderande, som vanligt reagerade D med att hitta på allt möjligt bus, och jag blev rosenrasande, och sen arg och besviken på mig själv. Suck, kvällar kan vara rena mardrömmen ibland. I går somnade han sen ändå plötsligt redan halv nio, och jag fick en mycket välbehövlig stund framför tv:n med mitt vinglas (som inte blev påfyllt annat än en gång, fast jag tidigare hade tänkt att bara jag slipper till så spiller jag i mig hela för att glömma allt elände :). Det går upp och det går ner - på dagen kände jag mig så glad, energisk och full av hopp för framtiden, då jag körde hem från Nkby, där jag gjort en intervju för lokaltv, och sen på kvällen är allt helt botten igen....men sånt är livet, antar jag. Det gäller att njuta då det är en god stund!!!

Ds nya rum

Kunde inte hålla mig i lördags, tog och möblerade Ds rum, fastän väggen är långtifrån färdig. Kom fram till att jag nog kan måla väggen ovanpå bokhyllan (som jag nog tyvärr behöver i rummet...) när jag står på stegen. Känns bättre nu, vi kan använda rummet, fastän väggmålningen inte på långt när är klar än. Men får måla då det blir en ledig stund....Sätter en riktigt färsk bild på D. Fick äntligen reparerat min gamla häst (varit i två bitar) och D provred i dag. Hade han inte suttit på hästen hade jag inte kunnat ta fotot - numera är det nästan omöjligt att få foto på honom, han rusar till kameran direkt han ser att jag tar fram den. Men jag har ju förstås några bilder från förr på honom :)

Drama på taket

Jag fick rusa till med stegen igen, denna gång var det Nalle som rutschat ner till takrännan. Vis av erfarenheten hölls mamma på balkongen....Tyvärr gjorde Nalle ett försök att ta sig upp igen medan jag fotograferade - rutschade ner, tappade balansen och var tvungen att hoppa :(. Som tur var, var det tydlingen inte för högt för en katt, han verkade inte ha tagit skada av hoppet på ca tre meter.

Här en skojig kattvideo på youtube (kattägare känner säkert igen sig :) : Simon's cat

Halvfärdig väggmålning

Tänkte visa att jag faktiskt fått något till stånd på väggen i Ds rum, fast det igen varit en vecka när jag inte gjort något annat än vilat då D sovit på dagen. I går målade jag en chimpans, i dag en annan (fotot från i går). Försöker få området bakom bokhyllan klart allt upp till taket, så jag får skjuta den fast i väggen och möblera rummet, sen får jag fila på sidorna i lugn och ro utan desto mera stress. Så väggen är långt ifrån klar, kom ihåg det (man är ju darrig då man ska visa sina konstnärliga alster....:)!!

En man i min säng!!!!!

Den sista tiden har jag delat säng med en man....D har hållits rätt bra i sin egen säng, så det är alltså inte han. Mannen som legat under mitt täcke är ännu lite blyg av sig, han har inte vågat ta av sig kläderna än och jag tycker han är lite väl styv...men bättre en stel man än ingen alls, eller hur?

Hittade slipskillen under täcket häromdagen...och sen glömde jag ta bort honom, så där är han fortfarande, kanske han kan locka dit en modell större med sin närvaro :). Numera dyker ju alla möjliga prylar upp lite här och var i huset, "någon" hittar något intressant i någon bortglömd låda och går omkring med fynden - ibland lämnar de på golvet, ibland följer de med i sängen...ja, prylar simmar omkring som sagt. För en tid sedan fick jag den brilljanta idén att hämta mitt gamla dockhus från kallvinden. Det är mycket grovhugget, men med lite möbler och pyttesmå dockor, tänkte att D kanske skulle tycka om dem. Delvis gjorde han det, nu finns de lite överallt i huset - en stol trampade jag på i köket, farfar ligger på diskbänken där nere, om jag kommer ihåg rätt, finns ett badkar någonstans på arbetsrumsgolvet...Nalle-katten gillar också att leka med dem och jag är för matt för att hela tiden plocka undan. Men som sagt, det är rätt trevligt att äntligen ha en karl i sängen - dessutom en som inte tar speciellt mycket plats :)

Bibliotekarien

Vilka sköna dagar jag hade på bibban (3 st). De två sista var det knappt kunder alls, och fast jag hur försökte, så kom jag till sist inte på annat att göra än läsa böcker själv :). Härligt! Det var fint att bli påmind om böckernas förtrollade värld igen, ska försöka börja läsa lite mellan varven, jag tror det gör mig gott. Efter påsken ska jag till frissan, det behövs....mitt på huvudet har jag en test som inte vill lägga sig ner, fast resten nog är platt. Måste vara något med klippningen, för så här har inte håret betett sig förr :(.

