Holidays!

We've had a really calm holidayseason, which was was I really needed this year. Sleeping late in the morning, only being forced outside to showel the snow that keeps coming down every day.















We all got really nice presents of Santa, not too many, but just what we needed :). D thought Santa was really nice, but didn't see very well (had forgotten his glasses :). Since D spent two nights (three days, from the 25th) at his dad's I could really rest as well. Read an interesting book I got as a present and did whatever I felt like (strangly enough I began clearing away stuff...). Also began a "healthy routine" in the mornings with a bit of exercise and meditation, which I hope in the long run will keep me more focused, happy and healthy.


The flu is still there, but I can feel it slowly losing its grip (D isn't really coughing anymore either). Unfortunately my mother wasn't so lucky. I had to call an ambulance early Sunday morning, she had trouble breathing. Felt a sense of "déjà vu" - it was around this time last year when she got ill, but I'm confident that this time she will be back home soon. She has reacted well to antibiotics and now only needs to gain strength. To be honest, it also gave me a bit of a break not having her at home, but next time I start feeling a bit tired of her I think I'll put her in the old people's home for a weekend instead :) (I'm entitled to a few periods of "holiday" as a caretaker of an elderly, we don't have to pay much for her stay and it gives us all a bit of a change). The fall period simply became too long without a break, spring will be much better - and that is more "my season", always feel much more energetic and positive then due to the increasing amount of light.

I tried to take a picture of our house on Christmaseve with all the lights, but it looked more like it was on fire, since I couldn't keep steady enough. Tried one with a flash, which took away the nice feel of the lights, but which I think is more accurate - it's been soooo dark, and snowing. But I'll post the one with a "call the firebrigade"-feel to it as well :).

Last night I took part in a "treasuremap course", which means cutting out pictures and "slogans" that feel good and pasting them on a "treasuremap" for the coming year, indicating what I wish will happen/how I want to feel during 2010. Tomorrow I'll get a reikitreatment and go for lunch in Pietarsaari with some friends. For the evening I've invited some friends over for "coffee" (didn't want any pressure...but would like company :).

I hope you all out there will have a wonderful New Year's Eve

and
I wish you all love, health and wealth for 2010!!

Nya tag!

Jag är verkligen en konstig människa, nu förstår jag det också själv. Gissa vad jag har gjort i dag - i dag då jag skulle ligga i sängen och bara försjunka ner i andra världar via bokstävers och ords magi? D är alltså hos sin pappa och eftersom jag ännu i går igen en gång fick stegring (tre veckor med stegring från och till!), beslöt jag mig för att skjuta allt annat än min egen vila åt sidan dessa dagar. Vad gör jag...jo, städar! Drabbades av värsta "grundröjar" ivern! En låda som stått undangömd under trappan, ännu fylld av konstigheter efter renoveringen i februari - den tömde jag i dag! Har också sorterat bland våra vantar, mössor och halsdukar, plockat bort böcker jag inte tittat i sen jag placerade dem i hyllan bredvid skrivbordet och städat lite i klädskrubben (men den kräver en ännu större dos av iver, så tog bara det värsta). Fick i julklapp " Be så ska du få - lär dig att förverkliga dina drömmar" av Eshter och Jerry Hicks. Samma tankegångar som i "the Secret", men ännu djupare. Kikade lite bak i boken och läste igen om att rensa i röran.

Jag har känt trycket av att det varit så fyllt av grejer överallt. Borde kavla upp ärmarna och faktiskt göra mig av med alla dubletter och tripletter...det var ju faktiskt två hushåll som förenades då jag flyttade hem. Men har svårt för att bara kasta bort hela grejer, som tyvärr nog ses som gammalmodiga och ingen vill ha dem...Dessutom jobbar jag ännu på förvaring - jag tror mer och mer på att nyckeln till lycka är fungerande förvaring!

Nu fick jag inspiration till lösning på mina akuta problem. Mina försök har ofta fallit på att det tar så himla länge att sortera och eftersom återvinnigsstationen endast är öppen onsdag eftermiddagar och en lördagseftermiddag i månaden, passar det/kommer jag sällan ihåg att köra dit och faktiskt göra mig av med skräpet. Samtidigt är jag så envis att jag absolut vill sortera, anser det vara varje medborgares plikt att se till att det man ägt och använt ska återvinnas om det bara är möjligt. Så har inte börjat ens, eftersom jag vetat att jag inte har tid att slutföra det hela. Nu läste jag att det redan är bättre att helt enkelt plocka bort det som står framme, men inte används, i lådor som man ställer undan. Det stod att man skulle numrera lådorna och banda in vad man har var, men då skulle det igen falla på att jag inte har någon sådan apparat (tar jag saker och ting för bokstavligt månne...?!), så jag plockar bara undan och skriver vad jag har i den på lådan. Sen kan man sortera vid något (!) tillfälle med bättre tid...

Åh vad jag svurit de senaste veckorna över saker som fallit över mig ur skåp, alternativt att jag sökt och sökt efter något. Förr kunde jag ha det stökigt runt mig - tills jag hann med en ordentlig storstädning, men skåp och lådor hade jag oftast i bra ordning. Numera hinner jag aldrig gå till grunden med något, det är bra om jag hinner krafsa på ytan. Det måste alltså bli ändring, för jag bränner ut mig snabbare då hushållet inte fungerar.

