Händelserik natt

I går kväll gick jag och la mig halv elva, och steg upp klockan åtta i morse. Det låter ju jättebra, eller hur? Problemet är bara att sömnen inte satt i hop precis, i stället blev det ett sammandrag på allt möjligt som brukar hända på nätterna...Det började med att D inte ville somna in, vilket inte är något nytt. Jag borde gå och sova samtidigt, för att han ska hållas i säng, men i går ville jag absolut inte gå och lägga mig halv tio, så jag var stenhård och bar honom tillbaka till sin säng om och om igen. Jag visste att han var trött, på dagen hade han bara sovit kanske tjugo minuter i bilen på väg hem - jag agerade chaufför åt min mamma som skulle och massera sig och ville köra ut till sitt barndomshem för att se på skogen och hälsa på en släkting. Till sist kutade D till sitt eget rum och sängen där, och det tyckte jag var ok. Så somnade han faktiskt och det kändes jättekonstigt - ska våra "nattvägar" skiljas nu?! Kunde sitta och skriva dagbok i sängen på kvällen, vilken lyx! Men jag misstänkte att det inte kommer att gå så smidigt och jag hade rätt, jag hade just somnat då ett "mammaaa" hördes i mörkret från hans rum. Snabb galopp dit, bädda in, tillbaka till egen säng - lite svårt att somna om men det gick - för att om en timme igen bli väckt av samma "mammaaaa"...då tog jag honom tillbaka till hans egen säng. Några timmar efter det damp han ner i min säng, lät honom sova bredvid mig. Sen somnade jag om, för att väckas av det välbekanta ljudet av jagande katt....Fia har inte släpat in möss på länge och har börjat sova med oss, men nu hände det igen. Satte kudden på örat och försökte ignorera det hela. En tid efter det väcktes jag av Ds oroliga sovande - han rullade runt på tvären i sängen, med följden att en kattsvans stack ut på ena sidan och resten av kattkroppen på andra sidan. Fia var snäll och lät honom sova vidare, men jag lyfte bort honom och placerade honom i "normal" sovställning igen. Då var det redan rätt ljust, men jag somnade om, för att väckas av Buller och Bång på sovrumstaket - det är otroligt hur två skatungar kan låta som två strutsar, minst, när de hoppar omkring på huset. Då gav jag upp, och klockan var nästan åtta. Konstigt nog kände jag mig inte speciellt pigg....