För språk är viktigt, jag är ju språklärare själv (eng/ty) i grunden. Språkkunskaper är aldrig en börda. Och för mig som finlandssvensk är det viktigt att helt enkelt sprida informationen vidare om att vi över huvudtaget finns. För ett ledsamt faktum är att många i Sverige inte har en aning om oss: "du talar väldigt bra svenska, fast man hör en finsk brytning" har jag hört. Å andra sidan hör jag tvärtom om min finska, som känns lika illa, för trots allt har jag en finskspråkig mor och har talat språket parallellt med svenskan från allra första början, men känner mig som finlandssvensk. Jag hoppas verkligen att alla de som läser här känner till det faktum att det finns människor i Finland som har svenska som sitt modersmål, utan att vara inflyttad från Sverige (nåja, förförfäderna ha ju kommit för hundratals år sedan...), HÄR kan ni läsa fakta om oss och se karta om var vi finns.
Orten jag kommer från är gränsen till de finskspråkiga trakterna, när min mamma flyttade hit för cirka 47 år sedan fanns det inte många finskspråkiga här. Man kan se på skyltarna om orten är enspråkigt finsk, svensk eller vilket språk som är i majoritet. I Jeppo finns numera 18 procent finskspråkiga av 1100 och därför är det svenskspråkiga överst. Dessutom är många av namnen enbart svenska och har enbart fått tillägget "tie = väg" på finska. Jag var i Helsingfors i början av veckan, där kommer förstås finskan först.
Ett ledsamt faktum är att språket i vårt land ännu förorsakar bitterhet, man talar främst om "tvångssvenskan" i de finska delarna av landet, eftersom de måste lära sig svenskan, som ju är ett officiellt språk i Finland. Jag kan förstå att det känns onödigt någonstans vid östra gränsen till exempel, där det skulle vara mera befogat med ryska som andra språk. Det jag inte kan förstå är den bitterhet som hänger med från hundra plus år sedan, "svenskatalande bättre folk" och så vidare. I praktiken har svenskaundervisningen inte över huvudtaget fungerat - service på svenska får man verkligen inte överallt och direkt hat mot svenskspråkiga har jag också upplevt (värst var det i Åbo där jag studerade!). Jag beskyller delvis lärarna på båda hållen - lärarna i svenska i finska skolor och lärarna i finska i svenska skolor. Det skulle ha varit så lätt att bygga broar inom landet, utbyten, kommunikation, det borde ha varit inskrivet i läroplanen att man MÅSTE ha samarbete med en skola från den andra officiella språkgruppen. Nu kan det hända att en svensksp
råkig elev inom en stad inte ens vet var den finskspråkiga skolan finns . Otroligt!! Men det är komplicerat och jag hinner inte gå in på det nu desto mera.I varje fall tror jag egentligen inte på tvång, utan snarare på det att svenskspråkiga vågar stå på sig med sitt språk och inte gömma undan sitt modersmål om de till exempel blir kändisar. Svenska teatern har gjort en massa gott för språket, genom att helt enkelt producera fina musikaler som också intresserat de finskspråkiga. Sen har vi ju vår egen Mumin i Sverige - nå, vad heter han nu....Mark Levengood, visst? Mera sådant är den rätta vägen!
16 kommentarer:
Intressant inlägg! Många bra tankar :)
Hoppas du får en trevlig helg!
Å vilkt intressant inlägg Jemaá!
Jag har ju känt till att ni finlandssvenskar finns i Finland. jag är uppvuxen i en stad i Sverige med många invandrare och på 60- och 70-talet var majoriteten från Finland. mest finnar tror jag men även en del finlandssvenskar. Sedan har jag träffat både finnar och finlandssvenskar senare i livet vilket gjort att jag förstått att det är en viss bitterhet mellan flera av er i Finland. Precis så som du beskriver här. Otroligt trist tycker jag. Att ett land som är såpass litet som Finland ändå har två officiella språk kan jag på sätt och vis förstå kan skapa en del problem. Och jag tror liksom du mer på frivillighet än tvång. MEN vad jag itne förstår är att man inte ser detta med att lära sig både svenska o finska i Finland som ngt man är motiverad till. Just p g a att man kan ANVÄNDA bägge språken i landet! :-) För det är ju en av de saker som oftast gör att man kan tycka det känns omotiverat med språk. Att man inte får använda det. Jag läste t ex franska io skolan men använde aldrig språket vilket gjorde att motivationen sjönk och att jag numer knmappt minns något alls. Tråkigt, men så är det.