Lite har jag också skött mig själv i dag - låg i badet och funderade på ett och annat. Bland annat hur beroende jag är av stunder bara för mig själv, utan tidtabeller, utan krav att göra något. Funderade hur jag kan få min vardag att fungera bättre, så att jag också får den lugna stunden som jag behöver för mig själv varje dag. Och helst också med gymnastik - jag är en "rörlig" person som lider av att musklerna stelnar till. Vi får se om jag lyckas, men kom fram till att jag måste offra min tid med tidningen på morgonen, även om jag kanske inte alls hinner läsa den senare heller. Istället ska jag satsa på femton minuter meditation och sedan yogarörelser - kanske också en massage med varm olja för att få mig själv i gång. Hoppas den vägen bli så pass energisk att jag hålls på gott humör och klarar av att bättre vara "du" med mig själv, dvs också läsa signaler när jag måste sakta in innan jag blir sjuk och faktiskt tvinga mig själv att tacka nej till allt "det roliga" tills jag igen orkar med det. Köpte några yogatidningar till mig själv som julklapp och hoppas via dem få inspiration att på egen hand yoga på morgonen. Tyvärr har jag glömt qigongrörelserna - var inte en endast gång på en qigong i höstas, eftersom de helt enkelt hålls för sent på kvällen. Det är synd, men jag måste prioritera sömnen för både mig och sonen.

Om jag skulle lyckas med att få den egna "uppstartningen" att fungera så att energinivån skulle stiga, kanske jag mera skulle orka hitta på mera gemensamma sätt att röra på oss med D. För jag känner också att jag inte vill vara ifrån honom så mycket på kvällarna, trots att jag också har behov av egna hobbies. Dessutom är det så jobbigt att hela tiden be om hjälp med barnvaktandet. Men tillsvidare är tiden med honom ännu viktigare - och som sagt, hoppas hitta på mera saker som vi faktiskt kan göra tillsammans. Önskar jag skulle få mera ork att bjuda folk på besök, känner mig svältfödd på vuxenkontakter - att bara sitta och prata. Kom också på att det är längesen mina vänner från södra Finland varit på besök (hint, hint!!!).

Åh vad skönt då detta år tar slut! Och vilken fantastisk uppfinning detta med ett nytt år - igen har man en chans att kavla upp ärmarna och skapa nya, bättre vanor i tillvaron!!

God Jul/Merry Christmas!

En glad och stämningsfull dag önskar jag er alla!

Happy Holidays, dear readers!

Nyårslöfte

Jag ska ALDRIG MERA ställa upp på något jobb/uppdrag om jag inte känner att jag är frisk - oberoende om jag har feber eller ej. Nyss hostade sonen så han spydde ner hela sängen, en kollega skrev att hon fått mina bobbor (hur vet hon att det var just de...?) , själv är jag ännu trött, lättirriterad och gråtfärdig för minsta lilla sak - men feber har jag inte. Månne inte alla redan vet att jag har hög arbetsmoral utan att jag ska vara tvungen att bevisa det på bekostnad av hälsan.

Fast helt plötsligt i kväll kände jag en ilning av lugn och glädje efter att tre personer efter varandra tittat in. Och vår gran står riktigt fin i vardagsrummet, med pynt, ljus och allt.
Julstämning!
God Jul!
(nyss kom sonen upp, fast jag trodde han slocknat, han sa: "vill lite prat dig innan toti", dvs = jag vill lite prata med dig innan jag börjar sova, nog måste ju en mamma sluta skriva då :)

Lista (knyckt av Taina :)

Årets bedrift: hittat ett nytt yrke och fått ordning på mitt arbetsliv. Jobbar förmiddagar som assistent på dagis/förskola och gör företrädaruppgifter/skrivande/hemarbete på eftermiddagarna (också tänkt studera förskolepedagogik etc på egen hand, men inte funnits tid till det än). Ja förstås också att D (och jag) slapp blöjorna i början av sommaren :) :).

Årets bittra: alla sjukdomar som drar mattan undan en just som man tycker att man kan njuta av att saker och ting funkar och börjar få flyt. Mammas tre månaders sjukhusvistelse i början av året, som kanske färgade av sig på resten av året

Årets bästa semester: ja, i år har jag ju faktiskt haft det, varit två gånger till södra Finland i sommar. Båda trevliga resor, men första blev för tung och splittrad, andra blev jag sjuk direkt efter, så jag måste ge utmärkelsen till: qigonglägret i juli (tre nätter hemifrån) - då kände jag mig balanserad, frisk och stark en bra tid efteråt.

Årets nytillskott: all positiv "barnenergi" som nya jobbet gett

Årets förlust: Gusta-katten, som hittades död i diket i juli, troligen påkörd av en bil.

Årets vuxenpoäng: hmmm, kanske det att jag får så lov att klara allt från att handha renovering, sköta deklarationer, huset, allt som har med bilen att göra till matlagning och städning

Årets fysiska förändring: vikten har gått upp och ner beroende på sjukdomar, stress och trötthetsätande. Nu just på nedgång.

Årets nya kändisförälskelse: "förälskelse" vad är det, sånt har jag inte känt på åratal :( (fast han i "Australia" fick det att lite pittra till, kommer jag ihåg, var det i år?)

Årets mest gåshudsframkallande låt: inga aningar om vad som är inne i musikvärlden, lyssnat på Lisa Nilsson och Josh Groban veckoslut jag varit ensam

Årets läsupplevelse: Sku säga det var båda böckerna av Khaled Hosseini. Ja, riktigt nyligen "Döblens gränd" av lokala Robert Åsbacka. Tänkte att jag för en gångs skull ska läsa någon finlandssvensk - en jättepositiv upplevelse! Vill läsa mer av honom.

Årets insikt: jag är M E D E L Å L D E R S

Årets teve-besatthet: blivit rätt lite av den varan, får säga Bolibompa

Årets fest: Har inte varit mycket av den varan...flesta har jag brutit upp från tidigt, så kan inte påminna mig om någon riktig "klackarna i taket" fest alls...möjligen avslutningsfesten på qigonglägret, men den tog slut för snabbt och sen middagen hos min vän K i augusti, med P som också bilat dit. God mat, hjärtevänner, svalnande augustikväll...den var fin!

***

När jag tänker tillbaka på året ligger det något av en hinna av trötthet över det, trots att det ju också hänt många bra saker. Men jag tror att vintern och våren sög så totalt ut mig att jag inte riktigt återhämtat mig på hela året, inte orkat kasta loss så som jag kanske borde ha gjort i några skeden. Speciellt glädjefyllt år har det ändå inte varit.