I varje fall känns det som om energin sakta återvänder med vikande flunssa och tilltagande ljus. Har köpt kort till gymet, tänkte att jag kanske klarar av det, eftersom det inte är bundet till någon tid och en väninna också börjat gå där dagstid. När jag fått samlat tillräckligt med viljekraft ska jag ta några saftdagar för att få en rivsstart på omläggningen av matvanorna - eller att få slut på småätandet mellan måltiderna, är det egentligen frågan om. Sen kanske jag igen kan börja använda mina vanliga kläder....

Vilostund!

I dag jobbade jag för första gången på biblioteket (fem timmar) - kändes som en semester :). Det var lugnt och skönt, lämpligt med kunder och efteråt hann jag till butiken och nu dessutom blogga (även om datorn har gjort sitt bästa för att spoliera det, den är superlångsam) innan D vaknat. En väninna kom hit hem för att vara med D. Jag tror nog faktiskt det blir lättare då D börjar gå i dagvård, i allafall om det känns så här varje dag.

Det kan dessutom hända att D kommer att vara över natt hos sin pappa i slutet av månaden. Jag har anmält mig till en NIA-kurs sista fre-lö i mars (vet inte så mycket om det...) och frågade pappan om han ville ha D en extra lördag. Det var hans förslag att D skulle stanna fre-lö och jag tror nog det kan bli ok. Det blir ju två veckoslut efter varandra, så de har setts ofta då. Men sen i fortsättningen kanske det inte behöver vara riktigt varje gång över natt hos pappan...kanske en gång i månaden (dvs varannan gång han är hos pappa)? Vad tror ni? Har lite blandade känslor om det hela, å ena sidan "hurraaa", å andra sidan "men han är ju så liten, och vill vara med mamma hela tiden, tänk om han får traumor....". Men vi får pröva hur det går.

Livet med katterna

Det börjar bli ok med katter i huset, nu när Fia äntligen börjar lugna ner sig. Tänkte bli lite dramatiskt på måndagen efter operationen då hon inte började vakna upp. Hon sov nästan sju timmar efteråt, vilket jag inte tror var meningen, men då jag försökte natta D började hon förstås vakna till liv. På tisdagen betedde hon sig som om inget hade hänt - jalmade också, tänkte få något fel, men på onsdagen började hon lugna ner sig. Jag tror och hoppas att de positiva sidorna med att ha katter så småningom ska börja överväga. En mycket positiv sak är att mössen försvunnit. En morgon hittade jag en svans och ett bakben på köksgolvet....och frögömmor dyker inte mera upp. Så det är jätteskönt. D börjar också småningom vänja sig vid de nya familjemedlemmarna, och sprätter inte nödvändigtvis upp i sängen för minsta lilla ljud av katter som rör sig. Men viktiga för honom är de nog, och dessutom hjälper de mommo, då D vaknat på dagen och jag inte kommit hem ännu, då är det bra att han får leka med katterna. Mina stackars kvarvarande blommor (inte vad de en gång varit...) har det inte lätt med "ungdomarna". Monsterans stödpinne klarade inte av klättrande katter, utan vek sig. Nu har jag fäst den i taket, så vi får hoppas de inte helt lyckas ta livet av den.

Efter butiksbesök släppte jag ut katterna i dag. D var lessen, han var trött och hungrig, och hade dessutom fått snö på händerna, då han trillade omkull. Men när alla väl var inne och han fick sin ostriskaka, blev det bättre.

"Huuu, vad kallt"

Redan i går, två dagar efter sin operation, klättrade Fia upp i granen, likadant i dag. Värkmedicinen måste vara något i megaväg....Som tur är, har hon tagit sig ner för egen maskin.

"mamma, vad gör du?!"

Inte klaga!

Så var det ju, enligt Oprah ska man inte klaga, men ...det är ju enda jag gjort de senaste veckorna och inte vet jag hur jag skulle kunna "snap out of it" heller. Läser överallt hur viktigt det är med sömnen - nå jo,jo, men om det inte bara går att ordna, så gör det inte det. Det värsta är att jag saboterar för mig själv, D var lite orolig runt 4 i natt och sen fem-tiden igen och efter det kunde jag inte mera sova. Klart jag är trött idag igen, den onda cirkeln fortsätter. Försökte nyss sova, men nu har jag digiproblem, så jag kunde inte koppla av. Jag hatar digitaliseringen. För mig har den inte fört med sig något annat än extra kostnader, sämre utbud (mistade sveriges kanaler - barnprogrammen var viktigast) och massa med ilska och frustration, för att inte tala om all tid jag varit tvungen att sätta på att söka boxar, installera dem, läsa manualer och nu bolla med tre fjärrkontroller till vardera tv:n. Och till råga på allt går det inte att banda mera, varken till videon eller dvd:n och jag vet inte vad jag gjort för fel. Eller vem jag ska fråga.

Som tur är, är denna veckas jobb över, nästa vecka blir det mycket jobb. Jag ska vikariera vår bibliotekarie i tre dagar, det blir jättespännande :)! Skulle ha fått vara en kväll till, men tyckte det blir för mycket på en vecka, och täcktes inte heller be barnvakten den andra kvällen ställa upp då också. Få se hur det känns att sitta bland alla sköna böcker...många saker att hålla reda på på datorn var det så klart, hoppeligen dyker inga specialönskemål upp den veckan (men det brukar ju alltid vara så när man är ny, då kommer allt ovanligt upp!). Är glad över jobben i allafall och lämpligt utspritt är det mesta, skulle hälsan vara ok, skulle allt vara bra. Men fortsättningsvis sitter flunsan i.