Jättekul och iontressant inlägg som sagt!
Och Mark lewvengood hör faktiskt till en av mina abosluta favoriter inom kändisvärlden! :-)
Stor kram!!!
Japp, och amen!
Jag som dotter till en finlandssvenska har ju detta i blodet!!
OCH som jag har talat för det under hela mitt liv, tror jag. Nu har jag ju bloggen, precis som du, och kan berätta om finlandssvenskarna där vilket jag har gjort MASSOR med ggr, senast idag.
Det är sorgligt att så få i sverige vet att det finns en hel svenskspråkig befolkning i Finland (antar att Åland räknas in också???).
Precis som du har min mamma fått höra; men OOOOO vilken BRA svenska du talar. Eller så har man hört vissa ljushuvuden i Närpes som sagt (rikssvenskar på besök); men finska ÄR ju inte svårt alls. Jag fattar allt.
Ja jösses.
Jag tycker det är ASBRA att alla finlandsvenskar håller i sitt språk! Stoltheten! Att inte släppa det!!
Det finns väl egentligen inget mer patriotiskt än att gå på en finlandsvensk större folkfest och se HUR alla reser sig upp och sjunger "Modersmålets Sång". DET kan man kalla ER natinalsång!
Jag blir tårögd varje ggn!!
BRA inlägg, Ulla!!
INTE oväntat en dag som denna!!
Jättekram!!
Underbart inlägg! Jag gick ju i en svensk skola i en mycket finsk stad, Pori. Där fick vi verkligen slåss för svenskan och blev ibland kallade för "hurri" trots att vi var finnar! Sorgligt. Min faster berättade precis samma sak som du att de har inte vårdat svenska undervisningen i de finska skolorna och att det inte obligatoriskt längre i vissa skolor! Jag trodde det var skrivet i grundlagen. Tänk vad mycket gratis de får genom att lära sig svenska som är användbart i Skandinavien.
Själv har jag med åren blivit mer rädd om språket och har köpt mig ett finskt svenskt lexikon. Vill inte tappa det jag en gång var bra på...
Ha en fin helg!
Kram
Det är konstigt hur känsligt det ska vara det där med svenskan versus finskan... Här på Åland (som ju är enspråkigt svenskt) finns det folk som retar sej på att man behöver kunna finska i serviceyrken. Vi som jobbar inom resebranschen tycker det är rätt naturligt...
Svenskarna vet nog inte alltid att Åland är svenskt heller, fast jag tror att kunskapen är lite bättre ändå än gällande resten av svenskfinland. De känner ju till ålandsbåtarna och taxfreen. ;) Men visst har man fått konstiga frågor: Jaja, du _talar_ ju svenska... men tänker du på finska eller svenska? :-O Hallå? Tänker man alls då, när man ställer såna frågor?
Tvåspråkighet är en stor gåva. Jag envisas ändå med att tala svenska när jag är i Åbo till exempel. Kanske inte överallt, men tammesjutton, jobbar man på en svensk klädkedja, fast den är i Finland, så tycker jag nog att man åtminstone kan bemöta sina svenska kunder med "tack" och "varsågod". Varierande kunskaper kan man kanske säga...
För att inte tala om när jag bodde i Åbo... jag var FPA-tanternas skräck, för jag envisades alltid med att prata svenska. :)
Erika: tack och tack det samma!
Saltis: som tvåspråkig har jag också svårt att förstå avogheten mellan språkgrupperna, det måste sitta djupare än att man är sur över att vara tvungen att lära sig ett svårt språk (som båda sidorna tycks tycka). I tv kan man se program på båda språken - föräldrarna borde ju uppmuntra sina barn med att se på t.ex. finskspåkiga program, fast man är svenskspråkig...jaaa, inte förstår jag, men kanske det om några generationer blir bättre....kram!
Annika: du är nog verkligen en finlandssvenskarnas taleskvinna eftersom du når så många. Prispokal till dig igen! :). För mig personligen har just den sången ingen som helst asssociation, konstigt nog, men jag antar att jag i denna grupp också är lite konstig pga det starka finska inflytandet och svaga rikssvenska dito - vi såg ju mest på finsk tv (pappa ville bara se Rapport...). Hmm det har ju inget att göra med avsaknaden av modersmålets sång...kanske vi bara inte sjöng den så ofta i skolan.? :) kram!
Taina: jag hoppas och tror att ungdomarna numera blir annorlunda tack vare mera resande och internationella kontakter. Hur ska vi klara av att knyta kontakter med andra länder (eller acceptera inflyttning...mycket på tapeten nu) då vi inte ens klarar av att förstå varandra inom landets egna gränser....kram!