En liten positiv upplevelse nyligen: jobbade tillsammans med en man tillfälligt via ett uppdrag. Efteråt tänkte jag "en sån vill jag ha"! Kanske inte exakt likadan :), men skulle jag träffa någon som fick mig att känna mig som han gjorde, skulle det vara fantastiskt. Jag respekterade honom, uppskattade hans energi, självsäkerhet, men också empati och bara att sitta bredvid honom en längre tid fick mig att känna mig trygg - ville nästan luta mitt huvud mot hans axel och dra en djup suck :). Det är lääääääänge sedan jag känt så för någon (typ 25 år sedan...), "trygg man" har inte precis varit typen jag dragits till....skulle kanske vara dags för nya vindar på den fronten nu också!

Krassligt

Håhhåh, har många, många gånger tänkt denna vecka "jag borde ha blivit hemma för en vecka sedan...", det vill säga ännu på måndagen efter att jag hade mitt första feberveckoslut, trots att jag då var feberfri, men inte förkylningsfri. Har nu dragits med stegring och stegrande flunssa i två veckor. I mitten av veckan började tillvaron anta mardrömsaktiga proportioner, då krafterna helt enkelt inte riktigt ville räcka till mera.

På onsdagen kom farmor och farfar hit för att sköta D då jag hade extra jobb. Var hemma från jobbet både tisdagen och onsdagen, men det hjälpte inte. Jag behövdes på onsdagkvällen för att agera tjuv i förskolans teater på julfesten. Det gick bra med hjälp av febernedsättande och kaffe och jag är glad att jag kunde vara med, men det straffar sig förstås i längden. Torsdagen var jag på jobb med samma motorer - febernedsättande och kaffe - för att den asylsökande hade polisförhör på eftermiddagen och jag ville helt enkelt inte flytta på det, det var för viktigt och jag kunde inte skippa mitt fasta jobb för att vila för att kunna utföra mitt oregelbundna jobb....Men det var himla tungt och det kändes som om jag drunkar i mitt eget slem på natten och halsen bestod av rårivet kött. Mellan hostattackerna och snytandet drömde jag om flyktingar, om och om igen :). Det var alltså inte ens frågan om jag skulle stanna hemma på fredagen. I dag, lördag, har febern igen sjunkit nästan till normal temperatur, men jag känner mig fortsättningsvis flunssig. Nu tänker jag inte heller röra mig utanför huset förrän jag känner mig frisk, oberoende av vad febertermometern säger. D har också börjat hosta och det skulle inte förvåna mig om han också får samma flunsa. I morgon kväll är det lokaltvs julsändning, men trots att jag också var sjuk i fjol, tänker jag inte släpa mig dit om jag ännu känner mig såhär i morgon.

D fick också något konstigt fel på onsdagen - på morgonen kunde han plötsligt inte alls stöda sig på ena benet. Han sa att han hade ont i knäet, men jag har ingen aning om när han skulle ha skadat sig. Först när farmor och farfar åkte i går började han kunna stöda lite på benet, ännu går han och haltar. Det kan väl ändå inte vara psykiskt?! Han förknippar speciellt farmor med att mamma är borta. Dessutom säger han att han inte tycker om henne, vilket är jättetragiskt, eftersom han är så viktig för henne och hon är jättegullig med honom. Jag kan inte förstå annat än att han i sin lilla hjärna på något sätt kopplar ihop henne som "mammavikarie" och därför inte kan acceptera henne, speciellt inte om jag är hemma. Jaa, inte är de små lätta att förstå sig på.

Vi har haft jättekallt förra veckan, flera dagar runt - 20, på onsdagen - 24 hela dagen, men nu är det "bättre" temperaturer igen. Min mamma fick en julstädning i måndags, eftersom hon är änka till krigsveteran. Det hjälpte mig mycket, på tre timmar hann två personer göra en grundlig golvstädning där nere, så det åtmistone varit rent denna vecka. I varje fall ser jag fram emot friskare tider nu då de flesta måsten är överstökade.

Light for children

To honor the 20th birthday of the UN's child convention Nykarleby (Uusikaarlepyy in Finnish, the town our village belongs to, 20 kms away) organized an event a few weeks back. 18 children were chosen to light a candle for all children born during the past 18 years. I was really proud that D was chosen to represent those born in 06. He handled his task really well, despite my worries he wouldn't let go of the candle or run in a wrong direction :). The only problem was that before the candles were placed, we were supposed to wait in line on both sides of the stage. His girlfriend, who represented those born the year before, was on the other side of the stage and I had my hands full to prevent him from running over to her :).

It was a rainy, dark night, almost impossible for good photos, but I'm glad that my friend sent me this one as a memory of the event. Tack Barbro!

Here you can see some other photos from the same night.

Flyktingjulfest

Denna veckas måndagkväll hade flyktingförläggningen ordnat en gemensam julfest för alla enheter. I fjol ordnades de skilt och då hade jag ännu bara en minderårig (med barn) som jag företrädde, i år skulle jag haft fullt sjå att hinna till tre olika enheter, så jag är glad att alla fanns på ett ställe. Samtidigt var det vemodigt, eftersom "min första" snart flyttar bort med sin dotter och i värsta fall ser jag dem aldrig mera, det är upp till henne om hon håller kontakt. Jag hade alltså egentligen sex "barn" + ett eget på festen. Det egna vållade lite problem, han var inte på bästa humör, eftersom han bara hann sova lite i bilen och var hungrig då vi kom fram. Sen gick han upp i varv med flickkompisen och de trillade båda i vägen för serveringen....men i varje fall fick jag önskat alla en trevlig jultid, innan vi bröt upp från festen.

