Ska försöka pressa fram något - jag har tre förnamn, det blir BUK av initialerna...Mittersta namnet använder jag. Min pappa skulle ha velat att jag heter Ulla-Kristin, vilket jag skulle ha gillat bättre än bara U, men bindestrecket trillade bort någonstans på vägen.
Har alltid haft stora problem att döpa mina husdjur, tycker andra alltid hittar på så häftiga namn som Rambo, öh, Elvis osv (ni ser, kommer inte ens på något här!). Likadant var det då jag väntade barn. Erik ville jag ha först, det var min farfars namn, men ju längre det led, desto säkrare blev jag att det inte ska bli babyns första namn, men vad det skulle vara kom jag inte på trots att jag tittade på namnlistor och också frågade om pappan hade förslag. Dagen före jag skulle in på bb (hade gått över den beräknade tiden med två veckor...) var jag till gravgården för att sköta om min pappas grav. Gissade att det inte skulle bli över så mycket tid för den saken sen mera. När jag steg upp för att gå bort, fastnade blicken direkt på en sten en bit bort. "Daniel". Det sa klick! Där var det! Och det blev det.
Till sist ett hastigt ihoptotat collage på mina burmor (foton jag nu hann gräva fram). Min första burma - älskade Nelson, som bara blev 3 år gammal. Medan jag studerade i England, bodde han på landet hos min mamma och pappa och hans dotter Matilda - någon sköt honom under den tiden. Sen hämtade jag "stadinkundin", Totte, från Hfors. Egentligen hette han Sinuhe, men jag tyckte det var för högtravande namn på honom. Matilda och Totte var mina följeslagare i nästan 15 år, tragiskt nog fick de ge vika när jag inte orkade med deras ålderskrämpor, en liten bebis och relationsproblem på en gång. Alla mina katter (+ lilla, glada Nalle som blev överkörd i somras) vilar i min trädgård...(hoppsan, jag kom ganska långt från temat här, men så kan det gå...)
7 kommentarer:
Daniel är ett fint namn, och din Daniel är verkligen en Daniel :-)
Vilka fina bilder på katterna!
Riktigt fina!
Kram!!
Så kan det ju vara, att man bara fastnar för ett namn, Själv har jag haft 5 siameser. Ha en bra helg!
När jag valde namn till mitt äldsta barn hette "alla" Daniel. Nu verkar det mindre vanligt. Katt har jag haft. Konstigt för jag gillar verkligen inte katter. Hon hette skruttan tills vi var hos vetrinären som hittade ädlare delar jag inte räknat med;-) Då blev det namnbyte till EMil. Ett namn han evde upp till och jag stod inte ut med alla upptåg utan gav bort honom.... så kan det gå!
Annika: jag tyckte om sättet jag kom på det, att det sa klick och inte blev frampressat på något sätt. Katterna var så fina, känner ännu skuld för att jag avlivade de två sista :(.
Underutanjag: oj, jag antar att du inte hade dem på samma gång, det ksulle ha varit "ett evigt jamande " :).
Fritt: det var bra att du gav Emil ett nytt hem. Ni var säkert inte menade för varandra låter det som...
Min son heter också Daniel, i mellannamn, och min sonson heter Daniel i förstanamn! Jag tycker det är så fint!
Å, så dina katter vilar också i din trädgård. Det gör min älskade Skrållan också. Jag lägger blommor hos henne varje morgon och plockar bort blommor som har dalat ner från den gula busken vid sidan.
Kram!
Men vad roligt - jag hade faktiskt inte alls kommit att tänka på det namnet då jag funderade hit och dit, först då det hoppade upp ur gravstenen (s.a.s, detdär lät nästan lite kusligt :) kom jag på det. Jag känner ännu skuld för att jag lät mina sista burmor somna in till spruta, hade inte heller liksom tid och ork att sörja, vilket jag var chockad över, eftersom de trots allt hade varit mina "bebisar" tills jag fick en "riktig". Men allt emellanåt skänker jag dem en tanke, de finns alldeles nära gungan, de ville ju alltid vara med tidigare också! Blir så rörd att höra hur du ännu månar om Skrållan, det är vackert. Stor kram!
Daniel är ett väldigt vacker namn, och inte så vanligt numera heller. Jättebra eftersom det går bra överallt utomlands också. Tänkte inte vi på när vi döpte Mirren till Åsa...
Kram
Skicka en kommentar