Katt: jag brukar också, då jag orkar, insistera på svenskan, men en gång fick jag luren i örat av skatteverket (!!!!) efter att ha blivit kringskickad flera gånger först. Man orkar inte riktigt sätta så mycket tid på det sen, då man ändå kan språket. Men nog är det ju något som är fel när folk inte ens klarar av att använda de enklaste fraser på svenska, som de säkert lär sig på nolltid under en semesterresa till Grekland (jassu, efharisto etc) eller Spanien (hola, gracias...). Det sitter mellan öronen, och jag misstänker också - i de äldre generationerna.
Åh, jag kommer så väl ihåg när en finlandssvensk kompis till mig fick en sådan (för mig iaf) urbota dum kommentar från en svenska "du pratar så bra svenska, saknar du inte att snacka finska"! Jag trodde inte mina öron - jag trodde att ALLA svenskar visste att finlandssvenskar har svenska som modersmål, men så var det uppenbarligen INTE! Helt otroligt, jag förstår inte hur man kan ha missat det - det har väl nämnts ett antal gånger i skolan och tillhör väl allmänbildningen!?
Jag är fascinerad över flerspråkiga länder efter att ha bott i Schweiz, Belgien och Puerto Rico. Det är helt uppenbart att två eller flera officiella språk orsakar mycket konflikter och spänningar mellan de olika språkgrupperna i alla 3 länder. I Belgien är det ju på väg att dela landet i två delar (vad de stackars tysktalande ska ta vägen är ju en intressant fråga som jag tror de flesta glömmer bort!) på riktigt... I Puerto Rico är det mesta på spanska eftersom det är ju trots allt det språket som mer eller mindre alla puertoricaner talar - engelskan var ett krav från USA som "kolonialmakt" och det är många som är bittra över det.
Schweiz verkar vara det landet som klarar flerspråkigheten bäst men jag är inte så insatt i den schweiziska politiken.
Jag älskar tvåspråkiga skyltar och funderade på att lägga in några av mina alla skyltfoton från Finland, Israel och Belgien men jag njuter av dina bilder istället!
Trevlig helg!
KRam!!
En svensk studiekamrat sade till mig: "Jag vet att det finns svenskar i Finland men finns det även svenska skolor?",- och hon var student. Visst finns det motsättningar mellan språkgrupperna i Finland men det märkte jag att det även fanns i Sverige och där var det många språk. Så efter några år där gick det mycket bättre att komma tillbaka och gifta mig med min "finne".
Bra skrivet!! Jag har länkat till dig i mitt eget inlägg!
Sverige och Finland var ju Ett land för "bara" lite över 200 år sen. Det verkar vara många (också finlandssvenskar) som har glömt det. Då man tänker på det tycker jag att det inte är så svårt att förstå "varifrån" finlandssvenskarna kommer!
Petchie: man har ju nog hört om länder där det går mycket hetare till mellan språkgrupperna, så detta i Finland är ju ingenting jämfört med det! Men ändå är det ju lessamt...ser fram emot att få se dina språkskyltar :) kram!
Anonym: men så bra :). Det kanske finns lite att göra i svenska skolsystemet också - hur ofta har rikssvenska skolelever kommit till svenskfinland på excursion t.ex. ?!
Strandmamman: oj, tack :)
Ann-Marie: tyvärr kommer ju de finskspråkiga alltför väl ihåg det och kopplar ihop alla med aristokrater i sydfinland, de som kom från Sverige för att styra. Här i öbotten är vi ju verkligen inte det - och inte största delen av nylänningarna heller.
Satte nyss in ett nytt, kompletterande språkinlägg!
Men oj om de här stridigheterna hade jag ingen aning. SÅ sorgligt. Vi hoppas Mark och andra hjälper till med kunskap och acceptans!
Fritt: det är ju inte så akut, men nog funderar man lite var man talar svenska och hur högt i vissa städer en viss tid på dygnet! Å andra sidan hoppas jag verkligen att det blir bättre för varje generation som växer upp - men det beror ju på föräldrarna det också.
Tack för ett bra inlägg! Min makes mormor kommer från Kronoby och Jakobstad. Det ligger väl i närheten av den ort du kommer från!? Kram!
Men så roligt, då är du insatt! Jakobstad är 37 km härifrån (var t.ex. där i lördags), Kronoby lite längre bort, på vägen till Karleby, dit jag för min son varannat veckoslut. kram!
Skicka en kommentar