Denna vecka har jag påbörjat myndighetsrunda med en ny asylsökande pojke. Och min syn på ett europeiskt land, där jag själv jobbat och som är populärt bland många soldyrkare har fått sig en rejäl törn. Polisbrutalitet och omänskligt behandlande av människor i nöd. Och det ska föreställa ett EU land!! Jag vet att de sydeuropeiska länderna, som först får ta emot flyktingströmmarna är i stora problem, men "Europa" ska stå för rättvisa, civiliserat och humant bemötande av alla, hur kan de övriga europeiska länderna tolerera att flyktingar misshandlas och behandlas som kreatur (som också borde behandlas vä!!!) inom EUs gränser?!

Check!

Snart är året slut och de flesta sakerna på "to do"-listan börjar vara avklarade:

- bilen har varit på service. Batteriet blev jag tvungen att byta ut, då bilen började strejka med starten. Nya vinterdäck fick jag också så lov att köpa.
- sotarn var hit - nu måste skorstenen förnyas uppe på taket och ett rör ledas in i den. Oljepannan har gjort att den håller på att vittra sönder, räkning typ 100 €/meter - och den är många, många meter + sen nymurad skorsten till. Suck. Fast vi vann 11,80 på lotto för en vecka sedan, men man borde ha fått flytta på decimalerna....
- har täppt till vädringshålen i stenfoten
- under ett halvår har jag från och till varit tvungen att gräva i gamla papper, ringa landsarkiv, besöka tingsrätten. Det visade sig att en åker min pappa hade köpt på 30-talet och fått lagfart på, plötsligt enligt databasen inte var vår. Det ordnade sig tack vare välvilja från människorna som förr ägt den och som nu igen stod som lagfartsägare, men det krävde mycket jobb och grubbel från min sida. Nu är det i varje fall uppklarat. Puh.
- jag ska delta i ett minireningsverk med grannarna (avloppssystemen i hela Finland ska förnyas, dyra saker :( ). Måste börja lotta regelbundet, kanske jag kunde undvika ett besök till banken....
- osv osv osv

Ni förstår kanske att jag ibland önskar jag skulle bo i en lägenhet.


****
D hade besök av en 6-åring i veckan. Det var så rörande att se hur han såg upp till stora pojken. Önskar mera kontakter till barnfamiljer på fritiden åt oss båda nästa år!!!

****
Och till sist en hälsning från Korvatunturi (där julgubben ju bor). Denna gång hade han tydligen varit till Ikea och eftersom det var en snabbvisit såhär innan julen, tog han allt i ett, en ren-gubb :).

Det drar ihop sig

Försöker få mig redo för julfest med "stadsväninnor" i kväll...märks att man sällan "städar upp" sig, rutinen sitter inte. Har legat i sängen hittills, i går var jag hemma från jobbet. Har inte feber nu, men är trött och hängig och hostar mellan varven. D är hos sin pappa, så jag kan vila i morgon också och hoppas verkligen att jag är i form till måndag. Nästa vecka är det full fart, företrädaruppgifter två dar, julfest för flyktingbarnen och senare i veckan på bantis, förutom det normala jobbet förstås. Farmor och farfar kommer och hjälper med skötandet i mitten av veckan. Lördag är egentligen jobbdag och söndag är det julsändning för lokaltv - men sen börjar över två veckors jullov, underbart, trots att ingen resa är planerad.

Lite pepparkakor hann vi med i går, tack och lov för färdig deg, säger jag bara!

Lite förkylt

I fyra månader har jag fått vara frisk! Helt underbart! Har snällt proppat i mig extra vitaminer hela hösten (typ "kräuter blumensaft"), men med de senaste veckornas oroliga nätter och långa jobbdagar blev det helt enkelt för mycket. I fredags fick jag ont i halsen och stegring. Hade anmält mig till "yoga för kvinnor" i Jakobstad lördag-söndag, men tyvärr måste jag avboka. Det har blivit dåligt med motion den senaste månaden också, skulle ha suttit bra med yoga nu, men tyvärr, tyvärr. Barnvakten jag hade fixat, var snäll och undrade om hon ändå skulle ta D så jag fick sova på dagen, men det hjälpte inte. Febern steg mot kvällen, men hoppas på att bli frisk till måndagen, då jag också på kvällen har möte jag väldigt gärna vill gå på: info för företrädare. Bra i varje fall att jag blev sjuk till veckoslutet, enklare så på alla sätt och vis!

Definitivt årets sista blommor ute

Till min stora glädje fick jag till gåva ett naturens konstverk! När jag plockade penséerna till min mamma, samlade jag dem i sonens lilla skottkärra medan jag klippte av flera i skenet av ficklampan. Tydligen hade en blivit kvar. Här emellan har det ju regnat och regnat och de sista dagarna har det sjunkit under noll. När jag kom på att jag måste ta in skottkärran, märkte jag att jag hade en in frusen blomma där! Jag tycker den är jättefin! Dethär borde man testa mera medvetet något annat år!

Har inte kommit på annat ställe att sätta den ännu än på trappterassen. Skulle helst vilja hänga upp den framför "fönsterväggen" mot norr vi har på terassen - då skulle ljuset (vilket...) silas fint igenom isen, men har inte kommit på hur jag skulle få upp det. Och blir det på plus får jag säkert sätta den i frysen :).

På trappan hade också en kruka med gula penséer blivit kvar. Klippte av de frusna knopparna, hoppas de håller sig vackra bredvid "isblomman" tills det töar.

Bättre rytm!

Det har varit underbart att känna att jag börjar hinna ifatt mig själv och huset - nu har jag inget att skylla på om jag inte städar (vilket forsättningsvis går trögt :). Men det har varit skönt att kunna ta det lugnt på eftermiddagarna efter jobbet, sköta saker och ting på datorn, ringa samtal jag glömt/skjutit upp (jobbrelaterade), fundera ut barnvaktningen för de nio gånger det behövs än före julen och lite börja plocka fram julsaker mellan varven.

Igår kväll blev jag glad - D har ju sovit jätteoroligt i snart två veckor och jag förstås känt mig aningen hängig och lite olycklig, han har mer och mer tagit över min sida av sängen och försökte mig på att sova på hans. Det kanske inte låter som någon katastrof för er, men faktum är att han haft en väldigt gammal madrass, den var jättebra då han var bebis - han låg liksom i en dal och jag behövde inte vara så orolig att han skulle rulla över kanten. För en vuxen människa var det inte riktigt bekvämt och jag har funderat på hur jag ska få hem en likadan madrass, tror inte den ryms in i bilen. I går sa D plötsligt: "jag vill sova i min egen säng!" Och voilá, problem solved! Jag förstärkte det hela med att påpeka att tomtarna säkert blir jätteglada, han är ju en stor pojke redan :). Och han sov faktiskt lite bättre i natt och jag tänker inte mera låta honom börja sova i samma säng med mig (bara i undantagsfall!), dags att sära på oss så pass mycket!

Till sist ett foto på hur jag (delvis) löste bokproblemet - satte upp en ny hylla :). Har funderat på det jättelänge, men som vanligt går det en lång tid mellan idé och verkställande för mig (komma ihåg/hinna köpa/hitta hylla, orka/ha tid att skruva upp). Nu tycker jag det ser mycket trevligare ut där vi kommer uppför trappan till vinden (då jag fotar står jag i "tv-rummet", med hyllan som syntes i förra inlägget till vänster om mig). Hyllan är ovanför dörren till sovrummet. Några fjuttiga böcker plockade jag i en låda som ska på kallvinden. Till exempel "The Arab - Israeli conflict" var en bok jag tyckte jag säkert inte behöver läsa de närmaste åren :).

Mera sådant!

Eftersom jag klagade på D igår, måste jag berömma honom nu! Medan jag igen suttit vid datorn och blandat både jobb och nöje (försöker lite hinna läsa bloggar igen..) har D med jämna mellanrum kommit och meddelat att han "arbetar". När jag kollade vad det riktigt var, satt han vid sitt "skrivbord" och lade pussel :). Jag blev jätteglad, har gjort "bordet" till honom för några veckor sedan i vårt tv-rum på vinden, för jag tyckte det behövdes. Nu hade han självmant satt sig där och pysslat med det ena och andra.

Fick förstås packa ner lite av mina böcker för att få plats med bordsskivan och funderade samtidigt på vad jag riktigt ska göra med alla mina älskade böcker. Att skilja sig från dem är otänkbart, men å andra sidan vill jag läsa nytt om jag har en chans till det, nu står de bara där och samlar damm. Vettigaste skulle vara att helt enkelt packa ner dem och använda hyllorna till annat och plocka fram dem sen då jag blir pensionerad :).

Vad har ni gjort med era favoritromaner/klassiker/böcker man kan ha nytta av/böcker ni "någon gång ännu" tänker läsa?

Adventskalendertider

D var så ivrig över sin nya lego-kalender, så det inte var något problem att få honom i säng i går kväll och i morse steg han upp med mig kvart över sex!! Men det var riktigt trevligt att öppna första luckan och knåpa ihop den lilla legofiguren. I dag kunde jag äntligen hämta D klockan tolv och åka hem - ännu igår behövdes vikare på eftis. Njöt av att få komma hem utan att vara trött. Var lite förundrad över att D lät mig sitta och läsa mina mail, fb, skriva själv, svara i telefon etc, men tänkte att han hittat på något eget att göra. Och det hade han. I min enfald hade jag lämnat kalendern på ett bord i sovrummet - D hade tyckt att han skulle kunna snabba på julgubbsväntandet genom att öppna lite fler luckor. Så soffan var full med små bitar som jag inte hade en aning om vart de hörde....Lyckades knåpa ihop de flesta ändå och förpassa dem tillbaka i sina rätta fack, men riktigt lika kul kommer det inte att bli att öppna vissa luckor mera....

Jag undrar vad jag ska hitta på till våren - nu är det så behändigt att ta till tomtarna om han stretar emot med till exempel tandborstningen eller maten. Men efter julafton funkar det säkert inte. Eller kan man kanske ändå börja prata om nästa julgubbsbesök då redan...? *hoppfull*

Birthdays etc

On Wednesday my mother turned 86. I hadn't invited anyone, have had a few busy weeks and have lost control of the household....but my cousin popped in (women down left) for a while, which was nice! Later we just had some cake, the three of us, which I think grandma enjoyed, she hasn't seen much of us lately...The day after another of my cousins had his birthday and D and I went to see him. So it was a few familyoriented days, which was really nice.


This weekend D is at his dad's again. I was exhausted on Friday after a week of many badly slept nights, but still dragged myself to the indoor swimmingpool in the city D's dad lives. I was a brand new person after swimming a bit, soaking in the bubble bath, getting my tense backmuscles relaxed by the "waterfalls" and then finishing it all with sauna. But I've still felt tired this weekend and even if there were plenty of things to do around the house, I've been superlazy. I got out of my pjs late in the afternoon yesterday (Sat), because I had to go to the grocery store, otherwise I would've spent the entire day in front of the computer or in bed reading a book. I slept 12 hours last night! I think this might be a record this decade! Even if I have been tired, I haven't been able to sleep later than normally in the mornings - this morning I simply closed my eyes again and kept on sleeping :). Wonderful!

I hope December will be calmer - with a nice balance between work at work and at home, time with D and friends and some exercise as well. D will only be parttime at daycare (five hourse a day) in December and January, which I think will be good for him. For me it means a bit more arranging, since I already know I'll need babysitters a few afternoons, but otherwise I think we'll have a few calmer months, which will really be nice. Hope y'all out there will have a really nice December!

Ful fot

För en vecka sedan gjorde jag en ordentlig vurpa. Skulle ta genvägen över mina terrassplattor, som jag varit för lat för att ta in till vintern, som jag brukar. De är alltså av trä - och hala som bara den, märkte jag. Kände mig som en tecknad figur - flög upp, splattrade för att landa på "fötterna" och föll sen ner med en ordentlig duns. Låg kvar en stund för att känna om alla delar var hela, det var de, men det gjorde ont i hela kroppen, för det var säkert en meter luft under mig innan jag landade med hela min kroppstyngd. Fick en ordentlig bula på höger ben under knät, tror att det slog i andra fotens sko. Från och till märkte jag under veckan på dagis att det lite värkte i benet och det gick inte att gå ner på knä, men annars tänkte jag inte på det - förrän jag råkade kasta en blick på foten i slutet av veckan och hajade till. Blodet från bulan har tydligen runnit ner vartefter och samlat sig nere i foten, som också är rätt svullen. Det ser värre ut än det är, för jag känner egentligen inget av det. Så det var "vinterns" första vurpa och inte ens på is :(.

Tänk positivt, lita på att det blir bra!

Tänk att det ska vara så himla svårt att komma ihåg att förlita sig på att allt ordnas till det bästa. Men när jag blir trött och känner att jag inte hinner med, tar jag stress för flera kommande dagar, ja ibland månader, istället för att ta dagen/stunden som den är och lita på att helt överraskande saker kan hända och ändras och det som känts som svårt/besvärligt inte alls blir det. I dag var en sådan dag då jag blev påmind om tillit och att inte ödsla så mycket energi på att oroa mig.

Det började med att jag kom på att jag ju sett några överlevande blommor i trädgården och gick ut med ficklampan i morse. Så mamma fick ändå en bukett på födelsedagen :) (kanske inte världens vackraste, men ändå...). Tror nog det är första gången jag ännu plockat blommor vid nästan lillajul! Men det kändes i varje fall bättre att ha något till henne. D "signerade" också kortet hon fick, det gillade hon ju bäst.

När jag kom till jobbet blev jag verkligen positivt överraskad, min snälla förman (-kvinna) gav oss alla som "höll fortet" förra veckan då hon var borta en chrysantem. Några dagar var vi ju alla nya, då alla de erfarna av en eller annan orsak var borta. Blev jätteglad över blomman, den var ju inte väntad och kom perfekt för mig - var glad resten av dagen. Speciellt då jag inte blev trött och slut som jag befarade och dessutom kunde gå hem tidigare än jag hade trott, trots att jag inte hittade vikarie.

D "vilade" sig på soffan här uppe och lät mig skriva dethär, det var också en positiv överraskning! Nu gäller det att sluta skriva på datorn och städa lite där nere ifall någon skulle råka komma.

Upp i varv

Det hör väl till, någon vaknatt per termin. Har känt att jag börjat gå upp i varv, helgen var inte tillräckligt lång för att a) hinna städa här hemma b) vila upp. Denna vecka, som jag trodde skulle bli lugn, har visat sig bli annorlunda. På eftis behövs det ännu vikarie på eftermiddagar, jag min dummer lovade jobba onsdag och torsdag. Då jag också haft fullt måndag och tisdag och D sovit jätteoroligt i flera nätter, känns det som om allt snurrar på för snabbt. I dag (klockan är halv fyra när jag skriver - på natten, har varit vaken i snart tre timmar) fyller min mamma 86 år och jag har inte hunnit förbereda det på något vis alls. På hemväg i går tänkte jag bara på vad jag ska hitta på för mat till kvällen, sen var jag så himla trött att jag helt enkelt inte orkade iväg till butiken mera på kvällen. Jag hoppas verkligen att ingen kommer på kaffe, har inte heller hunnit städa där nere, inte har jag någon blomma att ge. Inte fick jag klart här uppe heller i helgen. Det finns ännu en utväg (nej, jag börjar inte städa mitt i natten, trots att jag inte kan sova) ska försöka få tag på en vikarie som jobbade hos oss förra veckan, skulle verkligen behöva få några eftermiddagar för egna grejer. I december är D bara halvtid i dagis, då har jag ingen chans att få något gjort mera på eftermiddagarna. Hoppas, hoppas jag får lite luft i veckan!!

Zulamit avslutade intensiv vecka

I går, fredagkväll, ordnades en trevlig kväll i Nykarleby (igen en gång, bland annat bildningskansliet är superbt på det!). 20 år sedan barnkonventionen föddes firades med att 18 barn, 0 - 17 år, tände varsin lykta på Nykarleby torg. D representerade dem som var födda 06, vilket jag var jättestolt över. Jag behövde inte heller göra något, han bar sin lykta säkert och målmedvetet, placerade den där det pekades och promenerade lugnt bort - jag hade befarat det värsta (blev lite svettigt att få honom att hållas på sin plats före....), men det gick på bästa möjliga sätt :). En jättefin broschyr hade gjorts över evenemanget, (jag hoppas länken fungerar). Vår egen Zacharias Topelius dikt om Salami och Zulamit var inspirationen, här dikten :

Vintergatan
Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
Och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
Och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
Och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
Så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
Jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
Hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon och Zulamit var han
Och båda älskade så högt och älskade varann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då
Men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro
De dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem
Tallösa världar underverk av skaparns visa hand
Sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.

Och då har Zulamit en kväll av längtans makt förtärd
Begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld
Och då har Salami som han från randen av sin sol
Begynt att bygga också hon en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro
Och så blev vintergatan byggd en ståtlig stjärnebro
Som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
Och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna till Gud steg deras flykt:
>>O Herre se vad Salami och Zulamit ha byggt!>>
Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred >>
Vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned.>>

Och Salami och Zulamit när bryggan färdig var
De sprungo i varandras famn och strax en stjärna klar
Den klaraste på himlens valv rann upp i deras spår
Som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
Och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt
Har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro
Var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få ro.

Är den inte fin? Fotot där uppe tyckte jag kunde lite illustrera deras bygge - inte så säker på vad det var jag egentligen hade fotograferat :). Tyvärr var kvällen mörk och regnig, november som sämst. Men jag och D hade en verkligt trevlig kväll, mycket tack vare L och hennes föräldrar som gjorde oss sällskap. Butiker och caféet höll öppet sent, vilket var jättetrevligt - det har jag ofta saknat, att kunna gå på caféer kvällstid. Vi hann inte med alla programpunkter, men i stället blev det en rätt ex tempore, otvungen vandring på småttingarnas villkor. Lite foton hann jag slänga iväg då vi såg eldshowen, vilken var riktigt fin!


T fotade också mig och D :). Efter "elden" kikade vi in i kyrkan och fick höra både fin sång och fiolspel innan vi fick en kopp saft i klockstapeln. Sen var klockan redan åtta och det var dags att köra hemåt, glad och nöjd. Det var en så trevlig avslutning på en mycket intensiv vecka!





Jag var såklart lite trött än på måndagen efter veckoslutets eskapader... men då jag fick höra att det behövdes vikarie på eftis, tackade jag genast ja. Extra pengar är aldrig fy skam och dessutom tyckte jag det var bra att lära mig vad de egentligen sysslar med (kan redan avslöja att jag inte blev så imponerad, det var främst att städa och plocka undan...). Alltså stannade jag längre på måndagen för att lära mig och var onsdag och torsdag till slutet (halv fem) och torsdag till tre. En intervju för lokaltv och en träff med en ny flykting att företräda hann jag också med denna vecka. (Har nu fyra som jag företräder, efter att min allra första blev myndig och jag inte mera är hennes företrädare. Känns lessamt, jag tog henne till mitt hjärta, men vet inte om hon vill hålla kontakten. Hoppas verkligen på det, hennes dotter är dessutom bedårande! )

Hade ordnat en träff för en liten grupp på onsdagkvällen hos min väninna som ger ayurvedabehandlingar, det blev en lång dag. Torsdagen hade jag en ordentlig huvudvärk hela dagen - troligen för att jag dammsugit hela bantis halvt dubbelvikt två dagar, eftersom jag inte förstått att det handlade om ett "teleskop"handtag. Misstänkte nog det, men fick inte ut det jäkla röret...I dag lördag var jag ganska mör, men försökte ställa in mig positivt till kursen i dansterapi jag hade anmält mig till för flera veckor sedan, då denna vecka såg så tom och bra ut att fylla med kurser....Tack och lov ringde läraren att kursen blev inställd! Istället har det varit storstädning för hela slanten, när det blir intensivt hinner jag aldrig med annat än det absolut nödvändiga här hemma och till sist blir jag mer och mer stressad över att det är smutsigt och fullt av grejer över allt. Eftersom jag redan fixat barnvakt till i dag, drog jag nytta av dem en timme så jag fick sätta igång i lugn och ro. Inte hann jag på långt när med allt, men det smutsigaste och råddigaste rummet blev klart och på eftermiddagen tvättade D och jag bilen med gemensamma krafter (äntligen fick jag bort dammet från potatisplockningen...som ni förstår är bilstädning inte det jag prioriterar :). I kväll var det bad på programmet (fast det varit tajt med slantarna mellan varven så har det ändå aldrig varit så dåligt så vi skulle ha varit tvungen att klä oss i lådor :) - lådbilden - men det är ju skoj mellan varven det också) och så fick jag faktiskt honom att somna halv nio (hurra!). Nu blir det ännu en timme av dejt med ett vinglas och tända ljus i det rena tv-rummet :) :). Verkligen skönt då man vet att man är värd det!

Aktiv helg!

Nu kan jag minsann inte klaga på att det varit ensamt och tråkigt :). Efter att jag fört D till sin pappa i fredags körde jag till Nykarleby för att kolla in den nya pjäsen på Juthbacka Teater. Riktigt bra poänger, men bäst var nog sångerskan Ellinor Haglund. Vilken röst! Man får hoppas hon vågar sig ut från den lilla staden i något skede - det är nästan kriminellt att det bara är Nkbyborna som får höra hennes sånger med jämna mellanrum!

På lördagen var det dags för Vasa, salsa och afrodanslektioner och efter det tog jag in på hotell med två väninnor - spahotell dessutom :). Fast speciellt mycket plaskade vi inte, det var nästan skönare att sitta och käka och se på när andra sprang efter sina ungar :) och sen sitta och njuta i bastun. På kvällen var det dags för restaurangen - mat och musik. Tyvärr får jag väl så lov att avslöja att halv tolv sov vi alla :). Musiken tände sen ändå inte oss riktigt (Gubbrockarna) och dansgolvet var lite för litet för att man skulle ha kunnat "sheika" utan att bli överkörd av pardansarna. Lika skönt att sova ut! B frågade på morgonen: "sökte du efter D i natt?" Jag lär ska ha satt mig upp på natten och trevat med händerna runt mig. Det kommer jag inte ihåg, men det förvånar mig inte, brukar ibland tala i sömnen och också göra olika saker - täcket får jag ju dra på honom varje natt här hemma, så det sitter djupt inrotat :).

Söndagen var skön, började med ett dopp, brunch, shopping i Vasa och så hem. På kvällen blev det ännu barnkonsert med D och flickvännen E med mamma i Nykarleby. Arne Alligator var en ny bekantskap för mig, men riktigt rolig! Tyvärr kändes det lite som om man fick betala för att komma och köpa deras nya skiva...men de några sångerna vi fick höra laiv var nog roliga - och vi köpte en cd :).





Här "signaturmelodin":
...och här deras hemsida.

Ensamma föräldrar

Jag har märkt att jag blivit trögtänktare (bra ord, eller hur :) med åren, men ändå - först i kväll slog det mig att jag inte läser en enda blogg skriven av en man! Jo, jag länkar till några män, faktiskt, men det är deras foton jag vill se (då jag någon gång tar mig tid för det, andra bloggar går före). Först i kväll snubblade jag över några bloggar där män faktiskt skriver likadant som kvinnorna, det vill säga, om tankar, känslor, händelser - och personliga sådana! Och i situationer jag kan känna igen mig i. Tror en av bloggarna hette "Ensamma pappan".. eller var det "nyskild pappa", hittade den via "Under ytans" blogg (nu är jag för trött för att börja länka och söka, UY finns i min blogglista till höger). Tror det skulle vara jättehälsosamt för mig att läsa hur "den andra parten" kan känna det...

