Shockslut på gamla året

I går hade jag bjudit gäster på dagen. Ville se lite människor, eftersom jag visste att kvällen skulle bli en vanlig kväll. Eller det trodde jag, borde jag säga. D somnade snabbt och jag gick ner för att hämta chips (det var ju trots allt nyårsafton). Det visade sig att min mamma hade blivit i jättedåligt skick igen, hon kunde knappt andas. Det blev att kalla på ambulans. Efter att jag ringt hann jag byta kläder på mamma. Hittills har hon skött påklädning själv, jag tänkte inte ens hitta en blus till henne. Det hela var så overkligt - först kom brandbilen med blinkers påslagna, de fanns tydligen i närheten. Sen kom ambulansen också snart. Jag fungerade som i en stelnad kokong, känslorna var helt frusna. Med fem karlar i hennes sovrum (må vara att tre var bysbor, en dessutom två hus ifrån), väskor, apparater och en bår fanns det inte plats för känslor. Ganska snart efter att hon fick syre blev hon lite bättre (började prata på om tidigare försök att sätta in kanylen :), men sen rullade de iväg henne till ambulansen och så försvann de alla.

Jag antar att man sällan riktigt förstår att det faktiskt kan vara allvar, men jag kunde inte tro att jag skulle mista henne denna gång. Satte mig i sovrummet där D sov och bara stirrade ett bra tag. Kändes nästan absurt med fyrverkerierna som så småningom började synas här och var i bygden. Ringde till sjukhuset direkt jag vaknat i morse. Hon mådde redan bättre, men hade ännu lite tungt med andningen. Troligen har hon hjärtsvikt, som borde kunna avhjälpas med vätskedrivande mediciner. Ringer senare i dag igen då läkaren hunnit titta till henne, men hem kommer hon i allafall inte ännu.