Lite i "oordning" har jag varit hela veckan, men jag slinter hit och dit - och byter kakka- och kisibyxor mellan varven. Mitt tålamod är inte det bästa och det spänner i tinningarna då jag frågat sonen: "ska vi inte gå på pottan", "nä,nä, nä" säger han frenetiskt ruskande på huvudet och så skvalar det två minuter efter. Utomhus går det bättre, han tycker det är roligt att göda blombänkarna. jag ahr väl berättat att jag försöker lämna bort blöjan för honom...?
I går bakade jag en rabarberpaj - för det flesta en bagatell, för mig en rätt stor sak, bakar väldigt sällan, delvis av den orsaken att jag då själv lätt äter upp det jag bakat också, och det är inte riktigt bra... Men jag skulle ha en gäst jag länge velat träffa, en person som jag tror jag har mycket gemensamt med. Jag saknar faktiskt det att ha någon som också vill dela med sig av både glädje och sorg i vardagen, prata, skicka sms så där apråpå bara, som skulle finnas lite närmare så man också kunde träffas. Som sagt, det finns härliga människor häromkring, men eftersom alla har fullt upp med sina familjer och har sina nätverk färdiga, så att säga, så känns det som om jag inte behövs som "bästis" och det skulle jag vilja vara till någon! Jag hoppas på L som jag pratade, pratade och pratade med i timtal i går :). Jahapp, nu ser jag klockan är så mycket så jag borde hastigt fixa någon mat åt mommo och så är det dags att åka iväg till Oravais. Ska träffa ett av mina företrädarbarn, en tonårssomaliflicka, som känner sig rätt ensam. Vi ska gå ut och äta och så får hon komma och se var vi bor. Hon är väldigt rar och jag tycker det blir roligt att tillbringa lite tid med henne och kanske hon vill lite lätta på hjärtat också. Men jag ska ta med några par byxor åt D......nyss kissade han ner sig för tredje gången idag :( :(
7 kommentarer:
Hoppas du finner en vän som finns i vardagen. Det kan betyda mycket för en. Men de är svåra att finna och tiden fylls så fort av vardagliga sysslor och jobb när man har småbarn. För mig var det betydelsefullt att ta vara på den tid min son var hos sin far när jag var ensamstående, det gav mig andrum (de gånger jag klarade av att ta mig tid för mig istället för att jobba). Läser därför med glädje om dina möten med vänner i Helsingfors och små saker du gör bara för dig själv. Tycker du är bra på att ordna gott för dig själv - så gott det går i din situation!
Och "lämna-bort-blöjan" tiden är påfrestande för vem som helst. Det sker ofrånkomligt "misstag" och ibland kanske också som du själv beskriver "protester" för att du just då vill göra annat än leka. Fint och värdefullt att du kan se vad D ger uttryck för. Då löser det sig nog också småningom. När tiden är mogen så lämnar han blöjan - det är jag övertygad om.
Skön helg!
Ulrika v
Jag förstår att det känns lite hopplöst med potträningen för dig...
Men en dag så fixar han det ju. Det blir lättare nu när det blir sommar också.
Önskar dig en bästis! verkligen, men det är ju lättare sagt än gjort, tyvärr...
Hoppas att dagen idag blir bra iallafall.
KRAMAR!!!
Ulrika: det finns väninnor här också som med tiden kanske kan bli "bästisar", men som du säger, det händer inte alltid över natt. Jag tror att det faktum att min mamma är hemma precis hela tiden börjar lite tära på, för att komma ifrån och verkligen koppla av måste jag bort hemifrån och det kräver en del arrangemang...men det har ju lyckats! Jag tycks ha stort behov av att ha någon att prata med,men mera "djupprat" och det vill det ju inte bli i vardagen. Fick just höra om klistermärken som "pris" om man gått på pottan, ska pröva på det! kram
Annika: delvis har jag ju bästisar redan (de på bild i hfors, + en till), men de är ju så långt borta. Skulle vara så skönt att ha någon här också som skulle vara närmare en. Och precis, sommarn är udnerbar, då har alla mera tid att träffas och sitta och prata i lugn och ro!!kram
Har du sett att det finns speciella pottytraining blöjor?! Vet inte om de har dem på sale, men åtminstone på prisma finns dom. Kunde kanske gå att prova. Jag har inte provat dem på mina barn, så jag kan inte säga hur de funkar och om de funkar.
Jo, jag har nog haft dedär blöjorna, men D är inte känslig alls - blöjan kan hänga ner till knäna på honom, men han bryr sig inte alls. Men nu har det börjat gå bättre med pottan, tack vare klistermärken!
Jag hoppas verkligen att du ska få din bästis i vardagen, det är så skönt att ha! Själv får jag ju mejla mina bästisar, men det går bra det också. Dem har jag känt så länge, så det funkar. Här i Kairo har jag kanske inte någon bästis på det sättet, men jag har ju en riktigt trevlig granne som jag umgås en del med. Tyvärr flyttar hon nästa sommar, och då blir det tomt och trist.
Jag hoppas, hoppas verkligen för din del!
Kramar!
Jag får vara tacksam över att jag ändå har mycket nära vänskap med folk som bor långt borta. Säkert är orsaken här också det att jag ju helt enkelt inte har haft tid att träffa folk, nu har vi blivit mera "mobila" och skulle vilja ha mera socialt umgänge, men jag tror inte folk här riktigt har förstått det än. Det är ju väldigt familjecentrerat och jag som "mogen" singel, men med barn, passar inte in så bra i weekendmönstren. Men vi får hoppas det blir bättre, om inte annat, ska jag försöka åka till mina vänner i huvudstadsregionen lite oftare. kram!
Skicka en kommentar