Nyss slog det mig också att kanske jag trots allt har haft en väldig tur som varit ensam med barnet redan från fosterstadiet! Halkade in på en "psykologblogg" i samma veva som jag var ute på upptäcktsfärd i den rikssvenska bloggvärlden och fick läsa om hur smärtsamt det kan vara med vecka-vecka schemat mellan skilda föräldrar, hur de saknar barnen när de är borta.

Ibland kan jag nudda vid en känsla, som jag aldrig går in i - blir svårt att förklara den "utifrån", men kanske man kunde beskriva det som en zon av andra alternativ. Där jag kunde dela "hela livet i nuet" med mitt barn (utan tidsschema), där ansvaret och upplevelserna (bra och dåliga) skulle vara delade - men jag går helt enkelt inte dit. Det är kanske lättare att inte göra det, eftersom jag inte haft det. Istället har jag blivit mycket skicklig på att helt gå in i "min egen tid" när det är dags - och kanske jag är så bra på det också, eftersom jag tillbringat största delen av mitt liv före detta just där!

Det jag kan känna igen från bloggarna jag hastigt ögnade igenom är glädjen över att återses efter att D varit i "livet som inte jag hör till". Må så vara att det ofta tar max en timme, så kommer "omställningstårarna" i form eller annan (sonens) och man är bums tillbaka i vardagen. Men att få honom i famnen när han kommer hem till mig igen är en av de lyckligaste stunderna jag vet - och jag får uppleva det flera gånger i månaden. Men jag har också fått njuta av att vara ensam före det. Det verkar alla inte klara av - men sen har de också plölsligt kastas in i en tillvaro där allt är förändrat. Det kan inte vara lätt. Jag har trots allt fått långsamt växa in i detta - och vi talar ju bara om två (några gånger tre) nätters separation tillsvidare...

Livet efter vaccinet

Om detta är allt vad biverkningar vi fått av vaccinet, kan jag inte annat än vara jättenöjd. Vi fick vaccinet på måndagen (jag fick den alltså också för att jag är dagispersonal), på tisdagen hade jag en hård, utbredd "bula" där vaccinet gått in och det var ömt, men jag fick bara ont i armen då jag gav fart i gungorna på dagis. D har inte klagat på något alls, och jag har inte heller märkt något speciellt med honom. Gav reiki till mig själv och D första kvällen - kanske det hjälpte, eller så hade vi helt enkelt tur med biverkningarna!

På tisdagseftermiddagen (igår) efter att jag hämtat D hade jag förberett mig på att ta det riktigt lugnt. I stället blev jag inspirerad att börja städa och hämta ner några julmattor som sällskap till min nya orientaliska matta, som jag köpte i söndags. Då åkte jag och D till Jakobstad, gjorde fynd på loppis (halare, höstjacka och mössa till D = 4,50 :) och sen en betydligt dyrare matta till vardagsrummet :). Redan samma kväll möblerade jag lite om i arbetsrummet, flyttade länstolen i hörnet där jag tidigare hade haft ett bord. Blev mycket mysigare och fick mera av en läshörna, därifrån jag ser vad som händer i trappan och i rummet. Denhär veckan har jag äntligen börjat läsa lite böcker om förskoleundervisning. Det var så roligt att få något fint och färggrannt dit ner, det var nog den som inspirerade till ommöbleringen på vinden också!

På tisdagseftermiddagen/kväll såg det ut såhär:

Samtidigt vill jag passa på och visa några andra detaljer från vardagsrummet

- mattan, en Shiraz från Iran (sa de :).














Har inte tidigare visat "fyndet" jag gjorde på vår höskulle i somras - en gammal trälåda, som väl använts som något sorts mått förr.








Till sist kartan, som hänger bakom den riktigt gamla soffan. När jag studerade i Åbo, blev jag god vän med en amerikansk kille (och senare också med hans flickvän). A var jättebra på att rita och måla och började laga personliga kartor till vänner och bekanta, man fick säga vad man vill ha på sin. Jag tror jag har den enda kartan i världen där bara en ort i Finland presenteras: "journeyhead Jeppo" och en stor röd stjärna :). Vi hade också reseintresset gemensamt på den tiden. Tavlan var inglasad en gång i tiden, men det gick sönder och jag har inte kommit mig för att göra det igen.

I dag onsdag var det dags för inbandning av Aktuellt i lokaltv igen. Mobilfotona är från ån i Nykarleby - Ny-tv ligger precis här intill. De har otroligt fin utsikt från studion! Som ni märker är snön ett minne blott just nu, den smalt bort på några dagar.


Samtidigt som jag har en ordentligt "krigsmålning" passade jag på att fota mig själv här hemma. Fick inskickad första kolumnen på fyra månader, vet inte om de publicerar den, men känner mig nöjd att jag igen fick en skriven. Ifall de publicerar, borde de få ett lite bättre foto än det de haft, men är inte så riktigt säker på att fotona ikväll heller passar. Puh, det har varit svettigt att få detta inlägg skrivet, telefonen ringde mitt i, sen har jag räddat en fågel, som Fia hade släppt in, D har berättat otaliga saker under tiden, men nu börjar det blir klart. Dags för matlagning! Lite känner jag av huvudvärk nu, men det kan lika gärna bero på spända nackmuskler av städningen i går!

Nyvaccinerad!

..så får vi leva i spänning i några dagar...både jag och D fick en spruta (han var inte alls så lessen som han ser ut på fotot :)!

Fun in the snow

This morning we woke to a white world. That is needed this month, when the sun seldom shows its face.

"Mother's little helper" wasn't really helping here - D thought it was great to sit on the showel and be pushed with speed along with the rest of the snow... In the end there were tears when mummy had to say "no", otherwise she would never have finished with the showelling!


Visit by woodpecker was admired by almost everyone in the house :).