Oroligt

Tänk vad en liten katt kan få en att bli ur spår. Fia-katten (mamman, till höger i bild) var försvunnen hela dagen i dag - jag kunde inte riktigt koncentrera mig på något och var i flera turer och sökte henne. Det finns så många faror för en liten, försvarslös kissekatt - vägen precis bredvid huset, tågbanan längre bort, fällor (Totte, min fd katt, hade blivit fångad i en minkfälla en gång, blev räddad...), och till och med lodjur, fick jag höra då jag tog D på kvällen på cykeln och for och leta lite längre bort. En äldre farbror sa att man sett lodjur här i byn och många katter har försvunnit. Jag hade svårt att tro att de skulle komma så långt som till vår gård, runt omkring finns bara åkrar, inga träd och buskar att gömma sig i - men katten hade varit borta så länge, så något hade hänt, det visste jag. Men när vi kom hemåt, såg jag henne på åkervägen. Det visade sig att hon suttit inlåst i grannens källare redan förra natten, på morgonen hade dörren öppnats, men damen hade tydligen inte förstått att komma ut. Voi suck ändå, mina "ungdomar" hinner med så mycket....möss kommer de in med flera gånger om dagen, i morse hade jag tyvärr en hel hop med fjädrar på arbetsrumsgolvet :(. Men inte skulle jag vilja vara utan de två fyrfotingarna heller!