Det blir säkert bättre....

Har inte varit på bästa humör över veckoslutet. Fick feber och förnyad flunsa på lördagen och slog helt i botten med tanke på energinivån, vilket betyder arga, negativa, "Tycker-synd-om-mig-själv" tankar i mängd och massor. Tack och lov var febern borta på söndagen, så jag ändå kunde gå på bio, vilket gjorde mig jättegott, att lite få klippt av vardagen. "Arn" var vacker och sevärd, tycker jag, fast slutet blev lite väl abrupt, väntade bara på texten "to be continued", eftersom jag kom ihåg vad som hände i Gillous bok innan man nådde slutet. I dag var en dålig dag för Fia - hon blev steriliserad, och samtidigt gjorde vi program för lokal-tv om just kattmånaden och behov av kastrering och sterilisering. Det visade sig att Fia hade ovanligt stora äggstockar, vilket troligen var orsaken till att hon egentligen inte slutade löpa då hon kom igång. Hon löpte nu också, fast jag trodde hon slutade i fredags. Veterinären sa att det var bra för hennes hälsa att hon blev opererad, hon kunde ha fått stora problem och t.o.m dött av komplikationer med de stora äggstockarna. Nu ser jag fram emot lugnare kattdagar, kattluckan ska öppnas de närmaste dagarna, katterna får mera frihet, och jag hoppeligen lugnare nätter och bättre humör....

Småbarnsförälder

D har varit snorig och lite hängig igen i flera dagar, i går fick jag ont i halsen igen. Ser ett samband med för lite sömn, samma morgon var det "kattväckning" klockan sex - i och för sig är det ju inte så tidigt, men jag märker att detta med att man aldrig får in en sömnrutin, eller rutinen är ju att inte en natt är den andra lik...så är man direkt tröttare om man varit tvungen att vakna tidigare än man oftast gör. I natt väckte kattungen mig klockan två, efter en och en halv timme gav jag upp, ska jobba lite med Fråga sexan-frågesporten som snart blir aktuellt i lokaltv. Det verkar som om Fia äntligen börjar lugna ner sig, i går kväll hörde jag henne inte mera "jalma" - och på måndag blir det ju operation.

Jag antar att det är så här för alla med små barn - känns som om dagarna bara rinner förbi i en ström av blöjbyten, på/avklädning, matlagning och måltider. Saknar vuxen kontakter. Börjar faktiskt längta efter att D ska börja vara över natt hos sin pappa, just nu känner jag att jag verkligen skulle behöva få helst ett veckoslut av vila. Men det blir inte förrän kanske i sommar, och då kommer jag troligen inte mera att vara så här trött (hoppeligen). Fast nu just har jag faktiskt gjort arrangemang för att i allafall få lite avbrutna rutiner och något avkopplande, på söndag är det meningen att jag ska gå på bio (Arn) och nästa fredag har Jeposmettona bastukväll. Känner att jag verkligen behöver något sådant. I går fick jag mail av en person, född här i byn, men som jag aldrig träffat. Han hade läst intervjun med mig 2006 och fäst sig vid detta med att jag är en sökare. Riktigt trevlig mail, men slutklämmen var ju att hjälpen finns i Jesus...jag vet att detta skorrar illa i frälstas öron, men det jag behöver är vänner, barnvakter eller praktisk hjälp hemma, bibelläsning och att bli omvänd (hmmm jag är ju redan döpt, det heter kanske inte så...) kommer långt ner på listan av saker att göra. Praktisk nytta skulle jag ha av att meditera och helt enkelt idka någon sorts motion, men jag vet helt enkelt inte hur jag ska lyckas få in det i dagsschemat. Måste igen vänta att förkylningen går över, sen måste jag helt enkelt ta mig i kragen och försöka få upp konditionen. Kanske väggmålningen börjar bli rätt långt klar då också, så jag bättre har tid att göra något annat då D sover.

I går drog jag också nytta av att skolelever hade sportlov, hade bett att Bs barn skulle komma och leka med D, så att jag skulle få lite mera tid att måla. Väggmålningen är också ett projekt som både stimulerar och tröttar ut. Det blev ett så jättestort projekt....och säkert något jag håller på med länge, länge än, men i allafall ser jag nu så pass mycket reslutat att jag snart får skjuta bokhyllan till väggen och börja möblera rummet, sen får jag jobba vidare på väggen runt om bokhyllan i lugn och ro (som om jag skulle kunna det......). Kanske jag snart vågar visa lite resultat här på bloggen, ungefär varannan dag tror jag det blir bra, varannan dag känns det att det inte blir till något (nu just har jag problem med fjädrar och päls....och att måla löv tar för evigt!!!).