Aaah, nu börjar jag känna mig bra igen. Två dagar var jag helt hängig, sen har energinivån sakta men säkert stigit, och i dag har jag faktiskt lyckats få gjort några småsaker i huset som väntat i evigheter. Sånt känns skönt. "Kakgäster" har vi också haft, i två turer i dag. På förmiddagen blev det mindre positivt - D sov väldigt dåligt förra natten och var jättetrött då L med mamma kom på kaka. Till sist var det ingen skillnad vad L gjorde, så grät bara D. Hon fick inte röra hans saker och riktigt förfärligt var det ju om mamma tog i henne, eller gjorde något med henne. Sen slockade han som ett ljus när det var dags för tuppluren. Tack och lov var han på bättre humör då nästa gäng gäster kom, det skulle ha blivit tungt för alla med ytterligare gråt.
Men NU måste jag skriva något positivt om honom också. Det vill ju bli att man bara häver ur sig frustrationer här :(. Ofta har jag tänkt då kvällen närmat sig "nu ska jag berätta hur glad/duktig/gullig...etc han varit" och så är han gnällig eller vill inte somna när jag vill det och kommer jag så långt som till datorn än på kvällen, har jag redan glömt allt det positiva jag skulle skriva. Men faktum är att jag tycker det börjar kännas bättre igen som mamma. Jag gillade att vara bebis-mamma, men denna period efter att han började gå, tycker jag har varit jobbig.
Hörde någon säga för ett år sedan att pedanter har svårt för denna period - då småskrattade jag och sa att det inte är något problem med lite klott för mig. Nu är jag av annan åsikt. Det har varit ytterst frustrerande de gånger jag äntligen fått städat/tvättat golv etc och så trampar man på en skorpbit, med miljoner smulor som följd, eller så är golvet täckt av böcker/cd:n/leksaker (you name it) som en vetgirig halvmeters knatt rivit ur hyllor och lådor i ilfart. Nu börjar han lugna ner sig med upptäcktsfärderna i skåpen - en orsak kan förstås vara att det mesta av innehållen flyttat någon annanstans, typ översta hyllorna, eller som en gång då jag fick ett milt utbrott och kastade alla videon och cd:n jag hittade på golvet och de som ännu var kvar i hyllan, i en plastpåse och hivade allt på kallvinden.
Jag tycker också att vi börjar kunna kommunicera bättre. Det är roligt att få ett svar på en fråga, även om svaret oftast blir "nä" med eftertryck. "Jå" kan han inte säga, då nickar han bara. Jag har också lärt mig att han kan narras - i morse frågade jag om mamma får klippa tånaglarna. Till min stora förvåning nickade han, men när jag väl kom rusande med saxen hade han ändrat sig och hojtade "nä, nä". Men då höll jag ett förmanande tal till honom om att man inte får narras och klippte ändå...Härligt är också att man plötsligt kan få en puss någon sällsynt gång, eller så klappar han en på huvudet, eller kramas. Det ger en varm stöt i hjärtat som man lever länge på! Alla behöver vi någon gång få lite ömhet :).
Ibland undrar jag om han inte månne blir mera ordentlig än vad jag är. Blir så stolt då han sätter nappen på bordet och trasan på stolen då det blir matdags (om han råkar ha dem då), eller torkar händerna på handduken om de blivit klottiga (om...kanske snarare när, han äter tyvärr helst med händerna...). Jag är också glad att jag nu kan börja pröva på att kocka sån mat jag själv gärna äter, med lite mera kryddor och smak, utan att han pruttar natten igenom och/eller får illröd bak och ingen av oss sover ordentligt.
Min italienska väninna var energisk och gillade ordning och reda. Hon hjälpte mig städa före Ds födelsedag och eftersom hon dammsög, fick jag gjort sånt som jag oftast inte hinner/orkar med, så nu känns det bra att försöka hålla kvar den bättre redan i huset, och ta itu med saker och ting som förblivit ogjorda en längre tid. Har man det stökigt största delen av tiden, så ser man ju verkligen skillnaden då det är mindre stökigt och kan njuta av det :). Likadant med jobb - jag har inte mycket jobb nu i maj, vilket känns jätteskönt. Det blev lite väl intensivt den senaste månaden, men å andra sidan vet jag att jag inte har jobb på sommaren - vilket å andra sidan är skönt också. Nu kan jag njuta av den med gott samvete (med lite pengar på kontot...). Jag tycks behöva kontrasterna...råddigt/städat, intensivt/slappt....
I morgon blir det en utflykt på kvällen med några damer från byn och på veckoslutet kommer farmor och farfar på besök - det var länge sen sist de såg D. D brukar snabbt bli bekant med speciellt farmor - vissa personer har ju dendär automatiska kontakten till barn - så jag hoppas på lite egen tid i helgen för trädgårdsjobb, alternativt väggmålning om det regnar. Ha ett bra veckoslut ni med!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar